Kategoriarkiv: Vandringar

>Paddling Halen-Raslången, Vandring kring Halmstad, Vandring Perstorps dammar 2010

Lämna ett svar

>Paddling i Halen och Raslången, tvådagarstur, 30 km, kanadensare och kajaker

Foto:Kajsa Nyström, Lund.

Så här fyra veckor senare kan jag konstatera: vi prickade in rätt helg, sol, vindstilla och lagom varmt! Vad mer kan man begära? Här är så gudomligt skönt! Vi var ett gäng från Skånes isseglarklubb som hade planerat turen redan i våras. Vi är inga ungdomar, kring 50-60 år alla med ett spann på 25 för den yngste och 75 för den äldste! Det är vindskydd eller tält som gäller för övernattningen. Jag hörde häromdagen att detta med övernattning i naturen inte är särskilt populärt i t ex Malmö kanotklubb, man tycker att det är ett passerat kapitel med sovsäck och primitivt leverne. OK, och jag som tycker det är så skönt att sova ute, inga problem med att det skulle vara hårt med liggunderlag och kallt. Du sover i regel som en stock och köp en bra sovsäck. Och tag framförallt på dig tjocka strumpor och en mössa de kalla nätterna. Båda dessa hade kajak liksom två andra med egna kajaker varav den ena med hemmabygge i trä.
Vi började med att passera Östersjön! Jo så heter den första delen av Halen vid kanotuthyrningen. Vi tråcklade oss igenom sundet med de två stugorna som ligger så vackert. Vi behövde fylla på krafterna med mat så vi tog av ner till Bergatorpet rastplats som ligger så vackert i Halens naturreservat. Vi rundade Söderön förbi den lilla, lilla ön med det lilla, lilla huset som vi cirklat kring med skridskor det året det begav sig.
Vid Alltidhult drog vi iland farkosterna och fick upp dem på hyrda vagnar, drog dem 700 meter med viss möda till Raslången och sjösatte desamma därstädes. Så fick de starka ta ett varv till och hämta resten med samma procedur.
Vi drog nu förbi Falkön och Kiön och körde in i den smala viken som börjar vid Fuglabacken och slutar med Bökestad rastplats. Där slog vi läger vid halvsextiden. De flesta hade tält men även vindskyddet utnyttades.
Bild: Kajsa Nyström, Lund.

Efter tältresning satte vi tillsammans igång att koka soppa på medhavda grönsaker i stora kastrullen som vi hade med oss. Det blev en god minestronesoppa med Holmgrens korv och surdegsbröd. Elden värmde gott där vi satt uppradade på stockarna runt den. Falnande stockar och nattkyla fick oss att krypa ner i sovsäckarna. Vill man uppleva fullständig tystnad ska man åka hit.
Bild: Bengt Ekwall, Ystad.

Elden tändes på nytt på morgonkvisten och vi intog vår frukost kring den. Det är mycket pinaler som ska samlas ihop när man lever friluftsliv! Vi kom iväg vid tiotiden och paddlade då rakt norrut med sikte på norra Björnasundet. Solen värmde gott och vi tog det lugnt.
Det var dags att dra hemåt och paddlade åter till Alltidhult för att upprepa proceduren från dagen innan. Vi körde nu norr om Stora Norrön och sen samma väg tillbaka till Olofström. Solen värmde gott. Trötta och nöjda drog vi upp kanoter och kajaker för inlämning där vi hyrt dem. 560 kr plus 100 kr för vagnen och 30 kr för rastplatsen (fast veden var slut där vi bodde).

Vandring kring Halmstad

Gruppen på fjorton personer samlades vid vårt boende, Tylöbäcks vandrarhem (och hotell), för inkvartering (fint hotell och matsal-frukost, men vandrarhemmet i gul träbyggnad var av enkel vandrarhemsstandard). Vi tog några bilar till centrum och parkerade där Prins Bertils stig börjar vid slottet. Spåret är väl preparerat och går att köra med rullstol. Det följer kusten och strax efter Tylösand havsbad svänger det upp mot Tylöbäck. Några var nöjda där efter 16 km medan några fortsatte tre km till Möllegård. Där kan det vara värt att notera att det ligger ett glasställe med fin italiensk glass. Två bilar kom och hämtade oss där.
På söndagen tog vi bilarna till Haverdal naturreservat.

Där finns många markerade leder, vi tog den orange och efter denna sydliga del gick vi över på blå led som förde oss mot Haverdal samhälle. Vi vek ner till stranden och kom in i samhället då ett kraftigt regn började. Vi fortsatte i lätt dugg och kom ner till stranden som vi gick på till ån som delar reservatet.

Vi gick in på svart spår alt hermelinspåret. Detta kan rekommenderas då det visar alla de naturtyper som detta fina reservat rymmer. Beroende på marken skiftar naturen i säkert sju olika typer. Vrestallen är speciell. Ljungen bakom strandklitterna luktade ljuvligt. De grönklädda sandklitterna med sina inslag av vitgrön mossa inne i tallskogen skimrade och gav ett trolskt intryck. De täta tallskogarna med inslag av björk och al och asp förmörkade dessa partier. Den djungelliknande växtligheten kring åar och bäckar förde tankarna till tropikerna. Sandklitterna med vyn över strand och hav gav ett storartat intryck.

Från länsstyrelsens beskrivning: Vegetationen varierar kraftigt från väster till öster i reservatet. Närmast havet finns en ca 30 meter bred, plan sandstrand med en sparsam vegetation av saltarv, sodaört och marviol. I sanddynerna växer de sandbindande gräsen sandrör och strandråg. På dynernas insida glesas dyngräsen ut och ersätts av krypvide. Vid dynernas fot växer kråkbär och ljung. Längre in mot land förekommer först fukthed med pors och klockljung och sedan planterad tall och bergtall som i vissa delar även har inslag av lövträd. Markvegetationen domineras här av blåbär, lingon, kråkbär och renlav. På 1800-talet planterades sandfälten med strandråg och sandrör samt tall, björk, al och – efter utländsk förebild – bergtall. Genom dessa åtgärder hejdades sanddriften i början av 1900-talet. Idag är problemet i stället det omvända och många av våra sanddyner håller på att växa igen.

Vandring kring Perstorp och Perstorps dammar
Början av oktober, kl 10-17, 22 km

Turen finns beskriven i Karin Hoffmans vandringsbok för tågburna. Vi följde den inte helt, den första delen av turen hade kunnat kortas ner något så hade vi hunnit den långa varianten på 24 km och hade då gått söder om damrnarna också. Dammar kallas de men de upplevs som vanliga sjöar, dock mycket trevliga med natursköna omgivningar. Hoffmans detaljerade beskrivningar kan var lite jobbiga att följa men i början av turen är beskrivningarna bra att luta sig emot för det är inte helt lätt att hitta rätt de första kilometrarna. Vid Svarvareboden ska observeras att en tomtägare stängt av möjligheten att svänga in på en skogsväg med en skylt att det är privat tomt. Där får man göra en u-sväng längre fram för att leta sig fram över en äng och lite annat. Vi startade med att gå över järnvägen och upp mot Perstorp AB, förbi Persgården, motionsspåret (inte flitigt använt!) blått spår, skogsväg (här vid kalhygget ska man ta det lugnt och leta upp bäcken som ska följas), ner genom bokskog mot Perstorp AB igen, 150 graders sväng upp genom bokskog på grusväg, över stora vägen och ner förbi Gustavsborgs säteri, förbi öppna marker och golfbana, förbi de små sjöarna Nedre store sjö och Övre store sjö (som ligger nederst men om man räknar från Perstorp så kanske man kan säga att det är den övre), genom en samling med finare hus/villor, norr om Lille sjö på vackra skogsvägar. Här kom ett avgörande och strategiskt beslut, vi delar på oss så de som måste hem avviker norr om Store damm och resten går en tur österut mellan Store damm och Svenstorpssjön. Alternativet hade varit att gå söder om Store damm som Hoffman föreslår och då passerar man även Fåglasjön. Här norr om Store damma kom dagens vackraste parti med härlig bokskog, grusåsar och fördjupningar, vackra strandpartier, granskog och lärkträd. Vi var nyfikna på Svenstorpssjön så vi tog en liten skogsväg åt det hållet och skymtade sjön. Vi gick sen samma vackra väg tillbaka och i trevägskorsningen gick vi upp mot Perstorp. Henriksstorpssjön och Tranesjön ser trevliga ut och omgivningarna är vackra. När man passerat järnvägen går man in på Stockholmsvägen. Om det är för de fem sexvåningshusen man gett vägen det namnet är mindre troligt för strax utanför samhället finns faktiskt ett Stockholm, en liten hussamling.

Perstorp är Skånes till folkmängden minsta kommun med 5 500 invånare.
Från vår skridskoatlas: I bl a Store Damm och Fåglasjön finns s.k. flytöar som bara påträffats på ett fåtal platser i världen. Dessa öar har bildats vid vattenståndshöjningar då befintliga torvavlagringar släppt från underlaget och lyfts upp till ytan. Jäsningsprocesser till följd av syrebrist har bidragit till att ge lyftkraft. Sjöarna tillkom under 1800-talet, då befintliga småsjöar och kärr dämdes upp och med hjälp av bevattningskanaler sattes under vatten. I sjöarna odlades sedan karp som såldes förutom i Sverige också i Tyskland, dit den transporterades i början med häst och vagn och senare i speciella järnvägsvagnar. Fisken var vid framkomsten levande, då karpen är en primitiv fiskart som kan avge koldioxid genom huden och därigenom klara långa transporter. Förutom karpodling satsade man på den kemiska industrin, bl.a. ättikstillverkning, tjärtillverkning och läkemedel. Vid ättikstillverkningen kolades bok- och björkved från skogen i området. För att transportera veden anlades en smalspårig järnväg och delar av skogsbilvägarna i området går på den gamla järnvägsbanken. Karpodlingen och ättikstillverkningen etc. skapade kapital för utvecklingen av industrin till dagens högteknologiska företag – Perstorps AB. En rundtur på de fyra nämnda sjöarna blir drygt 25 km. Många varianter är möjliga. Man kan hitta smala ispassager som leder genom skogspartier längs stränderna, speciellt på Store Damms västra del och Fåglasjöns sydöstra del. Om turen på dessa sjöar inte räcker kan man också åka på Henrikstorpssjön strax söder om Perstorp och Store Sjö alldeles väster om stora vägen vid avtagsvägen till Gustafsborg.
Från en skoluppsats: Perstorp AB hette fram till 1960 Skånska ättiksfabriken men bytte sedan namn till Perstorp AB. Företaget grundades 1881 av Wilhelm Wendt i Perstorp. Wilhelm Wendt kom på att man kunde torrdestillera bokved som man sedan kunde framställa ättika ur. Detta var början till något stort. 1884 startade Wilhelm försäljningen av ättika till husmödrarna, detta lyckades han med mest p.g.a. att Wendt insåg hur viktigt det var med reklam. Numera utgör tillverkningen av ättika en mycket liten del av företaget. 1918 började man tillverka härdplaster och andra plastprodukter. 1950 lanserade man den s.k. Perstorpsplattan, som tillverkas av dekorativt laminat vilket är impregnerade papper som under högt tryck har pressats samman till skivor. Under slutet av 1970-talet satsade Perstorp AB på forskning och produktionsutveckling. 1984 lanserades en av Perstorp Ab:s viktigaste produkter någonsin- Pergo. Pergo är ett laminatgolv och när det lanserades var det helt nytt på marknaden. På 1990-talet har företaget koncentrerat sig på kemikalier och golvytor. Perstorp AB är idag en av Sveriges största kemiska fabriker. I flera av dessa områden är Perstorp AB ett av de ledande företagen i världen.
Naturskyddsföreningen: Då Perstorps dammar kommer på tal, får äldre ornitologer omgående grågäss i tankarna. Under 1930-talet var arten, hur konstigt det än kan låta för dagens fågelskådare, nära utrotning i Sverige. Hela systemet av småvatten har i sitt nuvarande skick skapats som en reservoar för Perstorps AB och är alltså reglerat. Bokbestånd av hedtyp, vårdas vackert av markägaren, Gustavsborgs säteri.

Länsstyrelsen: När järnvägen Helsingborg-Hässleholm öppnades 1875 började industri och hantverk att etableras. Perstorp utvecklades till en större industriort från att tidigare ha utgjort en relativt blygsam kyrkby. Kommunens industriella era kan sägas ha startat redan på 1690-talet, då Skånska Glasbruket vid Henrikstorp anlades. Tillverkningen var igång till 1762. Några år senare inköptes egendomen av Gustav Hamilton, fick säteriprivilegier och ändrade efter den nye agaren namn till Gustavsberg. 1881 lade Wilhelm Wendt grunden till Skånska Ättikfabriken, numera Perstorp AB. Den rika tillgången på bok var en viktig förutsättning för tillverkning av ättika. Med tiden har produktionen inriktats på plastartiklar och en mångfald kemiska produkter. Ett viktigt komplement till jordbruket var i äldre tid träslöjden. Förutom dessa näringsfång bar även torvindustrin, igångsatt vid sekelskiftet 1900, spelat en viss roll.
Skånska Dagbladet 1 april: Ett 50-tal Karpfiskar hittades på onsdagen döda i Uggledammen. Syrebrist var orsaken. Uggleområdet är flitigt använt av Perstorpsborna för rekreation. Ett 50-tal döda Karpfiskar låg och flöt, somliga även fastfrusna i isen. Och vid närmare titt hade även mindre fiskarter och grodor dukat under. Av vad? – Det mest troliga är syrebrist, säger miljöinspektör Ann Persson på Söderåsens Miljöförbund. Något miljöbrott ligger inte bakom dödsfallen utan det är det stränga vintern med kall väderlek och tjock isbildning som medfört att fiskarna och grodorna blivit utan syre. Men att det var så många som ett 50-tal karpar förvånar Ann Persson. – Jag visste det fanns karp i dammen, tekniska kontoret planterade gräskarp för flera år sedan för att äta vass.

Inlines längs Malmös riviera – Ribban, 9 okt


Soligt hela dagen och i förhoppning om en fin solnedgång tog vi inlines med oss till Ribban vid 18-tiden. Det var inte många som var ute denna lördagskväll trots det fina vädret. Vi rullade på i bra fart från kallbadhuset och kom ut till Ön i Limhamn just när solen befann sig under Öresundsbron och likt ett eldklot försvann ner i havet. Inlines är ett trevligt alternativ till cykel, som också kan tas med i resväskan eller i bagageutrymmet i bilen på semester- eller affärsresa för att upptäcka omgivningarna! Strandnära turen är extra roligt. Vi körde samma väg tillbaka och hann bort till Västra hamnen också och då hade det ännu inte hunnit bli mörkt. Det var en fin liten åktur en vacker oktoberkväll.

Skånemagasinet
Jag fick senaste numret av tidningen Skånemagasinet i min hand, nr 6/2010, en trevlig tidning! Den har funnits några år men jag har tidigare bara ströläst i den. Nu läste jag hela och den är riktigt bra! Jag har tidigare sett artiklar om vandring i den och då naturligtvis kopplat till god mat eller fint boende. Inga pulshöjare! Detta nummer 6 innehåller fina tips mat matställen som vandrare, cyklister, inlinesåkare, m fl kan ha nytta av på sina turer i Skåne. Pulshöjarna ska naturligtvis kombineras med trevligheter, kafe´besök i svettiga och illaluktande kläder är dock ingen bra kombination! Numret innehåller artiklar om:
Klosterliv med retreat som kan kombineras med pilgrimsvandring
Tips på bra kafféer och restauranger i Skåne
Värt en omväg, Svarta bergen, Lönsboda
Sova i träd, Christina Claesson!

Vandring Rååns dalgång, Haväng, Kullaberg, Stehag, Borstahusen-Ålabodarna, Inlines Köpenhamn 2010

Lämna ett svar

>
Rååns dalgång och Landborgspromenaden i Helsingborg, augusti, 25 km cirka
Det går en utmärkt preparerad stig längs Råån från Gantofta. Dit tog vi tåget denna söndagsförmiddag. Man kan faktiskt starta redan i Vallåkra och gå längs ån till Gantofta. Här är mycket vackert att gå hela vägen fram till Raus kyrka. Leden fortsätter till Råå men vi svängde in på Landborgspromenaden som leder en genom Raus på cykelstigar och till Elinedal och Ättekulla. Här passerar man fina naturområden som bildats i de raviner som vatten en gång bildat på sin väg ner till havet. Kommunen har på ett fint sätt utnyttjat naturförutsättningarna och iordningställt en fin led här. Vid Ramlösa Brunnspark tog vi det lugnt och tittade på de fina husen och de fina omgivningarna. Leden fortsatte genom lummiga skogar och vattendrag i Jordbodalen, förbi sundspärlan/Folkets park och vi kom in i stadsbebyggelse. Här blev genast skyltningen bristfällig och vi gjorde några extra meter vid sjukhusområdet. Vi kom dock åter på spåret inne i parken som omger Kärnan och gick genom denna sköna park i lätt duggregn. Vi passerade den trafikerade Hälsovägen och kom till Vikingsbergs konstmuseum och dess fina park. Sen kom fina villaområden och en led som går i kanten av landborgen. Leden går längs järnvägen och sen ner till de fina dammarna vid Pålsjö skog. Där tog vi sats och gick de cirka fyra km ganska snabbt till Sofiero. Bussen passerade och vi bedömde att väntetiden till nästa buss var sådan att det var bättre att gå ner till stranden och in till Helsingborg. Vi fick spåra stig genom snåren för att komma ner till den tallskog som finns och där Skåneleden är dragen för att komma ner till vattnet. Vi gick i rask takt längs vattnet i duggregn. Sista biten gick längs en på badgäster tom strandpromenad. När vi nästan var framme vid stationen upphörde regnet som följt oss mer eller mindre hela dagen som varade mellan 10.30 och 18.00. Summerat var det en härlig dag med en mycket varierad natur längs hela leden.

I början av vandringen från Gantofta

 

 

 

 

 

 

Haväng i mitten av augusti
Vi brukar ta in på vandrarhemmet i Haväng två helger per år. Det finns fortfarande nya platser att upptäcka och sen får man inte glömma att ta det LUGNT. Haväng är en plats som inger lugn. Jag inledde fredagkvällen med en joggingrunda strandnära till Vitemölla, uppför slänten till tallskogen och sen över koängarna intill skogen med avbrott för passagen över Klammersbäckravinen. Slutligen över sound-of-music-backarna till Haväng. Det blir endast sex kilometer men det är lite tungt i sand och backar. Vi avlutade med ett bad i det tjugogradiga Östersjön vid halvniotiden.

På morgnarna brukar jag ta en cykeltur innan frukosten, som smakar extra gott då. Denna gång körde jag över Ravlundafältet efter kartan Linnéleden som jag tror gjordes strax före jubileét 2007 (många kartor saknar ju uppgift om när kartan är gjord!). De cykelförslag de har är inte alltid att rekommendera, ibland är det bättre att följa vägarna. Linnéleden som är med på samma karta, är vandringsleden som är på totalt 80 km. På cykelspåren finns en del avstängningar med bommar där man inte kommer igenom. Andra bommar kan passeras bredvid. Jag vek av ner till Skepparps by och såg på järnvägsbron över Verkaån.


Denna lördag var vi en kort runda i Bäckhalladalen, som är ett naturreservat strax norr om Simrishamn, och som jag varit nyfiken på efter att ha läst länsstyrelsens beskrivning av området, ”en relativt okänd naturpärla”, ”kambrisk sandsten…, utsikt över Hanöbukten…., genomkorsande sprickdalar…..”. Vi parkerade strax söder om Vårhallarna men ingen skylt visar in på den lilla avtagsvägen. Jag sökte först förgäves efter löpslingorna och gick på hällar med blommande höstljung och även blåbär och gjorde egna vägar. Sen hittade jag längre söderut fina löpslingor, små dammar, blåbärssnår, mm. Det är faktiskt en pärla att ta en runda på 3-7 km i.

På söndagen cyklade jag till Skepparp, tog av under järnvägen och kom förbi fina Kungsmölle och sen en liten väg ut till stora vägen Brösarp-Kivik. Jag körde in i Ravlunda och sen in på liten gårdsväg mot naturreservatet Bolen för att finna att det inte är här man ska ta sig in utan från vägen mot Vitaby. Det är en bokskog som säkert är fin på våren men inte nu.

På dagen tog vi en runda i Arboretet, trädsamlingen, i Karakås. Det kan rekommenderas. Nästa år hoppas vi få komma i juni när rhodedendronen blommar eller i april-man när junimagnoliorna blommar. Nu fanns det bl a mullbär mogna. Rundan är på cirka 2 km. Kivikås äpplemust kan rekommenderas. Vi såg också fina cykelvägar vid Bästekille backar, Lyckorna vid St Olof, m m.

Löpning i anslutning till fina sandstränder


Falsterbo
Sanddynerna här är mäktiga. Jag sprang österut över gamla skjutfältet och bort till Skanörs ljung och in över Ljungen, öppet sen 15 juli, längs med skogskanten och bort till campingen och genom skogen och bort över Falsterbo stadspark. Här är förvånansvärt mycket fri natur kvar i just Falsterbo som säkert många inte tänker på. Jag förstår min släkting som fastnade för orten på sextiotalet och köpte en tomt för 4:75 kr per kvadratmeter av kommunen som ville få fler invånare.

Denna karta var ny cirka 2007!

 

 

Ljunghusen
Här är alltid lika fint att springa. Jag följde Östersjöledens blå stolpar och var inne och svängde på golfbanan där leden går. Vägen tillbaka tog jag genom skogen och längs bebyggelsen.

 

 

 

 

 

Kämpinge
Kämpingebukten har också fina värden. Jag sprang från Kämpinge by till Falsterbokanalen inne i skogsområdet mellan stranddynerna och bebyggelsen. Det är bara på några ställen man får ta sig upp i sanden. Det är där gamla Rängs kommun lät folk få muta in sina tomter så långt att det inte blev ett sammanhängande grönstråk tillgängligt utan tomterna skjuter ut på vissa ställen. Här är väldigt trevligt att springa. Man kan fortsätta inne i tallskogen längs kanalen och komma över kanalen om man så önskar. Det önskade inte jag utan jag återvände ungefär samma väg med lite variationer där det gick. Det finns flera trevliga villor att se på också. Det största sammanhängande grönområdet är vid tennisbanorna längst ner på Östersjövägen.

Sandhammaren – Längs den milslånga stranden kring Sandhammaren, upp längs Tygeån och tillbaka längs Skåneleden, ca 10 km. Här finns Sveriges största flygsandsområde som nu är beväxt med strandråg, mm och längre in tall- och ekskog. Sanden anses som bland den finaste i landet, finkornig och vit som den är. De beväxta sanddynerna med s k ekkrattskog är mycket speciella och en känsla av lugn och djup tystnad infinner sig. Jag kortade av turen genom att ta en genväg genom denna skog och sprang faktiskt vilse, nästan, det var med hjälp av solen och det svaga ljudet av havet som jag hittade ner till stranden igen! En härlig runda i en mycket speciell miljö! Efter en löprunda är det lätt att kasta sig i femtongradigt vatten.
På hemvägen i bilen noterade jag en asfalterad cykelväg fram till cirka Hammars backar från Ystad. Den sista del måste vara ny.


Kullaberg
Längst ute på udden med vy in över det kulliga berget är det svårt att tänka sig att man är i Skåne. Vi satte badstolarna i Ransvik och gick en runda i omgivningarna, bland annat stigen in till Mölle. Vilken fantastiskt fin plats detta är! Här finns löp- och vandringsslingor i alla varianter. Kullabergs stigsystem är upplagt med en södergående rödmärkt huvudstig från Fyren via Vaktstugan till Himmelstorp och vidare till Arild. En blåmärkt stig löper från Fyren längs norra sidan av berget och över de högsta topparna fram till Himmelstorp där den ansluter till den röda stigen. Mellan de röda och blå huvudstigarna finns ett antal gulmärkta tvärstigar.
Vi passade också på att gå i de fina naturreservaten vid Skäret. Här en bild över de naturreservat som finns i trakten.

Vandring 14 km på Kullaberg kring 20 augusti
Vi startade i Mölle och gick över Ransvik upp till västspetsen på blått spår, ganska kuperat. Vi fortsatte ner till Ablahamn där vi tog lunch, en härlig plats. Vi gick sen lite fritt och rundade Håkull, denna avvikning kan rekommenderas. Sen blev det fin grusväg en del av vägen tillbaka till Mölle. Ett härligt bad i Mölle blev avslutningen.

 

 

 

 

 

Friday Night Skate i Köpenhamn

Inlines inne i Köpenhamn! Jo det är riktigt, varannan fredag samlas flera tusen (vid fint väder) inlinesåkare på olika ställen i Köpenhamn för att åka kring 20 km på avstängda gator i stan och i omgivningarna. I täten kör några motorcykelpoliser och någa Blockers, dvs gulklädda åkare som håller ordning på gruppen. Denna fredag var det samling mittemot Islands brygge och tur genom detta område och ut på Amager där man kunde dra på i god fart om man låg i täten. Längst ute blev det paus och så vände alla cirka tretusen åkarna och körde vägar förbi Fisketorvet och äldre bostadskvarter tillbaka. Väl där var det denna kväll After Skate med musik och mat utanför Mariott hotell. En annorlunda upplevelse och en trevlig sådan i ett sommarvarmt Köpenhamn. Man förstår att köpenhamnarna trivs i sin stad! Här är mänskligt att vara, inga höga bostadshus utan trevliga gamla hus, fin arkitektur på de nya husen, många uteställen och förhållandevis få bilar.

 

 

 

 

 

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna

Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.

 

 

 

 

 

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning….ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”

Sicilien + Österlen + Italien/Ligurien + Vandring Falsterbo + Inlines Malmö 2010

Lämna ett svar

Sicilien kring 1 maj, lite löpning lite koll på ön

Detta var en charterresa där tre utflykter ingick, boende på ett hotell 15 km väster om staden Cefalu ”utslängt” vid kusten, bussturer till Cefalu och lite löpning på stranden. Det öde läget av hotellet kunde delvis uppvägas av att det faktiskt var rätt hyfsat att springa längs den rätt öde stranden i riktning mot Cefalu. En av utflykterna var till vulkanen Etna med omgivningar.
Ön är stor och vacker. Det lär gå att åka skidor på Etna. Landskapet är vackert böljande, Toscanalandskap fast med större höjdskillnader, eller varför inte österlenlandskap. Monica Björk har i sin bok om vandringar i Europa skrivit om några vandringar här. Dessa ska då företas tidig vår eller sen höst annars är det oftast för varmt. Att vandra upp på Cefalus klipphuvud som Monica beskriver var knappast att tänka på trots att det för henne tog en timme upp. Hon beskiver en vandring i det stora naturreservatet söder om Cefalu där man satsat på vandringsstigar, ett tjugotal mellan byarna. Området heter Madonie och har berg upp till 2000 meters höjd. Hon skriver också om Etna dit vi kom med buss.


Landskapet runt vulkanen är flödande grönt med grönsaksfält och citrusodlingar. Själv besökte vi en vingård i närheten. Jag gav rätt snabbt upp ett försök till att gå upp en bit på Etna där kabinbanan börjar, det är alldeles för löst underlag och inget roligt alls

 

 

 

 

 

 

 
Österlen första helgen i juni, cykling och lite vandring

Pga knäont hos medföljande blev det inte så mycket vandring denna gång. Två tidiga morgoncyklingar i soligt och varmt väder var inspirerande. Den första var från vandrarhemmet i Haväng över Skepparp till Brösarp på de små vägar och stigar som man kan leta sig in på, delvis på Skåneleden. Man får inte glömma att ta det lugnt och njuta. Här är fantastiskt vackert och rogivande. Vi tog stora vägen genom Brösarps södra backar tillbaka för att hinna i tid innan frukosten slutar på vandrarhemmet.


På dan gick vi en runda i Mandelmans trädgård, också det en rogivande och underskön plats. Vi tog en sväng till Sträntemölla naturreservat och gick en kort runda i ravinerna med sin bokskog och mattor av gulplister och ramslök. Det är ett härligt ställe. Vi körde också ner till Hällevik vid Stenshuvud och gick i arboretiumet och nere vid havet. Även här fanns mattor av ramslök. Några rhododendron sågs inte till.

Dan efter blev det en cykeltur till Ravlunda och Vitaby efter att först ha irrat omkring på grusvägarna i bokskogarna vid Ravlundafältet, det är inte lätt att hitta rätt med Linne´kartan. Det är lätt att glömma att det är rätt kuperat på Österlen! Men det är fina cykelområden. Hade de bara kunnat satsa på en bättre cykelväg mellan Rörum och Brösarp hade fler gett sig ut och cyklat här.

På dan gick vi en skön runda med utgångspunkt från Knäbäckshusen. Vi gick in i nationalparken Stenshuvud och följde Rörums norra å. Här skulle jag gärna gå längre västerut och upptäcka området. Karin Hoffman har i år kommit ut med en vandringsbok för Österlen bland annat, Vandringar till rogivande platser. Den tänker jag köpa, en sådan har saknats. Annars är Kustvall Larssons bok om naturpärlor på Österlen bra.

Vi gick in genom stugområdet Rörums strand och in genom skogen söder om Knäbäckshusen och ner till stranden. Detta är också en underbar plats. Jag passade på att springa barfota på stranden ner mot golfbanan och tillbaka, delvis för att klara av ett bad i det fjortongradiga vattnet. Det är bra för fötterna med barfotalöpning.

 

 

 

 

 

 

 

Ligurien, Italien, andra veckan i juni

Toscana

2003 var förra gången jag var här, nu var det dags igen. Här går en fin led mellan fem små byar i ett naturskyddat område längs det Liguriska havet. Sonen och jag var på mat- och semesterresa i hyrd bil. Efter Comosjön, Parmaområdet med Zibello, Langhirano (studiebesök på Slega Parmaskinka) och Salsomaggiore di Terme (minst tre termalbad) tog vi till Levanto där vi klokt nog parkerade bilen och tog oss med tåg till Riomaggiore (på tillbakaresan tänkte vi nämligen köra ner till Monterosso och gå en bit men vände för det är jobbigt att köra på dessa småvägar). Vi startade först kl 17 men det var nog klokt för solen låg på och det var 30 grader varmt och mycket folk ute och gick. Nu sjönk temperaturen och vi blev nästan ensamma på turen sista halvan. Vi var framme vid Monterossa efter 3,5 timme så vi drog på rätt bra och hade endast en matpaus (deras angivna tid är fem timmar). Svetten rann och vi drack 2,5 liter vatten. Jag hade glömt hur tuff den nordligaste halvan av leden är (efter mina mått mätt). Det går upp och ner och är ojämnt underlag. Men naturen är fantastisk och vyerna underbara. Hela detta område upp förbi Portofinohalvön är fint för vandringar. Det finns svenska researrangörer som har turer här, bl a Prima Travel. Se länk nedan från en som gått med dem. På hemresan var vi förbi Ravello och stannade till i den idylliska St Margherita. Här passerar tåget förbi så det behövs ingen bil och man ska röra sig i området, alltså i klass med franska och italienska

Cinque Terre, rivieran.



Vi var också i Toscana och bodde två nätter i närheten av Montpuliciano. Här är fina vandringsområden.


Monica Björk skriver om vandringar från Vallombrosa, den i närheten liggande nationalparken Casentino, längs Chiantis vinvägar till Volpaia, en vandring med utgångspunkt från Ponte agli Stolli öster om orten Greve (den med den fantastiska charkuteributiken), stadsvandring i Lucca (gjorde jag 2003, mycket fin stad) och vandringar i Garfagna i Apuanska alperna där det finns över 30 mil vandringsstigar i dalen och på bergssidorna (centrum för parken är Castelnuovo som har bussförbindelse med Lucca).
http://rune-feldt.se/ligurien/

 

 

Vandring i Falsterbo

 

 

 

 

 

Före midsommar invigdes en naturstig i Falsterbo med start vid Strandbaden och vidare in i stadsparken. Denna runda och lite till tog vi denna sommarsolståndets måndag. Efter ösregn i Lund och ett lätt duggregn när vi startade så blev det en helt underbar kväll. Men var fanns falsterboborna, vi såg knappast någon och de på golfbanan var lätträknade. Detta var inte något vi tänkte på för vi hade gott sällskap av varandra i gruppen. Det är förvånansvärt mycket skog i Falsterbo, med träd av alla de slag. Hade vi inte haft inriktningen på vandring hade vi kunnat stanna och studera skyltarna till alla de olika sorternas träd som finns där. Vi passerade kyrkan, fågelstationen, Falsterbohus, slottsruinen, golfbanan, flera flotta villor, fyren, Nabben, och mycket mer. Förbi fyren tog vi vår matrast. Här satt vi trettondan också på väg ut på en minnesvärd skridskotur till Måklåppens yttersta spets med sikte på Tyskland.

Inlines i Malmö

Säsongen har varit igång för inlines sen april. Gruset låg kvar rätt länge dock hade Malmö städat undan rätt tidigt. Vi brukar börja i Malmö och ta lite lugnare turer med utgångspunkt från Ribersborg. Sen utvidgar vi för att kolla in vad som byggts i stan sen i höstas! Och det brukar vara rätt mycket. Det är alltid en härlig känla att åka under Öresundsbron och komma ut på Lernacken med vy över strandängarna söderut. Backen ner till Bunkeflostrand har man lärt sig efter många år. Mot Klagshamn går det fint att åka. Vi valde att svänga in mot ganska nya stadsdelar. Således: Söderut cykelbanan Ribersborg till Limhamn, via Brofästet till Bunkeflo, Österut förbi Arenan, till gamla järnvägsbanken Malmö Falsterbo, längs banvallen förbi Kulladal, Södervärn, Kungsparken och tillbala till Ribban.