Skridskoklubben på paddlingstur i kända vatten, Raslången 3-4 sept 2011

Tio hade bokat kanoter och kajaker vid Halens Kanotcenter i Olofström och fem hade egna kajaker. Transport hade beställts till Västerviks brygga vid Raslången för att vi skulle kunna ägna oss åt Raslången och slippa landtransporten mellan Halen och Raslången. Det var klokt. Det kostade 1600 kr för sju farkoster. Då ingick en följa-john-tur på småvägarna norr om sjösystemen inkl Immeln i imponerande tempo. De med egen kajak mötte upp vid bryggan. En kätting hindrar vanligt folk från att köra bil ner till startplatsen så det blir tungt att lyfta en egen kanot från parkeringen vid grinden! Där finns det dock gott om parkeringsplatser. Förra helgen hade det varit fullt på parkeringen! Vi lastade av och sjösatte tolv farkoster.

Vi paddlade norrut och rundade udden för att komma in i viken Viken. Vi körde norrut och i norrändan uppstod splittring eftersom de första ville söderöver medan några ville norrut för att hitta den rastplats som stod inritad på kartan, som dock var från tiden före 2004 då platsen hade dragits in. Vi återförenades på en rastplats som Helen med omsorg hade valt ut. Gu vilken fin plats. Solen lyste nu och vi ikapp med den.

Vi bröt upp och rundade Havudden för att komma upp i Blankaviken där vi slog läger på lägerplatsen Blankaviken. Danskar hade intagit uddens vindskydd men vi tog inte strid utan hittade bra tältplatser nere vid vattnet.

Från Karin hördes ”mitt tält!”. Hon fick nu övertala Helen att sova i hängmatta, vilket var lätt. Hängmatta med myggnät och liggunderlag är underbart enligt Helen.

Vi samlades kring grytorna för den nu traditionella minestronesoppan med Holmgrens korv. Gjutjärnsgrytan togs fram från packningen och grönsakerna frästes och vattnet hälldes i. Vegetarianerna tog sin utan korv. Monica hade bakat gott och nyttigt bröd till.

Nu var det dags att presentera sig för varandra! Ja, vi brukar göra så på våra övernattningsturer. Korta eller långa redogörelser för starten i SIK och dolda talanger berättades det om. Kvällen var ljum och vi satt uppe kring elden till efter 22. Danskarna tystnade också.

Morgonen var också ljum. Frukost kring elden och så var det dags att samla alla pinalerna. Solen sken och det var som en högsommardag. Vi gled ut i sjön och paddlade hela vägen söderut till Boafallsbrygga där vi tog lunch prick kl 12.

Johans kajak var inte förankrad så den drev iväg. Snabbt av med kläderna och en liten simtur så var den infångad. Det blev en härlig paus i solen. Vi drog nu norrut och körde ner en bit mot Bökestad där vi övernattade förra året. Snabba kanotister körde ända ner medan långsammare kanoter tog halva viken. Ja, dagen närmade sig sitt slut för hämtning kl 16 och dessförinnan bad och en fika.18 grader i vattnet.

Se liten filmsnutt:   http://www.youtube.com/watch?v=MpvNc9JwJZs

Å-vandring i Rövarekulan – tokigt eller trevligt 2011?

Detta kan tyckas lite knasigt; att vandra i en å en regntung torsdagskväll. Å andra sidan, om man vill komma ut i skogen, så finns inte så många andra alternativ. Det är inte slipprigt och halt som vid en landvandring i en skog, man kan gå där det inte finns stigar och det är lite spännande. Från parkeringen i Rövarekulan är det bäst att gå mot Rolsbergahållet. Vi började åt andra hållet och här är dramatiskt brant med skiffer i slänten men efter en stund blir det ganska stenig. Vi valde att gå uppför slänten längs skåneleden för att bland annat se på biflödena och Oscar I:s minnessten från besöket 1836. Vi fortsatte sen åvandringen från stenvalvsbron och gick drygt en km i Bråån. En vandringsstav är bra att medföra vid åvandring. På vissa ställen där det är stenigt ska man ta det lugnt. Annars kan man plurra! Vi studerade den tjockskaliga musslan och de rödfärgade stenarna, som vi inte blev kloka på. Det är onekligen ett annorlunda perspektiv på skogen när man ser den från åfåran. Där ån är bred och lövverket tjockt ger det en trolsk stämning. Regnet vilade sig under färden och först på slutet kom lite regndroppar. Vi hade lätta vandringskor, avlagda gympaskor samt nyinköpta vita fritidsskor. Det kan bli lite kallt om fossingarna när det inte är så varmt i luften, likaså om benen även om kortbyxor är att föredra. Vi var helt ensamma i rövarekulan. Strax efter där vandringsstigen slutar avslutade vi och gick uppför slänten till korna där vi fikade. De nyfikna ungdjuren var väldigt intresserade av oss där vi gick över ängen fäör att söka oss ner till ån igen. Vi avslutade med skåneleden till parkeringen.

Inlines på Öland – jodå, det går. 2011

Jag var lite tveksam till om det skulle gå att åka inlines på Öland, de nord-sydliga huvudvägarna är ju trafikerade, mest den västliga. Men det finns ju andra vägar också och jag fick tips om några. Med utgångspunkt från Runsten, strax söder om de ofta fotograferade väderkvarnarna i Lerkaka, körde jag på bra vägar en tur på 30 km. På dessa vägar var det näst intill ingen trafik. Asfalten var helt klart godkänd, de nordvästliga delarna rentav perfekta men stora vägen nord-syd lite väl stora singel i asfalten, men det blev bara två km på det underlaget. Dyestad, Åstad, Sättra, Karum, Vedby, Ismantorp, Långlöt och lerkaka var orter jag passerade. Turen gick 7:30 till 9:30 vilket bidrog till den glesa trafiken. Här på östra sidans mitt finns inte många badplatser men en undanskymd pärla finns mellan Lerkaka och Bjärby där en liten smal grusväg leder ner till havet, se bild.

Turen:

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=906778