Författararkiv: kajpersson

Profilbild

Om kajpersson

Jag är ledare och deltagare i SIK, Skånes Isseglarklubb, som inte håller på mycket med issegling utan långfärdskridskor och under icke-istid även inlines, vandring, cykling, mm. Jag är därför utomhus mycket och lägger upp och förbereder turer på is och på land. Detta kombineras med intresse för natur, kulturlandskap, motion med pulshöjare och friluftsliv.

>Vandring runt Ven och cykel Helsingborg till Höganäs, okt 2008

Lämna ett svar

>

Bäckviken på ön Ven når man efter en halvtimmes båttur från Landskrona. Vens storhetstid var på 1500-talet då den världsberömde Tycho Brahe verkade där. Tycho upptäckte att himlarymden var föränderlig vilket man inte trott tidigare. Fredrik II blev imponerad av detta och ville knyta honom till sig. Det slutade med att Tycho fick bygga sin bostad Uranienborg och forskningsstation Stjärneborg. Vi vandrade till Nämndemansgården där vi provsmakade från äppleträden och såg oss runt. Det blev sen stubbåker ner till Södra fyren och sen grässvål där även en lämplig cykel kan ta sig fram. Längs hela vägen på västra sidans rasbrant växer buskar och förkrympta träd. Det är ett skönt böljande landskap. Vägen är lättgången. Det hade gått att ta sig fram nere på stranden men det är mycket sten och tar nog ganska lång tid. I spridda flockar drog sig sen gruppen fram mot Kyrkbacken och S:t Ibbs kyrka där vi satte oss utanför muren med utsikt ut över Öresund. Vi satte fart och rundade Västra fyren för att sen dra oss ner mot Norreborg, hela tiden längs rasbranten. Denna sträcka förbi campingen och en husrad och skog är vacker att vandra. Hakens fyr passerades och sen är det en kort bit fram till Bäckviken. Denna sista del går på nylagt stensatt stig eftersom branten rasat. Ön är fem km lång och tre km bred. Vandring 5 km i timmen, vandring inkl småpauser 3,3 km i timmen Det var lagom tid för att ta sig runt med en grupp av denna storlek, är man två går det lite fortare. Det hade inte varit fel att ha en timme ytterligare.


Helsingborg-Höganäs, 19 okt 2008, 44 km
Effektiv cykeltid 4 timmar, snitthastighet 11 km i timmen.
Start vid parkeringen vid Pålsjöbadet 12.30, framme i Höganäs kl 17. Återfärd efter en halv timme, framme i Helsingborg kl 19.

Till Sofiero längs vägen, ner till Hittarp där vi fortsatte på stigen som går en bit ovanför den nya skåneleden. Det går bra att cykla här eftersom hästar får använda stigen. Vid Kulla Gunnarstorp tog vi lunchlådan på en solig plats. Där kan man gå upp och se på slottet. Vi kom fram till Domsten där vi cyklade längst ner mot havet. Direkt efter kommer Grå läge dit vi tog oss gående på mindre stig. Vi svängde direkt ner till Gamla Viken, genom Viken efter kaffepaus på kafé Öresund (öppet till 16.30 söndag) på stig nere vid strandlinjen förbi Svanebäck, ner till Lerberget som nästan hänger ihop med Höganäs. Vi rundade kyrkan och gav oss tillbaka. Vi följde vägen till Grå läge. Därefter har man gjort en ny fin cykelbana längs vägen genom skogen vid Kristinelund till Domsten. Cykelvägen fortsätter förbi Kulla Gunnarstorp och i korsningen tog vi oss ner på Bellavistavägen istället för att följa cykelvägen längs 111án, den hade nog fört oss mot Berga. Sen var det raka spåret till Pålsjöbadet där bilen stod.
Vid Sofiero såg vi en cykelskylt pekande mot Gantofta men var ligger det, inte med på kartan!
Landborgen följer kusten fram till Domsten där den viker av norrut genom Kristinelund som är ett naturskyddsområde. Grå läge gränsar till skogen.

Vandring Brantevik till Tjörnedala och åter, 27 km samt Brantevik till Skillinge och tillbaka 14 km, september 2008

Lämna ett svar

>


Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen.
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden.
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.

>Paddling i Halen och Raslången i slutet av augusti 2008

Lämna ett svar

>


Vilken härlig tur! Det var vi båda, jag och yngste sonen, överens om efter avslutad tur. Vi hade perfekt väder vill säga, sol och vindstilla. Vi hyrda kanadensare i Olofström för en helg, 630 kronor inkl vagn 100 kronor och 30 kronor till kommunen för att de underhåller övernattningsplatserna och lägger fram torr ved. 12 mil eller 75 minuter från Lund och man når en vildmark som inte går av för hackor. Att inte fler kör hit? Det lär vara 40 procent danskar som hyr båt här och en hel del tyskar gör det också. På sjön behöver man inte möta någon om man drar in i någon av de långa vikarna eftersom många håller sig till de större öppna partierna. Efter en kort avvikare in mot samhället tog vi oss med kanadensaren västerut i Halen och passerade ett farledsmarkerat parti med några härliga sommarstugetomter intill sjön. Vi paddlade längs några av de fina öarna som ligger här och tog lunch på en av dem. Helt gudomligt vacker natur! LUGNET nådde oss. Det är iöronfallande hur tyst det kan vara. Man behöver inte dra till fjälls för att uppleva detta. Vi bara tog det LUGNT och njöt i solen och lät naturen omfamna oss. Vi passade också på att ta oss en promenad på de stigar som blivit upptrampade på den lilla ön (Söderön). Här körde jag långfärdskridsko 2004, så länge sen var det som sjön frös till och hade farbar is. Den gången tog vi oss (en busslast med 47 SIK´are) först över Immeln och sen transport till södra Raslången och med skridskor upp till övergången vid Alltidhult där vi promenerade över för att komma till den sjö som hade bäst is, nämligen Halen, längst upp till Fritsatorpet. Det var en tur att minnas. Med kanadensaren tog vi oss nu över med vår lilla vagn vid Alltidhult. Det är inte helt enkelt att ta sig fram med packning i farkosten och rätt ojämna stigar och det är säkert en kilometer långt. Vi satte båten i Raslången och kom sen förbi Kiön och tog oss längst ner till Bökestad där vi letade upp övernattningsställe i vindskyddet. En mycket vacker plats inklusive omgivningen. Vi var ensamma om stället och hade snart fått igång en eld med hämtat torrvirke. Det är en härlig känsla att sova ute i vindskydd med en eld framför sig och natten som bakgrund.

Det är också en härlig känsla att vakna upp och ligga och dra sig med öppen ridå till naturen och en öppen eld som utsikt. Vi paddlade sen hela Raslången upp genom Björnasundet och upp till passagen till Gillesjön. Här gjorde vi halt för middag som intogs på den bro som leder över vattendraget. Här är det verkligen tilltalande att vistas. Vi njöt i fulla drag i den härliga naturen. Vi följde sen den vackra östra sidan av sjön och drog oss upp till övergången. Sen var det raka vägen till Olofström eftersom tiden gått och det blivit tid för inlämning, som ska ske helst före kl 16.30. På slutet av turen förundrades vi över de sprängningar som skett i sjön med stenkross i högar. Det är kommunen som varit tvungna att dra ledningar för vattenuttag i sjön längre bort från samhället. Hoppas de återställer naturen. Det är välordnat med bryggor för kanotister att sätta i sina båtar och för lastning.