Etikettarkiv: falsterbo

20 km vandring på Falsterbohalvön 2011

Skanörs ljung

Över Skanörs ljung

Hösten är mild i år. Falsterbohalvön har haft väldigt mycket regn denna sommar. Men vid tre tillfällen har i alla fall blivit bad i Ljunghusen, ett favoritställe. En vandring från Kanalen till Falsterbo för vandringsvänner i långfärdskridskoklubben växte därför fram. Vi är ju några stycken som befarit isarna från Skanör till Måkläppen och ibland uppsöker vi skridskovatten på våra vandringar. Sagt och gjort. Söndagsvandringen blev av och förlängdes till Skanör enligt denna sträcka: Samling vid vandrarhemmet vid kanalen. Genom trädpartierna mellan de lyxiga villorna och ljungheden och sandstränderna i Ljunghusen. I kanten av Ljunghusens golfbana med flockar av golfspelare. Över Skanörs ljung med sina Highland cattle. Förbi nedlagda skjutbanan, Ljungens camping, HSB sommarstugeområde, stadsparken, kyrkan, museét, bok- och ekdungar. Förbi Falsterbohus, slottsruinen, Strandbaden. Genom Falsterbo golfbana till fyren. Rast, vila för lunch. Längs kusten till Flommens golfbana, på Kärleksstigen, förbi Skanör i utkanten mot strandängar och flommar, över spången mot havet, förbi talldungen, ännu en spång mot Skanörs kyrka och borgruin. Rast, vila för kaffepaus vid kyrkmuren. Genom Skanör till busshållplats där flitiga buss 100 el 300 tog oss tillbaka till Ljunghusen, Elvabovägen. En kilometer på Ljungsätersvägen ner till stranden och bilparkeringen. Idag inget bad pga avsaknad av sol, värme och lämplig badtemperatur.

Den konstigaste björk jag stött på - någonstans i närheten av Ljungens camping

Ljungen har en intressant historia. Några stycken från boken, Ljungen genom tiderna:

En gång i tiden, när det rika sillfisket gjorde städerna här längst i sydväst till en handelns brännpunkt i Norden, var halvön täckt av ”tjocka Skogen”. Den skog, som täckte näset för några århundraden sedan, skattades hårt av de främmande köpmännen, som på Falsterbo ”fiter” uppförde sina bodar och ofta efter marknadens slut i oktober med vilja eller oförakt lät dessa gå upp i lågor. Skogseldar var nog ej heller sällsynta. Omsider låg landet öde och tomt, och över den skövlade skogsmarken bredde ljung och sand sitt bårtäcke. I brist på annat bränsle tog traktens befolkning sig för att flå av ljung, pors och andra hedens växter, och när även den resursen höll på att sina, tog man själva jordskorpan, ”flattorven”, och eldade med. Så var snart olyckan skedd! Fri från alla band yrde sanden upp och flög inåt landet. Den hårda sydvästan drev den sommar och vinter, vår och höst allt längre. År följde på år, och dynerna gjorde de väldiga vidderna till ett sandens rike. Redan på 1500-talet var heden här nere ett litet Sahara, och sanden yrde in över byarnas vångar.

Då det har sitt särskilda intresse att få veta anledningen till att det Beck-Friiska fideikommisset ägde besittningar så långt från sätesgården, gå vi till gulnade papper och minnesgoda åldringar. Det var riksrådet greve J. Beck-Friis, som åt Börringe kloster förvärvade jordagods härnere, och det skedde 1787. Av tillgängliga handlingar framgår, att denna hos Kronan hade en frälseräntefordran . En dylik fordran uppstod, när Kronan vid jordbyte med enskild man erhållit mer än den skulle ha. En sådan fordran kunde säljas och transporteras. Beck-Friis presenterade en vacker dag sin fordran i kammarkollegium och begärde ”införsel både uti Jord och ränta” av kronohemmanen n; ris 13 och 14 i Stora Hammar, 2 och 8 i Räng samt 1, 2 och 8 i Kämpinge eller sammanlagt omkring två hela mantal. Alldeles som han tänkt sig blev det dock ej.

1845 är Ljungens märkesår och betecknar en vändpunkt i dess tillvaro. Då planterades nämligen å den stora heden de första trädplantor, som fick i något så när lugn och ro växa till och bilda traktens äldsta skogslotter. Och pioniären var godsherren till Börringe kloster, greve Corfitz Beck-Friis, som ägde den västra tredjedelen av byarnas ”ljungplan”. Hans intresse för den magra, fattiga Ljungen omnämnes i 1846 års berättelse till hushållningssällskapet från Skytts härad. Det år var det prosten Joh. Bruzelius som för pennan. Beck-Friiska fideikommisset såldes marken till AB Ljungskogens Strandbad och detta har sedan sålt ut området i tomtlotter.

I det allmänna medvetandet intager kyrkoherde Collin platsen som Ljungskogens upphovsman och skapare. Trots att han ej var pionjären, var det dock han som lyckades.

Den ene hemmansägaren efter den andre köpte sen mark här. Folk kom utifrån och köpte ljungmark och planterade. Sålunda kom major Boltenstern hit och förvärvade sig ett väldigt område, omkring 120 tunnland, av Flygare, som redan besått skiftet.

Fastän de båda städerna Skanör och Falsterbo var landfast förbundna med det övriga Skåne, låg de mera avskilda, än om de legat på en ö. Här gäller samma regel som för den antika statsbildningen i Grekland, att havet förenade och landet skilde. Ända in i vårt århundrade har det varit brukligt, att ungmörna i städerna ute på udden for till Dragör på Amager för att taga sig tjänst i Danmark. Det fiskande och seglande borgerskapet hade sedan gammalt sina livligaste förbindelser västerut – och möjligen norrut med Malmö. Någon annan väg än sjövägen kunde det nästan ej bli tal om. Och varför? Det fanns ingen väg över Ljungen ännu 1850 – annat än på kartan! Med största möda kunde man urskilja och följa hjulspåren mellan tuvor och sumpmarker.

Landsvägens betydelse här som annorstädes sjönk avsevärt, sedan järnvägen kommit till 1904. Den lades ungefär där den äldsta vägen en gång gått fram, och med det frustande ångloket drog en ny tid in över Ljungen och dess båda gamla städer.

 

Sicilien + Österlen + Italien/Ligurien + Vandring Falsterbo + Inlines Malmö 2010

Sicilien kring 1 maj, lite löpning lite koll på ön

Detta var en charterresa där tre utflykter ingick, boende på ett hotell 15 km väster om staden Cefalu ”utslängt” vid kusten, bussturer till Cefalu och lite löpning på stranden. Det öde läget av hotellet kunde delvis uppvägas av att det faktiskt var rätt hyfsat att springa längs den rätt öde stranden i riktning mot Cefalu. En av utflykterna var till vulkanen Etna med omgivningar.
Ön är stor och vacker. Det lär gå att åka skidor på Etna. Landskapet är vackert böljande, Toscanalandskap fast med större höjdskillnader, eller varför inte österlenlandskap. Monica Björk har i sin bok om vandringar i Europa skrivit om några vandringar här. Dessa ska då företas tidig vår eller sen höst annars är det oftast för varmt. Att vandra upp på Cefalus klipphuvud som Monica beskriver var knappast att tänka på trots att det för henne tog en timme upp. Hon beskiver en vandring i det stora naturreservatet söder om Cefalu där man satsat på vandringsstigar, ett tjugotal mellan byarna. Området heter Madonie och har berg upp till 2000 meters höjd. Hon skriver också om Etna dit vi kom med buss.


Landskapet runt vulkanen är flödande grönt med grönsaksfält och citrusodlingar. Själv besökte vi en vingård i närheten. Jag gav rätt snabbt upp ett försök till att gå upp en bit på Etna där kabinbanan börjar, det är alldeles för löst underlag och inget roligt alls

 

 

 

 

 

 

 
Österlen första helgen i juni, cykling och lite vandring

Pga knäont hos medföljande blev det inte så mycket vandring denna gång. Två tidiga morgoncyklingar i soligt och varmt väder var inspirerande. Den första var från vandrarhemmet i Haväng över Skepparp till Brösarp på de små vägar och stigar som man kan leta sig in på, delvis på Skåneleden. Man får inte glömma att ta det lugnt och njuta. Här är fantastiskt vackert och rogivande. Vi tog stora vägen genom Brösarps södra backar tillbaka för att hinna i tid innan frukosten slutar på vandrarhemmet.


På dan gick vi en runda i Mandelmans trädgård, också det en rogivande och underskön plats. Vi tog en sväng till Sträntemölla naturreservat och gick en kort runda i ravinerna med sin bokskog och mattor av gulplister och ramslök. Det är ett härligt ställe. Vi körde också ner till Hällevik vid Stenshuvud och gick i arboretiumet och nere vid havet. Även här fanns mattor av ramslök. Några rhododendron sågs inte till.

Dan efter blev det en cykeltur till Ravlunda och Vitaby efter att först ha irrat omkring på grusvägarna i bokskogarna vid Ravlundafältet, det är inte lätt att hitta rätt med Linne´kartan. Det är lätt att glömma att det är rätt kuperat på Österlen! Men det är fina cykelområden. Hade de bara kunnat satsa på en bättre cykelväg mellan Rörum och Brösarp hade fler gett sig ut och cyklat här.

På dan gick vi en skön runda med utgångspunkt från Knäbäckshusen. Vi gick in i nationalparken Stenshuvud och följde Rörums norra å. Här skulle jag gärna gå längre västerut och upptäcka området. Karin Hoffman har i år kommit ut med en vandringsbok för Österlen bland annat, Vandringar till rogivande platser. Den tänker jag köpa, en sådan har saknats. Annars är Kustvall Larssons bok om naturpärlor på Österlen bra.

Vi gick in genom stugområdet Rörums strand och in genom skogen söder om Knäbäckshusen och ner till stranden. Detta är också en underbar plats. Jag passade på att springa barfota på stranden ner mot golfbanan och tillbaka, delvis för att klara av ett bad i det fjortongradiga vattnet. Det är bra för fötterna med barfotalöpning.

 

 

 

 

 

 

 

Ligurien, Italien, andra veckan i juni

Toscana

2003 var förra gången jag var här, nu var det dags igen. Här går en fin led mellan fem små byar i ett naturskyddat område längs det Liguriska havet. Sonen och jag var på mat- och semesterresa i hyrd bil. Efter Comosjön, Parmaområdet med Zibello, Langhirano (studiebesök på Slega Parmaskinka) och Salsomaggiore di Terme (minst tre termalbad) tog vi till Levanto där vi klokt nog parkerade bilen och tog oss med tåg till Riomaggiore (på tillbakaresan tänkte vi nämligen köra ner till Monterosso och gå en bit men vände för det är jobbigt att köra på dessa småvägar). Vi startade först kl 17 men det var nog klokt för solen låg på och det var 30 grader varmt och mycket folk ute och gick. Nu sjönk temperaturen och vi blev nästan ensamma på turen sista halvan. Vi var framme vid Monterossa efter 3,5 timme så vi drog på rätt bra och hade endast en matpaus (deras angivna tid är fem timmar). Svetten rann och vi drack 2,5 liter vatten. Jag hade glömt hur tuff den nordligaste halvan av leden är (efter mina mått mätt). Det går upp och ner och är ojämnt underlag. Men naturen är fantastisk och vyerna underbara. Hela detta område upp förbi Portofinohalvön är fint för vandringar. Det finns svenska researrangörer som har turer här, bl a Prima Travel. Se länk nedan från en som gått med dem. På hemresan var vi förbi Ravello och stannade till i den idylliska St Margherita. Här passerar tåget förbi så det behövs ingen bil och man ska röra sig i området, alltså i klass med franska och italienska

Cinque Terre, rivieran.



Vi var också i Toscana och bodde två nätter i närheten av Montpuliciano. Här är fina vandringsområden.


Monica Björk skriver om vandringar från Vallombrosa, den i närheten liggande nationalparken Casentino, längs Chiantis vinvägar till Volpaia, en vandring med utgångspunkt från Ponte agli Stolli öster om orten Greve (den med den fantastiska charkuteributiken), stadsvandring i Lucca (gjorde jag 2003, mycket fin stad) och vandringar i Garfagna i Apuanska alperna där det finns över 30 mil vandringsstigar i dalen och på bergssidorna (centrum för parken är Castelnuovo som har bussförbindelse med Lucca).
http://rune-feldt.se/ligurien/

 

 

Vandring i Falsterbo

 

 

 

 

 

Före midsommar invigdes en naturstig i Falsterbo med start vid Strandbaden och vidare in i stadsparken. Denna runda och lite till tog vi denna sommarsolståndets måndag. Efter ösregn i Lund och ett lätt duggregn när vi startade så blev det en helt underbar kväll. Men var fanns falsterboborna, vi såg knappast någon och de på golfbanan var lätträknade. Detta var inte något vi tänkte på för vi hade gott sällskap av varandra i gruppen. Det är förvånansvärt mycket skog i Falsterbo, med träd av alla de slag. Hade vi inte haft inriktningen på vandring hade vi kunnat stanna och studera skyltarna till alla de olika sorternas träd som finns där. Vi passerade kyrkan, fågelstationen, Falsterbohus, slottsruinen, golfbanan, flera flotta villor, fyren, Nabben, och mycket mer. Förbi fyren tog vi vår matrast. Här satt vi trettondan också på väg ut på en minnesvärd skridskotur till Måklåppens yttersta spets med sikte på Tyskland.

Inlines i Malmö

Säsongen har varit igång för inlines sen april. Gruset låg kvar rätt länge dock hade Malmö städat undan rätt tidigt. Vi brukar börja i Malmö och ta lite lugnare turer med utgångspunkt från Ribersborg. Sen utvidgar vi för att kolla in vad som byggts i stan sen i höstas! Och det brukar vara rätt mycket. Det är alltid en härlig känla att åka under Öresundsbron och komma ut på Lernacken med vy över strandängarna söderut. Backen ner till Bunkeflostrand har man lärt sig efter många år. Mot Klagshamn går det fint att åka. Vi valde att svänga in mot ganska nya stadsdelar. Således: Söderut cykelbanan Ribersborg till Limhamn, via Brofästet till Bunkeflo, Österut förbi Arenan, till gamla järnvägsbanken Malmö Falsterbo, längs banvallen förbi Kulladal, Södervärn, Kungsparken och tillbala till Ribban.

Löptur på stranden i Ljunghusen och Falsterbo

>



Hela kuststräckan från Skanör bort mot Trelleborg och sen från Skateholm förbi Ystad, Sandhammaren, Stenshuvud, Haväng, Rigeleje och upp till Åhus är fantastisk. Var i Europa hittar man motsvarande? Jo Riminikusten i Italien är väldigt lång men hur kul är den naturen? (jag sprang där i juni ). Jag körde ner till Ljunghusen en halvmulen dag i juni. Inte en människa på stranden! Medan hustrun solade tog jag en löptur på stranden. Det är inte helt lätt att ta sig fram på grund av tången men det går. Där lagunen vid Ljunghusens golfklubb börjar får man vända om man inte tar av sig skorna och vada över till andra sidan för att fortsätta mot Falsterbo. Men vilken känsla att gå eller springa här! Tänk att vi här nere i sydvästra Skåne har så nära till så fantastiska stränder! Och tänk på det: vädret är alltid sämre inomhus! Har man väl kommit ut brukar det bli bättre än man trott. Någon vecka senare stannade vi vid Falsterbo strandbad och jag sprang längs havet och på återvägen genom skogen i Stadsparken och vid strandbaden och över sandklitterna. Vid ytterligare ett tillfälle sprang jag ut och rundade Falsterbo fyr och tog vägen genom Falsterbo stadspark på tillbakavägen. Vilket område! Ta medlöpardojorna nästa gång du åker hit!
Från: http://strandhotellstomten.se/200902/falsterbo-stadspark-var-samhallets-raddare/. På 1800-talet vällde sanden in över Falsterbonäset och byggde upp dyner, som vandrade in och hotade dränka såväl kyrka som bebyggelse i Falsterbo. Med spadar och handkraft kämpade invånarna länge och ihärdigt för att freda helgedom, hus och hem. I längden kunde man inte hålla stånd mot den obevekliga motståndaren utan nödgades söka hjälp och få effektivare metoder. Att växtlighet kunde hejda sandflykten visste man och tunnvis med trädfröer fraktades ner till näset och en gigantisk planteringsverksamhet satte igång. Hela befolkningen deltog och bl.a. skolungdomen kommenderades ut. Resultatet blev “Falsterbo plantering”, som den blivande parken till en början kallades. Långt in på 1900-talet fortsatte enskilda personer att sätta ut plantor av olika slag runt om i hela området. Av detta har blivit ett närmast unikt trädbestånd med snart sagt alla sydsvenska lövträd (och fler till) representerade. De nu cirka 150 år gamla bokarna har i sina enskilda dungar intagit en mycket speciell position.
Måkläppen är öppen 1 nov till 31 jan