Kategoriarkiv: Uncategorized

Sydhavn mm i Köpenhamn på cykel

Detta var en cykeltur runt en del av Köpenhamns hamn- och vattenområden, huvudsakligen längs den s k Havneringen, som vi gjorde i skridskoklubben med Bengt-Ola som ledare och han skrev så här: ”Gamla och nya broar binder samman ett cykel- och gångstråk från Nyhavn i norr till Sydhavn i söder. Vi startade från Österport station, tog oss ner till Langelinie där turistbussarna stod tätt i närheten av den lille havfrue. Vidare längs Toldbodkajen ner mot nya pampiga skuespilhuset som ligger halvvägs ute i vattnet. Från näraliggande Nyhavn tog vi oss över den nya cykel- och gångbron, Kyssebroen, till Christianshavn och fortsatte längs dom mysiga kanalerna. Vi fortsatte längs kanalen ner mot indre havnen och över den konstnärligt skapade Cirkelbroen med sina master som påminner om ett segelskepp. Snart var vi framme vid Islands Brygge, den långa, långa tidigare lastkajen med sitt numera sjudande folkliv både på kaj och i vattnet. Passerade gamla silosar, nu ombyggda till häftigt boende tillsammans med annan häftig nybyggnation längs vattnet. Därefter tog den mondäna byggnationen på östsidan av sydhavnen slut och vi befanns oss plötsligt på en inbjudande liten grusväg genom frodig grönska. I grönskan hittade vi det gamla koloniområdet Nokken. Ett litet klondyke från 1930-talet med säregen och charmig bebyggelse. Vi letade oss tillbaka ut till cykelroute 6 (som löper hela vägen ner mot Avedöre holme). I höjd med Slusholmen tog vi oss över på cykelbron längs järnvägen(parallellt med Själlandsbron) till västra sidan av vattnet, som här kallas Sluselöbet och förbi marinan Fiskerihamnen. Därefter genom lite ruffigare marina småindustrikvarter men ganska snart in på grusvägar i inbjudande grönområden längs vattnet ner mot Valbyparken. Dags att vända tillbaka mot centrum, vilket bl a skedde genom en ca en kilometer lång spikrak poppelallé i parken. Häftigt. Åter till Slusen med sin slussanläggning med uppgift att reglera vattenflödena in i Sydhavnen. Därefter över på andra sidan Sluselöbet via enkel cykelbro och där det strömmande vattnet tydligt markerade en viss nivåskillnad mellan Sydhavnen och ”havet” söder därom. Nu befann vi oss på Slusholmen. Passerade häftiga Venediginspirerade bostadsområden med kanaler mellan husen och förtöjda båtar och kanoter i anslutning till lägenheterna närmast vattnet. Via små broar och cykelvägar löper Havneringen genom den ständigt pågående nybyggnationen, det ena kvarteret häftigare än det andra, längs vattnet in mot centrala Köpenhamn. Så småningom når vi tillbaka till kända miljöer, t ex Fisketorvet, den Sorte Diamant med sollapande turister längs kajen och slutligen Nyhavn. Där enas vi om att åter ta oss över Kyssebroen till Papierön med sin jättelika streetfoodmarknad. Öl och lite exotisk snabbmat intages bland massor av folk i solen längs kajen med utsikt över vattnet mot Skuespilhuset på andra sidan och den intensiva båttrafiken precis nedanför oss. Sammanlagt avverkade vi ca 30 km i miljöer som både charmade och imponerade på oss men kanske också skrämde lite.”

Jag fortsatte några mil själv. Den gröna cykelstigen hade jag inte provat. Det bar av upp mot Tuborg. Med lite besvär hittade jag cykelvägen jag sökte. På några ställen var det lite svårt att se vart den blev av. Ett härligt folkliv omger leden en fin lördagseftermiddag i juli.

Skådespelarhuset

Vid Nyhavn

Den fina bron

Amager land

Slusebron

Vid Fisketorvet

Den gröna cykelstigen

Lite info om cykelvägen

Cykelturer sommaren 2017

Femte juli tog jag touringcykeln Batavus med 24 växlar för en tur längs Gamla Trelleborgsvägen ner till Vellinge. Vägen går över Uppåkra, Tottarp, Kyrkby, Görslöv, S Sallerup, Nordanå, Sunnanå, Oxie, Kristineberg, Loockarp, Glostorp, Hököpinge och fortsätter sen förbi Fuglie till Trelleborg. Jag vek in till Vellinge. Det var ”Stora” vägen Lund-Malmö-Vellinge-Trelleborg. Vägen heter fortfarande Gamla Trelleborgsvägen i stort sett från Lund via Uppåkra, Tottarp, Görslöv in till Malmö. Den har idag olika namn via Oxie, Lockarp, Hököpinge, Södra Åkarp, Fuglie, Östra Värlinge och Tommarp. Skulle vellingeborna till Lund eller Trelleborg tog man antagligen denna väg ända fram till 1800-talet. Oxie har växt! Gamla bykärnan med bygatan finns dock kvar.

Bygatan i Oxie

Lockarp känner man knappt igen sen förr eftersom det blev stora ingrepp då persontrafiken till Trelleborg skulle ordnas. Tre järnvägar möts där. Kontinentalbanan möter Hyllie/Svågentorp och Simrishamn/Ystad.

I Lockarp får man leta sig fram för att komma igenom

Hököpinge Kyrkby ligger oförändrad sen enskiftet ändrat om. Den gamla vägen går rakt fram och passerar flera gamla hus, och några gårdar över bäcken och genom de små hus som nu är fint renoverade, där ett av husen har varit skola. Öster om vägen ligger fortfarande ängen där idag får betar. Före enskiftet låg det 22 gårdar på båda sidor om Pilebäcken. Under tidig medeltid tror man att byn varit en marknadsplats och att en borg legat där bäcken gör en krök norr om byn. Efterleden ”-köpinge” tyder just på det, och sådana fanns en bit från vattnet för att vara skyddade mot anfall därifrån. Bruksorten Hököpinge har utvecklats sen sockerbruket la ner 1967. Ett helt nytt lägenhetsområde har byggts och många nya villor uppförts.

Gamla vägen genom Hököpinge

Den gamla kyrkan revs för detta nya tegelkomplex

Bruksorten Hököpinge

3/8 blev det Trelleborg-Lund i medvind via V Tommarpkyrkan och nybyggnadsområdet, Snarringe, V Värlinge med smedja i drift och företag med engelska byggnadsdetaljer, Bodarp med kyrkan och Hallongården, Fuglie med stängd kyrka och grav för Bruzelius, sen Fugliebacken där vi löptränade backe i ungdomen, S Åkarp med nybyggnadsområde och Åkarpsgården, Vellinge villaområden och industriområden, Ängavägen ner till Ängarna, Gessie villastad, Bunkeflostrand och Limhamn och sen Ribban, Lomma för att anlända till Lund efter cirka 8 mil.

Bodarp

V Tommarp

10/7 blev det Lund till Östra Grevie och tåg tillbaka, cykling i medvind! Detta är att lite följa sträckningen av en gammal järnväg mellan Lund och Trelleborg som fanns till 1960. Den gick via Staffanstorp, Klågerup, Svedala och där passerade jag. I Staffanstorp är många spår kvar. När kommer det en järnväg igen? Centrumområdet är imponerande här. Gamla kommunhuset från 1960-talet revs men resten är mark som fanns ledig. Ovanligt! Det finns säkert delade meningar om Centrum men det är ovanligt att bygga upp en helt nytt centra i lite stadsliknande stil. De stora villaområdena får en att häpna. Det gäller även Klågerup. Det är ett kuperat, böljande landskap som passeras. Pude sjö nås. Via vacker väg  med ängar mot Yddingen nås Torup. En makadamförsedd väg måste passeras innan Bjeret, et vackert område för Svedala. Efter koll av Svedala nåddes Aggarp, en liten trevlig by i en sänka och med vädermölla. Sen är det gamla vägen till Minnesberg som stängde 1993 efter 105 år! Med 135 anställda i slutet av 1930-talet var det störst i Sverige. Det blev stopp när någon tänkte göra om det hela inkl torklade till köpcentrum. Seg uppförsbacke till Alstad. Sen är det Fru Alstad, lilla Alstad och Västra Alstad! Ett platt och ensidigt landskap. Jag passade på att ta Klörup med bysmedja och tingshäkte. Ö Grevie fick bli slutmålet. Här finns tåg sen dec 2015.

Bjeret

Från Klågerup går denna smala led

Smedja och häradshäkte i Klörup

Imponerande kyrka i Svedala

13 juli tog jag tåg till Båstad och slutade i Bjuv. Även detta i medvindstur. Från nya stationen i Båstad tar man med fördel väg ner till havet och cyklar längs med kusten. Lunch på fina och stora hotellet vid Malen rekommenderas. Sen blev det landsväg till Förslöv. Stora Nötte backer är toppen med fin vy. Vejbystrand blev nästa anhalt och sen Magnarp. Skepparkroken är fint! Ängelholm ägnade jag en runda längs Rönneå. Denna är värd en egen tur eller promenad. Nya badhuset är klart, väldigt fint. Vilka grönområden man har för invånarna! Strövelstorp blev nästa, en rad väg till et förvånansvärt stort samhälle. Hasslarp med nedlagt sockerbruk ser lite bedagat ut. Hyllinge som haft tegelbruk ger samma intryck. Ska jag vara ärlig känns det på något vis att Sverigedemokrater har ett starkt fäste i dessa orter. Tåget hem går via Mörarp, Påarp och Ramlösa.

Trevliga cykelstigar vid Riviera hotell

Hallandsåsen

Strand som havet tär på

8 augusti blev det en snabb tur i medvind till Helsingborg med tåg tillbaka. Fjelie och Furulund till Kävlinge. Två kyrkor, här revs inte den gamla. Cykelled till Dösjöbro. Liksom på många andra orter borde kommunen se över skyltningen, varför inte skicka ut en man en dag om året och testcykla. Annelöv, Tågarp med sitt böljande landskap, Ottarp, Bälteberga med sina stora gård, Vallåkra, Kvistofta, Gantofta till Raus. Där valde jag cykelvägar till Ramlösa och sen via fina parken till Knutpunkten. Det blev 62 km på knappt 2,5 timmar med nyköpt Cannondale landsvägscykel. En kul upplevelse på lätt och snabb cykel.

Kävlinge gamla kyrka

9 augusti fick det bli tåg till Trelleborg för liksom de flesta dagar denna sommar så blåste det sydlig vind. Trelleborg östeut är sevärt och ovanligt. Vilken långsträckt stad! Men planen var västerut så det blev lååånga Stavstensvägen till AlbäckVid Kurland försvann skyltarna så jag hamnade på landsvägen till Höllviken. Det fick bli en snabbis dit för här är trafik! I kämpinge tog jag av till Räng Sand för att imponeras av i vilken takt man exploaterat härnere. Ja det är ingen vidare odlingsjord så varför inte! Höllviken har växt till över 10 000 invånare och med Ljunghusen på 2 500 invånare är man klart störst samhälle i Vellinge kommun. Men vilken pendling med bilar det blir! Helt sjukt! Via Räng, Håslöv och N Håslöv blev det pizza i Vellinge. Gu vad tonfiskpizzan satt bra. Där köpte jag godis som barn och grundade en dålig tandhälsa! S Åkarp, Hököpinge, Arrie, Törringe, Skabersjö, Bjärshög, Särslöv, Djurslöv, Staffanstorp skymtade förbi i medvinden. Dock ett snackestopp hos däckhandlaren i Arrie. 86 km mellan kl 14 och 20. Cannondale idag.

Hököpinges bönder satsade på stor kyrka

Sista dan för Sommarkortet, 14 augusti tog jag tåget hem från Skurup efter att ha kört via Dalby, Torna Hällestad, Blentarp, Rydsgård. Den gamla järnvägen i Dalby är cykelväg till Hällestad, fin! Denna ort är trevlig! Heden vid Revingefältet är unik, det känns som prärien! Trots villamattor i Veberöd har gamla byn karaktär. Vägen till Hemmestorp är trafikerad. I Everlöv ska man inte missa kyrkan med takmålningar. Kumlatofta lite senare är en pärla med gamla gårdar tätt intill vägen. Höjdryggen efter Blentarp mot Rydsgård är imponerande.

Gamla järnvägen från Dalby mot Hällestad

Everlövs kyrka

 

 

 

Costa Brava mars 2017

Det kändes lite osäkert betr vädret att åka till norra Spanien, Costa Brava, redan i mars. Något år har det ju varit ganska dåligt väder vid denna tid. Detta drabbades vi inte av, utan hade fint väder alla 14 dagarna med sommarvärme flera dagar. Vi landade i Barcelona, hyrde bil och bodde i Palafrugell, Figueres, Begur, Girona och Barcelona. Inriktningen var kusten med vandringar och någon tur upp mot Pyreneérna om det inte blev för kallt.

På väg mot Tamariu

 

Första dagarna bodde vi inne i Palafrugell, som är en liten trevlig stad tre km från kusten. Vi valde den för fler hotellmöjligheter i lågsäsong och ingen ”död” semesterort. Det finns ett trevligt litet hostal i centrum till lågt pris. Vi vandrade vägen som går västerut förbi Vila-seca, även cykelväg, till Tamariu, en trevlig grusväg med fin vegetation nu på våren. Denna fredag var flera restaurangen öppna där. Efter mat och bad! gick vi leden söderut till Cala Pedrosa. Där var det ganska svårt att gå pga erosion men ledstänger finns. Alternativet är att gå på landsvägen ovanför. Vyerna från leden är väldigt fina. Vid Cala Pedrosa finns stenstrand för bad och ett litet serveringsställe på sommaren. Vi gick leden som även är GR 92, upp genom en grönskande ravin och där leden går söderut tog vi av upp mot landsvägen och gick längs med denna hem. En del trafik men ok, vid möten med bil från två håll får man stiga av vägen. På lördagen gick vi ut från stan vid idrottsanläggningarna där en ”spårcentral” finns för främst cykel. Vi följde en grusad cykelväg riktning Palamos. Vi hade sikte på Cap Roige. Det var ganska platt och inte så mycket att se på förrän vi kom in i skogsmark efter en hålväg. Här är naturreservat. Vi kom på GR 92 och gick förbi den botaniska trädgården innan Cala del Golfet. Här passerar man igenom bebyggelsen och kommer sen ner på delen som går längs havet. Här är det fint! Vi gick till Calella de Palafrugell. Vilken pärla! Vi var här och bodde 2005. Lördagsstämning och sangria och öl i sista solen innan den försvann bak bergen. Vi gick sen längs den gamla landsvägen söder om motorvägen till Palafrugell. Även här trång väg med lite trafik, så helt ok.

Kustvandring vid Tamariu

Vid Tamariu, ej helt lätt

Pedrosa stenstrand

Genom djungel från Pedrosa

Cykelväg från Palafrugell till Golfet och La Roig

Mot Calella

Välordnat mot Calella

Fina men tysta Calella de Palafrugell

Nästa dag begav vi oss till Figueres och kom att stanna där i fem nätter, det är nämligen en bra ort att ha som utgångspunkt för turer. Första dagen körde vi till Cadaques (besökt 1977!) som är en trevlig kustort. Vi gick på kustpromenaderna och efter en fin meny gick vi ut på udden riktning Cap de Creus. Här är inte markeringar utan vi testade oss fram. På slutet såg vi stigen som går från Portlligat till Cap de Creus genom naturparken. Därifrån kan man gå till Selva. Vi fick en trevlig rundtur på udden och avslutade i Cadaques. Dagen efter körde vi till Llanca. Här gick den väldigt fina och välordnade stigen längs kusten till El Port de la Selva med väldigt fina vyer och fina stränder. Det tog drygt tre timmar i lugn takt. Det finns inga matställen och framme i Selva letade vi förgäves i en tyst och ”död” kustort. I ett öde cafe´ tog vi dryck och sen bussen hem kl 18, det går inte så många! På en kvart var vi tillbaka i Llanca. En fin dag! Nästa dag gjorde vi Dali-museét och körde sen till Roses vid kusten. Här finns gott om matställen men många stänger vid kl 16. Vi gick kustpromenaden mot Cadaques men klockan var sen så vi vände halvvägs och njöt av fina kvällssolen. Här finns märkliga stenformationer. Även här mycket sommarbostäder och dött. Vi tog en dagstur upp mot Pyreneerna och fina städerna Besalu och Olot och Macanet de Cabrenys.

Cadaques

Udden vid Cadaques

Llanca

Llanc till Selva

Mot Selva

Vandringsområdet vid Selva

Roses mot Cadaques

Vi begav oss sen till Begur (med uppehåll i LÉscala med kort kustvandring, fina sanddyner, Taroella, och fina gamla Pals) med fina kustvandringar. Stan är lurig att hitta i på bilvägarna och ganska ”död”. Vi bodde fint en bit utanför med fin vy. Vi körde ner till stranden Platja Fonda, parkerade, och gick väldigt fin stig till Aiguablava där vi åt på lördagsfullt ställe och gick tillbaka samma väg. Det finns en fin ”pool” vid Fonda. Vi körde sen förbi Begur och till stranden Sa Riera. I eftermiddagssolen gick vi fin led till Platja de Raco´. Mycket fint! Dan efter körde vi till Sa Tuna, en liten ort med några p-platser. En fin led går till Aiguafreda där vi fortsatte på lokala leden till Sa Riera, här längs en väg med fin vy, sista biten längs havet på mindre stig. Efter en paella på den enda öppna restaurangen gick vi tillbaka.

Fina Besalu

Begur, Fonda

Mot Aiugablava

Aiguablava

Mot Aiguafreda

Nudiststrand

 

Mot Sa Riera

Vi körde sen till Girona. Denna stad är mycket fin och trevlig att vandra i inkl på ringmuren. Det blev en lång tur men mycket intressant. Dan efter körde vi till Barcelona och avslutade med en lång stadsvandring inkl kustvandring vid hamnar och sandstränder.

Gironas stadsmur

En vermouth och en tapas vid stadsvandring i Barcelona