Dagsarkiv: juni 25, 2011

Vandring i Sjöbo Ora en måndagskväll i juni 2011

Lämna ett svar


Inte visste vi att det fanns så vackra platser i Sjöbo! Vi var nog alla överraskade av att få uppleva sådana naturscenerier som fick göra på vår måndagsvandring i Sjöbo Ora när vi följde tur nr 29 i Karin Hoffmans bok Rundvandringar till Evighetsträd. Hon har också en 20-kilometersvandring i oran, nr 17 i Romeleåsvandringar, som på vissa partier följer den vi gick. Det är lite jobbigt att följa texten i boken när man går i grupp, lättare då med karta. Denna tur startade i Anklam, passerade några enstaka hus  vid t ex Kumleröd och Skäpperöp men annars är det inte mycket mer. Från Tågratorp går turen genom bokskogar främst men två jättebjörkar med Naturskyddsföreningens märke om evighetsträd stannade vi till vid. Man passerar också en egendomlig väg genom en sänka, som ett tråg omgivet av träd och när solen inte är framme så är det nästan mörkt. Detta är ett naturreservat, Vitabäckshällorna, och trågvägen benämns Pälsadalen. Dessförinnan hade vi passerat den något märkliga skylten ”Till vägvisaren” som satte myror i huvudet på oss. Det lät som Uardaakademin varit där. Vägen mynnar ut i en öppning med härlig vy över det som en gång måste ha varit en sjö men som nu är äng för frigående nötkreatur. Vid denna plats ska man ta sig upp rätt brant till toppen av den åsliknande höjd som finns där. Väl uppe möts man av en äng med stora solitära bokar och i horisonten ses öppningen till Fyledalen, mycket vackert. Man följer sen naturreservatets pinnar och kanten på sluttningen. Här har det röjts i skogen och lite svårframkomligt är det. Vi satsade på att enbart hålla oss längs kanten ända tills den slutar i tätare bokskogssnår. Dessförinnan tog vi paus där det fanns en glänta bland träden så vi fick en obetalbar utsikt helt i klass med söndagens pausställe. Man följer sen en härlig skogsväg med grönt gräs och vackra träd med gläntor ut över sädesfält med stora solitärekar. Det västligaste partiet förbi Skäpperöd visar upp flera evighetsträd. Vi kortade turen så att vi inte kom bort till Spjällarebacken. En väg leder upp för backen där återfärden börjar på grusväg och helt plant. Granskogar passeras med inslag av bok. Denna del är alltså helt olik vägen dit.

En söndagstur nästa vår när boken nyss slagit ut och långa turen på 20 km var ett önskemål för många. Turen blev på 11 km.

 

Vandring på Rörums backar, till Gyllebosjön på Österlen, juni 2011

2 svar

Vi samlades vid skolan i Södra Rörum och startade vandringen längs norra sidan av Rörums södra å. Över dessa backar är det vidunderligt vackert. Vi gick förbi Forsemölla och längs åns stränder mot Stockeboda. Här var det bitvis lite besvärligt mest för det höga våta gräset. En och annan fästing fick vi även med oss. Från Stockeboda och längre inåt övergav vi därför ån och vandrade längs grusvägarna, nästan ända fram till Älmhult. Vi gick ner till Gyllebosjön som dock dolde mycket av sin gyllene spegel i det täta lövverket, vidare västerut förbi Skräddaröd till Skräddaröds by där vi hittade den dolda stigen och vandrade ner till Sträntemölla naturreservat. Andra paus gjorde vi på den vackra höjderna med utsikt över Rörum, Stenshuvud och så långt som till Listerlandet i Blekinge. Efter paus ner för höjderna genom skogen förbi den fina gamla Kulla dansbana och sen längs vägen tillbaka till Rörum. Turen blev 19 km och vi vandrade mellan kl 10 och 16. Detta är ingen markerad led mer än en del vid Skräddaröd.

 

Vandring Conerahalvön i Marché i Italien, juni 2011

1 svar


Det blev inte mycket vandring. En halsinfektion hos medföljande sonen satte stopp för det. Det blev endast en kortare tur från hotellet i Numana över Sirolo och till ett strandparti norr om Sirolo. Därifrån tänkte jag, efter info från turistbyrån, gå längs stranden tillbaka, men Nej, det gick inte, där finns ingen strandremsa! Jag testade att klättra på stenblocken men fick ge upp. Dessutom hojtade en man att det kan falla ner sten från de branta bergen påminnande om Möns klint. Så det blev att ta sig upp igen. Bifogade karta visar vilka vandringsvägar som finns på halvön.

Stränderna är trevliga. De består av små, små stenar och hålls välskötta och är försedda med barer. Vill man testa stigarna för att själv finna vägar så är de inte skyltade så det är säkrast att hålla sig till de markerade.

Naturparken Parco del Conero tar utgångspunkt i kuststräckans enda berg, Monte Conero. Berget är täckt av skog och der finns en del stigar och vägar som är anpassade både till vandringsturer, trekking och mountainbike. Det finns många utsiktspunkter från berget.

Längre norrut på väg mot Ancona körde vi ner till Portonovo, som jag läst detta om: ” Vi åker genom naturparken Monte Conero till Portonovo som är en av regionens pärlor. Historiskt sett var Portonovo en liten fiskehamn, idag är det främst en badort som lockar med sitt turkosa vatten”. Det visade sig vara en badstrand med enstaka hus i skogen! OK, vi gick en sväng längs kusten och visst är det vackra vyer men visst blev vi lite besvikna.

Hade vi hunnit och kunnat skulle vi ha kört längre söderut till de berg som finns där. Det får bli ett annat år. Från en av de officiella webbplatserna om Italien har jag klippt denna text: ”Naturparken Parco Nazionale dei Monti Sibillini sträcker sig över 70.000 hektar och omfattar 18 kommuner, både i Marche och Umbrien. Det finns många riktigt bra trekking-rutter, bl.a. en som slutar vid den fantastiska bergsjön Lago di Pilato ca 1500 meter över havet. Det finns även riktigt många småbyar i Sibillini-bergen.”

Och från samma plats http://www.in-italia.se/italien/marche/monti-sibillini-nationalpark/vandring-i-nationalparken-monti-sibillini/ : ” Nationalparkens högsta berg är Monte Vettore (2476 m.ö.h.) och är känt för dess rika växt och djurliv och vackra landskap. Vi har valt ut 3 st vandringsleder i parken efter längd, en kortare vandring en lite längre och den sista tar en till Monte Vettore som är den längsta. Även om bergen här är välbesökta och väl märkta så ska man alltid tänka på att ta med kompass och karta för säkerhets skull (tre vandringar beskrivs).

Vi bodde också i Mandolfo/Torretto som ligger 13 km söder om Fano. Här är det badstrand längs hela kusten. Det är ingen upphetsande område, och inget roligt område att ta någon morgonpromenad eller löptur på även om jag såg flera som gjorde det, men vad ska man göra om man vill röra på sig? De mest tråkiga campingplatser jag sett ligger här. Söker man skugga får man hyra en dyr solstol. Järnvägen längs kusten är en barriär som har jämnt utplacerade undergångar för trafikanterna. MEN, italienarna älskar visst strandlivet för en helg med fint väder är stränder och parkeringar fullbelagda. Då är det bättre att ta en stadsvandring i trevliga Fano. Vi gjorde det både fredag och lördag kväll och lördag förmiddag. En lördag ska man inte missa marknaden, alltså inte den på stora torget med kläder och krimskrams som är väldigt populärt, de har väl inte Överskottsbolag och Rusta, utan matmarknaden på torg och gator i närheten. Kvällarna är ljumma och kvällslivet behagligt avslappnat i stan med mycket folk ute och många barer och uteserveringar öppna. Gå gata upp och gata ner i stan och insup atmosfär och vackra hus. Om ni har tid och har ont om pengar och är hungriga är ett tips att äta på fiskekollektivets fiskrestaurang nära hamnen, här äter man för 11 Euro och får då fem fisksorter, pasta och en liten flaska vin. Men det är väldigt populärt, stökigt och trångt med långbänkar. Det går så bra att de ersatt tältet med en permanent byggnad det senaste året. Det är Fernando de Lucas favoritställe! Ni vet han med pastan, olivoljan, mm.

Stadsvandring kan även rekommenderas i städerna Urbino, Urbania, Fossombrone, Loreto, Ossimo, Ancona och naturligtvis Bologna. Då får ni se imponerande borgar, vackra gamla hus, trånga gränder, mycket trappor, massor av kyrkor, vackert stensatta gator, ja allt som man kan önska sig på en semester.

Vägen genom ravinen Gola del Furla är vacker. Ett fint turistcentra med information om naturparken finns. Vägen byggdes under romarriket och vägen heter Via Flaminius eftersom den byggdes av Caius Flaminius längt före Kristi födelse. Här finns också vandringsleder. Vi körde här från första boendet på Agriturismo Pieve del Colle http://www.pievedelcolle.com/index.asp (se filmen som Rai television har gjort) utanför Urbania till Fano och stannade till i Forlo och Fossombrone.

Innan vi körde dit gjorde vi ett nedslag i en argiturismo som Jamie Oliver skrivit om och besökt som ligger efter cirka två kilometer på grusväg från Mercatello sul Mertauro, http://www.lagrottadeifolletti.it/. Det är värt turen. Urbino finns på Unescos världsarvslista. Urbania är inte dumt heller, kolla in markanden till exempel.

I Numana som ligger i södra delen av Coneroområdet bodde vi trevligt och billigt på hotell Sarrisso, det är fortfarande lågsäsong i juni i Italien. De har kort säsong! Detta hotell öppnade i april och stängde i slutet av september till exempel. Därifrån gör man lätt en liten trevlig kvällstur med bilen till t ex Loreto och Ossimo, två mycket trevliga och fina städer med massor av kulturella byggnader och kyrkor.

Ancona är regionens huvudort och har massor av fina gamla byggnader.

I Bologna, dit det är 20 mil från Ancona, bodde vi för 500 kronor i dubbelrum med frukost, tvåstjärnigt och 10 min med buss till centrum! Högsta priset för dubbelrum på resan var överkomliga 650 kronor, som vandrarhem i Sverige! I Bologna gör du stadsvandringen under tak under alla dessa vackra arkader. På en kort stund tar man sig från stan till omgivande landsbygd i böljande landskap i låglänta delarna av Apenninerna.

Se för övrigt bok av Bo Hagström, Solens smak, om bland annat Marché.

Bild: kring Urbania