Etikettarkiv: halen

Härliga Halen vid Olofström, sept 2012

Lämna ett svar
Lika bra som att paddla

Lika bra som att paddla

Vi höll oss i Halen denna helg. Passagen över till Raslången med jobbig transport av båtar och bagage kan man avstå från för en behaglig och lugn tur på enbart Halen istället. Lugnt och behagligt var temat, det är ju trots allt helg och man ska koppla av. Detta var gruppen eniga om. När dessutom solen värmde och skogen luktar gott och det är tyst och lugnt omkring en så varför jäkta efter kilometrar. Nä, att stilla glida fram och insupa atmosfären vid denna härliga sjö det räcker långt. Naturen bjöd dock på visst motstånd i form av lite vind, så fullt så stilla som det varit tidigare år var det inte. Vi var sju kajaker och två kanadensare, fem män och fem kvinnor. Fem kvinnor i var sin kajak varav fyra hade egna, det var Lisa och Anita (alltså västervikare). Kanadensarna var fullastade förutom av tält, sovsäckar och kläder så även med stora kastrullen för soppan och all mat och dricka (mest vatten). Ute på sjön behövdes inga manövrar för att passera andra båtar för det var inte många vi mötte, trots att femtio båtar var uthyrda på kanotcentralen. Däremot fanns det många på övernattningsställena. Det var mest danskar och de går gärna iland tidigt och hygger sig. Ett grabbgäng från Kristianstad med roliga hattar fanns på plats när vi kom till Bergatorpet för övernattning. Efter tältuppslagning kom stora kastrullen fram och vi samsades om att skära grönsakerna och fläsket till minestronesoppan, som blivit tradition nu. Men köttbenen kom först i och fick koka en stund. Sen frästes vissa grönsaker i olivolja och rökt sidfläsk. Bönor mm tillsattes och sen var det klart när slutligen Holmgrens korvar kom i. Efter maten satte vi oss i baren (jo, faktiskt, bygget påminner starkt om en bar) och alla skulle berätta ett fint sommarminne så som t ex att Calles tåg en gång hade hållit tiden till Norrköping. Natten var lugn frånsett en skogsmus som höll Charlotte vaken. Söndag morgon var mulen men tolvgradig. Frukost uppe på samma lilla berg som igår. Vi kom iväg först vid 11 men sen paddlade vi hela längden på sjön för att strax lägga till vid Fritzatorpet och lunch (de serverar söndagslunch på hotellet men det visste vi inte innan). Efter att ha närstuderat Norrön styrde vi hemåt för att lämna kanadensare och lasta kajaker.

 

 

 

 

>Paddling Halen-Raslången, Vandring kring Halmstad, Vandring Perstorps dammar 2010

Lämna ett svar

>Paddling i Halen och Raslången, tvådagarstur, 30 km, kanadensare och kajaker

Foto:Kajsa Nyström, Lund.

Så här fyra veckor senare kan jag konstatera: vi prickade in rätt helg, sol, vindstilla och lagom varmt! Vad mer kan man begära? Här är så gudomligt skönt! Vi var ett gäng från Skånes isseglarklubb som hade planerat turen redan i våras. Vi är inga ungdomar, kring 50-60 år alla med ett spann på 25 för den yngste och 75 för den äldste! Det är vindskydd eller tält som gäller för övernattningen. Jag hörde häromdagen att detta med övernattning i naturen inte är särskilt populärt i t ex Malmö kanotklubb, man tycker att det är ett passerat kapitel med sovsäck och primitivt leverne. OK, och jag som tycker det är så skönt att sova ute, inga problem med att det skulle vara hårt med liggunderlag och kallt. Du sover i regel som en stock och köp en bra sovsäck. Och tag framförallt på dig tjocka strumpor och en mössa de kalla nätterna. Båda dessa hade kajak liksom två andra med egna kajaker varav den ena med hemmabygge i trä.
Vi började med att passera Östersjön! Jo så heter den första delen av Halen vid kanotuthyrningen. Vi tråcklade oss igenom sundet med de två stugorna som ligger så vackert. Vi behövde fylla på krafterna med mat så vi tog av ner till Bergatorpet rastplats som ligger så vackert i Halens naturreservat. Vi rundade Söderön förbi den lilla, lilla ön med det lilla, lilla huset som vi cirklat kring med skridskor det året det begav sig.
Vid Alltidhult drog vi iland farkosterna och fick upp dem på hyrda vagnar, drog dem 700 meter med viss möda till Raslången och sjösatte desamma därstädes. Så fick de starka ta ett varv till och hämta resten med samma procedur.
Vi drog nu förbi Falkön och Kiön och körde in i den smala viken som börjar vid Fuglabacken och slutar med Bökestad rastplats. Där slog vi läger vid halvsextiden. De flesta hade tält men även vindskyddet utnyttades.
Bild: Kajsa Nyström, Lund.

Efter tältresning satte vi tillsammans igång att koka soppa på medhavda grönsaker i stora kastrullen som vi hade med oss. Det blev en god minestronesoppa med Holmgrens korv och surdegsbröd. Elden värmde gott där vi satt uppradade på stockarna runt den. Falnande stockar och nattkyla fick oss att krypa ner i sovsäckarna. Vill man uppleva fullständig tystnad ska man åka hit.
Bild: Bengt Ekwall, Ystad.

Elden tändes på nytt på morgonkvisten och vi intog vår frukost kring den. Det är mycket pinaler som ska samlas ihop när man lever friluftsliv! Vi kom iväg vid tiotiden och paddlade då rakt norrut med sikte på norra Björnasundet. Solen värmde gott och vi tog det lugnt.
Det var dags att dra hemåt och paddlade åter till Alltidhult för att upprepa proceduren från dagen innan. Vi körde nu norr om Stora Norrön och sen samma väg tillbaka till Olofström. Solen värmde gott. Trötta och nöjda drog vi upp kanoter och kajaker för inlämning där vi hyrt dem. 560 kr plus 100 kr för vagnen och 30 kr för rastplatsen (fast veden var slut där vi bodde).

Vandring kring Halmstad

Gruppen på fjorton personer samlades vid vårt boende, Tylöbäcks vandrarhem (och hotell), för inkvartering (fint hotell och matsal-frukost, men vandrarhemmet i gul träbyggnad var av enkel vandrarhemsstandard). Vi tog några bilar till centrum och parkerade där Prins Bertils stig börjar vid slottet. Spåret är väl preparerat och går att köra med rullstol. Det följer kusten och strax efter Tylösand havsbad svänger det upp mot Tylöbäck. Några var nöjda där efter 16 km medan några fortsatte tre km till Möllegård. Där kan det vara värt att notera att det ligger ett glasställe med fin italiensk glass. Två bilar kom och hämtade oss där.
På söndagen tog vi bilarna till Haverdal naturreservat.

Där finns många markerade leder, vi tog den orange och efter denna sydliga del gick vi över på blå led som förde oss mot Haverdal samhälle. Vi vek ner till stranden och kom in i samhället då ett kraftigt regn började. Vi fortsatte i lätt dugg och kom ner till stranden som vi gick på till ån som delar reservatet.

Vi gick in på svart spår alt hermelinspåret. Detta kan rekommenderas då det visar alla de naturtyper som detta fina reservat rymmer. Beroende på marken skiftar naturen i säkert sju olika typer. Vrestallen är speciell. Ljungen bakom strandklitterna luktade ljuvligt. De grönklädda sandklitterna med sina inslag av vitgrön mossa inne i tallskogen skimrade och gav ett trolskt intryck. De täta tallskogarna med inslag av björk och al och asp förmörkade dessa partier. Den djungelliknande växtligheten kring åar och bäckar förde tankarna till tropikerna. Sandklitterna med vyn över strand och hav gav ett storartat intryck.

Från länsstyrelsens beskrivning: Vegetationen varierar kraftigt från väster till öster i reservatet. Närmast havet finns en ca 30 meter bred, plan sandstrand med en sparsam vegetation av saltarv, sodaört och marviol. I sanddynerna växer de sandbindande gräsen sandrör och strandråg. På dynernas insida glesas dyngräsen ut och ersätts av krypvide. Vid dynernas fot växer kråkbär och ljung. Längre in mot land förekommer först fukthed med pors och klockljung och sedan planterad tall och bergtall som i vissa delar även har inslag av lövträd. Markvegetationen domineras här av blåbär, lingon, kråkbär och renlav. På 1800-talet planterades sandfälten med strandråg och sandrör samt tall, björk, al och – efter utländsk förebild – bergtall. Genom dessa åtgärder hejdades sanddriften i början av 1900-talet. Idag är problemet i stället det omvända och många av våra sanddyner håller på att växa igen.

Vandring kring Perstorp och Perstorps dammar
Början av oktober, kl 10-17, 22 km

Turen finns beskriven i Karin Hoffmans vandringsbok för tågburna. Vi följde den inte helt, den första delen av turen hade kunnat kortas ner något så hade vi hunnit den långa varianten på 24 km och hade då gått söder om damrnarna också. Dammar kallas de men de upplevs som vanliga sjöar, dock mycket trevliga med natursköna omgivningar. Hoffmans detaljerade beskrivningar kan var lite jobbiga att följa men i början av turen är beskrivningarna bra att luta sig emot för det är inte helt lätt att hitta rätt de första kilometrarna. Vid Svarvareboden ska observeras att en tomtägare stängt av möjligheten att svänga in på en skogsväg med en skylt att det är privat tomt. Där får man göra en u-sväng längre fram för att leta sig fram över en äng och lite annat. Vi startade med att gå över järnvägen och upp mot Perstorp AB, förbi Persgården, motionsspåret (inte flitigt använt!) blått spår, skogsväg (här vid kalhygget ska man ta det lugnt och leta upp bäcken som ska följas), ner genom bokskog mot Perstorp AB igen, 150 graders sväng upp genom bokskog på grusväg, över stora vägen och ner förbi Gustavsborgs säteri, förbi öppna marker och golfbana, förbi de små sjöarna Nedre store sjö och Övre store sjö (som ligger nederst men om man räknar från Perstorp så kanske man kan säga att det är den övre), genom en samling med finare hus/villor, norr om Lille sjö på vackra skogsvägar. Här kom ett avgörande och strategiskt beslut, vi delar på oss så de som måste hem avviker norr om Store damm och resten går en tur österut mellan Store damm och Svenstorpssjön. Alternativet hade varit att gå söder om Store damm som Hoffman föreslår och då passerar man även Fåglasjön. Här norr om Store damma kom dagens vackraste parti med härlig bokskog, grusåsar och fördjupningar, vackra strandpartier, granskog och lärkträd. Vi var nyfikna på Svenstorpssjön så vi tog en liten skogsväg åt det hållet och skymtade sjön. Vi gick sen samma vackra väg tillbaka och i trevägskorsningen gick vi upp mot Perstorp. Henriksstorpssjön och Tranesjön ser trevliga ut och omgivningarna är vackra. När man passerat järnvägen går man in på Stockholmsvägen. Om det är för de fem sexvåningshusen man gett vägen det namnet är mindre troligt för strax utanför samhället finns faktiskt ett Stockholm, en liten hussamling.

Perstorp är Skånes till folkmängden minsta kommun med 5 500 invånare.
Från vår skridskoatlas: I bl a Store Damm och Fåglasjön finns s.k. flytöar som bara påträffats på ett fåtal platser i världen. Dessa öar har bildats vid vattenståndshöjningar då befintliga torvavlagringar släppt från underlaget och lyfts upp till ytan. Jäsningsprocesser till följd av syrebrist har bidragit till att ge lyftkraft. Sjöarna tillkom under 1800-talet, då befintliga småsjöar och kärr dämdes upp och med hjälp av bevattningskanaler sattes under vatten. I sjöarna odlades sedan karp som såldes förutom i Sverige också i Tyskland, dit den transporterades i början med häst och vagn och senare i speciella järnvägsvagnar. Fisken var vid framkomsten levande, då karpen är en primitiv fiskart som kan avge koldioxid genom huden och därigenom klara långa transporter. Förutom karpodling satsade man på den kemiska industrin, bl.a. ättikstillverkning, tjärtillverkning och läkemedel. Vid ättikstillverkningen kolades bok- och björkved från skogen i området. För att transportera veden anlades en smalspårig järnväg och delar av skogsbilvägarna i området går på den gamla järnvägsbanken. Karpodlingen och ättikstillverkningen etc. skapade kapital för utvecklingen av industrin till dagens högteknologiska företag – Perstorps AB. En rundtur på de fyra nämnda sjöarna blir drygt 25 km. Många varianter är möjliga. Man kan hitta smala ispassager som leder genom skogspartier längs stränderna, speciellt på Store Damms västra del och Fåglasjöns sydöstra del. Om turen på dessa sjöar inte räcker kan man också åka på Henrikstorpssjön strax söder om Perstorp och Store Sjö alldeles väster om stora vägen vid avtagsvägen till Gustafsborg.
Från en skoluppsats: Perstorp AB hette fram till 1960 Skånska ättiksfabriken men bytte sedan namn till Perstorp AB. Företaget grundades 1881 av Wilhelm Wendt i Perstorp. Wilhelm Wendt kom på att man kunde torrdestillera bokved som man sedan kunde framställa ättika ur. Detta var början till något stort. 1884 startade Wilhelm försäljningen av ättika till husmödrarna, detta lyckades han med mest p.g.a. att Wendt insåg hur viktigt det var med reklam. Numera utgör tillverkningen av ättika en mycket liten del av företaget. 1918 började man tillverka härdplaster och andra plastprodukter. 1950 lanserade man den s.k. Perstorpsplattan, som tillverkas av dekorativt laminat vilket är impregnerade papper som under högt tryck har pressats samman till skivor. Under slutet av 1970-talet satsade Perstorp AB på forskning och produktionsutveckling. 1984 lanserades en av Perstorp Ab:s viktigaste produkter någonsin- Pergo. Pergo är ett laminatgolv och när det lanserades var det helt nytt på marknaden. På 1990-talet har företaget koncentrerat sig på kemikalier och golvytor. Perstorp AB är idag en av Sveriges största kemiska fabriker. I flera av dessa områden är Perstorp AB ett av de ledande företagen i världen.
Naturskyddsföreningen: Då Perstorps dammar kommer på tal, får äldre ornitologer omgående grågäss i tankarna. Under 1930-talet var arten, hur konstigt det än kan låta för dagens fågelskådare, nära utrotning i Sverige. Hela systemet av småvatten har i sitt nuvarande skick skapats som en reservoar för Perstorps AB och är alltså reglerat. Bokbestånd av hedtyp, vårdas vackert av markägaren, Gustavsborgs säteri.

Länsstyrelsen: När järnvägen Helsingborg-Hässleholm öppnades 1875 började industri och hantverk att etableras. Perstorp utvecklades till en större industriort från att tidigare ha utgjort en relativt blygsam kyrkby. Kommunens industriella era kan sägas ha startat redan på 1690-talet, då Skånska Glasbruket vid Henrikstorp anlades. Tillverkningen var igång till 1762. Några år senare inköptes egendomen av Gustav Hamilton, fick säteriprivilegier och ändrade efter den nye agaren namn till Gustavsberg. 1881 lade Wilhelm Wendt grunden till Skånska Ättikfabriken, numera Perstorp AB. Den rika tillgången på bok var en viktig förutsättning för tillverkning av ättika. Med tiden har produktionen inriktats på plastartiklar och en mångfald kemiska produkter. Ett viktigt komplement till jordbruket var i äldre tid träslöjden. Förutom dessa näringsfång bar även torvindustrin, igångsatt vid sekelskiftet 1900, spelat en viss roll.
Skånska Dagbladet 1 april: Ett 50-tal Karpfiskar hittades på onsdagen döda i Uggledammen. Syrebrist var orsaken. Uggleområdet är flitigt använt av Perstorpsborna för rekreation. Ett 50-tal döda Karpfiskar låg och flöt, somliga även fastfrusna i isen. Och vid närmare titt hade även mindre fiskarter och grodor dukat under. Av vad? – Det mest troliga är syrebrist, säger miljöinspektör Ann Persson på Söderåsens Miljöförbund. Något miljöbrott ligger inte bakom dödsfallen utan det är det stränga vintern med kall väderlek och tjock isbildning som medfört att fiskarna och grodorna blivit utan syre. Men att det var så många som ett 50-tal karpar förvånar Ann Persson. – Jag visste det fanns karp i dammen, tekniska kontoret planterade gräskarp för flera år sedan för att äta vass.

Inlines längs Malmös riviera – Ribban, 9 okt


Soligt hela dagen och i förhoppning om en fin solnedgång tog vi inlines med oss till Ribban vid 18-tiden. Det var inte många som var ute denna lördagskväll trots det fina vädret. Vi rullade på i bra fart från kallbadhuset och kom ut till Ön i Limhamn just när solen befann sig under Öresundsbron och likt ett eldklot försvann ner i havet. Inlines är ett trevligt alternativ till cykel, som också kan tas med i resväskan eller i bagageutrymmet i bilen på semester- eller affärsresa för att upptäcka omgivningarna! Strandnära turen är extra roligt. Vi körde samma väg tillbaka och hann bort till Västra hamnen också och då hade det ännu inte hunnit bli mörkt. Det var en fin liten åktur en vacker oktoberkväll.

Skånemagasinet
Jag fick senaste numret av tidningen Skånemagasinet i min hand, nr 6/2010, en trevlig tidning! Den har funnits några år men jag har tidigare bara ströläst i den. Nu läste jag hela och den är riktigt bra! Jag har tidigare sett artiklar om vandring i den och då naturligtvis kopplat till god mat eller fint boende. Inga pulshöjare! Detta nummer 6 innehåller fina tips mat matställen som vandrare, cyklister, inlinesåkare, m fl kan ha nytta av på sina turer i Skåne. Pulshöjarna ska naturligtvis kombineras med trevligheter, kafe´besök i svettiga och illaluktande kläder är dock ingen bra kombination! Numret innehåller artiklar om:
Klosterliv med retreat som kan kombineras med pilgrimsvandring
Tips på bra kafféer och restauranger i Skåne
Värt en omväg, Svarta bergen, Lönsboda
Sova i träd, Christina Claesson!

>Paddling i Halen och Raslången i slutet av augusti 2008

Lämna ett svar

>


Vilken härlig tur! Det var vi båda, jag och yngste sonen, överens om efter avslutad tur. Vi hade perfekt väder vill säga, sol och vindstilla. Vi hyrda kanadensare i Olofström för en helg, 630 kronor inkl vagn 100 kronor och 30 kronor till kommunen för att de underhåller övernattningsplatserna och lägger fram torr ved. 12 mil eller 75 minuter från Lund och man når en vildmark som inte går av för hackor. Att inte fler kör hit? Det lär vara 40 procent danskar som hyr båt här och en hel del tyskar gör det också. På sjön behöver man inte möta någon om man drar in i någon av de långa vikarna eftersom många håller sig till de större öppna partierna. Efter en kort avvikare in mot samhället tog vi oss med kanadensaren västerut i Halen och passerade ett farledsmarkerat parti med några härliga sommarstugetomter intill sjön. Vi paddlade längs några av de fina öarna som ligger här och tog lunch på en av dem. Helt gudomligt vacker natur! LUGNET nådde oss. Det är iöronfallande hur tyst det kan vara. Man behöver inte dra till fjälls för att uppleva detta. Vi bara tog det LUGNT och njöt i solen och lät naturen omfamna oss. Vi passade också på att ta oss en promenad på de stigar som blivit upptrampade på den lilla ön (Söderön). Här körde jag långfärdskridsko 2004, så länge sen var det som sjön frös till och hade farbar is. Den gången tog vi oss (en busslast med 47 SIK´are) först över Immeln och sen transport till södra Raslången och med skridskor upp till övergången vid Alltidhult där vi promenerade över för att komma till den sjö som hade bäst is, nämligen Halen, längst upp till Fritsatorpet. Det var en tur att minnas. Med kanadensaren tog vi oss nu över med vår lilla vagn vid Alltidhult. Det är inte helt enkelt att ta sig fram med packning i farkosten och rätt ojämna stigar och det är säkert en kilometer långt. Vi satte båten i Raslången och kom sen förbi Kiön och tog oss längst ner till Bökestad där vi letade upp övernattningsställe i vindskyddet. En mycket vacker plats inklusive omgivningen. Vi var ensamma om stället och hade snart fått igång en eld med hämtat torrvirke. Det är en härlig känsla att sova ute i vindskydd med en eld framför sig och natten som bakgrund.

Det är också en härlig känsla att vakna upp och ligga och dra sig med öppen ridå till naturen och en öppen eld som utsikt. Vi paddlade sen hela Raslången upp genom Björnasundet och upp till passagen till Gillesjön. Här gjorde vi halt för middag som intogs på den bro som leder över vattendraget. Här är det verkligen tilltalande att vistas. Vi njöt i fulla drag i den härliga naturen. Vi följde sen den vackra östra sidan av sjön och drog oss upp till övergången. Sen var det raka vägen till Olofström eftersom tiden gått och det blivit tid för inlämning, som ska ske helst före kl 16.30. På slutet av turen förundrades vi över de sprängningar som skett i sjön med stenkross i högar. Det är kommunen som varit tvungna att dra ledningar för vattenuttag i sjön längre bort från samhället. Hoppas de återställer naturen. Det är välordnat med bryggor för kanotister att sätta i sina båtar och för lastning.