Från Kåseberga vandrade vi Skåneleden upp på backarna öster om byn. Vid radiostationen klättrade vi över stängslet och följde sedan på olika sätt kanten av åsen fram till Löderup. Vi fortsatte uppe på heden mot Hammarskjölds Backåkra och paus vid vid meditationsplatsen. Vi vände ner i blandskogen av tall och ek och anslöt till Skåneleden. Här gå en härlig strängning på delvis sandiga stigar. Liljekonvaljerna började ny synas, det var nämligen i dessa tider, 27 maj, turen gick.
Efter passage av Tyde å mötte oss doftande liljekonvaljdungar och härliga hagmarker.
Glöm inte att ta en titt bakom vallen längs vägen som leden följer, där breder blommorna ut sig!
Att ta sig över Tyde å utan att följe Skåneleden är vanskligt, för det är tätbevuxit och blött. Turen går genom omväxlande skogar. Tallar, skirande grön bok, al, ek, härliga mossor, kaprifol är bara något som kan nämnas. Mälarhusen passeras. Här går småvägar i skogen. Den anrika restaurangen är nedlagd sen många år tillbaka. Variationen av naturtyper fortsätter. Mer sandiga stigar vidtar då man kommer in i Sandhammarens naturreservat. Vi gick upp till den gamla fyren från 1862 med information om hundratals förlista skepp i farvatten utanför. Så småningom kom vi ner till de stora sanddynerna och havet med den breda stranden.
Där vände vi västerut igen för att följa vattenkanten hela vägen tillbaka. Några valde barfotavandring i strandkanten, vilket är en alldeles speciell känsla. Förutom vi vandrare såg vi bara enstaka människor denna underbara söndag med precis lagom väder och temperatur. Detta område är ju något helt fantastiskt med så stor variation på natur och så ostört. Jag kan inte förstå att fler söker sig hit, det måste inte vara perfekt badväder. Flyttningen av sand från sandbankarna ute i havet och in till Löderup och en del andra drabbade ställen påbörjades detta år. Hövder av stenbumlingar har lagts ut rakt från land för att hindra driften av sand. Vid Löderup tog vi småvägar genom sommarstugeområdet och följe vägen nedanför åsen och letade oss sen ner till vattnet igen. Sista delen av turen gick över klappersten fram till Kåseberga. Vill man undvika detta får man återvända till Skåneleden.
Hej!
Roligt att höra att ni njöt av naturen i området. Min favoritplats, faktiskt. Men det är alltså TYGE å, som i Tycho Brahe. Eller, tja, Brahes riktiga, rediga, icke-latiniserade namn.