Immeln
Sune ringde kl 18 på lördagen, ”ska du med till Immeln imorgon, du har inte synts så mycket på isen i år”. Snabb betänketid, sa till gästerna att gå hem tidigt, nej skämt faktiskt. Kl 07 var avfärd från Lunds södra så väckaren på 05.45. Inte så farligt faktiskt när man varit inomhus så mycket och längtar ut. Gråmulet och småregn. Sune, Anders, Fredrik och Olof, ledaren, stod och väntade. 09.40 på isen som planerat, då hade Calle hämtats och Ebbe anslutit. Det blev ganska blött med 1-15 cm vatten på isen, dock utan att mina Alfa Hafjell släppte in något nämnvärt, de är till skillnad från många skidskor helt täta. Damasker hade iofs inte varit fel idag. Vi drog norrut från Mjönäs men efter en stund var vi tydligen på väg söderut utan att jag märkt det. Utan kompass i sådant gråväder så är man lost utan kompass eller GPS. Den lokala guiden Ebbe var till god hjälp. På de ställen där vatten hade samlats kunde man haft bogvisir. Isen var mest hård men bitvis mjuk där snö frusit till is. Benen kändes idag lite darriga och vristerna ostadiga, kanske var det den hårda ytan och lite dålig skärpa på skridskorna. Nästa gång ska jag faktiskt ta de med fast häl trots att de är tyngre.
Immeln har en speciell plats i mitt liv, det började med skollovskoloni strax norr om Immelns samhälle, sen scoutläger i skogen bakom flera gånger, sen träningsläger med IK Finish oftast till påsk, sen en kurs i jobbet med ägaren Vellinge kommun. Och så nu skridskor. Olof skriver så här om turen i färdrapporten ”Himmel och Immel möttes i en blank kopparspegel som gjorde isbedömning knepig. Kärnisen har börjat sucka i fackverket och vid uddar och sund har varmvattnet börjat fräta undertill. Stöpisen däremot är tjock och tyst, men knarrar som kramsnö i ytan när man trycker till. Kärnisen pratade med oss, det var rena nyårsfyrverkeriet; dunder, sprak och knak.
Några minnesbilder från färden; fika under granparaply på Högön, en halkande bambi i Mossavik, tvärställ framför öppna vid Fars Nabbe, trollsk dimma vid Prästön, ljuvliga salsgolv ned mot Kvinnoöarna där Fredrik fick släppa loss.”
Kl 12 steg vi av isen efter 38 km.
En film på tre minuter från Immeln
