Kategoriarkiv: Spanien

Spanien, Andalusien, oktober 2011

El Torcel, häftiga leder

El Torcel, häftiga leder

Det blev en kort men ovanlig, märklig och häftig vandring på turen till Andalusien de första tio dagarna i oktober. Jag hade kanske tänkt att det skulle bli lite mer men hustruns knä satte stopp. Norr om Malaga, cirka 30 km, finns ett ovanligt bergsområde.

Denna text är tagen från den fina sidan: restillspanien

El Torcal naturreservat är känt för sina enastående kalkstensformationer. Inom El Torcal parken ligger 17 kvadratkilometer några av de vackraste och mest imponerande kalkstenslandskapen i Europa. Hela området låg under havet fram till omkring hundra miljoner år sedan. Jordens våldsamma rörelser skapade kullar och berg upp till 1300 m höga. Under miljontals år har regnet och vinden skulpterade otroliga och märkliga klippformationer. Det är möjligt att köra upp till El Torcal på 1100 m. över havet upp en bra väg från byn Villanueva de la Concepcion eller via Antequera. Bredvid parkeringen ligger ett informationscentrum, här visas en dokumentär om hur El Torcal har formerats som är mycket intressant.

Det finns tre vandringsstigar genom parken vilka visar vägen genom färgade träpelare längs vägen. Den kortaste och enklaste är ungefär.1.5 km. och tar cirka 30 minuter. Alternativa vägar omfattar ca 2,5 km. eller den längsta och svåraste är 4,5 km. och tar ca tre timmar, med en visning punkt på 1339 m. Där man kan se hela El Torcal-parken och på en klar dag kan man till och med se kusten till Afrika.

Några filmsnuttar från El Torcel som jag tagit:

El Torcel 1

El Torcel2

El Torcel3

El Torcel4

Vi spanade även in området ytterligare 20 km norrut. Någon vandring blev det inte men jag måste dela med mig av två videofilmer  som ger hisnande upplevelser även från soffan. Femtio kilometer norr om Malaga ligger La Garganta del Chorro, vilket är en 5 kilometer lång och 300 meter djup ravin som bildas av Guadalhorce floden. Den 700m höga Desfiladero de los Gaitanes pass är känt för den mycket farlig promenadväg som kallas Caminito del Rey (Kungens lilla vägen).  Promenadvägen var byggd på 1920-talet för att transportera material för att bygga den elektriska vattenkraftverket på andra sidan dammen. Stigen fick sitt namn efter kung Alfonso XIII av Spanien som uppges ha inspekterat konstruktion från gångvägen. Promenadvägen ligger längs bergsidan och hålls upp av järnvägsräls som är inslagna i berget 200 meter ovanför floden/ marken. Många delar av vägen saknas och räcke finns bara på ett fåtal ställen, officiellt har tillträde till promenadvägen tagits bort år 2000 efter att en turist dog när han försökte ta sig över det. Nu pratas det om att återställa vägen även om något arbete inte väntas ske före 2010 med slutförandet kanske under 2012. Nuvarande gångvägen är bara tillgängligt för klättrare, och området är känt som en av de bästa bergsklättring områden i Europa. Men El Chorro är också mycket populärt för mountainbike, vandring och camping. Det finns många vandringsleder runt landskapet vilket erbjuder fantastiska utsikter över den vilda terrängen. El Chorro är en upplevelse som absolut inte får missas av naturälskare.

Vandringsfilm!!!!!

och ännu en film

En bortspolad vandringsled finns vid Nerja (se bild nedan), cirka 50 km öster om Malaga! Jag gick den en bit! De små fina sandstränderna lockade nämligen och det var lite häftigt att klättra över klippor och snabbt passera utskjutande klippor när vågorna drog sig tillbaka. MEN framförallt är det en charmig ort. Jag har inte så mycket att jämföra med men av de orter vi såg från Nerja till Cadiz (vi vände strax före i Conil de la Frontera) var denna bäst. På denna fantastiskt långa och breda sandstrand i Conil de la Frontera fick jag blåsor på alla tårna och en träningsvärk i vaderna som satt i en vecka! Varför lär man sig aldrig? Sandstrand är hårt! Det var bara det att stranden inbjöd till en gång- och löptur.

Jag kan passa på att rekommendera staden Granada med palatset Alhambra. Palatset är naturligtvis fint, vi gick där 9-14, med sina utsmyckade byggnader men även trädgårdarna. Vi bodde intill så för att komma till stan går man en fin promenad nerför genom skogen (trappor och fint på alla sätt). Stan är mycket trevlig.

Nerja, riktigt fint!

Nerja, riktigt fint!

Gibraltar kan ge en rejäl pulshöjare om man så vill. Det är nämligen fritt fram att gå upp till toppen. Vi tog en minibuss. Det är mycket turister men en upplevelse att komma upp på denna egendomliga uppskjutande klippa. Parkera dock bilen utanför i La Linea!

Inlines från Lund till Sjöbo, Malmö, Skanör samt söder om Berlin 2006

Lund till Sjöbo
2007-10-28. En fin hösttur på inlines dryga 4 mil från Lund till Sjöbo: Genom Linero ut på Hardebergaspåret, till S Sandby på bra asfalt men inne i bebyggelsen en del löv, väg 104 till Revingeby med gles trafik, fina cykelvägen till Revingehed och in genom militärområdet, vägen upp till Harlösa och in förbi Stationshuset, mot Övedskloster förbi Vombsjön som låg där vacker för att snart bli frusen, vägen ner till Övedskloster som bjöd på nyasfalterad bana, vidare på den njutbara nyasfalterade vägen till Sjöbo som nåddes via Södra Åsum, genom samhället och förbi Sjöbo Gästis till Busstationen där förstärkningsbuss väntade på att ta oss till Lund så fint ordnat att vi steg av vid Gastelyckan och hade några hundra meter till bilarna


21 okt 2007 Inlines, körde en ny variant till Malmö i fint höstväder: Lund-Uppåkra-Tottarp-Djurslöv-Särslöv-S Sallerup-Malmö. Tillbakavägen gick först längs Risebergabäcken därefter över Toftanäs, Nordanå, Görslöv, Kyrkoby, och sen Tottarp-Uppåkra. Detta är en osedvanligt fin sträcka för inlinesåkning om man vill komma ut på skånska landsbygden och njuta av fin asfalt. Det fins nu flera fina sträckor att ta sig till Malmö. Den över Görslöv asfalterades för cirka två år sedan.Karta från tur Lund-Malmö

 


Inlines
Årets första inlineresa med SIK och Blekinge gänget bar till Juterbog söder om Berlin. Ett riktigt inlineparadis. Fin åkning, fina rastställen, fint gäng, fint väder (utom måndag). Det kan ju bara bli bra. Efter framkomst framåt kvällen åkte vi två varv på milrundan. Turen avslutades med en provtur på 200 meters rundbana som är doserad. Inför tomma läktare (inte så konstigt, vi hade plankat in!).

Inlines Lund till Skanör, 56 km:

Denna tur deltog jag inte själv i men klipper in den med tillåtelse av flitige inlinaren Lars Carlstedt: Från Lund rullade vi i shorts och T-skirt i måttligt tempo genom det öppna landskapet öster om Malmö på cykelbanor eller lågtrafikerade slingrande landsvägar med toppenasfalt ner till Oxie. Vidare mot sydöst genom den frodiga spenaten via Vellinge och Höllviken ner till idyllen Skanör. Förstärkt fika intogs i den lummiga trädgården tillhörigt Gammelgården vid Vellingeblommor. Många åldriga, oskiftade och idylliska kyrkobyar passerades under dagen såsom Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Södra Sallerup, Glostorp, Hököpinge, Eskilstorp och Stora Hammar. Efter en lång skön ölpaus i Skanörs hamn tog oss expressbuss 100 snabbt till Malmö fvb med Pågatåg till Lund.

Skridskor
Denna extremt isfattiga vinter blev det inte mycket åka av. Det fanns dock de i SIK, långfärdskridskoklubben, som var ute uppåt 15 gånger! Då ingick övernattningstur till sjön Sommen i Östergötland. En mycket fin sjö när det fryser till.
Åsnen kom jag dock till. Vi körde 8.30 och var tillbaka kl 18. Det blev cirka 45 km på rätt bra is, på slutet dock lätt sunkigt.
Krankesjön var frusen en lördag med bra is! Sjön var ovanligt stor pga högt vattenstånd sen i höstas. (Två veckor efter vandrade vi runt sjön med stövlar i solsken och med vårkänsla i luften.)

 

Vandring på Costa Brava i Spanien i sept/okt 2005

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Detta blev en fin resa! Både Barcelona och kuststäder norr därom. Första orten var Tossa del Mare. Från station Nord i Barcelona där bussar gick norrut, cirka 75 min till Tossa. Stranden har pebbles/småsten, båtar lägger till och går längs kusten. Ca 23 gr i vattnet. Behagligt väder. Hotellet stänger 1 okt. Vi vandrar längs flodfåran uppåt. GR 92 går här. En bit upp väljer vi vägen mot havet till Cala Giverola. Båten kommer precis så vi tar den tillbaka till Tossa. Det  blev cirka 13 km. Det är rätt öde på kvällen.

Fina Callella de Parafrugell

Fina Callella de Parafrugell

vi tog dagen efter bussen till Lloret de Mar, cirka 20 min. Sen en timme tills bussen till Girona går. Efterhand blir det slättland och Pyreneerna syns. Sen buss till Parafrugell och sen liten buss till Calella de Parafrugell, en riktig pärla. Vi bor på fina Mediterrania, som stänger kring 1 okt. Märkligt att inte de med sommarhus kommer hit över helgen. Solen går ner vid kl 20.

Uppe vid fyren

Uppe vid fyren

Dagen efter tar vi en vandring, först förbi Llafranc med lång fin strand. Först stig upp mot fyren och sen ”dramatisk” stig bitvis genom tallskog och branta ”stup”. Ravin som slutar vid stenstrand, vilken fäster sig i minnet som riktigt fint, påminner om Shora Sfakion på Kreta! Upp igen, brant och smalt. Timariu är nästa ort. Vi går GR 92 mot Begur. Landsväg, grusväg, dålig grusväg, landsväg. Uppåt hela tiden. Borg på berg med by nedanför. Ingen buss efter kl 16 på helgen. Det blir taxi tillbaka.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Dan efter går vi mot Palamos på mycket bra underlag men upp och ner. Fina vyer överallt. Vägskäl där vi väljer GR 92 syd. Omväxlande. Ingen strand förrän före Palamos. Mycket fin strand, stor, enslig. Fin terräng sen. Vi tar bussen hem.

Den härliga stenstranden på den öde platsen

Den härliga stenstranden på den öde platsen

Vi tar taxi till Begur nästa dag och sätter packningen på ett cfe. Vi hittar localsender en naturstig, sen är det en ravin  med fin växtlighet, väg och sen ner till en liten vik. Därefter blev det mycket blandad teräng till Begur. Vi tar buss till Barcelona.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

Vid Palamos

Vid Palamos