Kategoriarkiv: Europa

Canterbury med omnejd sep 2023

25 mån. Knappt två timmar till Heathrow. Stort så det blev nästan tre km idag på flygplatser. Skylt till bussar, National Bus. Kort väntan, vi hade löst biljett hemma. En timme till Victoria station. In i London på massa olika gator en del små. Nära Themsen. Hundra meter till avgångshall där buss stod till Canterbury. 2,5 timme dit. Stort busstorg och vi hittade nr 43 till Sandwich. En kvart senare i hög fart genom fina skogar, småhusområden, häckar till Evenhill. Hade bokat där för fyra nätter. 400 pund dvs 1400 kr per natt med frukost. Separat hotell. 

   26 tis. Tog en morgonpromenad på en timme i byn. Fotade typiska engelska detaljer och hus. Frukost på puben, beställde från en meny. Vid 16 gick jag promenad längs The Hill, gatan genom byn, och till Wickhambreaux. Stig fanns. Mycket att se på. Genuin gammal by. The Rosé Inn, puben, och en öl. 

   27 ons. Gick en runda genom nytt kvarter och husområde i närheten. Vikingahus vid kyrkan. Lada för kyrkan, sockenlada. Används vid vissa festligheter, arrangemang nu. Ovanliga. Nursery, alotments, stigar korsar samhället mellan kvarter. Ett område har donerats till samhället för att vara grönområde, de ville inte att det skulle byggas där, de som gav området. Vi körde till Broadstairs och gick strandpromenaden dvs vi såg stranden nedanför oss. Behagligt väder men en hel del turister. Till bilen efter promenad bland planteringar m. Körde en bit utanför. Captain Digby ligger med fin utsikt och populärt matställe så vi gick in och tog en öl. Fin utsikt mot slott och stupande kritstenskust. Vi körde genom Margate som är ganska stort med stor breddgrad, populärt hos londonborna. Körde hem och hade en timme för vila. Jag valde att gå till Wickhambreaux på gata och stig. Många vattenkällor att se på och fina hus. De flesta mycket gamla. Mycket fin by med två gator. I mitten bypuben, The Rosé Inn cirka 300 år gammalt. Vilken bymiljö! De värnar den. Pratade med mannen som har huset som är halmtäckt, thatched. Tog en liten öl, bara 2,30. Fri pub så de sätter själv priset vilket inte Shepard Neames gör. Där dyrare. 

   28 tor. Jag gick till Ickham på stigar de markerat, även över ett fält. Kyrka med kyrkogård. Även där muggigt men fint. Gick genom byn och tillbaka. Sen frukost. Engelsk. Vi tog bussen till Canterbury. Vi gick på ringmuren så länge den räckte och sen genom naturområden och sen parker vid Stour, den lilla floden. Då var vi inne i stan och kom sen på gågatan och smågator. Mycket folk och det ser lite billigt ut. Där har man inte lyckats bibehålla intrycket. Alla hus gamla och fina de flesta. Det blev runda så åter vid bussen där 43 stod precis. 

   29 fre. Dags att åka hem. Alan och Pam skjutsade oss till Canterbury, Buss 11 till Victoria station, mycket trafik i London. Blev försenade 45 min. Buss väntade in oss kl 14. Iväg långsamt genom stan. Lossnade långt utanför. Försenade men vi hade gott om tid. 18:40 går planet. 

Sardinien 4-11 okt 2022 – en vandringsvecka

Vi var 11 personer som gav oss iväg till Sardinien för en vandringsresa. Det är sjunde gången vi reser, denna gång var det flera som avstått pga ålder, världsläge, andra resor, mm. Tre nya deltagare fanns med. Jag hade anlitat Bobore Bussa på https://www.experiencesardinia.se/ som är ”ett nätverk för att knyta kontakter för att erbjuda tjänster och produkter” och som arbetar med Portale Sardegna, (Bobore anger openvoucher.com och då kommer man till https://www.welcometoitaly.com/en/about-us där Portale Sardegna finns med. 

(PS egen sida är bara på italienska).

   Bobore finns i Malmö, kom dit med familjen för 5-6 år sedan, och jag har anlitat honom för att leverera mat till ett par sammankomster och varit med honom på Sardinien 2019 tillsammans med några reseföretag, m fl. 

   Bobore var med på resan och vandringarna. För att få säkra och innehållsrika vandringar anlitade han/de en lokal vandringsguide, Alberto, för de flesta vandringarna. Vid vandring i en naturpark hade vi guide från platsen. Jag fick förslag på turer och aktiviteter och vi lade upp veckan tillsammans. Eftersom man ser på svårighetsgraden på en vandring på olika sätt var det spännande att se vad det kunde bli! Alberto testade oss på första vandringen för att se ”vad vi gick för”. Den vandringen var tuff! Vi gjorde dock inte några ändringar i veckans kommande program. De som inte ville följa med en dag för att vila eller göra annat kunde göra det. 

   Denna resa var lite ny för dem eftersom jag bad dem boka både flygresa och boende. Det kändes lite ovant att boka via Easyjet eftersom det var nytt för mig. Han fick därför en lista på deltagarna med passnummer, mm av mig. Ticket kunde erbjuda flyg med Lufthansa för 5000 kr men här kom vi undan med 3500 kr. Priserna har ju gått upp sen pandemin. Mellanlandning dit i Milano och hem i Geneve. Vi tog med resväska för alla för enkelhetens skull. Det är utcheckning och ny incheckning vid mellanlandning. Allt gick smidigt och bra. 

   Hotellet ligger i Cala Gonone som är 10 mil söder om flygplatsen Olbia. Det är trestjärnigt och ligger 100 meter från badet inne i stan. Orten är trevlig och ligger vackert. Båtarna till sevärdheterna utgår därifrån.

I resan ingick transfer till och från flygplatsen, cirka 80 minuter. Vi hade även flera transporter till vandringarna. 

   Två middagar och en lunch ingick, resten fixade vi själv med inköp på morgonen av bröd, ost charkuterier, grönsaker och vin. För de som deltog i allt blev det bara 600 kronor inkl en båtresa och en bussresa extra. 

   Man kan ha otur med vädret i oktober men det hade inte vi. En kraftig åska med störtskur under 20 minuter sista dagen (när vi var i en bar) var en nyttig påminnelse vad som kan hända om man inte har kollat väderutsikterna vid en vandring. Det var cirka 23-28 grader varmt under veckan. Så verkade det bli veckan efter också. 

   Genom Bobores kontakter kunde vi besöka några ställen vi inte annars kommit till. Till exempel en herdefamilj i bergen, där vi även serverades en intressant/god lunch. Nuore är hans hemstad så där tog vi en trevlig tur. 

   Båda vandringsledarna är väl insatta i Sardiniens historia och växtliv så av det fick vi en hel del intressant information. 

   Det område vi rörde oss i är bara en liten del av ön. Dock fick vi se många naturtyper och historiska minnesmärken. Hur är det då på resten av ön? Ja, många fina stränder finns det kunde man notera från flyget. Vi såg en av 7000 nuraghes, som är bevakningstorn och bosättningar från tiden 1800-900 före vår tideräkning ungefär. Av romartiden såg vi lämningar av bostäder och vägar. 

   Av spektakulär natur såg vi ravinen Su Gorruppo i nationalparken Gennargentu vid Nuoro, de branta bergen och grottorna söder om Cala Gonone med Calu Luna, som är en bergig vik med sandstrand, den långa stranden med pinjeskogen mellan Cala Gonone och Orasei och naturområdet vid Bolotana med idegranar och ekskogar. 

   Vandringarna var från hotellet till Cala Luna på stenig stig första dagen. Sen var det med buss till startpunkterna som var La Solitudine vid Nuoro, plats sex km norr om Gorroppu, plats förbi Bolotana, plats för att å Nuraghe Mannu och sen stranden Cala Fuili med vandring till hotellet och sist över berget för att gå till Orosei. Så det blev sex vandringar. Vandringar vid flyget var på Kastrup, Milano och Geneve! Det är långt att gå till avgångs-gaterna! Jag räknade till 135 000 steg eller 100 km denna vecka.

   Av kultur kan vi räkna in öns historia och en del lämningar, ett slott/villa från cirka år 1900 där järnvägsanläggaren Piercy bott, herdeboendet, en Kristusstaty på Monte Orbene dit en procession går varje år och Nuoro stad med kort info om nobelpristagarinnan i litteratur på 1920-talet Graciela Deledda. En besvikelse för några var att det inte gick att lösa vanlig bussbiljett utan att vara tvungen att ladda ner en speciell app för att komma till Etnografiska och arkeologiska museerna i Nuoro. 

   Av natur imponerades vi av de stora skogarna av deras speciella kermes-ek, korkek och enorma idegranar, macchian med dofter av mastix med sina röda bär, cistrosor, myrten och smultronträd passerades. Eken användes för att framställa träkol förr och därmed skövlades stora skogar. Vägarna vi gick på användes för denna verksamhet. Macchian ökar på grund av skogsbränder.

   På ön finns några av Europas mest orörda landskap. Gennargentu är nationalpark. Där vi vandrade var det kalkstensklippor utom vid Nuoro där det finns granit och marmor. Söder om Cala Luna ligger Arbataxkusten med rödaktiga porfyrers med äldre granit med grå färg. 

   Några tyckte det skulle vara intressant att besöka marmorbrytningen utanför Nuoro.

Vandringarna:

 Dag 1.  Tisdag 4 okt: Ankomst till Olbia kl 18, transfer till Calagonone (Dorgali) med buss. (100 km cirka). 

Dag 2. Onsdag 5 okt: Startpunkt hotellet kl 9:30. Vandring längs vägen och kusten och sen på stenig och kuperad sträcka ner till stranden Cala Luna. Längs början av vägen finns sandstrand, längre fram höga sandstensklippor. Man börjar sen gå uppåt längs asfalterad väg där så småningom parkerade bilar följer vägen. Innan klättringen början finns en fin vik med sandstrand som man måste ner till. Guiden Alberto vägledde oss. Det tog fem timmar med många små pauser.  Det var svårare än vad vi hade trott. Det är mycket uppför och nerför och underlaget är stenigt. Det är tidvis ren klättring. Väl nere i ravinen är det lite av våtmark närmast havet. Ett hus med servering finns där. Underbar sandstrand och magnifika klippor i Cala Luna. Vi tog picknick på en stenhäll och badade. Tre gick samma väg tillbaka, då på 3 tim 15 min. Åtta tog båten tillbaka kl 16.30. Det kan vara bra att boka plats eftersom det är ett populärt ställe. Ca 13 km på hela dagen, 18500 steg.

Dag 3. Torsdag 6 okt:  start kl 9. Transfer till Nuoro (30 km cirka). Bobore ledde oss. Vandringens startpunkt är i utkanten av staden Nuoro (La Solitudine). Vi gick på stig upp på Monte Ortobene (Stig 101 – 955 h.ö.h.). Denna användes för att få upp material till Kristusstatyn som står på ett topp. Det är en hel del uppför, men fin natur. Ner längs asfalterad väg. Lunch på Sa Conca, hos en familj av herdar uppe i berget. Tre tog kortare väg. Åter längs landsvägen med minimal trafik. Fina vyer. Vi kom ner till Nuoro och såg en del av gamla stan med Bobores hem och moderns bageri/kakbod. Tillbaka till hotellet kl 17. Åter vid kl 18. Ca 17 km, 23300 steg.

Dag 4. Fredag 7 okt:. Start hotellet kl 9:30. Transfer med minibus och bil en bit upp i bergen. Vandring till Gorroppu, ravinen. Alberto ledde oss. Kuperad och delvis stenig stig. Vi gick in i ravinen till röd markering och sen åter. En imponerande syn! Enorma stenar med rund form och vita som ska passeras för att komma in. Picknick utanför ravinen. Sen åter samma sträcka tillbaka. Totalt cirka 17 km, 23300 steg.

Dag 5. Lördag 8 okt: Transfer till naturpark utanför Bolotana med ekar, idegran, stora stenar, nuraghe-platser, mm. Sen Badde Salighes arboretum mm. Vandring med naturguide, 8 km, besök i Villa Piercy och picknick där. Buss till Bolotana och kort visit i orten där det var byfest med hästar, buss hem 16.30. 9 km, 14200 steg.

Dag 6, söndag 9 okt: Transfer en bit upp i bergen. Vandring därifrån till Nuraghe Mannu. Alberto ledde oss. Det är en rätt ansträngande väg. Fina vyer. En Nuraghe med rester av bostäder. Picknicken intogs där. Vi gick vidare upp och ner och på slutet ner till stranden Cala Fuili för de som ville bada, övriga vandrade hem. 15 km, 21000 steg.

Dag 7.  Måndag 10 okt: Vi blev hämtade med buss för färd över berget norrut för att komma till Osala stranden Dorgali – Marina di Orosei. Bobore ledde oss. Vi gick en lång sträcka på stranden och uppe vid pinjeträden. Det blev bad och sedan picknick under pinjeträden. Sedan gick vi in i Orosei, först ut på spetsen för att konstatera att bron reparerades så vi fick återvända till närmsta bro. Det blev till traska på vägen till byn. En öl och sen kom åska och regn som varade en halvtimme. Hem med buss. På kvällen blev det middag med lokala fiskspecialiteter. 13 km, 19200 steg

Dag 8: Tisdag 11 okt: Kl 9.00, transfer till Olbias Flygplats. Flyg kl 13:25. Till Geneve 1,5 timme. Väntan där 3 timmar. Två timmar till Kastrup. 6400 steg., många på flygplatsen i Geneve och Kastrup.

Inlinesvecka i Nederländerna, aug 2015

Jag är med i en grupp som åkt inlines i Europa en sommarvecka nästan varje år sen 2004. Det har ofta varit längs floder i Mellaneuropa. Vissa år har det varit de fina banorna söder om Berlin i Juteboog. Detta året blev det Nederländerna och en tur kring sjön Ijsselmeer. Färdlängden blev 27 mil, vi fick hoppa över 5 mil en dag då det regnade. Vi bokade turen via van Gogh resor som anlitar ett lokalt företag för upplägget. Det är ett paket för cykelturer där hotell bokats och transport av bagage mellan hotellen ingår (fyrstjärniga hotell mest). Paketet utan cyklar kostade cirka 6 000 kronor för sju nätter.

Turen kring Ijsselmeer

Turen kring Ijsselmeer

Rutt och omdöme om vägar, mm: Karta och färdbeskrivning ingår i resepaketet, vilken i stort sett följdes. Vi gjorde några egna val där det kunde misstänkas att underlaget skulle vara grus. Underlaget var för det mesta bra, dvs asfalt eller betong men några partier var sämre asfalt och genom ett antal orter var det marktegel både liggande och stående och både nyare och gammal. Det mesta är cykelvägar eller väg för jordbrukets maskiner och cyklar. Någon kortare sträcka går på lågt trafikerad väg. Flera partier går cykelvägar på eller bredvid fördämningsvallar. Skyltningen är mycket bra för cyklister. Det finns dels skyltning till orter och avstånden särskilt för cyklister, dels numrerade rutter som man följer via karta.

På fördämningsvall mot Amsterdam

På fördämningsvall mot Amsterdam

Man har oftast en schablonbild av ett land utifrån skolböcker, TV eller något annat. Dessa bekräftades: Nederländerna ÄR platt. Det är Mycket kanaler. Det odlas mycket grönsaker och korna betar gröna fält. Dessutom : Alla har prydliga trädgårdar med mycket växter. Villorna är stora. Det är ett rikt fågelliv. Det är halmtak på vart och vartannat hus. Ostsortimentet och ostkvalitén är välutvecklad. Marktegel används som beläggning överallt, på gator i småorter, i villaområden, på markvägar, på cykelvägar. Alla husen har rött tegel. Trädgårdarna till villor och gårdar även på landsbygden är oerhört välskötta och prunkande av blommor och buskar. Det cyklas väldigt mycket. Cyklarna är nya och välutrustade. Skyltningen för cykelvägarna är väldigt bra.

Ett flertal kanaler passerades via olika typer av broar och farkoster

Ett flertal kanaler passerades via olika typer av broar och farkoster

Lördagen var ankomstdag och tåget förde oss från Shiphol till Amerfoort och sen till Nunspeet. Orten är välmående och prydlig. Stora villor på stora tomter och en livlig affärsgata med torg finns. Stan ligger i utkanten av ett skogs- och hedområde sydost om sjön Ijselmeer. Mellan staden och sjön ligger Flevoland som är det senast från havet utvunna området. Det är beläget i mitten av “Veluwe”, det pittoreska ”höglandet” (ovan havsnivån) I mitten av Nederländerna.

Det började på söndagen med att vi tog oss ut från Nunspeet till landsbygden. Harderwijk passerades på smala stensatta gator. Här nådde vi en sjö med badliv. Cykelvägen följer havet i en fin miljö. Stan fick stadsrättigheter 1231. Stadsmuren är kvar. Förutsättningarna för stans fiske förändrades radikalt då Zuidersee skars av genom muren som blev klar 1932. Europas största delfinarium finns här.  Linne’ examinerades från det universitet som fanns då. Skogsområden passerades. Vi körde förbi campingplatser och grönområden med badande. Sen följde en lång bit med färd på vägar byggda på skyddsvallarna mot havet. Söndag innebär många cyklister och trängsel på spåret. Vi fick se väldigt välutrustade cyklar i alla möjliga utföranden. Turen gick till Amersfoort. Sträckan var drygt 60 km. Hotellet låg i en nybyggd del av stan med imponerande hus. Stan har både en gammal medeltida del och en nybyggd del. Kanalerna präglar den gamla staden. Ett högt torn utan kyrkobyggnad och en stor kyrka med vanliga byggnader tätt intill på ena sidan och trivsamma torg på andra sidan. Kyrkan försvann 1787 efter en stor explosion i krutförrådet i kyrkan. Rester från tiden cirka 1000 före Kristus har återfunnits. Stan var ett stort textilcentrum under medeltiden. Även ett stort antal bryggerier fanns. På 1700-talet fick tobaksindustrin stan att blomma. Från 1800 kom nedgången för stan.

Underlaget varierar, mycket bra asfalt till tvärställda marktegel

Underlaget varierar, mycket bra asfalt till tvärställda marktegel

Måndagen innebar 80 km på inlines på alla sorters underlag inkl mycket marktegel vilket var tufft. Först var det en lång väg ut från Amersfoort. Turen fortsatte ut på landsbygden med gårdar och stora kostallar. Våtmarkerna började med tur över stora sådana på markvägar gjorda av skiftande material, genom välmående byar och orter. Handdriven liten färja tog oss över kanal. Långa fina vägar följde. Turen gick längs fördämningsvallar och på vallar. Eftersom det var söndag var det tätt med cyklister. Vi nådde Naarden med befästningsmurar och vallgravar. Här blev det lunch men stadsvandring hanns inte med. Stan fick stadsrättigheter 1300. Det har varit en textilstad och senare en garnisonsstad. Vi passerade genom bokskogar och förbi ljungskogar. Naturparker finns. Sen var det längs kusten med badstränder och grönområden. Vi kom förbi Amsterdam på cykelbroar och cykelvägar. Här var det låg kvalitet på underlaget. Ett enormt nybyggt bostadsområde syntes på håll. Det blev sen längs kanaler och förbi koloniområden intill kanaler. Sen körde vi längs stor kanal efter två färjetransporter, förbi villaområden med små kanaler och väldigt fina hus och trädgårdar. Slutligen blev det en alle’kantad rak cykelväg till hotellet vid golfbanan i Purmerend.

tisdagen var det utlovat regn till kl 11 och så blev det. Och det fortsatte. Vi beställde en taxibuss till nästa hotell cirka sex mil bort i Enkhuizen och det var klokt. Det torkade inte upp förrän efter kl 15 då solen var tillbaka. Det blev sightseeing i staden istället, en mycket trevlig hamnstad med många kanaler och fina gamla hus. Det har varit en rik stad och är det säkert fortfarande. Det var en avhamnstäderna i VOC, Nederländska Ostindiska Kompaniet, liksom Hoorn och Amsterdam, från vilka trafiken till östindien skedde. Vid mitten av 1600-talet nåddes höjdpunkten för staden då den var en av de största städerna i landet. Sen blev det Amsterdam då hamnen slammade igen. Stan har en av de största marinerna i landet. Zuiderseemuseet finns i stan, ett frliluftsmuseeum. Två stora 1400-talskyrkor finns. Stadsmur och stadshallen från 1600-talet finns kvar.

Narden. Mycket att se på i NL

Narden. Mycket att se på i NL

Onsdag och turen blev 37 km. Den började med en båttur till andra sidan sjön, till den lilla staden Stavoren. Här vidtar Zuidersee-leden. Frieslands minsta fiskesamhälle, Laaxum passerades. Efterhand sprack molntäcket upp under dagen. Vägen går längs skyddsvallen med betande får. Vi körde på bra asfalt till Lemmer. Vi promenerade in till stan. En lång kanal passerar genom stan. En Venedig-liknande bebyggelse, ganska nybyggd, finns.  Det största ångdrivna pumpstationen finns här med en kapacitet av fura miljoner liter vatten per minut från frisiska vatten till Ijseelmeer. Stan är ett centrum för vattensporter och har en stor fin sandstrand.

Torsdagen blev solig. Sträckan blev 48 km, sen vi kortat av den genom att hoppa över ett skogsområde. Vi fick då fin asfalt hela sträckan. Stora delar gick längs kanten av poldervallar. Det är en rik jordbruksbygd. Nationalparken x passerades. Här är fler hus halmtäckta och vissa stora och fantasifulla. Området benämns Weerribben. Vi kom till Zwartsluise vid kl 15. Dagen var het med mycket svett. Det är en liten ort med stora kanaler och många slussar. Båttrafiken passerar utanför hotellets restaurang.

Härlig cykelbro i utkanten av Amsterdam, norr om

Härlig cykelbro i utkanten av Amsterdam, norr om

Fredag och sista etappen som blev 48 km. Det var mycket fina cykelvägar med betong lagd på eller bredvid poldervall. I början av turen finns ett känt fågelområde. Men i orterna som passerades var det förstås marktegel. I Kampen tog vi av rullorna och gick genom en av gatorna i denna fina stad med två teologiska universitet. En imponerande kyrka ligger i slutet av gatan. Staden fick stadsrättigheter 1230 och tillhörde Hansan. Det fins därför två stadsportar av samma typ som i Lybeck. Den var då en av de mest betydelsefulla städerna i nordvästra Europa. Nästa ort där vi gick i skor var Elburg som är liten men väldigt idyllisk med kanal, trädalle, affärer och en stadsmur med medeltida karaktär. Den gamla staden är omgiven av vallgrav med bastioner. Därefter var det väldigt fin betongväg mestadels tills vi närmade oss Nunspeet. Turen följde Randmeer, vattnet som skiljer det gamla lanet från det nya Flevoland och dess poldrar. I denna del är det intensiv jordbruksbygd. Det är väldigt välskötta trädgårdar och prydligt överhuvudtaget

Många fina byar passerades, alltid välskötta

Många fina byar passerades, alltid välskötta

NL är verkligen ett Kanalland

NL är verkligen ett Kanalland

Fascinerande att se alla dessa typer av hus som skiljer sig mellan provinserna

Fascinerande att se alla dessa typer av hus som skiljer sig mellan provinserna

Skiftande fart beroende på underlag

Skiftande fart beroende på underlag

Genom Amersfoort, en av de större städerna som passerades

Genom Amersfoort, en av de större städerna som passerades

Söndag och många cyklister ute på vallarna

Söndag och många cyklister ute på vallarna

Här samsas man om utrymmet

Här samsas man om utrymmet

Kolhydratuppladdning, öl och äpplekaka

Kolhydratuppladdning, öl och äpplekaka

Överallt välskötta trädgårdar och fantasifulla

Överallt välskötta trädgårdar och fantasifulla

Imponerande transporter, här 144 containers på en pråm

Imponerande transporter, här 144 containers på en pråm