>
Snön hindrade långfärdskridskoåkning i februari på de flesta ställen i landet. Vi fick vänta på åkning ända till tolfte februari (fyra veckor) då vi fick rapporter om att stora isytor hade lagt sig på norra Vänern. Vår årliga övernattningstur hade turligt nog planerats till denna helg. Turen blev utlyst som klubbtur först på onsdagen och då som att det fanns platser kvar. Det är inte lätt att bestämma tur med snabba ryck, kolla in intresset hos dem som var med förra året, hitta logi, kolla isar hos israpportörer i Värmland, mm så det blev lite sura miner hos en del i klubben som ville ha turen klassad som en privattur. Vi var fjorton man som rätt hastigt kom iväg med två hyrda minibussar på torsdagen. Vi hade lyckats hitta sängplatser ute på Hammarö vid Karlstad/Skoghall. Efter telefonsamtal med två från SSSK i Stockholm så anslöt sig dessa båda äldre herrar på fredagsmorgonen genom att på väg till isen byta från taxi till lediga platser i våra bussar.
Fotograf: Erik Greyerz.
Fredagens tur citerad från turledaren Sven Karlssons färdrapport: Lite oroligt letande väster om Skage fyr initialt, ut till släppråken, sedan norrut till en nyligen islagd släppråk, gick ej att komma över, fortsatte tillbaka mot Skage fyr, hann halvägs när en släppråk bildades mitt bland deltagarna. Nu inget annat val än att försöka ta sig över den nylagda släppråken. En tvärgående spricka på den tunna kärnisen gjorde det extra spännade. Bredbent stakande utan skär fixade dock biffen för båda grupperna. Norrut efter snökant för första paus på V Söön, Fortsatte sedan mot Skoghall, passerade rännan utan problem och körde västerut. Stopp vid Stora Axelön med tyst minut för att hedra minnet av skridskokompisen Magnus Söderberg som tragiskt omkom i en lavinolycka för cirka två veckor sedan. Mycket vacker plats. Fina kärnisar västerut. Vände vid Stora Äggskär trots att isen fortsatte så långt ögat nådde. Fin rast vid Stora Axelön. Tillbaka över rännan för att nu köra söderut. Isen som vi åkte inledningsvis på morgonen fanns nu inte ett spår av. Förbi Skage fyr för ett spår mot öster. 61 km.
Fotograf: Erik Greyerz.
Lördagen: Över rännan ner mot vindkraftparken. Otroligt vlken isyta! Vid vinkraftsverken fick Fredrik, som nyligen gått ledarutbildning, ta över och köra västerut. Bra fart över fina isar. Fick vända nära gravkultarna. Första rast vid lövöklubben. Sedan åter mot Skoghall för att åka runt Hammarö. Andra fika vid Skage fyr. Sen upp mot Bonäsudden på magiska isar. Sedan åter mot Skoghall, 68 km
Söndagen: Först en stärkande promenad på 3 km från Mårön till Syd långön. Tog ca 45 min att vandra och varm blev man. Väster ut mot Karlstad på fina svarta kärnisar. Rast på Ullholmen. När vi väl startade drog vi västerut mot Karlstad. Vände vid Timmeröarna för att åka söderut mot Härö. Sedan in mot Ullholmen. Området öster om Härö-Ullholmen nylagt. Sedan österut mot Kristinehamn. Söder om Alvön islagt med jämntjock svart kärnis. Vilka ytor! Fortsatte till Rörkollreskären för att vända till startplatsen och promenaden till land. En fantastisk ishelg till ända och bara den långa hemresan kvar.
Summerat: Detta var en höjdarresa, precis som våra tidigare övernattningsturer. Det gäller att ta snabba, övervägda beslut för att komma iväg när tillfälle ges. Det är ytterst bra med skridskokontakter i landet och det får vi främst genom den iskongress som går vartannat år. Det är också ytterst bra att det finns personer som tar på sig att ordna resor med känsla för var det kan bli bra turer och modet att ordna – det kan ju bli misslyckat och det kan hända incidenter. Det var väldigt trevligt och lärorikt att ha med några deltagare från annan klubb. Vilken fin stämning och vilken hjälpsamhet det kan bli när man bor ihop och lagar mat tillsammans. Stora nyfrusna isytor är inte att leka med när vinden ökar, det räcker med fyra sekundmeter för att isen ska börja driva.
Fin video jag hittade på skridskonätet, youtube, med stämningsfull arabisk musik: vänern
