månadsarkiv: juni 2012

Haväng, Drakamöllan, Stenshuvud. Lite vandring och mountainbike, juni 2012

Lämna ett svar

De vackra backarna vid Haväng med Lindgrens länga nedanför

Hit återvänder vi gärna! Vandrarhemmet får man boka tidigt om man ska ha plats. Platsen och den kringbyggda gården ger en rofylld stämning. Vad skönt att inte ha en sommarstuga utan bara ta in och njuta. Vi har firat bröllopsdagen här flera år nu. Detta år blev det en långhelg med fyra nätter och därav två klämdagar från jobbet. Vädret har alltid varit bra denna den första helgen i juni. I år kom regn en av dagarna, helt ok.

Ulriksdals trädgård

Vi var i Ulriksdals trädgård med handelsträdgård och kunde ta lunchen i deras lusthus ute på den lilla ön när regnet strilade som mest. En plats att rekommendera. Här finns ovanliga växter att köpa och beundra. Julrosor, ovanliga träd (inkl tulpanträd och näsduksträd), pioner, smålönnar, pelargoner,  ovanliga buskar finns att köpa (om man har plats i trädgården förstås). Samma dag firade Skepparpsgården 60 år som vandrarhem med tårta och kaffe.

Alunbruket i Andrarum och slagghögarna

Dagen innan hade vi tagit en tur till bl a Forsakar vid Degeberga. Här kan man inkvartera sig i, som det ser ut, fint boende om man åker själv eller kommer i grupp. Ån skär sig djupt ner och branterna är dramatiska, likt Skäralid. En markerad led går både uppe på krönen längs ravinen och nere längs ån. Här finns fina områden runtomkring också, men det hann vi inte kolla denna gång. En fint friluftsbad finns.  Vi fortsatte på vackra vägar till Andrarums alunbruk där Skåneleden passerar. Slagghögarna är vackra, vi tog en kort promenad på backarna och i den vackra skogen.

Drakamöllans naturreservat

Två morgnar tog jag mountainbiken (premiär) och körde första dan på Gula leden med väldigt många lyft över stättor, till Brösarp och Skåneleden tillbaka till Haväng, en tur på 20 km. Mycket trevligt, många pulshöjare och väldigt vackra vyer. Andra dan tog jag småvägarna förbi Skepparps by, förbi Brösarps station och in i Maglehems Ora på Skåneleden. Efter Drakamöllans backar och småvägar där tog jag riktning på landsvägen förbi Brösarps norra backar. Inga problem att cykla med de breda däcken på landsväg! Tillbaka blev det grusvägarna förbi Skepparps by. Även detta en finfin tur med pulshöjare i backiga Maglehems Oras bokskogar.

 

Kvällen var fin och avslutades med vandring vid havet och gula leden.

 

 

 

På lördagen besteg vi Kortelshuvud i Stenshuvuds nationalpark, ingen dramatisk höjd men en höjdare beträffande natur och inte minst fortsättningen mot och längs med Rörums norra å. Vägen längs ån ner till havet är inte markerad på någon karta jag sett, varför? Finns det fler sådana fina dolda stigar? Naturen här är mycket omväxlande och miljön kring ån väldigt fin. Hur långt västerut längs ån kan man gå? Vi tog bilen för att kolla men ingen stig upptäcktes där ån rinner. Vi hade stranden nästan för oss själva denna fina lördagseftermiddag i juni månad! Härligt men konstigt! Badet i 15 grader var avsvalkande. I sommarvärme gick vi längs stranden i denna paradisiska miljö fram och upp till Naturum. Orkideérna blommade på fältet och det sista av backsipporna förgyllde strandmarken.

Vid Kiviks hamn

Sista dagen var det vandring mellan Haväng och Kivik längs vattnet med avstickare upp på Vitemölla backar.

Haväng

 

Vandring i Vallåkra en vardagskväll, juni 2012

Lämna ett svar

Vallåkra ligger i sänkan där Råån flyter fram

Denna tur skulle följa Karin Hoffmans tur i Rundresor för tågburna. Så blev det dock inte, vill föll i början för en stig som följde kanten av Råån. Denna stig är ny sen ifjol. Tanken var att åter ansluta till planen och komma på småvägarna men valet blev de intagande backarna vid skjutbanan och sen i obanad terräng och längs åkerkanter till Norra Vallåkra. Hade det inte blivit så sent på kvällen hade vi gått in i det fina naturreservatet igen sista biten tillbaka.

Vi startade vid tågstationen i Vallåkra med att bese Filadelfiahuset och den intilliggande nedbrunna pizzerian. På bygatan gick färden vidare uppför och vid stenkärlsfabriken gjordes en kort paus. Nere i ravinen går en bäck som ansluter till Råån, intill går en trevlig vandringsstig. Efter att ha gått under järnvägsspåret tog vi till höger på en sig som såg spännande ut. Det var den också. På så sätt fick vi aldrig sett området kring Borgen, dvs naturreservatets centrum, det får bli nästa gång. Naturskyddsföreningen sköter reservatet. Stigen följer Råån och övergår i en välklippt gräsmattesträng som hedervärt sköts av någon i hembygdsföreningen. Inget om denna stig står att läsa då jag sökte på nätet. När vi närmade oss stigens slut kom en fin plats med bord och bänkar och en idyllisk gräsmatta med blomsterprakt. Vid samtal med ortsbefolkning fick vi besked att man kan ta sig längs ån till Ottarp och Bälteberga. OK, vi lyssnade och fortsatte. Nu får man gå på vägen och efter en å ta ner mot ån. Vi valde att gå vid åkerkanten och tog sen upp till vänster på en väg som leder till skjutbanan. Fikan tog vi högst upp på backen med vy över ett vackert landskap och skogen längs ån som ridå. Efter skjutbanan var det obanad terräng in i den lilla ravinen. Genom gräs och höga hundkex gick vi och tog vänster upp till en liten väg. Denna slutade vid ett betesfält, alltså inte där vi tänkt oss. Vi hade kommit för långt åt öster och letade därför upp den tänkta vägen. Sen blev det grusväg in till Norra Vallåkra med kvarnen som riktmärke. I vägskälet valde majoriteten att ta av in till Vallåkra längs stora vägen istället för att gå in i Borgen (klokt, för annars hade det hunnit bli mörkt kanske). En skön runda i ett vackert landskap, konstaterade vi.

På fälten norr om Vallåkra

Stockamöllan, vandring en kväll, juni 2012

Lämna ett svar

Denna tur hade som underlag Karin Hoffmans bok Vandringar till rofyllda platser. Det blev en tur på 9 km denna fina måndagskväll.

Vid kanotuthyrningens hus sammanstrålade vi från Lund, Malmö, Landskrona. Här finns ett industrimuseum i lokalerna för de tidigare industrierna, se nedan. Bron över Rönneå med imponerande vattenspeglar med fördämningsfall passerades. En liten grusväg leder norrut. Här passeras en skylt som visar till Vittseröd, det är i så fall en genväg. Vid en liten träbänk på vänster sida ska man vika av ner till Rönneå, denna missade vi. Väen fortsätter till Bögerup där det finns en gammal gård, välhållen och med lite försäljning. Grusvägen fortsätter i en sväng och en granskog vidtar. Vid Vittseröd gods var det dags för kvällsmat och vi slog oss ner vid gråstensmuren i kvällssolen. Det unika med muren är att den till kanske 25 procent består av kvarnhjul. Här var mycket njutbart. Därefter passeras en hussamling med diverse varianter av hus mm. Egevang anges på kartan och det är nog namnet på denna samling, ev på den gård som ligger lite utanför. En grusväg leder in till Stockamöllan. Dock, vi vek av först på Wilhelm Sonessons väg och sen på Rövarestigen. Denna har på sin västra sida en imponerande gråstensmur som är en del av fabrikör Sonessons komplex med en herrgårdsliknande byggnad på höjden intill. En liten ingång genom ett rhodedendronbuskage upptäcktes och vi smet in. Trappan upp leder till stora huset och vi smög förbi och därefter passerades egnahemsområdet. Färdledaren siktade nu på att nå den missade passagen av Rönneåns dalgång och det lyckades. En väg leder förbi ett gårdskomplex, återvinningsstation (Rullebörsvägen) och ner till ån. Mycket idylliskt. Nu tog vi stigen uppför ravinen och återfann början av färdvägen.