Etikettarkiv: Uncategorized

Vandringsvecka i Skåne för ”utlandsvandrarna”

Måndag, Svedala, Sjödiken, Bokskogen, golfbanan och åter

Vi var fyra som samlades vid Sveakliniken vid Toftavägen kl 10 för att göra en repris plus lite mer av en tur för några år sedan. Vi gick först österut till området Påskaled och sen till Sjödiken. Det är idylliska små hussamlingar. Vid minnesmärket dvs en bild i profil av Sederholm kunde jag berätta att denne var en s k klok gubbe i början av 1900-talet som drog folk från hela Skåne att söka bota för sina krämpor. Folk hyrde in sig i husen runtom för besöket. Det har dock framkommit att han var en stor kund på apoteket i Svedala. Vi vek av upp mot gårdarna och husen vid Bjeretsvägen och in på ängarna ner mot sankmarkerna. Dags för fika i backe med utsikt. Solen lyste men gick i moln efter det. Vi fick många blickar på oss från korna som gick där. Vi kom på vägen mot bokskogen och passerade vägen mot Roslätt. En liten väg med kastanjeallé följde innan vi var inne i bokskogen igen. Vi följde Skåneleden och kom ner till Yddingen. En liten sandstrand! Vidare genom skogen till golfbanan. Dagens lunch där bland golfarna smakade bra. Tillbakavägen gick först på grusvägar den senare kom vi in på Skåneleden men fortsatte sen genom Bjeret. Fika på bänken på höjden. Vi var tillbaka före 16 efter drygt 14 km. 

Tisdag, Kulturens Östarp till Körsbärsdalen och Humlamaden och hem via Hemmestorps Björke

På nya stigar med Stig

Vi var 13 som samlades vid gästgivargården, två gick en kortare bit och vände åter. 

Vädret var inledningsvis mulet och lättade inte förrän efter lunchtid men då blev det över 20 grader. Vi gick rakt västerut med sikte på Körsbärsdalen. Det var lättgånget men lite backar kom sen. Ett område med björnbärsbuskar var lite jobbigt. Skogsvägar följde. Vi kom in på fäladsmarker före dalen. En uppförsbacke och man är uppe på toppen med fin fin vy. Här är berget synligt. Vidare förbi ett märkligt liggande träd med väldigt små plommon. Körsbärsdalen passerade vi i sydliga delen och vi kom upp i skogen där en djupa ravinen skär in i bokskogen, väldigt vackert. Sen blev det grusvägen åt öster och genom skogarna med stor variation av träd. Så småningom kom vi in i bebyggda områden i form av Hemmestorps Björke och Fure och snart var vi tillbaka. Det blev kring 12 km och vi var åter 15.30.

Onsdag, Snogeholmssjön, mest gul slinga

Vi var 11 som samlades vid Fiskarehus kl 10. Vädret var lagom men solen kom först efter turen. Vi gick längs vattnet norrut med ståtliga bokträd på andra sidan stigen. Man kommer in i område med ståtliga tallar blandat med andra träd. Stora granar sen och en grävd bred bäck dyker upp. Den går till Sövdesjön. Höjdskillnader, öppna fält och ängar mest, vägar som korsades. Fin rastplats hittades. Våtmarker och små sjöar men även det som varit lite större vattensamlingar. Vi spanade efter däggdjur men det blev väl som bäst en mask. Det är ganska lättgånget. Det var inga problem att följa leden även om gul markering ibland försvann. Vi kom in på Skåneleden delvis. Några skyltar om naturreservat syntes inte här. Ett stort område som planterades 1995 cirka ihop med SLU dök upp. Här bedrivs undervisning också. Betesdjur verkar det vara ont om. Vi kom så småningom till sjön och tog en fika vid sandstrand. Sen var det stora vägen till bilarna med slottet och alla dess ekonomibyggnader. Bengt berättade intressanta historier om bemötandet vid några besök. Det blev 12 km och vi var åter 15.15. 

Foto Bengt Ekwall

Torsdag, Grundsjön-Skogvaktarevägen

Vi samlades vid Skogvaktarevägen 41-32 i Näsum 09.30. Några anslöt direkt vid Grundsjön. Dagens vandring skulle vara cirka 12 km i relativt lättgången terräng, men med en hel del höjdskillnader.

 Vi tog med oss dagpackningen och åkte till Grundsjön, på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Väl där inledde vi med medhavd förmiddagsfika, i en lite bitande kall vind. Därefter vandrade vi längs Skåneleden, i huvudsak på avstängda skogsvägar. I en solig skogsbacke med utsikt över ett tidigare kalhygge där det nu syntes mest småbjörkar åt vi vår medhavda lunch. 

Därefter fortsatte vi vandringen, nu mest på skogsstigar, genom Näsums bokskogar, som enligt uppgift är Sveriges största sammanhängande bokskogsområde tills vi nådde en rastplats med bord, bänkar och ett vindskydd. Här stannade vi för eftermiddagsfika.

Efter fikat fortsatte vi på leden tills vi nådde Skogvaktarevägen 41-32. Väl där förbereddes nattlägret i form av 3 tält, 2 sovplatser i det nybyggda vindskyddet, medan övriga inkvarterades i det gamla torpet och den nyare backstugan.

Middagen bestod av potatissallad och grillat kött, som tillreddes över eldstaden framför vindskyddet. I samband med middagen utvärderade vi dagens vandring och pratade om nästa dags tur.

Fredag: Skogvaktarevägen 41-32 – Bökestad sågmölla

 Dagens vandring hade beräknats till cirka 11 km baserat på uppgifter ur en gammal bok om Skåneleden.

 Vi packar ihop nattlägret och förbereder dagpackningen (fika, lunch och regnkläder). Sedan ger vi oss iväg. Vandringen inleds med en sträcka som visade sig vara drygt 4 km istället för beräknade 3 km och som ledde till Östafors lägerplats. Huvuddelen utgjordes av skogsstigar men det förekom även en del mindre vägar. Enligt planen skulle vi haft förmiddagsfika där, men eftersom sträckan var längre än beräknat och kanske också något jobbigare än vi tänkt oss tog vi en tidig lunch istället.  

Därefter fortsatte vi längs Skåneledens etapp 3 i riktning mot Bökestad sågmölla. Precis efter att vi kommit in i Blekinge så fikade vi. Därefter fortsatte vi på stigarna i riktning mot vårt slutmål. Avståndsskyltarna som vi såg då och då på vägen avslöjade att avståndet från Östafors till Bökestad bör ha varit 10 km istället för de 8 km som stod i den gamla beskrivningen. Så när vi kom fram var de flesta ganska trötta och tyckte att det var skönt att ta av sig ryggsäcken, sätta sig i någon av de två bilarna och sedan åka bil i 20 minuter för att komma tillbaka till Dagens startpunkt. Väl där serverades saft och vatten medan vi hade lite eftersnack och summerade våra upplevelser. Vi var alla överens om att vädret hade varit helt fantastiskt med undantag för den lite kyliga inledningen. Därefter skildes vi åt.

Deltagare tor o fre: Pia, Lennart, Calle, Barbro, Eva, Charlotte, Bengt E, Catarina, Bengt A, Åse, Per

Foton Bengt Ekwall

>Långfärdskridskor i februari 2010

>
Snön hindrade långfärdskridskoåkning i februari på de flesta ställen i landet. Vi fick vänta på åkning ända till tolfte februari (fyra veckor) då vi fick rapporter om att stora isytor hade lagt sig på norra Vänern. Vår årliga övernattningstur hade turligt nog planerats till denna helg. Turen blev utlyst som klubbtur först på onsdagen och då som att det fanns platser kvar. Det är inte lätt att bestämma tur med snabba ryck, kolla in intresset hos dem som var med förra året, hitta logi, kolla isar hos israpportörer i Värmland, mm så det blev lite sura miner hos en del i klubben som ville ha turen klassad som en privattur. Vi var fjorton man som rätt hastigt kom iväg med två hyrda minibussar på torsdagen. Vi hade lyckats hitta sängplatser ute på Hammarö vid Karlstad/Skoghall. Efter telefonsamtal med två från SSSK i Stockholm så anslöt sig dessa båda äldre herrar på fredagsmorgonen genom att på väg till isen byta från taxi till lediga platser i våra bussar.
Fotograf: Erik Greyerz.
Fredagens tur citerad från turledaren Sven Karlssons färdrapport: Lite oroligt letande väster om Skage fyr initialt, ut till släppråken, sedan norrut till en nyligen islagd släppråk, gick ej att komma över, fortsatte tillbaka mot Skage fyr, hann halvägs när en släppråk bildades mitt bland deltagarna. Nu inget annat val än att försöka ta sig över den nylagda släppråken. En tvärgående spricka på den tunna kärnisen gjorde det extra spännade. Bredbent stakande utan skär fixade dock biffen för båda grupperna. Norrut efter snökant för första paus på V Söön, Fortsatte sedan mot Skoghall, passerade rännan utan problem och körde västerut. Stopp vid Stora Axelön med tyst minut för att hedra minnet av skridskokompisen Magnus Söderberg som tragiskt omkom i en lavinolycka för cirka två veckor sedan. Mycket vacker plats. Fina kärnisar västerut. Vände vid Stora Äggskär trots att isen fortsatte så långt ögat nådde. Fin rast vid Stora Axelön. Tillbaka över rännan för att nu köra söderut. Isen som vi åkte inledningsvis på morgonen fanns nu inte ett spår av. Förbi Skage fyr för ett spår mot öster. 61 km.
Fotograf: Erik Greyerz.

Lördagen: Över rännan ner mot vindkraftparken. Otroligt vlken isyta! Vid vinkraftsverken fick Fredrik, som nyligen gått ledarutbildning, ta över och köra västerut. Bra fart över fina isar. Fick vända nära gravkultarna. Första rast vid lövöklubben. Sedan åter mot Skoghall för att åka runt Hammarö. Andra fika vid Skage fyr. Sen upp mot Bonäsudden på magiska isar. Sedan åter mot Skoghall, 68 km

Söndagen: Först en stärkande promenad på 3 km från Mårön till Syd långön. Tog ca 45 min att vandra och varm blev man. Väster ut mot Karlstad på fina svarta kärnisar. Rast på Ullholmen. När vi väl startade drog vi västerut mot Karlstad. Vände vid Timmeröarna för att åka söderut mot Härö. Sedan in mot Ullholmen. Området öster om Härö-Ullholmen nylagt. Sedan österut mot Kristinehamn. Söder om Alvön islagt med jämntjock svart kärnis. Vilka ytor! Fortsatte till Rörkollreskären för att vända till startplatsen och promenaden till land. En fantastisk ishelg till ända och bara den långa hemresan kvar.

Summerat: Detta var en höjdarresa, precis som våra tidigare övernattningsturer. Det gäller att ta snabba, övervägda beslut för att komma iväg när tillfälle ges. Det är ytterst bra med skridskokontakter i landet och det får vi främst genom den iskongress som går vartannat år. Det är också ytterst bra att det finns personer som tar på sig att ordna resor med känsla för var det kan bli bra turer och modet att ordna – det kan ju bli misslyckat och det kan hända incidenter. Det var väldigt trevligt och lärorikt att ha med några deltagare från annan klubb. Vilken fin stämning och vilken hjälpsamhet det kan bli när man bor ihop och lagar mat tillsammans. Stora nyfrusna isytor är inte att leka med när vinden ökar, det räcker med fyra sekundmeter för att isen ska börja driva.

Fin video jag hittade på skridskonätet, youtube, med stämningsfull arabisk musik: vänern