Denna söndag skulle vi gå efter turen i Karin Hoffmans bok Rundvandringar Romeleåsen, nr 17, Sjöbo Ora. Turen är 20 km lång och lättgången. Omdöme: Första hälften ner till Vitabäck är fin, andra halvan går på skogsvägar och löpspår och är mindre upphetsande. Denna rundvandring startar med passage under väg 11 till skidbacken och sen längs höjdryggen västerut för att så småningom leda ner till kanten av oran (betuder skogklätt kulligt område) med vy över Fyledalens öppning. Denna kant följs ända fram till Vitabäck. Vitabäckshällor är ett naturreservat som passeras. Vägen är vacker med vyer över Fyledalen. Bokskog och furuskog växer på slänten. Vid Vitabäck finns en källa och en rastplats som vi nyttjade för en lunch. Vandringen fortsätter sen förbi kalhyggen och bokskogar på skogsvägar. Vägen till Tomelilla måste passeras eftersom det inte finns någon tunnel här. På denna sida vägen följer man motionsspåret som leder till campingen. Både här och i början av vandringen imponerades vi av gräsklippningen av vandringssträckan, är det kanske här man anlägger skidspåren på vintern?
Etikettarkiv: Sjöbo ora
Vandring i Sjöbo Ora en måndagskväll i juni 2011
Inte visste vi att det fanns så vackra platser i Sjöbo! Vi var nog alla överraskade av att få uppleva sådana naturscenerier som fick göra på vår måndagsvandring i Sjöbo Ora när vi följde tur nr 29 i Karin Hoffmans bok Rundvandringar till Evighetsträd. Hon har också en 20-kilometersvandring i oran, nr 17 i Romeleåsvandringar, som på vissa partier följer den vi gick. Det är lite jobbigt att följa texten i boken när man går i grupp, lättare då med karta. Denna tur startade i Anklam, passerade några enstaka hus vid t ex Kumleröd och Skäpperöp men annars är det inte mycket mer. Från Tågratorp går turen genom bokskogar främst men två jättebjörkar med Naturskyddsföreningens märke om evighetsträd stannade vi till vid. Man passerar också en egendomlig väg genom en sänka, som ett tråg omgivet av träd och när solen inte är framme så är det nästan mörkt. Detta är ett naturreservat, Vitabäckshällorna, och trågvägen benämns Pälsadalen. Dessförinnan hade vi passerat den något märkliga skylten ”Till vägvisaren” som satte myror i huvudet på oss. Det lät som Uardaakademin varit där. Vägen mynnar ut i en öppning med härlig vy över det som en gång måste ha varit en sjö men som nu är äng för frigående nötkreatur. Vid denna plats ska man ta sig upp rätt brant till toppen av den åsliknande höjd som finns där. Väl uppe möts man av en äng med stora solitära bokar och i horisonten ses öppningen till Fyledalen, mycket vackert. Man följer sen naturreservatets pinnar och kanten på sluttningen. Här har det röjts i skogen och lite svårframkomligt är det. Vi satsade på att enbart hålla oss längs kanten ända tills den slutar i tätare bokskogssnår. Dessförinnan tog vi paus där det fanns en glänta bland träden så vi fick en obetalbar utsikt helt i klass med söndagens pausställe. Man följer sen en härlig skogsväg med grönt gräs och vackra träd med gläntor ut över sädesfält med stora solitärekar. Det västligaste partiet förbi Skäpperöd visar upp flera evighetsträd. Vi kortade turen så att vi inte kom bort till Spjällarebacken. En väg leder upp för backen där återfärden börjar på grusväg och helt plant. Granskogar passeras med inslag av bok. Denna del är alltså helt olik vägen dit.
En söndagstur nästa vår när boken nyss slagit ut och långa turen på 20 km var ett önskemål för många. Turen blev på 11 km.