Kategoriarkiv: Mellersta Skåne

På vandring i Sjöbo Ora, sept 2012

Lämna ett svar

Med vy över Fyledalens öppning

Denna söndag skulle vi gå efter turen i Karin Hoffmans bok Rundvandringar Romeleåsen, nr 17, Sjöbo Ora. Turen är 20 km lång och lättgången. Omdöme: Första hälften ner till Vitabäck är fin, andra halvan går på skogsvägar och löpspår och är mindre upphetsande. Denna rundvandring startar med passage under väg 11 till skidbacken och sen längs höjdryggen västerut för att så småningom leda ner till kanten av oran (betuder skogklätt kulligt område) med vy över Fyledalens öppning. Denna kant följs ända fram till Vitabäck. Vitabäckshällor är ett naturreservat som passeras. Vägen är vacker med vyer över Fyledalen. Bokskog och furuskog växer på slänten. Vid Vitabäck finns en källa och en rastplats som vi nyttjade för en lunch. Vandringen fortsätter sen förbi kalhyggen och bokskogar på skogsvägar. Vägen till Tomelilla måste passeras eftersom det inte finns någon tunnel här. På denna sida vägen följer man motionsspåret som leder till campingen. Både här och i början av vandringen imponerades vi av gräsklippningen av vandringssträckan, är det kanske här man anlägger skidspåren på vintern?

Stockamöllan, vandring en kväll, juni 2012

Lämna ett svar

Denna tur hade som underlag Karin Hoffmans bok Vandringar till rofyllda platser. Det blev en tur på 9 km denna fina måndagskväll.

Vid kanotuthyrningens hus sammanstrålade vi från Lund, Malmö, Landskrona. Här finns ett industrimuseum i lokalerna för de tidigare industrierna, se nedan. Bron över Rönneå med imponerande vattenspeglar med fördämningsfall passerades. En liten grusväg leder norrut. Här passeras en skylt som visar till Vittseröd, det är i så fall en genväg. Vid en liten träbänk på vänster sida ska man vika av ner till Rönneå, denna missade vi. Väen fortsätter till Bögerup där det finns en gammal gård, välhållen och med lite försäljning. Grusvägen fortsätter i en sväng och en granskog vidtar. Vid Vittseröd gods var det dags för kvällsmat och vi slog oss ner vid gråstensmuren i kvällssolen. Det unika med muren är att den till kanske 25 procent består av kvarnhjul. Här var mycket njutbart. Därefter passeras en hussamling med diverse varianter av hus mm. Egevang anges på kartan och det är nog namnet på denna samling, ev på den gård som ligger lite utanför. En grusväg leder in till Stockamöllan. Dock, vi vek av först på Wilhelm Sonessons väg och sen på Rövarestigen. Denna har på sin västra sida en imponerande gråstensmur som är en del av fabrikör Sonessons komplex med en herrgårdsliknande byggnad på höjden intill. En liten ingång genom ett rhodedendronbuskage upptäcktes och vi smet in. Trappan upp leder till stora huset och vi smög förbi och därefter passerades egnahemsområdet. Färdledaren siktade nu på att nå den missade passagen av Rönneåns dalgång och det lyckades. En väg leder förbi ett gårdskomplex, återvinningsstation (Rullebörsvägen) och ner till ån. Mycket idylliskt. Nu tog vi stigen uppför ravinen och återfann början av färdvägen.

Å-vandring i Rövarekulan – tokigt eller trevligt 2011?

Lämna ett svar

Detta kan tyckas lite knasigt; att vandra i en å en regntung torsdagskväll. Å andra sidan, om man vill komma ut i skogen, så finns inte så många andra alternativ. Det är inte slipprigt och halt som vid en landvandring i en skog, man kan gå där det inte finns stigar och det är lite spännande. Från parkeringen i Rövarekulan är det bäst att gå mot Rolsbergahållet. Vi började åt andra hållet och här är dramatiskt brant med skiffer i slänten men efter en stund blir det ganska stenig. Vi valde att gå uppför slänten längs skåneleden för att bland annat se på biflödena och Oscar I:s minnessten från besöket 1836. Vi fortsatte sen åvandringen från stenvalvsbron och gick drygt en km i Bråån. En vandringsstav är bra att medföra vid åvandring. På vissa ställen där det är stenigt ska man ta det lugnt. Annars kan man plurra! Vi studerade den tjockskaliga musslan och de rödfärgade stenarna, som vi inte blev kloka på. Det är onekligen ett annorlunda perspektiv på skogen när man ser den från åfåran. Där ån är bred och lövverket tjockt ger det en trolsk stämning. Regnet vilade sig under färden och först på slutet kom lite regndroppar. Vi hade lätta vandringskor, avlagda gympaskor samt nyinköpta vita fritidsskor. Det kan bli lite kallt om fossingarna när det inte är så varmt i luften, likaså om benen även om kortbyxor är att föredra. Vi var helt ensamma i rövarekulan. Strax efter där vandringsstigen slutar avslutade vi och gick uppför slänten till korna där vi fikade. De nyfikna ungdjuren var väldigt intresserade av oss där vi gick över ängen fäör att söka oss ner till ån igen. Vi avslutade med skåneleden till parkeringen.