En eftermiddagsvandring ut på Skanörs norra revel i flödande solsken 29 september var inte fel! Vi var ensamma på reveln! Att sommargästerna lämnat Näset vet jag men att inte nån ortsbo syntes denna vackra dag var förvånande. Vi gick längst ut där udden delar sig i en sandig flik och en bevuxen. Visst måste den ha växt jämfört med de kartor jag såg på. Det känns som den sträcker sig förbi Skanörs norra udde, Knösen. Växtligheten är inte särskilt varierad så här i slutet av september. Det är rätt fascinerande att gå mot Bron och alla vindmöllorna. Hit ut är det inte ofta man kan ta sig på skridskor. Däremot att runda Knösen har jag gjort några gånger. Ibland är det sunkit och blött. Ett kärt minne är 2010 efter nyår då vi startade vid Kanalen och tog oss på flommarna ut till Måkläppen genom att endast på korta sträckor ta av oss skridskorna. Då stod vi med ansiktena mot Tyskland.

Vägen tillbaka gick vi över Skanörs hamn, in till Skanör och på stigen längs flommarna.