februari | 2026 | Friluftspassion.se

31 dec Perstorps dammar, 10 jan Bolmen, 20 jan Perstorps dammar, 18 feb Lundåkra, Saxån, 20 feb Saxån med Bertil

Lite överraskande blev det åkbar is till nyårsafton. Vi var ett gäng på 14 personer som åkte till Perstorps dammar. Först provade vi Store Damm men den begav vi efter ett plurr. En samtal lovade gott om Fåglasjön och vi for dit istället. Här var det tryggt mest hela tiden; 5-7 cm kärnis med millimetertunt puder. Tack vare dimman gick det att liksom en guldfisk snirkla hit och dit utan att bli känna igen sig och bli uttråkad. Vi provade att dra på farten men de djupa vikarna gav ändå alla möjlighet att gena så att gruppen hölls ihop.

Bolmen är stor! Jag valde Svens grupp 4. På slutet blev det för tufft och jag kroknade. Perfekta förhållanden annars. Det blev cirka 5 mil. Ovana, ej helt perfekta skridskor för mina leder och vrister och pågående immunterapi gjorde att benen blev väldigt trötta. Men en solig och fin dag med buss så att det mest blev medvind.

Perstorps dammar igen och fem sjöar. Alltid lika trevligt att åka där. På slutet tog sig Stig an en lite lugnare grupp än vad Jarmo hade. Han drar på utan pauser i stort. Det har sin tjusning det också men grupp 4 ska ha ett flertal pauser står det in våra papper. Sen gäller det att alla är med och att gruppen hålls ihopa. En fin dag.

Saxån bjöd till skridskoåkning. Vi startade nedanför fågelskådarplatsen vid Järavallen och körde norrut på hyfsad is. Ini Saxån som var förvånansvärt fin så vi kunde ta oss till slutet i högra delen där den delar sig. På vägen tillbaka hade isen blivit aningen sämre. En härlig dag på drygt 3 mil. En upprepning blev det sen på fredagen då Bertil ville ha sällskap. Då tog vi oss en bra bit upp på Braån. Men det blev ingen tur på Lundåkrabukten för vinden var frisk.

Vintern håller i sig och det blåser de flesta dagar, och Måkläppenvandringe fick ställas in. Men idag blåste det inte och det höll sig kring nollan. Elva deltagare startade vid den enda gratisparkeringen i Oxie (?) vid Oxievångsparken. Gång och cykelväg ledde oss under järnvägsbron och förbi några av de många villaområden som finns i Oxie med 14 000 invånare. Både i och kring Oxie är det kuperat och när vi passerat en svacka kom vi in i Toarp. Först förbi en gård där 14 tomter nu efter arkeologiska utgrävningar ska ut till försäljning. Ekobyn ligger här och dit in gick vi. Den kom till via Malmö stads initiativ på 1980-talet för den ”gröna vågen”. Det ser idylliskt ut. Vi fortsatte på en grusväg döpt efter N P Sköld som var far till Per Edvin Sköld, finansminister i Per-Albins regering och författare till Söderslätts forntid, en klassiker skriven av en amatörforskare. Grusvägen går förbi några gårdar och en bydamma innan Toarps by som ligger mest längs gamla vägen till Svedala men har växt med villor vid Blåbandsvägen och Godtemplarvägen där vi vek av. En väg som blir en stig ledde oss in i en besynnerlig granskog. De kapar grenar för att sälja som s k pyntegrönt. De är Skabersjö Gods AB. Vi nådde bron över Segeå med begynnelse i Börringesjön. Sen går en grusväg till Skabersjö slott med ekonomibyggnader. Vi gick in och runt slottet. Det har varit i familjen Thotts ägo sen 1609. Vi gick en bit upp för en skogsväg och fann en fikaplats där i ett fd grustag.

Tillbaka blev det ungefär samma väg med undantag av Blåbandsvägen i Toarp. Då hade vi gått drygt 8 km. En omväxlande tur. Slott, ekoby, glador, Segeåns dalgång och slottslandskap var minnesbilder.