Aten till Halikidiki och åter, över Piliohalvön, Thessaloniki och ön Evia

Aten-Volos. Vad det kan regna i Aten! Körde norrut i regnet. Igår hade det varit hagel! Bra motorväg till Lami, där saknas en bit, men den åter kommer sen. Till ort före Volos, lite gudsförgäten. Ljumma vindar. Souvlakis och vitt vin på rummet, tsatsiki till. Perfekt, och allt för under hundra kr.

Vi gjorde Volos kl 11-14, dvs strandpromenaden som är bred och trafiken borttagen. Volos är både kommersiell med hamnen men också en populär semesterort. Vi gjorde som ortsbefolkningen, satte oss på ett av femtio kaféer och alla välbesökta, många pensionärer men eg alla åldrar. Vidare ut på Piliohalvön med målet Agios Ioannis, hotel Martha, två nätter. Det är den största orten på östra sidan, väldigt lugnt nu, kan det vara tio turister? I juli o augusti finns det nog plats till tre tusen. Några hotell och matställen har öppet. Väldigt behaglig ort men stora badstränder i form av småsten. Söderut gick vi på stig till Damouhari, ca två km, rätt kuperat. Härligt ställe inkl badstrand. Orten blev känd 2008 när Mama Mia spelades in delvis här i två veckor. En gammal stensatt led går till nästa ort, den tog vi. Brant uppför och vackra vyer och grönska. En lässtund på stranden var fint. Grillad scampi och bläckfisk kunde serveras nu off-season.

 

Turen gick sen via Zagora, som är Grekland äppleodlingsområde, men det är en vacker plats i övrigt. På vägen dit hittade vi en strandpärla i form av Chorefto Beach, en bred strand med mest sand, cirka arton grader i vattnet. Lamm i citronsås och friterade squash o tsatsiki efteråt, fint! Det är fin söndagsstämning i orterna idag första maj med familjer på restaurangerna. Området består av gröna berg med serpentinvägar och frodig växtlighet. Vyn över Volos stad uppifrån är hänförandes. Den kära GPS´en visade oss en genväg via Makrinitsa, som är en stor sevärdhet med sina vackra hus, enorma platanträd, kuperade och stensatta gator, grönska och vyer. Alltså massor av bilar idag men den lilla Nissan Micra, som vi fått istället för en större, är suverän i trånga lägen. Vägen via Larissa norrut är RAK och det är PLATT, det har varit ett deltaområde från uppslammad flod men odlas nu på. Det är väl för dyrt med vägavgifter för grekerna för det var väldigt glest med bilar. Efter Larissa börjar vägen via Tempedalen mellan Olympus- och Ossabergen. Floden Pinios går i dalen. Vägen fortsätter den stora slätten igen på motorväg. Thessaloniki två nätter. Stan är Intensiv på kvällen. Koordinaterna är faktiskt ofta bäst när det gäller att hitta hotellet. På Bookings papper anges de. Adresser kan vara svåra att hitta på GPS. Stavningsskillnaderna gör det inte lättare.

Friluftsaktiviteten i Thessaloniki var vandring i sjöbris på strandpromenaden och stadspromenad till kyrkor, på avenyer, genom det stora , i gamla hamnområdet och längs den imponerande Plateia Aristotelous som är en bred och lång torgliknande gågata med arkader på båda sidor. Strandpromenaden sträcker sig faktiskt hela stadens längd intill havet. Räckan av kaféer är inte riktigt lika lång men det saknas inte mycket. Var det klämdag här också? Eller är lediga studenter? I varje fall har vi inte sett så många och välfyllda kaféer nånsin! Bygger man cykelbanor får man cyklister! Det har man gjort här längs havet. Hamnområdet har förvandlats till uteplats för folket och till kulturområde.
Priserna är behagliga i Grekland! I Thessa betalar vi 35 Euro för ett dubbelrum och frukosten ska de ha 3 Euro för! Middagarna med sallad, tsatsiki, vin, bröd och fisk eller kött brukar går på 25-35 Euro för två. P-garage krävs i stan till facila priset av 8 Euro dygnet. Lägg till detta mycket trevliga människor, fin natur och god mat o dryck! Jo, vädret är väldigt behagligt vår och höst också.

Svenska Dagbladet hade en artikel om stan: Thessalonikis borgmästare sedan två år, 70-årige Yannis Boutaris, har lyckats vända ekonomin för Greklands andra största stad. Stadens budget har ett krympande underskott, företagsskatterna sänks för att hjälpa företagen och stadens anställda får faktiskt sina löner i tid, skriver cnbc.com och Reuters. Staden sparar pengar genom att leverantörerna konkurrerar om bästa pris på exempelvis papper, plastpåsar och mjölk, istället för att som tidigare lita till några få utvalda leverantörer. Staden lyckas också hålla igen på småutgifterna genom att de anställda får betala för kaffe och snacks, och stadens invånare får använda egna kuvert för ansökningar och andra ärenden. Att ändra den grekiska mentaliteten är lika svårt som att sluta dricka, säger Yannis Boutaris, som själv var alkoholist men som inte har rört en droppe på 20 år.

Lördag förmiddag, en långpromenad medan Britt fixar håret, längs Ramblan, eller Platea Aristotelous som den heter här, längs havet på promenadstråket som borgmästaren satsat på, tillsammans med lördagsflanörer o joggare. Saluhallen är riktigt rörig som den ska va, massor av fisksorter och allt på en oxe, gris, lamm och kyckling. Tjugo sorters oliver? Fyndade nötter o torkad frukt. Inga restauranger o kaffestället. De har sin plats utanför.
Vägen ut på Kassandrahalvön är hyfsat bra, landskapet småkuperat o senare rätt platt, det är odlingsmark. Siviri, ner på halvön Kassandra, Siviri hotel, två nätter. Inte dåligt för 45 Euro natten för dubbelrum med frukost! Detta är Chalkidiki, ett stort turistmål med fina stränder.

Det är en liten ort med sommarhus, inte som hemma utan rejäla stenhus. Ekonomisk kris i Grekland? Inte för alla. Väldigt fin sandstrand, så fina finns inte från Aten och norrut, vad vi sett. Hit åker bl. a. bulgarer, serber o tyskar. Även här är glest med turister nu, lördagskvällen var lugn! På en av tre restauranger utan hotell åt vi, inte ofta man kan se fiskaren i arbete samtidigt som man äter hans fisk. Man följer med servitören och väljer sin fisk i lagret en bit ifrån. Badsöndag på den fina stranden. En kort vandring i varmdoftande tallskogen intill och längs stranden. Läste Herman Lindqvist memoarer och konstaterade att om det känns Lite äventyrligt att åka omkring som här så är det helt otroligt vad en ambitiös utrikeskorrespondent reser och står ut med även om nu Herman kanske utsatt sig för mer än de flesta.

Fortsatt färd till östligaste halvön, eller tredje benet, som man säger här. Det är Mount Athos som devis är en självständig republik som styrs av 1 700 munkar som bor i tjugo kloster! Endast manliga besökare är välkomna och då efter särskilt godkännande. Övriga kan ta en båttur runt halvön och se på många av klostren, fast 500 meter ifrån. Bilturen hit gick över böljande kullar med fina vyer. Först deltaland sen enorma olivträdsodlingar omväxlande med machiabuskar och tallar. En verkligt naturskön väg. Vi kom till badorten
Nea Roda, hotel Alexandra, där halvön Athos / Aijon Aros börjar, två nätter här. En strandpromenad efter maten med ena foten i det ljumma vattnet. På det lilla hotellet hördes på kvällen Sankta Lucia sjungas av tjuga män som samlats i trädgården för att imorgon åka båtturen runt Athos! Religiösa eller ej? Borden var fulla av olika flaskor. De var rumäner och tre var präster, därav vackra sångerna.

Det kan vara kallt och mulet i maj. Det var det men på eftermiddagen blev det skönt, ofta är det så. Det visade sig att Athos och dess kloster är känt över hela världen och hit åker dagligen cirka trehundra män och bor några dagar i något av klostren. Vi såg på naturen. Här är vackert med det böljande landskapet. Byn Nea Roda är lugn och trevlig även på sommaren. Jag tog en löptur utanför stan och såg småodlingar med husdjur. Lite stökigt men så är det här, inte så välordnat och snyggt som hemma. Trottoarer är upp till fastighetsägaren och därför finns det nästan inga! Rullstolar och rullatorer? Säkert sju små mataffärer i byn, dvs som hemma 1950. Odlingar och höns i trädgårdar i byn. Man ser sällan gårdar utanför samhällena och knappast några kor. Getter kommer då och då över vägen. Säsongen för turism är i stort sett juli o augusti! Många lever på det, både hotell o matställen. Här är säkert Greklands bästa sandstränder. Det är massor av hotell och otaliga semesterbyar. Vilken byggrusch det måste ha varit här också! Många har finare hus än de flesta har i Sverige, dvs större. Man förstår att det är mycket lånade pengar!

Vägen från Nea Roda till Saloniki, som staden också skrivs, gick norrut förbi de två sjöar som liksom är kvar sen Halkidiki var avskiljt från fastlandet. Landet är bergigt men grönt av tall och ek och platanträd och vägen går längs havet. Vid sjöarna är det slättmark och norr därom böljande kullar. Aristoteles födelseort passeras i närheten. Långa sandstränder finns på östsidan. Det är raka spåret till Saloniki och fin motorväg förbi. Därefter börjar de mäktiga Olympusbergen och då var det läge att åtminstone komma en liten bit upp för dem. Vandringsturer utgår ofta från orten Litochori, en trevlig ort. En bit upp nära gränsen för nationalparkens gränd finns Dionysos tempel, en rofylld plats. Vi körde till Platamonas för övernattningen, en avlång ort med fina badstränder, som präglar orten med många kaféer och affärer.
Vägen söderut är verkligen fascinerande med olika bergsformationer. Nu hade vi möjlighet att lite mer på Tempedalen, för p-platserna finns alla på denna sida vägen. Ravinen är imponerande. Det kändes inte som vi kört sträckan förut men så är det när man ser naturen från andra hållet. Vi körde upp till byn Ambelaika, fem km upp i bergen. Det var bra för det är en vacker by med ett behagligt lugn. Samlingsplatsen är torget eller vad man kalla stor stensatt yta med restauranger och skuggande platanträd. Vyerna är fina över dalen. Det var en vacker tur på fyrtio mil och fyra timmar till Halkidi som är orten vid bron ut till ön Evia / Euboea, för två nätter. Vi fick rum på femte våningen på Hara hotel, bästa med utsikt över staden och sundet för femtio euro och takterrass för drink och frukost. Stark ström i sundet som skiftar riktning var sjätte timme. Många gamla byggnader i stan. vi gjorde en dagstur över ön först söderut och sen österut över ett vackert bergsområde, inte torrt och stenigt som guideboken skrev. Vi hade egentligen tänkt köra till staden Steni öster om Halkidia men det är inte alltid som orterna kan hittas på GPS´en pga stavningsproblem, så vi tog sikte på Kymi istället. Det började med ganska smala vägar genom olivlundar och därefter på slingriga vägar över bergen. Mycket vackert!

Ingen restaurang i samhället men i dess ”badortsdel”, dit en brant o slingrig väg ledde fanns det många! Vägen tillbaka fick bli över den snabba sydliga vägen. Skulle vi ta oss till Steni hade det blivit över små slingriga men tydligen väldigt vackra vägar men då hade det hunnit bli mörkt! dagen avslutades med en fin vandring längs fina promenadstråket längs vattnet i Halkida.