Dagsarkiv: september 12, 2008

Vandring från Haväng till Vantalängan på gul resp orange led och till Kivik

Lämna ett svar

>

 

 

 

 

 

6 till 7 sept 2008

Vi var nio SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19.
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del.

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.

>Jönköping, rundtur med cykel i stan

Lämna ett svar

>

Övernattningen skedde på vandrarhemmet i Norrahammar. Boendet är inte i klass med de två senaste men helt ok. Dusch och toa på rummet värdesätts liksom fin frukost (6.30-7.30!) i fin miljö.
Vi tog oss till Jönköping med bil och parkerade i södra delen, kvarteret Torpa. Här är lugna gator med fin bebyggelse att cykla genom för att komma ner till stan. Vi valde att börja med Tändsticksområdet med museum och gamla industribyggnader vilket var ett bra val. Vi brukar börja med att kolla städerna stadsparker och här ligger den i västra delen där vi var. Det vi inte hade kännedom om var nivåskillnaden! Vi tog hela Bäckalyckevägen upp för att slippa branten upp till parken. Stans stadspark består av skogsstadspark, Friluftsmuseet, idrottsplatsen Stadsparksvallen och längs norrut Arboretum. Nivåskillnaden är säkert uppåt 70 meter från högsta punkten ner till Vättern. Miljön kring Dunkahallaån ser fin ut. Vi körde alltså (gick i de brantaste delarna) ner till Vätterns strand efter att först ha passerat järnvägen. Här nere går en ytterst trevlig cykelväg som börjar uppe vid Vätterslund och sen fortsätter längs vattnet upp mot Elmiaområdet (där leden följer Huskvarnavägen) och därefter norrut. Där vi började ligger små trevliga röda sjöstugor och vid de små bryggorna finns badmöjligheter. Fortsättningen österut har fina små och stora sandstränder. Jönköping har alltså sin egen Copacabana! Denna vackra dag var stränder överfulla med folk. Vi cyklade till Hamnparken och Rådhusparken för att se på stan. Här ligger stora Munksjön som omges av industriområden. Munksjö har sina fabriker hrä t ex. vi gick sen affärs och gågatan upp. Hovrättstorget är omgärdat av fina gamla tings- och hovrättshus, en väldigt fin stadsmiljö. Vid Undergången tog vi oss ner till strand-cykelvägen igen och fortsatte österut upp till Rosenlunds Roseum, en mycket fin plats för rosintresserade. Vi gick en bit på Rosenlundsbankarnas naturreservat där också campingplatsen ligger. På tillbakavägen följde vi strandlinjen bort till Hamnpiren där massor av restauranger ligger. Vi avslutade med ett bad vid Dunkehalla och tog sen Gröna gatan upp till bilen. Därmed var semesterturen nästan slut!
Det blev E 4 ner till Värnamo, sen blev jag så trött på den enformiga vägen så vi tog trevlig väg längs Vidöstern och förvånades samtidigt av att man bryggor villor intill och i nivå med sjön. Från Ljungby följde vi gamla E 4 där vi var näst intill ensamma på denna breda fina väg. Vid Traryd kom vi åter ut på nya vägen men tog strax av vid Markaryd på vägen till Hässleholm. I Vittsjö blev det en fika vid lugna och rofyllda Vittsjön och Sjöstugan, vilken idyll och fin avslutning på resan! Denna väg är trevligare än den över Helsingborg.

>Ödeshög och Visingsö, cykel till Omberg samt Visingsö runt

Lämna ett svar

>

Vandrarhemmet i Ödeshög är en höjdare. Det ingår i hembygdsgården och parken som hör till. Tv-rummet är ett museum och frukostrummet är den gamla slöjdsalen.
Morgonen inleddes med en cykeltur till Omberg. Det är först asfalterade cykelvägen på gamla järnvägen fram till Hästholmen och sen delar av Vätternleden upp på Omberg Ekopark. Där är det skogsvägar för hela slanten så jag vänder. Hela turen var rätt enformig och på 25 km.
Vi tog cyklarna på bilen och körde till Gränna där vi parkerade vid hamnen för överfart med cyklarna på båten. Ön är 14 km lång och cirka en fjärdedel består av skog, ek och bok mest. Det är cykelvänligt och är en speciell känsla att ha vatten på båda sidor om sig. Denna dag var det 25 grader varmt och 22 grader i Vättern vilket inte är vanligt. Vi tog ett fantastiskt skönt bad och simtur vid Näs slottsruin i söder. Var finns det ett mer perfekt ställe – sötvatten, kristallklart, slottsruin intill, fina vyer och lagom djup? 10+. Cykelturen gick först genom Ekskogen, Stigby med kaffe på Bengtsgården och sen ner till Näs. Asfalten är av bra inlineskvalité. Efter badet bar det norrut på sämre asfalt. Här ligger gårdarna utspridda med jämna intervall längs vägen. Mitt på ön vid Kumlaby finns ”samhället” på ön. Vi gjorde sen en sväng upp till Tempelgården med sina väldigt speciella små vita hus. Här går det också att åka inlines. Återfärden till färjeläget gick snabbt genom skogen.
Efter Gränna med ett sjudande folkliv i hamnen och på campingplatsen körde vi fina vägen till Jönköping och vidare till Norrahammar. Här är det verkligen backe upp och backe ner, en mycket skön trakt som vi säkert kommer att åka till vid annat tillfälle.

Vättern är Sveriges näst största och Europas femte insjö i storlek. Det är en gravsänka mellan fem landskap. Den är nästan 14 mil lång och som mest 3 mil bred. Största djupet är 128 meter. Den avrinner i Motala ström vilken ingår i Göta kanal. ”Klart, kyligt vatten med oberäkneliga vågor”. Vätternrundan går motsols med start i Motala och tar i genomsnitt 15 timmar att cykla. Visingsö i Vättern är 14 km lång.