Kungsbackafjorden
Skridskosäsongen började rekordtidigt! Redan i början av december var det medlemmar i skridskoklubben som åkte på Västersjön 50 km men det var först till Lucia som en större grupp gav sig ut och detta på Ringsjön, 38 km blev det på fina isar. Själv hade jag förhinder så det blev den 14 dec som en förmiddagstur på Krankesjön kunde bli verklighet. Då är det som det ska vara, Krankesjön som premiärsjö! Tre varv blev det.
Bild Ingemar Jacobsson
Den 28 december blev det äntligen dags för en busstur med skridskor på havsis, nämligen Kungsbackafjorden som hade lagt sig. Vi blev ett tjugofemtal åkare från klubben som fick en fin dag även om bussturen tog sex timmar och åkandet 4,5 timmar. Men det var det värt. Dessutom är det trevligt att åka buss tillsammans. Vi sattes av vid Tholöholm slott och delade in oss i tre grupper där jag tog fyrorna, en grupp på elva personer. Frågan var hur långt ut vi skulle komma på isen, om det skulle gunga som det gjorde för två år sen vi var där ute, om jag skulle undvika plurr, om solen skulle titta fram, etc. Allt funkade och i halvtid släppte jag fram en ny ledare som gått kursen året innan, första halvan hade ju varit på stabil is utan utmaningar. Allt gick bra och vid femtontiden kunde vi glida in i Gottskärs hamn där bussen väntade.
Turen blev: Runt Fäholmarna, in i fjorden, förbi Kalvö, längs Onsalalandet och ut förbi Gottskär och Draget mot Hållsundsudde där isen tog slut. Längs iskanten mot Ramnö, över i riktning mot Österbyn men där tog den hållbara isen slut. Ner mot Tholöholm och sen rakt över till Gottskär. Lunch i Vickan vid Kalvö.
Staty i Gottskär hamn
Min film från turen längs Onsalalandet. och en till
Dagen före brottet! Sigrid i lä bakom mig. Kallt, därav nyinköpt huvgrej
Dan efter var jobbedag. På lunchen skulle jag cykla hem. Efter 300 meter hände det! Bakhjulet for iväg åt höger och jag föll åt vänster utan att kunna parera med foten. Det måste ha varit en isfläck under snömodden. D-a Lunds kommun som inte kan få bort modden när det nu varit uppehåll flera dagar! Jag antog att det var en kraftig smäll och linkade tillbaka till jobbet, på Lunds kommun! Cykeln som stöd och benmusklerna spända, ont gjorde det. Det fick bli två mackor och sen upp på rummet för att avvakta! Nu gjorde det RIKTIGT ont. Sjukvårdsupplysningen tyckte att jag skulle besöka jourläkarcentralen efter kl 17! I h-e, jag linkade ner med MYCKET stor möda och tog en taxi till akutmottagningen på Lunds lasarett. Där kom jag inrullande i rullstol och kom faktiskt till direkt. Klubbens sekreterare tog emot i patientluckan! Hon jobbar nämligen där. Förflyttningarna mellan britsar och sängar var inte kul! Röntgen visade brott på lårbenshalsen. Det blev spikning kl 21 på kvällen, inte dåligt! De söver inte utan det är ryggmärgsbedövning som gäller. Så jag märkte hur de borrade och bankade in spikarna men narkosskötaren och jag hade mycket att prata om och för övrigt var det ett mycket trevligt mottagande. Det blev ett snitt på cirka 5 cm och ingreppet tog 30 minuter högst. Efter kanske 90 minuter på post-op blev det vårdavdelningen. Nu hade jag nog hunnit träffa 30 personer och alla lika positiva. Det är mest äldre personer som bryter lårbenshalsen. Region Skånes strategi är att spika om man är under 70 år och sätta in protes för höftkulan om man är över 70 år. Statistiken för att det ska bli lyckat på dessa är 40 procent. Inte lysande men man får hoppas att ett vältränat ben klarar det bättre än ett dåligt tränat, men det är kanske inte det som avgör? Det kan vara läkningen av blodkärl och påverkan på brosk, mm som kan vara olika. Annars blir det ny operation med protesinlägg om några år. Läkningen påskyndas inte av att vara mer aktiv under läkningen, som varar minst sex veckor. Jag tar i varje fall D-vitamin, för att stödja läkningen. Fyra dagar på avdelning över Nyår med taskig, smaklös mat utan någon aktivitet är ingen höjdare! Även om det står på skylten vid ingången till avdelningen som första punkt att patienten är i centrum och kommer i första hand så är det ju så att personalen går i första hand på helgerna! Det var t o m så att farbrodern intill mig som var 94 år klagade på sysslolösheten, ”här händer ju inget”. En sjukgymnast som hade gått omkring och kört lite övningar, en läkare som kom in och pratade, etc hade varit bra. För egen del tror jag att jag skulle kunnat ha åkt hem tredje dagen. Personalen var jättebra och alla mediciner som ingår i standardpaketet delades ut. I matsalen och tv-rummet satt jag nästan ensam för de flesta är sängliggande. Besöken är trevliga avbrott i dagen.
Det första jag gjorde vid hemkomsten var att plocka fram julmaten och satte mig sen att njuta av den goda smaken. Nu är det lugn tillvaro som gäller fram till röntgen efter sex veckor. Det är inget som värker, det är bara när jag ska ändra läge på benet under natten. Sömnen blir alltså si och så.