Det har blivit tradition att vi åker till vandrarhemmet i Haväng till nationaldagen. Det är alltid lika rogivande att komma dit och sitta på innergården. Hela gården andas en trivsam atmosfär med värdparet och gästerna som kommer och går. Frukosten på gården med nya bullar, gott pålägg och annat gott är en av höjdpunkterna på dagen. Vi brukar sitta kvar när övriga har skyndat iväg och då kommer kaffegästerna som är ute och flanerar.

Platsen inspirerar att ta en motionsrunda på morgonen, det gör jag aldrig hemma. Den första morgonen tog jag en cykeltur över Ravlundafältet fram till Juleboda. Fältet är lite magiskt, nåt liknande vet jag inte om. En och annan tidig fågelskådare syns till, annars ingen. Det går att cykla till Juleboda utan att grindar ska passeras. Jag tog vägarna västerut sen och dyker efterhand en del grindar upp där cykeln måste lyftas över. Jag letade mig fram söderut och kom in i den magnifika bokskogen med kraftiga höjdskillnader och kom sen ut på fältet igen och drog mot vandrarhemmet för att inte missa frukosten till kl 9.

Eter frukosten gick vi över backarna mot Havängs sommarby. Halvvägs passeras en orkidéäng i ett våtmarksområde. Vi fortsatte förbi parkeringen tills den öppna ängen slutade. Där följde vi Klammersbäck på slänten till ängen tog slut och då finns en brant stig ner till en bro där vi gick på norra sidan om ån på en fin stig i den magnifika ravinen ner till havet. Över bron och sen upp till tallskogen för att få en fin vy längs denna stig som sen leder ut på Vitemölle backar. Här stötte vi på det stora fältet med stor sandlilja. Över backarna fortsatte vi till Vitemölla där man kan följa ån ner till havet på en stig. Sen var vi bort om till Kivik och vände för att gå längs havet tillbaka.

Nästa dags morgonpromenad gick över backarna öster om Ravlunda. Det finns en stätta vid busshållplatsen i Ravlunda. Jag gick över ängen norrut ner mot Verkaån. Där fick jag gå längs ån för att finna en övergång vilket var Gula ledens. Jag kom till Bengtemölla som är ett idylliskt ställe. Där gick jag upp för backarna och letade mig fram till Skåneleden, följde denna en bit och tog banvallen tillbaka till Ravlunda eftersom inga veterantåg har börjat gå än. Jag konstaterade att det måste vara ett jättejobb att hålla järnväg och tåg i ordning. Slipers och fyllning är mossbelupen och bra att gå på. Det måste vara många timmar iddellt arbete som läggs ner här, det finns kanske något EU-bidrag för även detta?

Vi tog en tur över Brösarps södra backar också. De är magnifika och även omgivningarna. Karin Hoffman beskriver en tur i Rofyllda platser tur 6. Sträckan här var inte helt lätt att hitta för att komma ut på vägen till Brösarp. Jag gick söderut över öppna ängar och såg att det finns en stig till gården där man sen kan komma ut till Tostarödsvägen och Ravlunda.