Vandring i Vallåkra en vardagskväll, juni 2012

Lämna ett svar

Vallåkra ligger i sänkan där Råån flyter fram

Denna tur skulle följa Karin Hoffmans tur i Rundresor för tågburna. Så blev det dock inte, vill föll i början för en stig som följde kanten av Råån. Denna stig är ny sen ifjol. Tanken var att åter ansluta till planen och komma på småvägarna men valet blev de intagande backarna vid skjutbanan och sen i obanad terräng och längs åkerkanter till Norra Vallåkra. Hade det inte blivit så sent på kvällen hade vi gått in i det fina naturreservatet igen sista biten tillbaka.

Vi startade vid tågstationen i Vallåkra med att bese Filadelfiahuset och den intilliggande nedbrunna pizzerian. På bygatan gick färden vidare uppför och vid stenkärlsfabriken gjordes en kort paus. Nere i ravinen går en bäck som ansluter till Råån, intill går en trevlig vandringsstig. Efter att ha gått under järnvägsspåret tog vi till höger på en sig som såg spännande ut. Det var den också. På så sätt fick vi aldrig sett området kring Borgen, dvs naturreservatets centrum, det får bli nästa gång. Naturskyddsföreningen sköter reservatet. Stigen följer Råån och övergår i en välklippt gräsmattesträng som hedervärt sköts av någon i hembygdsföreningen. Inget om denna stig står att läsa då jag sökte på nätet. När vi närmade oss stigens slut kom en fin plats med bord och bänkar och en idyllisk gräsmatta med blomsterprakt. Vid samtal med ortsbefolkning fick vi besked att man kan ta sig längs ån till Ottarp och Bälteberga. OK, vi lyssnade och fortsatte. Nu får man gå på vägen och efter en å ta ner mot ån. Vi valde att gå vid åkerkanten och tog sen upp till vänster på en väg som leder till skjutbanan. Fikan tog vi högst upp på backen med vy över ett vackert landskap och skogen längs ån som ridå. Efter skjutbanan var det obanad terräng in i den lilla ravinen. Genom gräs och höga hundkex gick vi och tog vänster upp till en liten väg. Denna slutade vid ett betesfält, alltså inte där vi tänkt oss. Vi hade kommit för långt åt öster och letade därför upp den tänkta vägen. Sen blev det grusväg in till Norra Vallåkra med kvarnen som riktmärke. I vägskälet valde majoriteten att ta av in till Vallåkra längs stora vägen istället för att gå in i Borgen (klokt, för annars hade det hunnit bli mörkt kanske). En skön runda i ett vackert landskap, konstaterade vi.

På fälten norr om Vallåkra

Stockamöllan, vandring en kväll, juni 2012

Lämna ett svar

Denna tur hade som underlag Karin Hoffmans bok Vandringar till rofyllda platser. Det blev en tur på 9 km denna fina måndagskväll.

Vid kanotuthyrningens hus sammanstrålade vi från Lund, Malmö, Landskrona. Här finns ett industrimuseum i lokalerna för de tidigare industrierna, se nedan. Bron över Rönneå med imponerande vattenspeglar med fördämningsfall passerades. En liten grusväg leder norrut. Här passeras en skylt som visar till Vittseröd, det är i så fall en genväg. Vid en liten träbänk på vänster sida ska man vika av ner till Rönneå, denna missade vi. Väen fortsätter till Bögerup där det finns en gammal gård, välhållen och med lite försäljning. Grusvägen fortsätter i en sväng och en granskog vidtar. Vid Vittseröd gods var det dags för kvällsmat och vi slog oss ner vid gråstensmuren i kvällssolen. Det unika med muren är att den till kanske 25 procent består av kvarnhjul. Här var mycket njutbart. Därefter passeras en hussamling med diverse varianter av hus mm. Egevang anges på kartan och det är nog namnet på denna samling, ev på den gård som ligger lite utanför. En grusväg leder in till Stockamöllan. Dock, vi vek av först på Wilhelm Sonessons väg och sen på Rövarestigen. Denna har på sin västra sida en imponerande gråstensmur som är en del av fabrikör Sonessons komplex med en herrgårdsliknande byggnad på höjden intill. En liten ingång genom ett rhodedendronbuskage upptäcktes och vi smet in. Trappan upp leder till stora huset och vi smög förbi och därefter passerades egnahemsområdet. Färdledaren siktade nu på att nå den missade passagen av Rönneåns dalgång och det lyckades. En väg leder förbi ett gårdskomplex, återvinningsstation (Rullebörsvägen) och ner till ån. Mycket idylliskt. Nu tog vi stigen uppför ravinen och återfann början av färdvägen.

Vandring Kåseberga till Sandhammaren och åter, juni 2012

1 svar

Väster om Löderup

Från Kåseberga vandrade vi Skåneleden upp på backarna öster om byn. Vid radiostationen klättrade vi över stängslet och följde sedan på olika sätt kanten av åsen fram till Löderup.  Vi fortsatte uppe på heden mot Hammarskjölds Backåkra och paus vid vid meditationsplatsen.  Vi vände ner i blandskogen av tall och ek och anslöt till Skåneleden. Här gå en härlig strängning på delvis sandiga stigar. Liljekonvaljerna började ny synas, det var nämligen i dessa tider, 27 maj, turen gick.

På sandiga stigar genom Hagestad naturreservat

Efter passage av Tyde å mötte oss doftande liljekonvaljdungar och härliga hagmarker.

Det vackra området med liljekonvaljer i kanten av Hagestad naturreservat

Glöm inte att ta en titt bakom vallen längs vägen som leden följer, där breder blommorna ut sig!

Underbara liljekonvaljsfält

Att ta sig över Tyde å utan att följe Skåneleden är vanskligt, för det är tätbevuxit och blött. Turen går genom omväxlande skogar. Tallar, skirande grön bok, al, ek, härliga mossor, kaprifol är bara något som kan nämnas. Mälarhusen passeras. Här går småvägar i skogen. Den anrika restaurangen är nedlagd sen många år tillbaka. Variationen av naturtyper fortsätter. Mer sandiga stigar vidtar då man kommer in i Sandhammarens naturreservat. Vi gick upp till den gamla fyren från 1862 med  information om hundratals förlista skepp i farvatten utanför. Så småningom kom vi ner till de stora sanddynerna och havet med den breda stranden.

Mycket varierad natur längs Skåneleden väster om Sandhammaren

Där vände vi västerut igen för att följa vattenkanten hela vägen tillbaka. Några valde barfotavandring i strandkanten, vilket är en alldeles speciell känsla. Förutom vi vandrare såg vi bara enstaka människor denna underbara söndag med precis lagom väder och temperatur. Detta område är ju något helt fantastiskt med så stor variation på natur och så ostört. Jag kan inte förstå att fler söker sig hit, det måste inte vara perfekt badväder. Flyttningen av sand från sandbankarna ute i havet och in till Löderup och en del andra drabbade ställen påbörjades detta år. Hövder av stenbumlingar har lagts ut rakt från land för att hindra driften av sand. Vid Löderup tog vi småvägar genom sommarstugeområdet och följe vägen nedanför åsen och letade oss sen ner till vattnet igen. Sista delen av turen gick över klappersten fram till Kåseberga. Vill man undvika detta får man återvända till Skåneleden.

Vandring nedanför Kåsebergaåsen

 

 

 

Klappersten kan vara jobbigt!