Vi utnyttjade den allmänna kommunikationen för att genomföra denna vandring genom flera fina naturreservat. Vi gick från Röddinge genom Fyledalen till Skogshejdan, genom det vidsträckta Ållskog och slutligen genom Svartskylle.
Det började med Röddinge lilla by varefter vi kom in i bokskog och gick på grusväg i Fyledalen för att åter komma in på vägar i bokskogen.
Skogshejdans och Ållskog är ett av de längsta sammanhängande naturbetesmarkerna med blomstrande ängar och bjuder på rika blomster och rara insekter med många olika fåglar. Gräset var högt nu när det tydligen är ont om betande kor. Vildsvin har gjort marken ojämn bitvis. De mjukt böljande backarna är sköna att vandra på. Vi undrade om vi befann oss i Skåne. Detta område är ganska okänt även bland vandrare. Några vandringsleder finns inte här. Små sjöar avlöser varandra vid Svartskylle.
Vi var sju deltagare som kom från Helsingborg, Lund, Malmö, Borgeby. Vädret var duggregn på väg till bussen dit och varmt och soligt vid avslut. Vandringen blev 18 km och tog knappt 5 timmar att genomföra. Buss från Lund 8.44. Buss hem från Eneborg kl 15.
Efter önskemål om att få se Rosengård avslutade vi säsongen med en sådan tur. Vädret var fint och turen lockade tio personer. Det blev cirka 7 km på gångvägar. Parkeringen vid blomsterkiosken och infarten till Östra kyrkogården är stor, omgiven av platanträd. Dessa är också planterade längs Scheelevägen intill. Blomsterbutiken är ett känt ställe för arkitektstuderande för sitt speciella utseende ritad av Sigurd Leverentz. Under de stora träden som omger kyrkogården gick vi och kom till passage till Cronheimsparken (framstående jurist och politiker på 1700-talet) som anlades på 1980-talet efter kritik mot den kala miljön på Rosengård. Vi passerade Apelgården på gång- och cykelvägen och passerade von Lingens väg (adelsätt från Tyskland).
Annorlunda belysning
Efter att ha passerat Amiralsgatan, som bred skär genom området, kom vi till Örtagården med Bennets väg (adel från Skottland, Wilhelm Bennet var landshövding i M-län) och von Rosens väg (adlig ätt från Baltikum). Den botaniska trädgården studerades. Vi kom in i parken med vattenlekplatsen, som höll på att iordningställas. Idrottsområdena passerades, och de är inte få. Vi kom till Rosengårdsfältet där vattentornet ligger. Odlingsområdet lockade och vi tog en stund där för att se och fick även smaka av bladpersilja mm. Intill ligger Maria kyrka där vi fann bänkar och sol och tog en fika. Ramels väg (friherrlig ätt från Pommern med folk som varit aktiva i Skåne) går intill. Rosengårdsskolan passerades.
Rosengårds herrgård var målet. Vi blev inbjudna av ordföranden i Folkets Hus-föreningen. Lokalerna är tomma än så länge men kakelugnarna står där. Huset är från 1817 och egendomen med 175 hektar mark ägdes från 1940-talet av familjen Kockums, den gren som inte byggde båtar. Det var ett mönsterjordbruk som två av döttrarna förvaltade fram till 1959 när staden köpte det. Här har Malmös societet och kungligheter varit på fester. Jeanette Rosengren har skrivit en bok om detta.
Vi såg på konst i parken intill. Talarstolen höll på att avskannas av säkerhetsskäl. Vi kom till Rosengårds Centrum och tog en kort sväng inom affärsområdet. Här var det liv och rörelse. Vi kom åter till Cronheimsparken där skolbarn hade aktivitet. Slutligen gick vi förbi St Gertruds kapell på kyrkogården och var tillbaka vid bilarna. En intressant tur med nya intryck. Intrycken var bland annat att det är väldigt grönt i områdena, att det finns många lekplatser och idrottsytor, att det är väldigt lugnt mitt på dagen en vardag, att det är lugnt där och att de vi pratade med var väldigt vänliga.
Vi hade alltså gått i ett område där befolkningen har nästan 90 procent utländsk bakgrund och från nästan alla jordens länder. Andelen barn är cirka 35 procent mot snittet 20 procent. Området byggdes snabbt under miljonprogrammets dagar omkring 1967-72. På två år flyttade 16 000 personer in och idag är det 22 000. En tredjedel kom från centrala Malmö. Hälften byggdes av MKB och en fjärdedel av HSB.
Tre vandrare hade anmält sig på denna repris från 2024. Repris blev det också på vädret, vi prickade in en varm och solig kväll, för sen blev det kallt igen. Vi gjorde turen på två timmar. Först är det uppför då vi följde Skåneleden och sen går man högt med fin vy ner. Gröna sänkor med bäcken och små ängar och vita fält av ramslök sågs längs nästan hela turen. Efter passage över Bråån gick vi genom bokskog i en slänt och kom upp och gick längs skogsbrynet. Sen bär det ner i ramslöksfälten till vi kom till den lite skadade bron där man får passera på tre runda stockar för att komma upp på bron. Betesfält utan betande djur följde och vi sa att denna tur har Allt.
