Havängsvandringar

Lämna ett svar

Skepparpsgården

Lördag: Vi gav oss ut på det hänförande Ravlundafältet som inte är likt något annat i Sverige (vad jag vet). Det är väl tack vare militärens ägande som fältet bevarats så väl och tack vare djurens betning som det inte växt upp sly. En vandring längs havet är omväxlande och faktiskt kan bli rätt mycket upp och ner om man vill gå raka spåret eftersom raviner bryter genom rasbranten. Sandstranden ligger inbjudande därnere om det inte varit för att vattnet bara håller 12 grader. När vi kom till Knäbäckens mynning tog vi en paus i skuggan av träden. Här får man faktiskt känslan av att vara vid en söderhavsö. Här låg en gång en by på den södra sidan av bäcken. Det är dock inte mycket vatten som rinner genom bäcken. Husen flyttades i början av 1950-talet då skjutfältet utvidgades. De finns nu i Knäbäcken vid Södra Rörums strand. Den gamla byn hade krog, affär, mm och på somrarna hyrde en del kända författare in sig i några hus här. Närmare Juleboda blir växtligheten kraftigare, det är ju en väldig växtkraft längs åarna här. Det är främst alen som trivs med fuktiga fötter. Vi gick längs stranden en bit i Juleboda. Sen vek vi av inåt land. Här är faktiskt riktigt grönt i stort sett ända upp till Maglehem. Först följde vi en stig och kom sen upp i sommarstugebebyggelse där vi inte hittade rätt förrän efter ett tag. Sen följde vi en väg och kom in i förbi några kohagar. En nästan igenväxt lerig väg förde oss upp mot Maglehem. Vi passerade gamla järnvägen som nu är fin cykelväg. Genom idylliska Maglehem bar det och vi svängde ner till Blåherremölla (möllan med den blå hägern lär det betyda). Vi hade förhört oss om att få nyttja trädgårdsmöblerna för en lunch för stället är inte öppet för kaffeservering än. Vi hade picknick fördelad på ryggsäckarna. Vi gick sen på idyllisk väg för att nå fältet igen. Hade vi valt tänkt väg till Drakamöllan hade det blivit för långt nämligen. Här följde vi först en grusväg men genade sen över fälten ner till den lilla sjön Flodahus. Därifrån tog vi vägen närmast sjön och fick ta i på väg upp genom fin bokskog. Vägen planar ut och når en korsning. Går man där rakt fram kommer man in på idyllisk mindre väg och ser Ravlunda kyrka i förgrunden. Här bär det nerför. Man når ett ställe där stigen delar sig. Tar man vänster kommer man ut på en grusväg och efter hundra meter tar man vänster in på en stig och når motionsspåret för militären, fram till Dammåkra. En mycket trevlig väg. Vi valde dock stigen rakt fram och kom ner till Skepparp. Vår husvärd, Leif, stod där med bilen och några åkte med honom sista biten. Resten gick på Skåneleden tillbaka. En trevlig middag utomhus avslutade en fin dag.

Turen över Ravlundafältet

Söndag: Vi började med fältet mellan Haväng och Havängs sommarby där sandlilja, sandnejlika och orkideer växer. Vi tog oss under stängslet in till ängarna söder om Sommarbyn. Det är backigt och vackert och kor betar här. Ingen strövstig går här eftersom ägaren, Stiglunda, inte är intresserad av det. Vi tog oss över Klammersbäck men då hamnar man på privat mark. Efter förfrågan gick vi igenom till området söderöver. Vi försökte följa bäcken mot havet men det hade växt igen sen jag rekade för cirka fyra år sen eller så gick jag fel. Vi tog oss i alla fall fram ner mot ängarna och upp mot äppelodlingen. Där vände vi västerut mot vägen och passerade då tallskogen och ett staket ut mot vägen. Femtio meter längs vägen får man man gå för att nå grusvägen ner mot Torups gård. Mycket trafik och ingen bred vägren! Denna grusväg är vacker både beträffande vyerna och växterna vid vägrenen. Det finns faktiskt en liten sjö här i sänkan. Tågets mörka rökpelare och tjut syntes på håll. Det är veteranjärnvägen mellan St Olof och Brösarp. Efter järnvägsbron kom vi in till gårdsmiljön för Torup som ägs av familjen Piper. Sonen till Carl sköter denna gård. Han har satsat på nya äppelfält som vi passerade på andra sidan vägen. Vi tog oss upp på järnvägsspåren och gick knappt två km längs spåret. Tåget kom i sina tjugo km i timmen och det verkade som personalen hade synpunkter på att vi gick här. Vi höll oss dock långt ner för kanten. I Ravlunda vid allmänningen finns gott om bord och bänkar så vi åt vår picknick där. Fler tåg passerade, alla fulla med söndagsresenärer. Vi fick en pratstund med bomvakten. Han hade inga synpunkter på att vi gick vid spåren. Några valde att gå vägen ner till Haväng. De andra gick lilla grusvägen mot Brösarp en bit och svängde sen höger för att passera stora vägen och komma ner mot Backaleden. Man går runt en gård (där Rut och Börje bor, Börje, 86, brukar komma ut och prata). Här är väldigt vackert. Backaleden förde oss tillbaka över vackra och backiga leden ner mot Lindgrens länga och vandrarhemmet. Några tog ett bad i det trettongradiga vattnet. Detta var avslutningen på en fin vandringshelg.

Turen genom Ravlunda

Havängsfältet

Catharina Ståhl tog denna bild kl 4 på morgonen

Ravlundafältet

Vi gick från gården mot Juleboda

Vid Juleboda

Blandat underhåll

Ängarna vid Havängs sommarby

Mot Ravlunda

Grusväg mot Ravlunda

Backaleden

 

 

 

 

 

 

 

 

Zakynthos i maj 2017

Lämna ett svar

En sällskapsresa till en grekisk ö var det cirka fyrtio år sen vi gjorde så nu var det dags. Från fastlandet, Peloponesos, tittade vi på Zakynthos för några år sen, dvs den ligger ganska nära fastlandet. Det är en liten ö men har egen flygplats. Vi hamnade i byn Argassi på östra sidan, Vasilikoshalvön börjar här. Temaresor har vandringsresor till ön. Vi gjorde några turer och fann ön trevlig och vacker.

Halvön

Vi började med att gå in till Zakynthos stad vilket innebär att gå längs vägen som inte har någon trottoar förrän närmare stan. Ok men inte optimalt! Att gå längs vägen ut på halvön är inte att rekommendera för det är smalt! Vi fortsatte upp en bit på berget till den venetianska borgen via en liten väg som kantas av trevliga hus i väldigt skiftande prisklasser! Det är grönt och fint. Vid borgen finns kaffeställen. Man kan ta kort väg rakt ner men pga regn tog vi taxi som inte är dyrt här, 15 euro till Argassi. I lågsäsong kommer de kvickt, det är bara att be kafeét att beställa.

Upp till borgen

Nästa dag tog vi buss ut till Vasilikos, vi åkte till Roses och gick och strövade här ute till vi valde en väg till fina stranden Gerakas. Här finns ett hus med sköldpaddsutställning. I lågsäsong går bussen dit kl 10 och tillbaka kl 15. Den uppsatta tidtabellen gäller alltså inte, de tar för givet att man fattar det själv. På kvällen tog jag en liten löprunda upp i bergen mot Kalamaki genom ett trevligt landskap. Olivlundar kantar vägen.

Gerakas

Sen var det dags att gå till andra sidan dvs söderut till Kalamaki. Hade vi hört med receptionen hade vi fått reda på en mindre väg men nu följde vi bilvägen vilket innebär in mot stan och sen söderut längs vägen. Rätt många bilar! Vi fann en lång badstrand med fin sand. En annan dag valde vi den fina vägen längs olivlundarna. Det är uppför i början men väldigt fint. Överst på höjden ligger en taverna och det är dessa skyltar man ska följa för att komma rätt. Alltså inte skyltat för vandrare till Kalamaki och inget angivet på kartan. Tyder på att det är lågt intresse bland turisterna att vandra. Det är solsemester som gäller här!

Kalamaki

En annan dag tog vi buss till Banana beach, nära Gerakas. Det visade sig att det går en gratisbuss vid elvatiden och åter vid 16 om man deltar i deras aktiviteter eller handlar i deras bar. Servering på stranden av både bra mat och bra dryck till bra priser. Vi försökte sen gå på mindre vägar till Gerakas men det gick inte så bra för staket hindrade oss. Tänk om de kunde göra det lite lättare för vandrare! Det är dock ok att gå längs vägen.

Banana beach

Öster om Argassi. En morgonpromenad längs vägen med lite trafik

Fina strandväxter vid Banana beach

Costa Brava mars 2017

Lämna ett svar

Det kändes lite osäkert betr vädret att åka till norra Spanien, Costa Brava, redan i mars. Något år har det ju varit ganska dåligt väder vid denna tid. Detta drabbades vi inte av, utan hade fint väder alla 14 dagarna med sommarvärme flera dagar. Vi landade i Barcelona, hyrde bil och bodde i Palafrugell, Figueres, Begur, Girona och Barcelona. Inriktningen var kusten med vandringar och någon tur upp mot Pyreneérna om det inte blev för kallt.

På väg mot Tamariu

 

Första dagarna bodde vi inne i Palafrugell, som är en liten trevlig stad tre km från kusten. Vi valde den för fler hotellmöjligheter i lågsäsong och ingen ”död” semesterort. Det finns ett trevligt litet hostal i centrum till lågt pris. Vi vandrade vägen som går västerut förbi Vila-seca, även cykelväg, till Tamariu, en trevlig grusväg med fin vegetation nu på våren. Denna fredag var flera restaurangen öppna där. Efter mat och bad! gick vi leden söderut till Cala Pedrosa. Där var det ganska svårt att gå pga erosion men ledstänger finns. Alternativet är att gå på landsvägen ovanför. Vyerna från leden är väldigt fina. Vid Cala Pedrosa finns stenstrand för bad och ett litet serveringsställe på sommaren. Vi gick leden som även är GR 92, upp genom en grönskande ravin och där leden går söderut tog vi av upp mot landsvägen och gick längs med denna hem. En del trafik men ok, vid möten med bil från två håll får man stiga av vägen. På lördagen gick vi ut från stan vid idrottsanläggningarna där en ”spårcentral” finns för främst cykel. Vi följde en grusad cykelväg riktning Palamos. Vi hade sikte på Cap Roige. Det var ganska platt och inte så mycket att se på förrän vi kom in i skogsmark efter en hålväg. Här är naturreservat. Vi kom på GR 92 och gick förbi den botaniska trädgården innan Cala del Golfet. Här passerar man igenom bebyggelsen och kommer sen ner på delen som går längs havet. Här är det fint! Vi gick till Calella de Palafrugell. Vilken pärla! Vi var här och bodde 2005. Lördagsstämning och sangria och öl i sista solen innan den försvann bak bergen. Vi gick sen längs den gamla landsvägen söder om motorvägen till Palafrugell. Även här trång väg med lite trafik, så helt ok.

Kustvandring vid Tamariu

Vid Tamariu, ej helt lätt

Pedrosa stenstrand

Genom djungel från Pedrosa

Cykelväg från Palafrugell till Golfet och La Roig

Mot Calella

Välordnat mot Calella

Fina men tysta Calella de Palafrugell

Nästa dag begav vi oss till Figueres och kom att stanna där i fem nätter, det är nämligen en bra ort att ha som utgångspunkt för turer. Första dagen körde vi till Cadaques (besökt 1977!) som är en trevlig kustort. Vi gick på kustpromenaderna och efter en fin meny gick vi ut på udden riktning Cap de Creus. Här är inte markeringar utan vi testade oss fram. På slutet såg vi stigen som går från Portlligat till Cap de Creus genom naturparken. Därifrån kan man gå till Selva. Vi fick en trevlig rundtur på udden och avslutade i Cadaques. Dagen efter körde vi till Llanca. Här gick den väldigt fina och välordnade stigen längs kusten till El Port de la Selva med väldigt fina vyer och fina stränder. Det tog drygt tre timmar i lugn takt. Det finns inga matställen och framme i Selva letade vi förgäves i en tyst och ”död” kustort. I ett öde cafe´ tog vi dryck och sen bussen hem kl 18, det går inte så många! På en kvart var vi tillbaka i Llanca. En fin dag! Nästa dag gjorde vi Dali-museét och körde sen till Roses vid kusten. Här finns gott om matställen men många stänger vid kl 16. Vi gick kustpromenaden mot Cadaques men klockan var sen så vi vände halvvägs och njöt av fina kvällssolen. Här finns märkliga stenformationer. Även här mycket sommarbostäder och dött. Vi tog en dagstur upp mot Pyreneerna och fina städerna Besalu och Olot och Macanet de Cabrenys.

Cadaques

Udden vid Cadaques

Llanca

Llanc till Selva

Mot Selva

Vandringsområdet vid Selva

Roses mot Cadaques

Vi begav oss sen till Begur (med uppehåll i LÉscala med kort kustvandring, fina sanddyner, Taroella, och fina gamla Pals) med fina kustvandringar. Stan är lurig att hitta i på bilvägarna och ganska ”död”. Vi bodde fint en bit utanför med fin vy. Vi körde ner till stranden Platja Fonda, parkerade, och gick väldigt fin stig till Aiguablava där vi åt på lördagsfullt ställe och gick tillbaka samma väg. Det finns en fin ”pool” vid Fonda. Vi körde sen förbi Begur och till stranden Sa Riera. I eftermiddagssolen gick vi fin led till Platja de Raco´. Mycket fint! Dan efter körde vi till Sa Tuna, en liten ort med några p-platser. En fin led går till Aiguafreda där vi fortsatte på lokala leden till Sa Riera, här längs en väg med fin vy, sista biten längs havet på mindre stig. Efter en paella på den enda öppna restaurangen gick vi tillbaka.

Fina Besalu

Begur, Fonda

Mot Aiugablava

Aiguablava

Mot Aiguafreda

Nudiststrand

 

Mot Sa Riera

Vi körde sen till Girona. Denna stad är mycket fin och trevlig att vandra i inkl på ringmuren. Det blev en lång tur men mycket intressant. Dan efter körde vi till Barcelona och avslutade med en lång stadsvandring inkl kustvandring vid hamnar och sandstränder.

Gironas stadsmur

En vermouth och en tapas vid stadsvandring i Barcelona