Kategoriarkiv: Vandringar

Vandring Rååns dalgång, Haväng, Kullaberg, Stehag, Borstahusen-Ålabodarna, Inlines Köpenhamn 2010

Lämna ett svar

>
Rååns dalgång och Landborgspromenaden i Helsingborg, augusti, 25 km cirka
Det går en utmärkt preparerad stig längs Råån från Gantofta. Dit tog vi tåget denna söndagsförmiddag. Man kan faktiskt starta redan i Vallåkra och gå längs ån till Gantofta. Här är mycket vackert att gå hela vägen fram till Raus kyrka. Leden fortsätter till Råå men vi svängde in på Landborgspromenaden som leder en genom Raus på cykelstigar och till Elinedal och Ättekulla. Här passerar man fina naturområden som bildats i de raviner som vatten en gång bildat på sin väg ner till havet. Kommunen har på ett fint sätt utnyttjat naturförutsättningarna och iordningställt en fin led här. Vid Ramlösa Brunnspark tog vi det lugnt och tittade på de fina husen och de fina omgivningarna. Leden fortsatte genom lummiga skogar och vattendrag i Jordbodalen, förbi sundspärlan/Folkets park och vi kom in i stadsbebyggelse. Här blev genast skyltningen bristfällig och vi gjorde några extra meter vid sjukhusområdet. Vi kom dock åter på spåret inne i parken som omger Kärnan och gick genom denna sköna park i lätt duggregn. Vi passerade den trafikerade Hälsovägen och kom till Vikingsbergs konstmuseum och dess fina park. Sen kom fina villaområden och en led som går i kanten av landborgen. Leden går längs järnvägen och sen ner till de fina dammarna vid Pålsjö skog. Där tog vi sats och gick de cirka fyra km ganska snabbt till Sofiero. Bussen passerade och vi bedömde att väntetiden till nästa buss var sådan att det var bättre att gå ner till stranden och in till Helsingborg. Vi fick spåra stig genom snåren för att komma ner till den tallskog som finns och där Skåneleden är dragen för att komma ner till vattnet. Vi gick i rask takt längs vattnet i duggregn. Sista biten gick längs en på badgäster tom strandpromenad. När vi nästan var framme vid stationen upphörde regnet som följt oss mer eller mindre hela dagen som varade mellan 10.30 och 18.00. Summerat var det en härlig dag med en mycket varierad natur längs hela leden.

I början av vandringen från Gantofta

 

 

 

 

 

 

Haväng i mitten av augusti
Vi brukar ta in på vandrarhemmet i Haväng två helger per år. Det finns fortfarande nya platser att upptäcka och sen får man inte glömma att ta det LUGNT. Haväng är en plats som inger lugn. Jag inledde fredagkvällen med en joggingrunda strandnära till Vitemölla, uppför slänten till tallskogen och sen över koängarna intill skogen med avbrott för passagen över Klammersbäckravinen. Slutligen över sound-of-music-backarna till Haväng. Det blir endast sex kilometer men det är lite tungt i sand och backar. Vi avlutade med ett bad i det tjugogradiga Östersjön vid halvniotiden.

På morgnarna brukar jag ta en cykeltur innan frukosten, som smakar extra gott då. Denna gång körde jag över Ravlundafältet efter kartan Linnéleden som jag tror gjordes strax före jubileét 2007 (många kartor saknar ju uppgift om när kartan är gjord!). De cykelförslag de har är inte alltid att rekommendera, ibland är det bättre att följa vägarna. Linnéleden som är med på samma karta, är vandringsleden som är på totalt 80 km. På cykelspåren finns en del avstängningar med bommar där man inte kommer igenom. Andra bommar kan passeras bredvid. Jag vek av ner till Skepparps by och såg på järnvägsbron över Verkaån.


Denna lördag var vi en kort runda i Bäckhalladalen, som är ett naturreservat strax norr om Simrishamn, och som jag varit nyfiken på efter att ha läst länsstyrelsens beskrivning av området, ”en relativt okänd naturpärla”, ”kambrisk sandsten…, utsikt över Hanöbukten…., genomkorsande sprickdalar…..”. Vi parkerade strax söder om Vårhallarna men ingen skylt visar in på den lilla avtagsvägen. Jag sökte först förgäves efter löpslingorna och gick på hällar med blommande höstljung och även blåbär och gjorde egna vägar. Sen hittade jag längre söderut fina löpslingor, små dammar, blåbärssnår, mm. Det är faktiskt en pärla att ta en runda på 3-7 km i.

På söndagen cyklade jag till Skepparp, tog av under järnvägen och kom förbi fina Kungsmölle och sen en liten väg ut till stora vägen Brösarp-Kivik. Jag körde in i Ravlunda och sen in på liten gårdsväg mot naturreservatet Bolen för att finna att det inte är här man ska ta sig in utan från vägen mot Vitaby. Det är en bokskog som säkert är fin på våren men inte nu.

På dagen tog vi en runda i Arboretet, trädsamlingen, i Karakås. Det kan rekommenderas. Nästa år hoppas vi få komma i juni när rhodedendronen blommar eller i april-man när junimagnoliorna blommar. Nu fanns det bl a mullbär mogna. Rundan är på cirka 2 km. Kivikås äpplemust kan rekommenderas. Vi såg också fina cykelvägar vid Bästekille backar, Lyckorna vid St Olof, m m.

Löpning i anslutning till fina sandstränder


Falsterbo
Sanddynerna här är mäktiga. Jag sprang österut över gamla skjutfältet och bort till Skanörs ljung och in över Ljungen, öppet sen 15 juli, längs med skogskanten och bort till campingen och genom skogen och bort över Falsterbo stadspark. Här är förvånansvärt mycket fri natur kvar i just Falsterbo som säkert många inte tänker på. Jag förstår min släkting som fastnade för orten på sextiotalet och köpte en tomt för 4:75 kr per kvadratmeter av kommunen som ville få fler invånare.

Denna karta var ny cirka 2007!

 

 

Ljunghusen
Här är alltid lika fint att springa. Jag följde Östersjöledens blå stolpar och var inne och svängde på golfbanan där leden går. Vägen tillbaka tog jag genom skogen och längs bebyggelsen.

 

 

 

 

 

Kämpinge
Kämpingebukten har också fina värden. Jag sprang från Kämpinge by till Falsterbokanalen inne i skogsområdet mellan stranddynerna och bebyggelsen. Det är bara på några ställen man får ta sig upp i sanden. Det är där gamla Rängs kommun lät folk få muta in sina tomter så långt att det inte blev ett sammanhängande grönstråk tillgängligt utan tomterna skjuter ut på vissa ställen. Här är väldigt trevligt att springa. Man kan fortsätta inne i tallskogen längs kanalen och komma över kanalen om man så önskar. Det önskade inte jag utan jag återvände ungefär samma väg med lite variationer där det gick. Det finns flera trevliga villor att se på också. Det största sammanhängande grönområdet är vid tennisbanorna längst ner på Östersjövägen.

Sandhammaren – Längs den milslånga stranden kring Sandhammaren, upp längs Tygeån och tillbaka längs Skåneleden, ca 10 km. Här finns Sveriges största flygsandsområde som nu är beväxt med strandråg, mm och längre in tall- och ekskog. Sanden anses som bland den finaste i landet, finkornig och vit som den är. De beväxta sanddynerna med s k ekkrattskog är mycket speciella och en känsla av lugn och djup tystnad infinner sig. Jag kortade av turen genom att ta en genväg genom denna skog och sprang faktiskt vilse, nästan, det var med hjälp av solen och det svaga ljudet av havet som jag hittade ner till stranden igen! En härlig runda i en mycket speciell miljö! Efter en löprunda är det lätt att kasta sig i femtongradigt vatten.
På hemvägen i bilen noterade jag en asfalterad cykelväg fram till cirka Hammars backar från Ystad. Den sista del måste vara ny.


Kullaberg
Längst ute på udden med vy in över det kulliga berget är det svårt att tänka sig att man är i Skåne. Vi satte badstolarna i Ransvik och gick en runda i omgivningarna, bland annat stigen in till Mölle. Vilken fantastiskt fin plats detta är! Här finns löp- och vandringsslingor i alla varianter. Kullabergs stigsystem är upplagt med en södergående rödmärkt huvudstig från Fyren via Vaktstugan till Himmelstorp och vidare till Arild. En blåmärkt stig löper från Fyren längs norra sidan av berget och över de högsta topparna fram till Himmelstorp där den ansluter till den röda stigen. Mellan de röda och blå huvudstigarna finns ett antal gulmärkta tvärstigar.
Vi passade också på att gå i de fina naturreservaten vid Skäret. Här en bild över de naturreservat som finns i trakten.

Vandring 14 km på Kullaberg kring 20 augusti
Vi startade i Mölle och gick över Ransvik upp till västspetsen på blått spår, ganska kuperat. Vi fortsatte ner till Ablahamn där vi tog lunch, en härlig plats. Vi gick sen lite fritt och rundade Håkull, denna avvikning kan rekommenderas. Sen blev det fin grusväg en del av vägen tillbaka till Mölle. Ett härligt bad i Mölle blev avslutningen.

 

 

 

 

 

Friday Night Skate i Köpenhamn

Inlines inne i Köpenhamn! Jo det är riktigt, varannan fredag samlas flera tusen (vid fint väder) inlinesåkare på olika ställen i Köpenhamn för att åka kring 20 km på avstängda gator i stan och i omgivningarna. I täten kör några motorcykelpoliser och någa Blockers, dvs gulklädda åkare som håller ordning på gruppen. Denna fredag var det samling mittemot Islands brygge och tur genom detta område och ut på Amager där man kunde dra på i god fart om man låg i täten. Längst ute blev det paus och så vände alla cirka tretusen åkarna och körde vägar förbi Fisketorvet och äldre bostadskvarter tillbaka. Väl där var det denna kväll After Skate med musik och mat utanför Mariott hotell. En annorlunda upplevelse och en trevlig sådan i ett sommarvarmt Köpenhamn. Man förstår att köpenhamnarna trivs i sin stad! Här är mänskligt att vara, inga höga bostadshus utan trevliga gamla hus, fin arkitektur på de nya husen, många uteställen och förhållandevis få bilar.

 

 

 

 

 

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna

Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.

 

 

 

 

 

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning….ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”

Sicilien + Österlen + Italien/Ligurien + Vandring Falsterbo + Inlines Malmö 2010

Lämna ett svar

Sicilien kring 1 maj, lite löpning lite koll på ön

Detta var en charterresa där tre utflykter ingick, boende på ett hotell 15 km väster om staden Cefalu ”utslängt” vid kusten, bussturer till Cefalu och lite löpning på stranden. Det öde läget av hotellet kunde delvis uppvägas av att det faktiskt var rätt hyfsat att springa längs den rätt öde stranden i riktning mot Cefalu. En av utflykterna var till vulkanen Etna med omgivningar.
Ön är stor och vacker. Det lär gå att åka skidor på Etna. Landskapet är vackert böljande, Toscanalandskap fast med större höjdskillnader, eller varför inte österlenlandskap. Monica Björk har i sin bok om vandringar i Europa skrivit om några vandringar här. Dessa ska då företas tidig vår eller sen höst annars är det oftast för varmt. Att vandra upp på Cefalus klipphuvud som Monica beskriver var knappast att tänka på trots att det för henne tog en timme upp. Hon beskiver en vandring i det stora naturreservatet söder om Cefalu där man satsat på vandringsstigar, ett tjugotal mellan byarna. Området heter Madonie och har berg upp till 2000 meters höjd. Hon skriver också om Etna dit vi kom med buss.


Landskapet runt vulkanen är flödande grönt med grönsaksfält och citrusodlingar. Själv besökte vi en vingård i närheten. Jag gav rätt snabbt upp ett försök till att gå upp en bit på Etna där kabinbanan börjar, det är alldeles för löst underlag och inget roligt alls

 

 

 

 

 

 

 
Österlen första helgen i juni, cykling och lite vandring

Pga knäont hos medföljande blev det inte så mycket vandring denna gång. Två tidiga morgoncyklingar i soligt och varmt väder var inspirerande. Den första var från vandrarhemmet i Haväng över Skepparp till Brösarp på de små vägar och stigar som man kan leta sig in på, delvis på Skåneleden. Man får inte glömma att ta det lugnt och njuta. Här är fantastiskt vackert och rogivande. Vi tog stora vägen genom Brösarps södra backar tillbaka för att hinna i tid innan frukosten slutar på vandrarhemmet.


På dan gick vi en runda i Mandelmans trädgård, också det en rogivande och underskön plats. Vi tog en sväng till Sträntemölla naturreservat och gick en kort runda i ravinerna med sin bokskog och mattor av gulplister och ramslök. Det är ett härligt ställe. Vi körde också ner till Hällevik vid Stenshuvud och gick i arboretiumet och nere vid havet. Även här fanns mattor av ramslök. Några rhododendron sågs inte till.

Dan efter blev det en cykeltur till Ravlunda och Vitaby efter att först ha irrat omkring på grusvägarna i bokskogarna vid Ravlundafältet, det är inte lätt att hitta rätt med Linne´kartan. Det är lätt att glömma att det är rätt kuperat på Österlen! Men det är fina cykelområden. Hade de bara kunnat satsa på en bättre cykelväg mellan Rörum och Brösarp hade fler gett sig ut och cyklat här.

På dan gick vi en skön runda med utgångspunkt från Knäbäckshusen. Vi gick in i nationalparken Stenshuvud och följde Rörums norra å. Här skulle jag gärna gå längre västerut och upptäcka området. Karin Hoffman har i år kommit ut med en vandringsbok för Österlen bland annat, Vandringar till rogivande platser. Den tänker jag köpa, en sådan har saknats. Annars är Kustvall Larssons bok om naturpärlor på Österlen bra.

Vi gick in genom stugområdet Rörums strand och in genom skogen söder om Knäbäckshusen och ner till stranden. Detta är också en underbar plats. Jag passade på att springa barfota på stranden ner mot golfbanan och tillbaka, delvis för att klara av ett bad i det fjortongradiga vattnet. Det är bra för fötterna med barfotalöpning.

 

 

 

 

 

 

 

Ligurien, Italien, andra veckan i juni

Toscana

2003 var förra gången jag var här, nu var det dags igen. Här går en fin led mellan fem små byar i ett naturskyddat område längs det Liguriska havet. Sonen och jag var på mat- och semesterresa i hyrd bil. Efter Comosjön, Parmaområdet med Zibello, Langhirano (studiebesök på Slega Parmaskinka) och Salsomaggiore di Terme (minst tre termalbad) tog vi till Levanto där vi klokt nog parkerade bilen och tog oss med tåg till Riomaggiore (på tillbakaresan tänkte vi nämligen köra ner till Monterosso och gå en bit men vände för det är jobbigt att köra på dessa småvägar). Vi startade först kl 17 men det var nog klokt för solen låg på och det var 30 grader varmt och mycket folk ute och gick. Nu sjönk temperaturen och vi blev nästan ensamma på turen sista halvan. Vi var framme vid Monterossa efter 3,5 timme så vi drog på rätt bra och hade endast en matpaus (deras angivna tid är fem timmar). Svetten rann och vi drack 2,5 liter vatten. Jag hade glömt hur tuff den nordligaste halvan av leden är (efter mina mått mätt). Det går upp och ner och är ojämnt underlag. Men naturen är fantastisk och vyerna underbara. Hela detta område upp förbi Portofinohalvön är fint för vandringar. Det finns svenska researrangörer som har turer här, bl a Prima Travel. Se länk nedan från en som gått med dem. På hemresan var vi förbi Ravello och stannade till i den idylliska St Margherita. Här passerar tåget förbi så det behövs ingen bil och man ska röra sig i området, alltså i klass med franska och italienska

Cinque Terre, rivieran.



Vi var också i Toscana och bodde två nätter i närheten av Montpuliciano. Här är fina vandringsområden.


Monica Björk skriver om vandringar från Vallombrosa, den i närheten liggande nationalparken Casentino, längs Chiantis vinvägar till Volpaia, en vandring med utgångspunkt från Ponte agli Stolli öster om orten Greve (den med den fantastiska charkuteributiken), stadsvandring i Lucca (gjorde jag 2003, mycket fin stad) och vandringar i Garfagna i Apuanska alperna där det finns över 30 mil vandringsstigar i dalen och på bergssidorna (centrum för parken är Castelnuovo som har bussförbindelse med Lucca).
http://rune-feldt.se/ligurien/

 

 

Vandring i Falsterbo

 

 

 

 

 

Före midsommar invigdes en naturstig i Falsterbo med start vid Strandbaden och vidare in i stadsparken. Denna runda och lite till tog vi denna sommarsolståndets måndag. Efter ösregn i Lund och ett lätt duggregn när vi startade så blev det en helt underbar kväll. Men var fanns falsterboborna, vi såg knappast någon och de på golfbanan var lätträknade. Detta var inte något vi tänkte på för vi hade gott sällskap av varandra i gruppen. Det är förvånansvärt mycket skog i Falsterbo, med träd av alla de slag. Hade vi inte haft inriktningen på vandring hade vi kunnat stanna och studera skyltarna till alla de olika sorternas träd som finns där. Vi passerade kyrkan, fågelstationen, Falsterbohus, slottsruinen, golfbanan, flera flotta villor, fyren, Nabben, och mycket mer. Förbi fyren tog vi vår matrast. Här satt vi trettondan också på väg ut på en minnesvärd skridskotur till Måklåppens yttersta spets med sikte på Tyskland.

Inlines i Malmö

Säsongen har varit igång för inlines sen april. Gruset låg kvar rätt länge dock hade Malmö städat undan rätt tidigt. Vi brukar börja i Malmö och ta lite lugnare turer med utgångspunkt från Ribersborg. Sen utvidgar vi för att kolla in vad som byggts i stan sen i höstas! Och det brukar vara rätt mycket. Det är alltid en härlig känla att åka under Öresundsbron och komma ut på Lernacken med vy över strandängarna söderut. Backen ner till Bunkeflostrand har man lärt sig efter många år. Mot Klagshamn går det fint att åka. Vi valde att svänga in mot ganska nya stadsdelar. Således: Söderut cykelbanan Ribersborg till Limhamn, via Brofästet till Bunkeflo, Österut förbi Arenan, till gamla järnvägsbanken Malmö Falsterbo, längs banvallen förbi Kulladal, Södervärn, Kungsparken och tillbala till Ribban.

>Fågelsångsdalen och Kungsmarken utanför Lund 2010

Lämna ett svar

>

Våren är ofta den tid på året då jag tar lite längre cykelturer. Jag försöker komma iväg rätt tidigt för att vara hemma senast vid ett- tvåtiden. En vindtät jacka och handskar och lite reparationsgrejor ska man inte glömma. Det händer att det blir längre turer och det blir det matintag på någon pizzeria.
Denna söndag den 25 april 2010 tänkte jag mig en kort morgontur innan jag skulle plocka fram deklarationspapperna. Så blev det inte riktigt! Det är mycket roligare att vara ute! Jag tog lundalänken ut till Brunnshög och sen rakt ut på grusvägar mot Kungsmarken, Dammstorp och Räften. Vid Södra Sandby fick jag för mig att gå ner i Fågelsångsdalen som jag läst om men aldrig varit trots fyrtio år i Lund. Gu va fint det var där. En vandring i hela dalen ger fem kilometer om alla stigar används. Det gäller att ha bra skor för det är mycket upp och ner längs den lilla ån. Det är en fantastisk mängd blommor av olika slag, i maj vit-, gul- och blåsippor, svalört, en orkide´ och så vitskråpet, som har en av sina bästa växtplatser här. Bäcken porlar, fåglarna sjunger, blomsträngar breder ut sig, solen skiner och det är lagom varmt, vad mer kan man önska sig av en vårsöndag? Kombinera dessa fem km med en tur i Kungsmarken eller Linnebjer och du får ihop minst tio km. Benmusklerna får verkligen träning i dalen. Och så finns det fina fikaställen vid bäcken. Är du geologiskt intresserad så följ G-markeringar, bland annat finns en plats där skiffer framträder tydligt och platsen har blivit utsedd till internationell referensprofil.
Den fortsatta cykelturen tog jag på Hardebergaspåret som ju numera är helt asfalterad och kan användas även för inlines och löpning.

13 maj, Gökotta

Kort vandring i dalen plus en vandring i Kungsmarken, ca 8 km
Jag återvände till denna för mig nyfunna pärla i sällskap med några morgonpigga (vi startade 07.30) SIK´are för att prova på en gökotta 13 maj. Det är en tradition som varit vanlig inom föreningslivet sedan början på 1900-talet. Ursprungligen skulle man lyssna på göken på gökottan för att göra uttydningar om framtiden utifrån gökens rop. Uttryck som ”västergök är bästergök” och ”östergök är tröstergök” kommer från den här traditionen. Nu är det inte så lätt att höra göken idag för det är en fågelart som minskat i antal ganska kraftigt. Parkera ev bil på intilliggande parkeringsplats vid Fågelsångsvägen och gå en liten bit där Röglebäcken rinner under Hardebergaspåret och där skylten till dalen är uppsatt av länsstyrelsen som förvaltar pärlan. Vi följe den geologiska stigen till en början vilket utmärkes med ett finurligt G. Vi följde sen Sularpsån som går öppen fram till Kungsmarken, men reservatet sträcker sig inte ända dit utan slutar där Sularpsdammens kommunreservat tar vid. Det är stora mattor av vitsippor men även svalört och nunneört som täcker gläntorna i skogen. Vi såg även lungört, vitskräppa och vätteros och på de fuktigare delarna kabbleka. Det är halt när det har regnat.Här hörde vi GÖKEN och det var västergök, då blir det ett bra år. Åter inne i skogen tog vi vår frukost nere i dalen på en vitsippeklädd slänt.

Jag fortsatte själv till Kungsmarken och gick stigen som är markerad med röd stolptopp. Det är en runda på cirka fyra km som går i utkanten av golfbanan. Den är inte särskilt upptrampad vilket tyder på at det inte är alltför många som går den. Längst norrut passerar man förbi Glomsjön där det finns mest av blomprakt, dock ännu inte framkommen. Idag syntes gullviva, smörboll, ängsbräsma och vitsippor på ängarna och kabbleka på fuktigare delar, inga orkide´er ännu.

Som lite vaknad botanist hittade jag denna användbara länk på nätet:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/carda/cardpra.html


Blomstervandring Kungsmarken och vandring i Fågelsångsdalen 29 maj

Lunds Akademiska Golfklubb, som huserar på Kungsmarken, hade annonserat en blomstervandring med Lennart Engstrand som varit chef för Botaniska trädgården i Lund. Det fick man inte missa! Det blev en höjdare. Det är en tillgång med Lund att ha så mycket kunnigt folk i stan. När det dessutom lärs ut på ett lustfyllt sätt är det ännu bättre. Kungsmarken är unikt i sitt slag i landet. Det finns fem km öster om Lund. Där finns närmare 400 olika kärlväxter. Det innebär att nästan en tredjedel av Skånes vildväxande arter finns samlade enbart inom ängsmarkerna på Kungsmarken. Från naturvetenskaplig synpunkt saknar det sin motsvarighet i landet. Det blev en runda på cirka två km med många stopp för blommor som mandelblomma, smörboll, humleblomster, St Pers nycklar, blåsuga, parksmultron, svartrot, slåttergubbe samt rariteterna göknyckel och smalbladig lungört.


Jag fortsatte till Fågelsångsdalen, det är tredje besöket i vår. Denna gång var det betydligt artfattigare än tidigare gånger. Det är dock en riktig oas i slättlandskapet. Det blev en tur på cirka 4 km.

1 juli, cykeltur längs Hardebergaspåret
Semestern har börjat, av någon anledning hamnade jag med cykeln Hardebergaspåret, i Lund är det helt klart trevligast att cykla österut om man vill ha varierad natur att cykla i, Lundaslätten mot Lomma, Stångby Odarslöv m fl metropoler är tråkig med vissa undantag.
Kungsmarkens flora har blivit mindre yppig när vi kommer in i juli, några enstaka Jungfru Maria nycklar finns, ståtliga borstar (borsttistel el brudborste?) lyser upp ängarna, fält av smörblommor och älgört, mm.


Mest grönt och lite blommor är det också i Fågelsångsdalen. Fåglarna sjunger dock minst lika mycket som i våras.