Dagens sex personer starka vandrarlag samlades vid Barsjö-parkeringen och förvånades av morgondimmorna som lade sig över området. Vägen upp hade ju varit i solsken. Vi kom iväg efter en presentation av dagens tur framme vid tavlan med kartan.
Stigen gick norr om sjön, invid strandkanten. Sedan över Rökeån och ut på gula slingan som tog oss upp på första höjden. Ner igen till ån som vi följde en bra bit innan stigningen upp på Vedema hall där vi tog vårt morgonkaffe. Vyn är fin även när dimslöjorna dröjer sig kvar över nejden.
Nerfarten var tänkt lite österut men tät skog förde oss tillbaka till stigen som var brant och spännande nog. Rep finns att hålla i vilket gjorde nedstigningen smidig. Lite grusväg fick vi under sulorna innan vi vek av in i skogen och några kilometer off-stig, förvisso hanterlig terräng.
Efter att ha följt de osynliga markeringarna som inte finns kom vi fram till Skåneleden och kunde vi åter följa upptrampade vägar. Lunchpausen höll vi i solsken vid en liten bäck nära Lilla Dammen.
Mätta och nöjda tog vi sikte på Hågnarp där det finns en mycket välordnad rastplats. Vilda hundar mötte oss med skall och utfall. Med vi stod orubbliga inför dessa bestar med mankhöjd bortåt 20 cm. Ett glatt gäng grillade sin söndagsbuffé och vi kom i samspråk en stund.
Vandringen gled in i en trolskt vacker granskog med ett grönt golv av mossa som belystes av infallande solstrålar. Och plötsligt var vi ute i bokskogen och kom tillbaka till startpunkten via Barsjöns sydsida. Avslutningsvis kom ett par sångsvanar och försökte charma oss att ge dem något gott. Vi betraktade dessa ståtliga fåglar en stund innan vi började hemfärden.
Vi var 14 som hörsammat inbjudan till vandring i och omkring ett koloniområde i Malmö kommun men beläget utanför Oxie och Södra Sallerup. Föreningen har en egen hemsida där man kan läsa att Almåsa är landets största koloniområde med 643 stugor/tomter.
Almåsa fritidsby bildades 1968. 1964 fick Stadsarkitekten i uppdrag av fastighetskoret att utarbeta ett förslag till strövområde och koloniträdgårdar inom Södra Sallerup. Efter flera förslag blev det till slut koloniträdgårdsområde.
Det är på 397 000 kvm varav, 222 000 kvm för kolonier.
I samband med den planerade bebyggelsen inom Rosengårdsområdet var det nödvändigt att säga upp koloniföreningarna Haga och Ulricedals sommarstad för avflyttning. De båda koloniföreningarna hade uttryckt önskemål om att föreningarna skulle få bilda en enhet inom egendomen Almåsa.
Färgen på husen bestämdes av stadsarkitekten. Olika gator skulle ha olika färg, det var ljusgult, ljusgrönt och ljusblått. Allt skulle vara perfekt. Stadsarkitekten beslutade även att alla skulle införskaffa ett vårdträd. Det är en hel del som har det kvar.
Almåsa är uppdelat på fem områden som är avdelade med grönområden och skyddsplantering.
1971 drogs el in i området, 1973 byggdes föreningshuset och 2024 var indragningen av vatten och avlopp klart.
Vi startade efter vissa problem med parkeringsavgifter på appar och automat, det gäller att komma ihåg sitt registreringsnummer på bilen! Vi gick ner mot Segeå som här har försetts med dammar som kan fånga upp stora regnmängder. Det är Segeån Vattendragsförbund som låtit anlägga dem. Nu är det mycket växtlighet där och till våren blir det säkert fint. En promenadstig är anlagd. Vi kom in i en vildvuxen skog och sen in på en bred gräsgång som idag höll på att röjas av en traktor som utan tanke på att det skulle se snyggt ut sargade buskaget.
Vid skylt för ridstig undvek vi den och kom in på en ännu större parkering än den vi ställt oss på. Vi kom förbi föreningshuset och pratade mer om området. Sen var vi åter på spåret dvs ridstigen som förde oss till husaklungan Solliden en bit norrut där det var kuperat så att pulsen gick upp. Omgivningarna är ett vackert backlandskap. Vid ravinen satte vi oss för fika. Solen nästan tittade fram. Igår hade det varit sol och 13 grader varmt men idag var det kring 7 och mulet.
Måndag, Svedala, Sjödiken, Bokskogen, golfbanan och åter
Vi var fyra som samlades vid Sveakliniken vid Toftavägen kl 10 för att göra en repris plus lite mer av en tur för några år sedan. Vi gick först österut till området Påskaled och sen till Sjödiken. Det är idylliska små hussamlingar. Vid minnesmärket dvs en bild i profil av Sederholm kunde jag berätta att denne var en s k klok gubbe i början av 1900-talet som drog folk från hela Skåne att söka bota för sina krämpor. Folk hyrde in sig i husen runtom för besöket. Det har dock framkommit att han var en stor kund på apoteket i Svedala. Vi vek av upp mot gårdarna och husen vid Bjeretsvägen och in på ängarna ner mot sankmarkerna. Dags för fika i backe med utsikt. Solen lyste men gick i moln efter det. Vi fick många blickar på oss från korna som gick där. Vi kom på vägen mot bokskogen och passerade vägen mot Roslätt. En liten väg med kastanjeallé följde innan vi var inne i bokskogen igen. Vi följde Skåneleden och kom ner till Yddingen. En liten sandstrand! Vidare genom skogen till golfbanan. Dagens lunch där bland golfarna smakade bra. Tillbakavägen gick först på grusvägar den senare kom vi in på Skåneleden men fortsatte sen genom Bjeret. Fika på bänken på höjden. Vi var tillbaka före 16 efter drygt 14 km.
Tisdag, Kulturens Östarp till Körsbärsdalen och Humlamaden och hem via Hemmestorps Björke
På nya stigar med Stig
Vi var 13 som samlades vid gästgivargården, två gick en kortare bit och vände åter.
Vädret var inledningsvis mulet och lättade inte förrän efter lunchtid men då blev det över 20 grader. Vi gick rakt västerut med sikte på Körsbärsdalen. Det var lättgånget men lite backar kom sen. Ett område med björnbärsbuskar var lite jobbigt. Skogsvägar följde. Vi kom in på fäladsmarker före dalen. En uppförsbacke och man är uppe på toppen med fin fin vy. Här är berget synligt. Vidare förbi ett märkligt liggande träd med väldigt små plommon. Körsbärsdalen passerade vi i sydliga delen och vi kom upp i skogen där en djupa ravinen skär in i bokskogen, väldigt vackert. Sen blev det grusvägen åt öster och genom skogarna med stor variation av träd. Så småningom kom vi in i bebyggda områden i form av Hemmestorps Björke och Fure och snart var vi tillbaka. Det blev kring 12 km och vi var åter 15.30.
Onsdag, Snogeholmssjön, mest gul slinga
Vi var 11 som samlades vid Fiskarehus kl 10. Vädret var lagom men solen kom först efter turen. Vi gick längs vattnet norrut med ståtliga bokträd på andra sidan stigen. Man kommer in i område med ståtliga tallar blandat med andra träd. Stora granar sen och en grävd bred bäck dyker upp. Den går till Sövdesjön. Höjdskillnader, öppna fält och ängar mest, vägar som korsades. Fin rastplats hittades. Våtmarker och små sjöar men även det som varit lite större vattensamlingar. Vi spanade efter däggdjur men det blev väl som bäst en mask. Det är ganska lättgånget. Det var inga problem att följa leden även om gul markering ibland försvann. Vi kom in på Skåneleden delvis. Några skyltar om naturreservat syntes inte här. Ett stort område som planterades 1995 cirka ihop med SLU dök upp. Här bedrivs undervisning också. Betesdjur verkar det vara ont om. Vi kom så småningom till sjön och tog en fika vid sandstrand. Sen var det stora vägen till bilarna med slottet och alla dess ekonomibyggnader. Bengt berättade intressanta historier om bemötandet vid några besök. Det blev 12 km och vi var åter 15.15.
Foto Bengt Ekwall
Torsdag, Grundsjön-Skogvaktarevägen
Vi samlades vid Skogvaktarevägen 41-32 i Näsum 09.30. Några anslöt direkt vid Grundsjön. Dagens vandring skulle vara cirka 12 km i relativt lättgången terräng, men med en hel del höjdskillnader.
Vi tog med oss dagpackningen och åkte till Grundsjön, på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Väl där inledde vi med medhavd förmiddagsfika, i en lite bitande kall vind. Därefter vandrade vi längs Skåneleden, i huvudsak på avstängda skogsvägar. I en solig skogsbacke med utsikt över ett tidigare kalhygge där det nu syntes mest småbjörkar åt vi vår medhavda lunch.
Därefter fortsatte vi vandringen, nu mest på skogsstigar, genom Näsums bokskogar, som enligt uppgift är Sveriges största sammanhängande bokskogsområde tills vi nådde en rastplats med bord, bänkar och ett vindskydd. Här stannade vi för eftermiddagsfika.
Efter fikat fortsatte vi på leden tills vi nådde Skogvaktarevägen 41-32. Väl där förbereddes nattlägret i form av 3 tält, 2 sovplatser i det nybyggda vindskyddet, medan övriga inkvarterades i det gamla torpet och den nyare backstugan.
Middagen bestod av potatissallad och grillat kött, som tillreddes över eldstaden framför vindskyddet. I samband med middagen utvärderade vi dagens vandring och pratade om nästa dags tur.
Dagens vandring hade beräknats till cirka 11 km baserat på uppgifter ur en gammal bok om Skåneleden.
Vi packar ihop nattlägret och förbereder dagpackningen (fika, lunch och regnkläder). Sedan ger vi oss iväg. Vandringen inleds med en sträcka som visade sig vara drygt 4 km istället för beräknade 3 km och som ledde till Östafors lägerplats. Huvuddelen utgjordes av skogsstigar men det förekom även en del mindre vägar. Enligt planen skulle vi haft förmiddagsfika där, men eftersom sträckan var längre än beräknat och kanske också något jobbigare än vi tänkt oss tog vi en tidig lunch istället.
Därefter fortsatte vi längs Skåneledens etapp 3 i riktning mot Bökestad sågmölla. Precis efter att vi kommit in i Blekinge så fikade vi. Därefter fortsatte vi på stigarna i riktning mot vårt slutmål. Avståndsskyltarna som vi såg då och då på vägen avslöjade att avståndet från Östafors till Bökestad bör ha varit 10 km istället för de 8 km som stod i den gamla beskrivningen. Så när vi kom fram var de flesta ganska trötta och tyckte att det var skönt att ta av sig ryggsäcken, sätta sig i någon av de två bilarna och sedan åka bil i 20 minuter för att komma tillbaka till Dagens startpunkt. Väl där serverades saft och vatten medan vi hade lite eftersnack och summerade våra upplevelser. Vi var alla överens om att vädret hade varit helt fantastiskt med undantag för den lite kyliga inledningen. Därefter skildes vi åt.
Deltagare tor o fre: Pia, Lennart, Calle, Barbro, Eva, Charlotte, Bengt E, Catarina, Bengt A, Åse, Per
