Kategoriarkiv: Frankrike

St Raphael, St Tropez, Theule, mm – vandring okt 2019 med gänget

Vi var 19 som for till St Raphael, en timmes tågresa väster om Nice. Bodde gjorde vi på finfina Le Mediterrane nära strandpromenaden, ett hotell som byggdes 1914 och som är nyrenoverat till lägenheter som hyrs ut veckovis, eller kortare via t ex Booking.com. Priset i oktober är hälften mot sommarperioden och i november är en vecka nere på 420 euro för ett rum för två med ett litet kök och balkongdörr mot havet. Nice!

Vi provade att ta spårvagnen från flygplatsen till närmaste järnvägsstation, St Augustin, en kort sträcka. Spårvägen blev klar sent 2018 och går till Jean Medecin. Från hållplatsen till järnvägen är det en liten bit att gå men skyltar visar vägen. Vi kom en fredag middag och tåget var i det närmaste fullt men vi kom in. Sen måste man tyvärr byta tåg i Cannes och vi fick vänta en halvtimme där. Det behövs nästan för att lösa biljett till 18 personer tar tid i automat, fem personer åt gången. Det visade sig att det tog lång tid även i biljettkassa för systemet är inte anpassat för sådant.

St Raphaël är en klassisk badort med kasino, flott marina och tjusig strandpromenad. I centrum finns ett stort torg som dock är ganska dött. Den gamla delen på andra sidan järnvägen är liten men trevlig. Där ligger en annan typ av affärer och saluhall finns där. St Raphael är en mer turistbetonad stad än många andra. Den är ihopbyggd med Frejus. Det finns långa fina sandstränder och långa strandpromenader (med affärer och restauranger, inte alls lik andra städer vid denna kust). Den ligger intill Esterel-bergen, som är vackra, röda och inte så höga men de sträcker sig ner till havet och bildar en vacker o dramatisk kust på denna sträcka. Före och efter är det flackt och fina stränder. Frejus består dels av den nya delen ner till havet som är helt nybyggd med stor hamn och fantastiska arkitektskapelser och snygga hus, nästan overkligt. Den gamla delen ligger ca 1-2 km in i landet och det är en stad från romartiden med amfiteater mm bevarade.

Något som är bra för vandrare är att det går tåg längs kusten från Italien fram till Frejus, sen viker den av uppåt. Buss går också och hyfsat ofta. De små tågstationerna har inte biljettautomat. Det går också båtar bl a till St Tropez. Efter 8 okt går den tisdagar och lördagar (2019). Det tar en timme.

Text om vandringarna kommer efter bilderna (WordPress är Inte lätt att redigera!)

Utanför Le Mediterrane’

Våra Vandringar

Lördag: Vi gick från hotellet i St Raphael till en vik i närheten av Boulouris, Plage de Arene Grosse. Vi åt lunch på mycket bra ställe, Urban Beach, vid viken. Vi gick tillbaka till stan utom några, som tog buss.  Vi åt middag på restaurang i närheten av hotellet. Där ligger flera på rad liksom vid hamnen och mot Frejus. Avsikten med dagens tur var att deltagarna skulle känna på underlaget på denna led som senare skulle ske till Agay. Den är ganska ansträngande i början för ovana.

Söndag: Vi tog buss till en ort 35 minuter väster om St Raphael förbi St Aygulf och till les Issambres. Det är ingen led som är med i någon vandringsbroschyr eller bok. Varför inte? Den var fin.  Vi gick alla till  mer eller mindre på leden eftersom vägen går intill. Dvs de som inte gillar för mycket ojämnheter klarar också turen. Två gick hela vägen tillbaka. De var hemma kl 20, vi andra kl 18. Vi hittade lunchställe i  Plage de la Gaillarde, tror jag det var, med flera matställen och en affär. Vi visste inte hur naturen och underlaget skulle vara, så detta var ett lyckokast. Det var omväxlande natur, som det i och för sig är på hela kuststräckan. Bussen till St Tropez går rätt ofta. Sista kilometrarna gick vi inne i samhället St Aygulf.

Måndag: Vi tog tåg till Théoule-sur-Mer sur mer till en vandring som finns med i ett vandringshäfte från lokala turistorganet. Turen är inte lång men går upp till 250 meter och tog några timmar med picknick och bad och fika efteråt. Det är en liten station och för att komma ner till stranden går man åt västra hållet. Leden når man genom att gå under vägen och in i en liten tunnel. Sen följer man gul markering och rödvit. Det finns några vägval men de var lätta att klara. Det går uppför, kanske mer än man anar, men inte alltför ansträngande. Eukalyptusträd, smultronträd, pinjeträd, är vanliga. Vyerna kommer efterhand. Första toppen är Colle de Theule. Det planar ut för att sen gå uppför innan vi nådde vårt picknickställe Colle des Monges. Det gäller att hitta några jämna stenar att duka upp på och gärna utsikt. Inga insekter besvärade oss. Några tog omvägen över högsta höjden på 300 meter men de anslöt där tre stigar går samman. Det finns en fin badstrand och i hamnen ett kaffeställe. En borg finns liksom i närbelägna  la Napoule och Mandelieu. Vi var tillbaka med tåget vid femtiden. Det blev en fin dag. Alla klarade turen trots värmen och uppförsbackarna. Vyerna var fina.

Tisdag: Mellandag då vi gick till gamla stan i St Raphael och sen på gator nära järnvägen till Frejus, andra halvan längs trolig stadsmur. Rester av den romerska staden syns på vägen in till stan. Det finns en skylt med en bild av hur det troligen såg ut för 2000 år sedan. Stan är charmig. Det blev kaffe när vi nådde gamla stan vid trevligt torg. Gränderna och de små torgen sen. Gruppen delades och några gick till romerska amfiteatern. Vi gick ner till Frejus hamn och längs havet hem på eftermiddagen.

Frejus har rester efter en romersk handelsplats Forum Julii, som grundades av Julius Caesar. Havet har dragit sig tillbaka sen denna tid så några spår av den gamla hamnen finns inte. 1959 drabbades Frejus av en flodvåg från en damm som brast så staden ödelades.

Onsdag:  Vi tog buss till St Tropez eftersom båten inte gick denna dag. 1,20 min dit. Vi gick kuststigen ut på udden österut. Lättgånget, en del stränder passerades. Bambubuskage passerades.  Det blev lunch på brygga. Vi delade upp oss så några avvek efter ett tag och tog efter sista biten. Övriga gick längst ut och vek av mot stan vid stor strand, les Salinas. Vi gick mindre väg några kilometer varefter vi vek av mot stranden och följde samma väg tillbaka. Detta var heller inte en led som finns med i broschyrer eller böcker. Däremot ser man att det finns kustled om man köper kartan i 1:25000. Varför inte mer info när det är en så trevlig led? Den är lättgången och omväxlande, bästa sträckan enligt vissa deltagare. En intressant kyrkogård passeras i början efter att man passerat hamnen och vikit om hörnet. Tydliga skyltar visar vägen. Det blev buss tillbaka vid 18.30 efter en fika.

Torsdag: vi gick från St Raphael till Agay, cirka 13 km utom några som tog buss hem tidigare. Leden börjar vid stora hamnen, Santa Lucia. Det är upp och ner på ojämnt underlag men fantastiska vyer, bergarter, mm. Fram till Dramont är det mer eller mindre så. Där avbryts leden, Provisorie interrupt, och så var det var tio år sedan också. Man passerar flera små stränder med få badande. Småvägar leder ner till stränderna. Man har cementerat en del och trappor finns. Vi hoppade alltså över udden med fyrtornet, Boumette, dit det går leder ser vi från stranden. Vi är hemma på 10 min med tåget.

Från min Hälsoapp som registrerat hur långt jag gått och höjdskillnader mätt i våningar, dvs alla steg dessa dagar:

5 lördag, 9 km, 18 vån

6 söndag, 14 km, 36 vån

7, 14 km, 60 vån

8: 12 km, 9 vån

9: 14 km, 26 vån

10: 15 km, 42 vån

Nice på nytt, april/maj 2018

 

Fina parker i Nice

Jag vet inte vilken gång i ordningen vi är i Nice, men det är säkert 10. Det ÄR en trevlig stad med många möjligheter. Vi bodde som vanligt uppe vid järnvägsstationen, som vi funnit vara strategiskt med tåget och spårvagnen i närheten. Inga gatuarbeten igång! Det brukar det vara. Allt verkar vara klart för tillfället. De har verkligen fått till det på olika sätt. Parkstråket från Place Massena och uppåt mot konstmuséet är riktigt fint. Vi inleder oftast med att gå till Coco Beach och strandstigen på klipporna. Denna gång gick vi så långt det är möjligt, dvs inte den långa trappan upp till vägen. Dan efter tog vi tåget till Ventimiglia, med pensionärsrabatt har man cirka 40 procent rabatt. Det gäller bara att leta upp rätt ställe att klicka på i biljettautomaten. I Italien är det billigare än i Frankrike i saluhallen. På fredagarna är det en jättemarknad längs kustvägen. Det blev ett besök på stranden och lite strosande i stan. Nästa tradition är att åka till Beaulieu med tåg och gå Cap Ferrat runt. Det är alltid lika fint. Innan Villefranche finns en trevlig badstrand med servering. Leopolds villa var till salu förra året för 3,5 miljarder kronor! Vi tog buss nr 81 tillbaka till Nice. Från Place Garibaldi gick vi till hotellet.

Coco beach

Fortsättningen förbi Coco beach

Ventimiglia

Gamla stan i Ventimiglia

Beaulieu, stranden

Längst ut på udden Cap Ferrat

Nästa dag tog vi spårvagnen till hållplats Falicon nästan vid slutstationen i den västra sträckningen. Vi gick uppåt på rödvit GR-led. Fina bostadskvarter, över motorvägen, kom utanför stadsgränsen, till litet samhälle, uppför en trappa, kom till entrén till Gauter-kanalen. Här motionerar många. Man har en fin vy över Nice. Sträckan är cirka två kilometer längs kanalen. Vi gick till närmaste busshållplats och tog buss till Matisse/Cimiez. Här är park och rosenträdgård. Sen går man ner till andra ändhållplatsen på östliga delen av spårvägen.

Motionsspåret längs kanalen norr om Nice

Rosenträdgården

Nästa dag var klämdag för fransmän och italienare vilket innebar att i Antibes var det massor av italienare. Vi tog tåget dit. Vi gick längs kusten en bra bit ut på udden och svängde sen av västerut tills vi nådde andra sidan udden. Det är väldigt dött vid denna tiden på året.

Cape de Antibes

Cap de Antibes

En annan dag tog vi tåget till Rochebrune och gick runt udden Cap Martin, som också är en höjdare.

Sydfrankrike i mars 2018

 

 

Vid Gorge du Tarn. Vi hyrde bil i Nice och körde västerut för att upptäcka områdena Tarn, Ardeche och Vaucluse. Det är även södra Cevennerna och södra Centralmassivet man kommer in i då. Vi valde 15-28 mars för att uppleva våren, vi hade t ex väldigt bra väder vid samma tid ifjol i Costa Brava. I är blev det kallare pga kyla från öster, t o m snö och kalla morgnar och kvällar. Vi hade med oss en bok från Sunflower, Western Provence.

Upplägget

15 mars, flyg med SAS kl 9.40, nollgradigt. Vi körde 24 mil på motorvägen västerut förbi Aix de Provence till St Remy de Provence. Den sist milen var det fina vyer över bergen längs med vägen. Parc Naturel Regional Alpilles ligger söder om staden. Där ligger Les Baux de Provence. Det finns tre vandringsförslag i omgivningen i Sunflower-boken. Detta är den yttersta västra delen av Provence. Strax norr om ligger Avignon. St Remy är en gammal stad med en cirkelformad gammal del. Kring denna går all trafik! Det är en ”dyrort” med fina restauranger, många fastighetsmäklare, fina affärer. Platanträden är dominerande både i staden och på landsbygden, längs vägarna. De präglar hela stan. I mars kan man få hotellrummen lite billigare, vi betalade 135 euro för två nätter på ett fint, nyrenoverat gammalt hotell i centrum.

Turer i Alpillesbergen

16 mars. Tur nr 12 i boken är en vandring från området söder om St Remy till Les Baux på 15 km. Man kan gå dit och ta buss tillbaka till St Remy dock. Vi valde en tur från den lilla sjön/vattenmagasinet upp till ett torn där vi vände och då kan man ta en lite annorlunda väg tillbaka, då blir det drygt milen. Det är lätt kuperat, vackra vyer och trevlig skog. Det är på grus och småsten som underlag på den lilla vägen. Det blev en trevlig tur. Tillbaka i stan gick vi en trevlig tur åt samma håll vi kört med bil och såg på växtligheten och de små gårdar och villor som finns här.

Där vandringen börjar utanför St Remy

Fina vyer från turen söder om St Remy

 

Efter en lunch körde vi till Les Baux som vi inte nådde på vandringen. Det är en by på en höjd bland vackra klippor.

Uppe från orten Les Baux ner mot parkeringen

18 mars, Andra orten var Millau, ca 20 mil åt väster och sen norrut, som ligger intill floden Tarn och dess långa och djup ravin. I boken fanns tips om vackra vyer och korta och långa vandringar från orten La Malene. Vädret blev blandat men bättre än prognosen, vilket ofta är fallet här. Men rysskylan har kommit även till Frankrike så när inte solen kom fram var det lite bistert. Vägen som går längs floden Tarn är nog den häftigaste jag kört. Denna marsdag var vi nästan ensamma ute! Inte förrän vid slutet av dalgången hittade vi ett öppet matställe. Vi nöjde oss med de fina vyerna, vädret var för osäkert för att vandra i. Orten vi åt i var Sant Enemie och där tog vi en fin promenad. Point Sublime körde vi ut till på hemvägen. Utsikten är enorm. Vägen från Enemie upp till högplatån, le chaussé, var också imponerande. Fördelen med tur i mars är att bladverken på buskar och träd inte skymmer sikten. Ja, det blev en fin söndagsutflykt!
19 mars, floden Dourbie är mindre och flyter i en dalgång som också passerar Millau. Vi följde floden till St Jean de Bruel. Även här är det vackert. Vädret inbjöd inte till vandring dock. Vägen ner till Millau från detta hållet ger fina vyer. Denna vecka i mars var vädret bistert, endast solen hjälpte upp det hela.

Tarn

Tarn

Längs Tarn

20 mars, vi körde först västerut under Millaubron och sen söderut. Grand Causses ligger här. Det är en högplatå inom Cevennerna, alltså ett mycket kargt område där enar och en del underliga klipppartier sticker upp. Vi körde till Cirque de Navacelles, dvs sydost ut. Man passerar över en högplatå likt Alvaret på Öland men lite mer kuperat. Några enstaka orter dyker upp. Det mesta är stängt, så även restaurangen vid parkeringen där vandringens början. Det är ett mycket säreget ställe och en hisnande naturupplevelse. Det finns en vandringsled på 12 km som tar en runt ravinen och orten Navacelles längst nere. Vi valde att gå 5 km dvs nerför branten på en stig och sen på vägen som går mellan startpunkten och Navacelles. Det är inte svårt och ger hisnande vyer. På vägen tillbaka tog vi en sväng ner om Madieres men restaurangen var stängd.

Ner till Navacelles

Bron över Tarn

Cirque de Navacelles

 

Navacelles

21 mars, vi körde till sjön i närheten av Lodeve där vi bodde. Då hade vikört 6 mil söderut. Turistbyrån hade pekat ut tre ”måsten” för området, däribland denna sjö. Här är jorden rödfärgad och bildar egendomliga former efter erosionen. Det finns vandringsleder i närheten men vi avstod. Istället körde vi senare till Heraultområdet med staden St Guilhem le Desert, några mil österut. Där börjar bergskedjorna igen och orten ligger i kanten med ett vattendrag intill. Byn ligger i en bergsskreva, idylliskt och måleriskt. Allt är välrenoverat. Kanotuthyrning är nog stort när det är säsong. Vi gick upp på en vandringsled för att njuta solen. Här går en GR-led och jag gick en bit. Även här finns en ”gryta” i berget likt Navacelles. Leden går från Montpellier!

De röda bergen vid sjön utanför Lodeve

GR-leden upp från Herault

Fina vyer

23 mars. Vi körde österut och bodde i Bollene och körde till Souze där ravinen, Gorge du Ardeche börjar. Man kan gå så långt man vill på gulvit led, hela ravinen är 30 km men oklart hur långt man kan gå. Vi gick till camping cirka tre km in i ravinen. Det är inte lätt att gå där och ibland inte möjligt heller eftersom vattennivån kan vara hög här. Tydligen kan det vara slipprigt men vi märkte inte det denna dag. Solen sken och värmde, annars blåste en kylig mistralvind. Idag inga andra turister. Fascinerande tur, en av de mest fascinerande vi gjort. Det var tur 10 i boken. Vid högsäsong är det många paddlare här. Vi gick upp till landsvägen via grusväg cirka 700 meter, därefter asfalterad väg som går längs kanten på ravinen. Fem timmar tog turen.

Gorge de Ardeche

Ansträngande men inte så svårt

Vissa ledstänger finns

Underbar tur

24 mars. Vi körde till ett berg vid orten Gigondas där Sunflower har tur 6, Dentelles de Montmirail. Här går en led upp runt berget. Det är väldigt brant så jag fick gå själv, hade 30 minuter på mig! Där fick jag fantastiskt fina vyer över berg och vingårdar och landskap. ”One of the most exquisite walks you will ever take, anywhere..” skriver författarna. Vägen mot Bollene är kantad av vinodlingar och små tråkiga byar. På väg till berget stannade vi vid lördagsmarknaden i Saint Cecilie de Vine, trevlig ort.

Vinodlingar vid Gigondas

Fina vyer, väl uppe

25 mars. Till Apt, som är en fin stad vid floden. Visst finns det många nergångna och smutsiga hus men även fina delar. Vi körde sen i vackra landskap mot Roussilontrakten för att se på de röda bergen. Tur 1 i Sunflower är en tur på 7 km men det finns i brochyren vid parkeringen en tur på 4 km som vi gick. Bokens tur börjar vid orten Bouvene, vi började vid avgiftbelagda parkeringen vid Saharaområdet. Det är imponerande och säregna skapelser som naturen åstadkommit här. Turen är omväxlande. I området är det vackra berg, småkuperat, vackra byar uppe vid bergen, vinodlingar, fruktodlingar, lavendelodlingar, olivträd, mm. Byarna Roussilon och Gordes får man inte missa när man är här. Vi var nästan ensamma turister där kl 18!

Vid Sahara

En 4 km tur runt i området

Roussilon

Gordes

26 mars. Semesterresan avslutades i Sainte-Maxime vid kusten, och nu var vädret sommarbetonat. Några kustpromenader gör man inte gärna här med den trafik som finns. Det finns en rundtur upp i berget med fina vyer dock.

Hotellkostnad inkl frukost för dubbelrum hamnade i snitt på 730 kronor vid denna tid på året. Vi körde 180 mil med bilen på en del avgiftsbelagda motorvägar. Bilhyran var 2 500 kronor för 13 dagar. Tidigt bokat flyg hos SAS hamnade på endast 2000 kronor för två personer.

Cote du Rhone

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

First Class om Gorge du Tarn