>
Rååns dalgång och Landborgspromenaden i Helsingborg, augusti, 25 km cirka
Det går en utmärkt preparerad stig längs Råån från Gantofta. Dit tog vi tåget denna söndagsförmiddag. Man kan faktiskt starta redan i Vallåkra och gå längs ån till Gantofta. Här är mycket vackert att gå hela vägen fram till Raus kyrka. Leden fortsätter till Råå men vi svängde in på Landborgspromenaden som leder en genom Raus på cykelstigar och till Elinedal och Ättekulla. Här passerar man fina naturområden som bildats i de raviner som vatten en gång bildat på sin väg ner till havet. Kommunen har på ett fint sätt utnyttjat naturförutsättningarna och iordningställt en fin led här. Vid Ramlösa Brunnspark tog vi det lugnt och tittade på de fina husen och de fina omgivningarna. Leden fortsatte genom lummiga skogar och vattendrag i Jordbodalen, förbi sundspärlan/Folkets park och vi kom in i stadsbebyggelse. Här blev genast skyltningen bristfällig och vi gjorde några extra meter vid sjukhusområdet. Vi kom dock åter på spåret inne i parken som omger Kärnan och gick genom denna sköna park i lätt duggregn. Vi passerade den trafikerade Hälsovägen och kom till Vikingsbergs konstmuseum och dess fina park. Sen kom fina villaområden och en led som går i kanten av landborgen. Leden går längs järnvägen och sen ner till de fina dammarna vid Pålsjö skog. Där tog vi sats och gick de cirka fyra km ganska snabbt till Sofiero. Bussen passerade och vi bedömde att väntetiden till nästa buss var sådan att det var bättre att gå ner till stranden och in till Helsingborg. Vi fick spåra stig genom snåren för att komma ner till den tallskog som finns och där Skåneleden är dragen för att komma ner till vattnet. Vi gick i rask takt längs vattnet i duggregn. Sista biten gick längs en på badgäster tom strandpromenad. När vi nästan var framme vid stationen upphörde regnet som följt oss mer eller mindre hela dagen som varade mellan 10.30 och 18.00. Summerat var det en härlig dag med en mycket varierad natur längs hela leden.

 

 

 

 

 

 

Haväng i mitten av augusti
Vi brukar ta in på vandrarhemmet i Haväng två helger per år. Det finns fortfarande nya platser att upptäcka och sen får man inte glömma att ta det LUGNT. Haväng är en plats som inger lugn. Jag inledde fredagkvällen med en joggingrunda strandnära till Vitemölla, uppför slänten till tallskogen och sen över koängarna intill skogen med avbrott för passagen över Klammersbäckravinen. Slutligen över sound-of-music-backarna till Haväng. Det blir endast sex kilometer men det är lite tungt i sand och backar. Vi avlutade med ett bad i det tjugogradiga Östersjön vid halvniotiden.

På morgnarna brukar jag ta en cykeltur innan frukosten, som smakar extra gott då. Denna gång körde jag över Ravlundafältet efter kartan Linnéleden som jag tror gjordes strax före jubileét 2007 (många kartor saknar ju uppgift om när kartan är gjord!). De cykelförslag de har är inte alltid att rekommendera, ibland är det bättre att följa vägarna. Linnéleden som är med på samma karta, är vandringsleden som är på totalt 80 km. På cykelspåren finns en del avstängningar med bommar där man inte kommer igenom. Andra bommar kan passeras bredvid. Jag vek av ner till Skepparps by och såg på järnvägsbron över Verkaån.

Denna lördag var vi en kort runda i Bäckhalladalen, som är ett naturreservat strax norr om Simrishamn, och som jag varit nyfiken på efter att ha läst länsstyrelsens beskrivning av området, ”en relativt okänd naturpärla”, ”kambrisk sandsten…, utsikt över Hanöbukten…., genomkorsande sprickdalar…..”. Vi parkerade strax söder om Vårhallarna men ingen skylt visar in på den lilla avtagsvägen. Jag sökte först förgäves efter löpslingorna och gick på hällar med blommande höstljung och även blåbär och gjorde egna vägar. Sen hittade jag längre söderut fina löpslingor, små dammar, blåbärssnår, mm. Det är faktiskt en pärla att ta en runda på 3-7 km i.

På söndagen cyklade jag till Skepparp, tog av under järnvägen och kom förbi fina Kungsmölle och sen en liten väg ut till stora vägen Brösarp-Kivik. Jag körde in i Ravlunda och sen in på liten gårdsväg mot naturreservatet Bolen för att finna att det inte är här man ska ta sig in utan från vägen mot Vitaby. Det är en bokskog som säkert är fin på våren men inte nu.

På dagen tog vi en runda i Arboretet, trädsamlingen, i Karakås. Det kan rekommenderas. Nästa år hoppas vi få komma i juni när rhodedendronen blommar eller i april-man när junimagnoliorna blommar. Nu fanns det bl a mullbär mogna. Rundan är på cirka 2 km. Kivikås äpplemust kan rekommenderas. Vi såg också fina cykelvägar vid Bästekille backar, Lyckorna vid St Olof, m m.

Löpning i anslutning till fina sandstränder


Falsterbo
Sanddynerna här är mäktiga. Jag sprang österut över gamla skjutfältet och bort till Skanörs ljung och in över Ljungen, öppet sen 15 juli, längs med skogskanten och bort till campingen och genom skogen och bort över Falsterbo stadspark. Här är förvånansvärt mycket fri natur kvar i just Falsterbo som säkert många inte tänker på. Jag förstår min släkting som fastnade för orten på sextiotalet och köpte en tomt för 4:75 kr per kvadratmeter av kommunen som ville få fler invånare.

Denna karta var ny cirka 2007!

 

 

Ljunghusen
Här är alltid lika fint att springa. Jag följde Östersjöledens blå stolpar och var inne och svängde på golfbanan där leden går. Vägen tillbaka tog jag genom skogen och längs bebyggelsen.

 

 

 

 

 

Kämpinge
Kämpingebukten har också fina värden. Jag sprang från Kämpinge by till Falsterbokanalen inne i skogsområdet mellan stranddynerna och bebyggelsen. Det är bara på några ställen man får ta sig upp i sanden. Det är där gamla Rängs kommun lät folk få muta in sina tomter så långt att det inte blev ett sammanhängande grönstråk tillgängligt utan tomterna skjuter ut på vissa ställen. Här är väldigt trevligt att springa. Man kan fortsätta inne i tallskogen längs kanalen och komma över kanalen om man så önskar. Det önskade inte jag utan jag återvände ungefär samma väg med lite variationer där det gick. Det finns flera trevliga villor att se på också. Det största sammanhängande grönområdet är vid tennisbanorna längst ner på Östersjövägen.

Sandhammaren – Längs den milslånga stranden kring Sandhammaren, upp längs Tygeån och tillbaka längs Skåneleden, ca 10 km. Här finns Sveriges största flygsandsområde som nu är beväxt med strandråg, mm och längre in tall- och ekskog. Sanden anses som bland den finaste i landet, finkornig och vit som den är. De beväxta sanddynerna med s k ekkrattskog är mycket speciella och en känsla av lugn och djup tystnad infinner sig. Jag kortade av turen genom att ta en genväg genom denna skog och sprang faktiskt vilse, nästan, det var med hjälp av solen och det svaga ljudet av havet som jag hittade ner till stranden igen! En härlig runda i en mycket speciell miljö! Efter en löprunda är det lätt att kasta sig i femtongradigt vatten.
På hemvägen i bilen noterade jag en asfalterad cykelväg fram till cirka Hammars backar från Ystad. Den sista del måste vara ny.

Kullaberg
Längst ute på udden med vy in över det kulliga berget är det svårt att tänka sig att man är i Skåne. Vi satte badstolarna i Ransvik och gick en runda i omgivningarna, bland annat stigen in till Mölle. Vilken fantastiskt fin plats detta är! Här finns löp- och vandringsslingor i alla varianter. Kullabergs stigsystem är upplagt med en södergående rödmärkt huvudstig från Fyren via Vaktstugan till Himmelstorp och vidare till Arild. En blåmärkt stig löper från Fyren längs norra sidan av berget och över de högsta topparna fram till Himmelstorp där den ansluter till den röda stigen. Mellan de röda och blå huvudstigarna finns ett antal gulmärkta tvärstigar.
Vi passade också på att gå i de fina naturreservaten vid Skäret. Här en bild över de naturreservat som finns i trakten.

Vandring 14 km på Kullaberg kring 20 augusti
Vi startade i Mölle och gick över Ransvik upp till västspetsen på blått spår, ganska kuperat. Vi fortsatte ner till Ablahamn där vi tog lunch, en härlig plats. Vi gick sen lite fritt och rundade Håkull, denna avvikning kan rekommenderas. Sen blev det fin grusväg en del av vägen tillbaka till Mölle. Ett härligt bad i Mölle blev avslutningen.

 

 

 

 

 

Friday Night Skate i Köpenhamn

Inlines inne i Köpenhamn! Jo det är riktigt, varannan fredag samlas flera tusen (vid fint väder) inlinesåkare på olika ställen i Köpenhamn för att åka kring 20 km på avstängda gator i stan och i omgivningarna. I täten kör några motorcykelpoliser och någa Blockers, dvs gulklädda åkare som håller ordning på gruppen. Denna fredag var det samling mittemot Islands brygge och tur genom detta område och ut på Amager där man kunde dra på i god fart om man låg i täten. Längst ute blev det paus och så vände alla cirka tretusen åkarna och körde vägar förbi Fisketorvet och äldre bostadskvarter tillbaka. Väl där var det denna kväll After Skate med musik och mat utanför Mariott hotell. En annorlunda upplevelse och en trevlig sådan i ett sommarvarmt Köpenhamn. Man förstår att köpenhamnarna trivs i sin stad! Här är mänskligt att vara, inga höga bostadshus utan trevliga gamla hus, fin arkitektur på de nya husen, många uteställen och förhållandevis få bilar.

 

 

 

 

 

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna

Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.

 

 

 

 

 

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning….ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”