Detta kan tyckas lite knasigt; att vandra i en å en regntung torsdagskväll. Å andra sidan, om man vill komma ut i skogen, så finns inte så många andra alternativ. Det är inte slipprigt och halt som vid en landvandring i en skog, man kan gå där det inte finns stigar och det är lite spännande. Från parkeringen i Rövarekulan är det bäst att gå mot Rolsbergahållet. Vi började åt andra hållet och här är dramatiskt brant med skiffer i slänten men efter en stund blir det ganska stenig. Vi valde att gå uppför slänten längs skåneleden för att bland annat se på biflödena och Oscar I:s minnessten från besöket 1836. Vi fortsatte sen åvandringen från stenvalvsbron och gick drygt en km i Bråån. En vandringsstav är bra att medföra vid åvandring. På vissa ställen där det är stenigt ska man ta det lugnt. Annars kan man plurra! Vi studerade den tjockskaliga musslan och de rödfärgade stenarna, som vi inte blev kloka på. Det är onekligen ett annorlunda perspektiv på skogen när man ser den från åfåran. Där ån är bred och lövverket tjockt ger det en trolsk stämning. Regnet vilade sig under färden och först på slutet kom lite regndroppar. Vi hade lätta vandringskor, avlagda gympaskor samt nyinköpta vita fritidsskor. Det kan bli lite kallt om fossingarna när det inte är så varmt i luften, likaså om benen även om kortbyxor är att föredra. Vi var helt ensamma i rövarekulan. Strax efter där vandringsstigen slutar avslutade vi och gick uppför slänten till korna där vi fikade. De nyfikna ungdjuren var väldigt intresserade av oss där vi gick över ängen fäör att söka oss ner till ån igen. Vi avslutade med skåneleden till parkeringen.