Ljunghusen strandbad – bad- och strövparadis

För den naturintresserade och motionsintresserade finns det mycket att välja på nere på falsterbonäset. Ett område som jag gärna väljer är Ljunghusens strandbad. Där finns inte många parkeringsplatser men några finns finns vid kanalen, vid Storvägens slut och vid golfklubben. Ambitiösa Ljunghusens golfklubb lät 2003 en kännare göra en inventering av växterna kring golfbanan. Se länk, 377 arter hittades. Några plockade vi på en tur i veckan. För att vara juli är blomprakten fin jämfört med många andra naturtyper i Skåne.

http://www.ljgk.se/Sidor/EE_rad8EDC0.asp

 

 

 

 

 

 

 

Här ute på sandreveln brukar man vara ensam men denna gången mötte jag faktiskt en grupp vandrare och ett nakenbadande par! Sen den 15 juli är det tillåtet att gå in på Skanörs ljung. Gång- och cykelvägen mellan tallskogen och de ljungbeväxta sanddynerna tillhör nog de mest tilltalande jag sett. Ett ljuvligt ställe!

Backåkra, Sandhammaren – två pärlor, 2011

 

 

 

 

Backåkra vandrarhem är ett trevligt vandrahem som är bra som utgångspunkt för vandringar i naturreservaten Backåkra och Sandhammaren. Innehavarna har skapat en fin atmosfär i en gammal skola där den tillsammans med ett bra annex skapar en fin innergård. Läget intill en landsväg är inte störande. För att komma till Hammarsköld-gården och stranden går man rakt över landsvägen och upp på backarna (inte skyltat) och inte som jag grusvägen ner till parkeringsplatsen i Hagestad naturreservat, se bild. Raka spåret ner tar cirka 20 minuter. Jag testade att gå på backarna mellan hammarsköldgården och Rytterskulle och det går men det är bättre att hålla sig nere på vägarna elelr skåneledens spår. Tyge å går inte att passera torrskodd mer än på markerade ställen. Charmiga små hus finns i backkanten.

 

 

 

 

 

 

Skåneleden har en behaglig sträckning nere i naturreservaten längs backkanterna. Sen vi var här för första gången 1980 och hyrde ett av de få sommarhusen har havet förflyttat mycket av sanden från Hagestad och Löderup till Sandhammaren och lämnat rasbranter i sanden och reducerat tallskogen så att man nu även sågat ner tallar en bit in på land.

 

 

 

 

 

 

På Sandhammaren har dynerna byggts på och beväxts med strandgräs och annat.

 

 

 

 

 

 

Ströva också på de vida betesfälten som omger Hammarsköld-gården.

Vandring i Sjöbo Ora en måndagskväll i juni 2011


Inte visste vi att det fanns så vackra platser i Sjöbo! Vi var nog alla överraskade av att få uppleva sådana naturscenerier som fick göra på vår måndagsvandring i Sjöbo Ora när vi följde tur nr 29 i Karin Hoffmans bok Rundvandringar till Evighetsträd. Hon har också en 20-kilometersvandring i oran, nr 17 i Romeleåsvandringar, som på vissa partier följer den vi gick. Det är lite jobbigt att följa texten i boken när man går i grupp, lättare då med karta. Denna tur startade i Anklam, passerade några enstaka hus  vid t ex Kumleröd och Skäpperöp men annars är det inte mycket mer. Från Tågratorp går turen genom bokskogar främst men två jättebjörkar med Naturskyddsföreningens märke om evighetsträd stannade vi till vid. Man passerar också en egendomlig väg genom en sänka, som ett tråg omgivet av träd och när solen inte är framme så är det nästan mörkt. Detta är ett naturreservat, Vitabäckshällorna, och trågvägen benämns Pälsadalen. Dessförinnan hade vi passerat den något märkliga skylten ”Till vägvisaren” som satte myror i huvudet på oss. Det lät som Uardaakademin varit där. Vägen mynnar ut i en öppning med härlig vy över det som en gång måste ha varit en sjö men som nu är äng för frigående nötkreatur. Vid denna plats ska man ta sig upp rätt brant till toppen av den åsliknande höjd som finns där. Väl uppe möts man av en äng med stora solitära bokar och i horisonten ses öppningen till Fyledalen, mycket vackert. Man följer sen naturreservatets pinnar och kanten på sluttningen. Här har det röjts i skogen och lite svårframkomligt är det. Vi satsade på att enbart hålla oss längs kanten ända tills den slutar i tätare bokskogssnår. Dessförinnan tog vi paus där det fanns en glänta bland träden så vi fick en obetalbar utsikt helt i klass med söndagens pausställe. Man följer sen en härlig skogsväg med grönt gräs och vackra träd med gläntor ut över sädesfält med stora solitärekar. Det västligaste partiet förbi Skäpperöd visar upp flera evighetsträd. Vi kortade turen så att vi inte kom bort till Spjällarebacken. En väg leder upp för backen där återfärden börjar på grusväg och helt plant. Granskogar passeras med inslag av bok. Denna del är alltså helt olik vägen dit.

En söndagstur nästa vår när boken nyss slagit ut och långa turen på 20 km var ett önskemål för många. Turen blev på 11 km.