Författararkiv: kajpersson

Profilbild

Om kajpersson

Jag är ledare och deltagare i SIK, Skånes Isseglarklubb, som inte håller på mycket med issegling utan långfärdskridskor och under icke-istid även inlines, vandring, cykling, mm. Jag är därför utomhus mycket och lägger upp och förbereder turer på is och på land. Detta kombineras med intresse för natur, kulturlandskap, motion med pulshöjare och friluftsliv.

>Isar och skridskoturer i Skåne och Halland januari 2010

Lämna ett svar

>Säsongens och årets skridskoturer inleddes redan på nyårsafton. Denna vecka hade jag uppdraget som israpportör. Det innebär att ta reda på åkbar is, kolla väder och ha kontakt med skridskoledarna för helgen. De lättfrysta Fjällfotasjön och Yddingen nere vid Svedala hade frusit till och hade hård fin yta. Yddingen ligger mer öppet och kan vara lurig. Fjällfotasjön ligger inbäddad i skog och är flikig och därmed rolig att köra på. Vi var 30 deltagare i två grupper som hade en fin sista dag på 2009.
Dan efter hade vi rapport på att Krankesjön vid Revinge hade bra yta. Det stämde. När vi körde därifrån hade säkert 30 bilar kommit dit. Genom en spanare hade vi fått uppgift om att Vombsjön vid Veberöd hade bärig is i västra delen. Underbar is mötte oss.

Dan efter höll vi oss till Vombsjön och kunde köra runt hela sjön två varv. Östra delen var knappt bärig men genom att hålla långa avstånd mellan åkarna klarade vi 3 cm tjock is vid Björkaån. Sen hade nog inte isen orkat mer. Solen sken och gjorde dagens minnesvärd.

56 deltagare lockades dan efter till Klagshamn och en tur ner till Höllviken. Det var den bästa isen på tio år tror jag. Vi tog oss nämligen utan problem ner till Foteviken och runt Hammars näs och förbi Vikingabyn för att landa vid Falsterbokanalen. Samma väg tillbaka gav en tur på 37 km. Vilken härlig dag med solen på ditvägen och lite fin pulshöjare i lätt motvind på tillbakavägen.

Den sjätte gjorde vi en lite unik tur genom att ta oss från Falsterbokanalen, runt Knösen dvs Skanörs norra udde, och på flommar och laguner ända ut på Måkläppen i Falsterbo. Det blev 35 km med returresan. Från Bakdjupet i Skanör tar man sig på småvatten till Skanörs hamn och på Flommarna genom Flommens golfbana med lite klättrande över spängerna. Sen får man gå en bit för att komma till lagunen vid Falsterbo fyr. De grunda lagunerna kring Måkläppen hade frusit till så vi tog oss längst ut. En sälkoloni låg på sanden, orädda, och såg på oss med stora ögon. Den är lite Skagenkänsla längs ute och de fina molnformationerna och lätt sol gjorde oss lyriska.

Jag tog en liten videosekvens förbi fyren.

 

 

 

 

 

Den 16´e hade vi hyrt buss och tog oss till Varberg och Balgöarkipelagens is. Det är inte ofta detta vatten lägger sig. Det var en härlig känsla att åka ute i skärgården på jämn och fin is i medvind. Bussen hämtade oss och körde till Kungsbackafjorden. Här körde vi rätt långt ute bland öarna och snirklade oss fram strandnära och ute på större ytor. Vi fick uppleva sving, dvs när isen går i vågor av tyngden från oss åkare. Vi var också längre in i fjorden förbi Tjolöholm slott på fin blankis. Vi avslutade turen i Gottskär hamn där bussen väntade. Det sägs att förra gången isen låg här var 1986.
Foto: Lars Carlstedt

 

 

Lite fakta som skridskoåkaren Jan-Erik Norne, bidragit med: Halland verkar bara ha en enda bebodd ö nämligen Vendelsö som ligger utanför Frillesås, drygt 3 km N Ringhals och lika långt S om tätorten Åsa. Ön har bebotts av jordbrukare och skeppare. Befolkningen var känd för sin oräddhet: ”Bär isen en skata, bär den också en Vendelsöbo”. Enligt Källgård fanns 1990 bara en helårsboende invånare kvar, ”Ester på Vendelsö”. Samtidigt byggdes en granngård om till vandrarhem. Ön ägs och förvaltas av Länsstyrelsen som också driver Vandrarhemmet.
http://www.lansstyrelsen.se/halland/amnen/Naturvard/naturreservat/varberg/Vendelsoarna.htm
Den intressanta naturen och geologin, verkar vara värd en resa och någon dags exkursion under sommarhalvåret.
Det finns några fler öar i Halland som har varit bebodda men nu övergivna.
Nidingen naturligtvis som ju är känd fyrplats.
Malön ligger strax utanför mynningen till Kungsbackafjorden, uppkallad efter sina vidsträckta strandmalar (klapperstensfält).
Tylön utanför Tylösand har en Heidenstamfyr som släcktes 1968.
http://www.sfv.se/cms/showdocument/documents/sfv/kulturvarden/2007_01/tylon_ar_porten_till_halmstad.pdf
Varbergs kommun har två övergivna öar, Balgö och Skrivareklippan.
Balgö, Hallands största ö med 190 ha, var tidigare livaktig med jordbruk och djurskötsel och hade helårsboende fram till 1966. Ön betas nu av Mufflonfår och dovhjort året om och av nötkreatur om somrarna.
Ön hyser 44 häckande fågelarter och 293 växtarter.
Vid samma tidpunkt åkte man i skärgården norr om Göteborg. Njut av skridskor i Göteborgs skärgård, närmare bestämt kring Käringön, Mollösund, mm:



Veckan senare kunde vi avundas stockholmarna. Ingaröfjärden 23 jan 2010:

Snön som kom i olika etapper under andra halvan av januari ställde till det för oss skridskoåkare. Det blev inte mycket till åkande. En eftermiddag 26´e kunde dock is befaras mellan Västra hamnen och Limhamn i Malmö. Detta händer inte ofta.
Fota: Lars Carlstedt

Ribbans kallbadhus, Turning Torso och Catharina Carlstedt, mångårig skriskoåkare

>Min Tio-i-topp-lista i Skåne

Lämna ett svar

>


1. Österlen, Åhus till Baskemölla och Haväng till Verkasjön, Drakamöllan
Från Haväng till Baskemölla får du en vandringstur längs havet på cirka 22 km. Läs här om en tur i mitten av augusti: Vi satte våra bilar i Tjörnedala vid Baskemölla, tog två taxibussar som vi bokat och for till Ravlundafältet där vi startade vår tur. Vi följde kusten på Skåneleden fram till Stenshuvud där vi tog vattennära stigen och kom sen ut på ett underbart fält där ljungen stod i blom. Vilken syn! Sen valde vi att ta av skorna och gå barfota längs vattenbrynet så långt det gick fram till golfbanan. Därefter är det för stenigt för att gå barfota. Havet har tagit mycket av kusten här och lämnat kvar sten i drivor. Hela denna sträcka från Stenshuvud till Vik utklassar det mesta i naturupplevelse enligt min mening. Helt gudomligt! Efter lilla trevliga Vik gick vi för ett dopp i Prästens badkar. Ok, vi fick inte plats där utan tog doppet bredvid på de märkliga sandstenshällarna. Sen var det en kilometer kvar till Tjörnedalagården i härlig natur och en kraftig backe på slutet. Då hade vi gått 20 km med start halv elva och vi var framme halv fem.
Vandring Haväng till Vantalängan och åter, en tur på drygt 20 km gjord på sommaren: Vi vandrade Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp norra backar. Utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm. Vi var hemma vid 19-tiden.
Vandring Åhus till Haväng med avstickare längs Julebodaån till Drakamöllan.


Vandra barfota på stranden fram till Juleboda, gör en sväng in om till fantastiska Drakamöllan och sen över Ravlundafältet till Haväng.
2. Kullahalvön
Vandring Jonstorp till Mölle, cirka 20 km, gjord i september: Vi hade satt bilarna i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar en del höjder med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi kom upp på en del höjder. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen.

3. Norra Bjärehalvön
Vandring på Skåneleden mellan Torekov och Båstad. Det är en tur på drygt 20 km som går längs havet, in i landet väster om Norrvikens trädgårdar och förbi Hovs hallar.

4. Hallandsåsen delen Sinarpsdalen med Grevie åsar och Axelstorpsravinen
Vandring över Grevie åsar, förbi Grevie, genom Sinarpsdalen, drygt 20 km: Vi tog oss med hyrd taxibuss till Grevie backar. På backarna finns en markerad runda på tre km som leder vandraren dels över gräsbevuxna grusåsar som bildats av inlandsisen, på åsar där det växer enebuskar, genom små lundar och längs stengärden och stenrösen. Hade vi gått här på våren hade backarna varit fulla med backsippor. Vi gick vidare till Grevie och fann leden genom Sinarpsdalen som de flesta har åkt igenom med tåget norrut mot Göteborg. Sen 2008 finns det här en markerad vandringsled på 3,5 km, Båstads stolthet på naturvårdsområdet. Vägen genom dalen erbjuder också en fin cykeltur. Vi gick in mot Båstad. Före Båstad utgår en elva kilometer lång vandringsled, Axelstorpsleden, som leder vandraren genom Axelstorpsravinen. Axelstorpsskogen är ett naturreservat med bokskogar. Vi gick en del av denna. Man har gjort misstaget att markera leden med grön färg vilket gör att det kan vara lite svårt att hitta rätt. Det är rätt kuperat vilket vandraren ska var beredd på. Ravinen är imponerande och gångstigen har man dragit fint längs fördjupningen.

5. Hilleshögs backar med kuststräckan Borstahusen till Råå
Detta är en härlig sträcka där du kan vandra eller cykla och föralldel också köra inlines fast då längre in på landbacken. Vandringen går helt kustnära med Öresund bredvid dig och en dramatisk kust efter Skånska förhållanden. Cykelturen är också kustnära för det mesta men vid Hillehögs backar får du ta in på en backig del och mellan Ålabodarna och Fortuna finns bara en smal stig längs en rasbrant. Inlinesturen går från Landskrona över Glumslöv och ner till Rydebäck och sen längs kusten.

6. Falsterbohalvön
Vandring eller löpning. Vi stannade till vi en av badplatserna i Ljunghusen och jag tog en löptur på stranden. Det är inte helt lätt att ta sig fram på grund av tången men det går. Där lagunen vid Ljunghusens golfklubb börjar får man vända om man inte tar av sig skorna och vada över till andra sidan för att fortsätta mot Falsterbo. Men vilken känsla att gå eller springa här! Tänk att vi här nere i sydvästra Skåne har så nära till så fantastiska stränder! Någon vecka senare stannade vi vid Falsterbo strandbad och jag sprang längs havet och på återvägen genom skogen i Stadsparken och vid strandbaden och över sandklitterna. Vid ytterligare ett tillfälle sprang jag ut och rundade Falsterbo fyr och tog vägen genom Falsterbo stadspark på tillbakavägen. Vilket område! Ta med löpardojorna nästa gång du åker hit!

7. Hagestad naturreservat, Sandhammaren
Vandring från Nybrostrand över Hammars backar, Kåseberga, Sandhammaren, Mälarhusen och upp till Skillinge. Det börjar med vandring längs sandstranden, fortsätter över de härliga backarna där Ales stenar passeras, passerar härlig ljungfält efter Löderup, följer kusten vidare över breda sanstränder runt Sandhammaren och vidare norrut på sand och förbi små samhällen längs kusten.

8. Halen-Raslången-Immeln
Paddling i tre sjöar.
Från Immelns samhälle: Vi följde västra sidan för att få mindre vågor. I den lilla sjön Jumma som man kommer till via en kanal tog vi fika på stenarna. Härligt! Lugnt och solsken. Vi fortsatte upp till Breanäs för att kolla in vindskyddet. Vi hittade en perfekt övernattningsplats med sandstrand för badet och tre eldstäder att välja mellan. Vi slog upp tre tält, badade och satte upp eld. Vi fick en härlig kväll vid brasan. Vi tog frukost vid stranden och plockade sedan blåbär som det fanns i mängder. Här är det verkligen fin natur. Vi kom inte iväg förrän vid 11-tiden och körde då in i den fina näckrosviken intill. Vit och gul näckros sågs, den sällsynta röda finns i sjön men längre söderut. Vi paddlade sen i motvind söderut och höll oss nära land.
Halen och Raslången: Vi hyrda kanadensare i Olofström för en helg, 630 kronor inkl vagn 100 kronor och 30 kronor till kommunen för att de underhåller övernattningsplatserna och lägger fram torr ved. 12 mil eller 75 minuter från Lund och man når en vildmark som inte går av för hackor. Att inte fler kör hit? Efter en kort avvikare in mot samhället tog vi oss med kanadensaren västerut i Halen och passerade ett farledsmarkerat parti med några härliga sommarstugetomter intill sjön. Vi paddlade längs några av de fina öarna som ligger här och tog lunch på en av dem. Helt gudomligt vacker natur! LUGNET nådde oss. Det är iöronfallande hur tyst det kan vara. Man behöver inte dra till fjälls för att uppleva detta. Vi passade också på att ta oss en promenad på de stigar som blivit upptrampade på den lilla ön (Söderön). Med kanadensaren tog vi oss nu över med vår lilla vagn vid Alltidhult. Det är inte helt enkelt att ta sig fram med packning i farkosten och rätt ojämna stigar och det är säkert en kilometer långt. Vi satte båten i Raslången och kom sen förbi Kiön och tog oss längst ner till Bökestad där vi letade upp övernattningsställe i vindskyddet. En mycket vacker plats inklusive omgivningen. Vi var ensamma om stället och hade snart fått igång en eld med hämtat torrvirke. Det är en härlig känsla att sova ute i vindskydd med en eld framför sig och natten som bakgrund.
Det är också en härlig känsla att vakna upp och ligga och dra sig med öppen ridå till naturen och en öppen eld som utsikt. Vi paddlade sen hela Raslången upp genom Björnasundet och upp till passagen till Gillesjön. Här gjorde vi halt för middag som intogs på den bro som leder över vattendraget. Här är det verkligen tilltalande att vistas. Vi njöt i fulla drag i den härliga naturen. Vi följde sen den vackra östra sidan av sjön och drog oss upp till övergången. Sen var det raka vägen till Olofström eftersom tiden gått och det blivit tid för inlämning, som ska ske helst före kl 16.30.

De tre sjöarna är utmärkta skridskosjöar som en van skrinnare kan avverka på en sexmilatur med goda isförhållanden. En oslagbar tur i vildmarksnatur och är solen framme får du en oförglömlig tur speciellt på Halen och Raslången (Filkesjön i norr kan vara en mellansjö).

9. Söderåsen
Vandring en sen aprildag, drygt 20 km: Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader. Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser (utdrag från färdledaren Åse Ehrenfors färdrapport).

10. Ven
Vandring på Ven, cirka 14 km: Bäckviken på ön Ven når man efter en halvtimmes båttur från Landskrona. Vi vandrade till Nämndemansgården där vi provsmakade från äppleträden och såg oss runt. Det blev sen stubbåker ner till Södra fyren och sen grässvål där även en lämplig cykel kan ta sig fram. Längs hela vägen på västra sidans rasbrant växer buskar och förkrympta träd. Det är ett skönt böljande landskap. Vägen är lättgången. Det hade gått att ta sig fram nere på stranden men det är mycket sten och tar nog ganska lång tid. I spridda flockar drog sig sen gruppen fram mot Kyrkbacken och S:t Ibbs kyrka där vi satte oss utanför muren med utsikt ut över Öresund. Vi satte fart och rundade Västra fyren för att sen dra oss ner mot Norreborg, hela tiden längs rasbranten. Denna sträcka förbi campingen och en husrad och skog är vacker att vandra. Hakens fyr passerades och sen är det en kort bit fram till Bäckviken. Denna sista del går på nylagt stensatt stig eftersom branten rasat. Ön är fem km lång och tre km bred. Vandring 5 km i timmen, vandring inkl småpauser 3,3 km i timmen Det var lagom tid för att ta sig runt med en grupp av denna storlek, är man två personer går det lite fortare.
Cykla på Ven och du kan få ihop en tur på allt mellan 10 km och 30 km på de olika cykelbara vägarna.

>Italien – På spaning inför vandring vid Amalfikusten + Bologna o Marche’ 2009

Lämna ett svar

>Ibland vill man vidga sina vyer och vandra utomlands kombinerat med semester. På bloggen finns utlagt en del om vandring i Europa, det finns speciellt mycket om franska rivieran, bl a ett häfte på sju sidor om kusten kring Nice.

Detta blev semesterturen som bara blev ett smakprov på hur en vandring kan vara längs Amalfikusten. Det gäller alltså kuststräckan på 50 km söder Sorrentohalvön i Italien med orter som Positano, Amalfi och Salerno, samt ön Capri. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Orsakerna kan vara många men i mitt fall var det denna gång en blandning av dåligt väder, mörkrets inbrott klockan sjutton, d-t branta berg, dålig benstyrka hos medresenären och att det var första gången på detta ställe (och då vill man gärna se lite av omgivningen). Jag hade förberett lite i form av lån av en bok om vandring vid denna kust av Sunflower-förlaget (denna bok måste ha glidit ur ryggsäcken på bussen så det var också en orsak till utebliven vandring). Jag hade också tyska Kompass-förlagets karta i 1:50 000 om Sorrentohalvön och Amalfikusten. Monica Björk har en sida om Amalfi och Capri i sin bok om Vandring i Europa. På nätet hittade jag Vagabonds artikel om vandring mellan Positana och Praiano. Annars var det inte mycket att finna beträffande vandring, skrivet på svenska. Det är en orsak till att denna sina. Sveriges.com finns till. Initalia.se har mycket allmän information utlagd på sin sida.
Hur bildar man sig en uppfattning om området som man tänker åka till och vandra i? Jag har inte vant mig vid att använda Googleearth men den är superb för att se på terrängen. Googlemaps går också. Det hade varit en bra idé att också köpa en bok om området för att få en viss uppfattning av terrängen. OCH: det blir ju mörkt lika tidigt som hemma i Sverige! Jag vill INTE vara ute på en vandring när det blir mörkt! Jag minns med fasa den söndagskväll i vintras då sonen och jag gick en tur i Skrylleområdet vid Måryd utanför Lund och det hann bli mörkt innan vi var framme vid bilen på den ensliga parkeringen. Har man inte ficklampa med och terrängen är okänd är det väldigt mörkt i skogen!
Jag hittade artiklar om Gudarna stig som hade helt olika uppgifter om längden på turen, allt ifrån åtta timmar enligt Vagabond till tre timmar i en resebyrås beskrivning. Den sistnämna antar jag utgick från var deras buss stannade så de slapp upp- och nerförsdelarna. Jag har fortfarande inte fått klart för mig mellan vilka orter denna Gudarnas stig sträcker sig. Monica Björk gick samma sträcka som Vagabonds reporter.
Det som förvånade mig vid jämförelse mellan verklighet och beskrivningar var att orterna såsom Amalfi och Positano var så små i förhållande till vad jag bildat mig en uppfattning om. Det var rentav så att jag missade att stiga av bussen i Praiano för vi märkte inte att vi var där. På grund av att det är så brant ser man bara parkerade bilar och inte bebyggelsen om man sitter inåt bergsväggen i bussen. Att det är så pass brant längs kusten var också en överraskning.

Turer:
Bästa stället att bo och utgå från för vandring är nog Amalfi. Här finns många leder upp i bergen att välja på. Det gäller också Praiano och kanske Positano. Det går en del leder ut från Sorrento som leder ut på udden, där kan man ta buss tillbaka. Det går en lång led på södra delen av udden.
En lagom dagsetapp kan vara den från Praiano till Positano, en del av Gudarnas stig. Det är massor av trappsteg ner till Positano vilket är jobbigt för knäna. Alternativet är att ta trapporna uppåt i motsatt riktning. Vi gjorde en enkel variant och gick på vägen mellan orterna en söndag då det var mycket glest mellan bilarna, det tog en knapp timma. Längs vägen såg vi några skyltar uppåt till Gudarnas stig om man vill stiga av eller på längs vägen.
Amalfi upp i pappersmöllornas dal och vidare uppåt till Ravello finns en kort och fin tur på knappt tre timmar. I Amalfi tar man en trappa upp på södra sidan av vägen upp i dalen, i början går den fint längs citrusodlingar.


På Capri gick vi efter Monica Björks beskrivning, först från Capri stad (bergslift upp) och ut på udden till Jovis villa där romarrikets kejsar Tibertus bodde, han efter Augustus. Det är välskyltat och lättgånget i fina gränder med prunkande trädgårdar. Sen vände vi tillbaka och tog av till Arco Natural, en enorm klippbåge, och sen en ytterligare sväng innan vi var tillbaka i centrum.

Erfarenheter:
Åk helst inte efter siste oktober, det kan vara ganska regnigt därefter och flera flygbolag landar inte i Neapel. Det är klart bättre att landa där än att först komma till Rom och sen, ofta med övernattning i Rom, ta sig med tåg till Amalfikusten. Det kan vara ganska kallt på hotellen i november.
Det finns väldigt många busslinjer som även trafikerar småorter, det är bra att veta när man vandrar.
Dubbelchecka uppgifter som du får vid frågor, många svarar utan att ha rätt information.
Skaffa bra lokala kartor, lita inte på att hitta utgångspunkter med hjälp av skyltning, den kan vara rätt så bristfällig.
Det går inga båtar längs kusten t ex från Amalfi till Sorrento vintertid!
Vi har alltid fått mycket prisvärda hotell via resfeber.se.
Tåget till Pompei: det finns två Pompei, hoppa enklast av vid Pompei Scavi.
Tag med sittunderlag på tåget, det är plaststolar på tåget. Ljudnivån är skräning. Men det är billigt!
Bussbiljett kan man inte köpa på bussen utan i kiosker. Det är billigt, men inte om man blir tagen utan biljett. Det är lätt att haffa bussen även om det inte är en hållplats där du står, de stannar. Bussen från Sorrento till Amalfi har två varianter, en kort och en lång, och en variant går över Piano di Sorrento/ Saint Agnello där man kan hoppa på och av om man bor där.
Trafiken längs Amalfikusten är gles en lördag förmiddag och en söndag. Det går faktiskt bra att vandra längs vägen om man inte orkar gå upp i bergen.

Bologna, Toscana, Marche’ i juni
Sonen hade blivit inspirerad av Solens mat o Bo Hagströms böcker om italiensk mat. Jag hängde med. Vi hyrde bil i Bologna och började med att upptäcka alla charkuteriaffärer och allt annat som finns i denna fina stad med sina arkader. Utanför Modena på den enormt stora och platta landsbygden hittade vi en av de kända matställena. Inget att välja mellan, mjölk förbjuden i kaffet, inga mobiltelefoner! Vidare till Zocca, en liten ort i härlig natur där bl. À det fins den fina kosorten som ger parmesanosten Vacca Rossa. Nästa natt i ort utanför Florens och på dagen över passet till Forli, ett bergigt och skogsklätt område med vandringsleder. Rocca är en fin ort där parmesankräm inhandlades. Nästa ort är fina Fano. Norr om finns enorma sandstränder upp till Rimini. En barfotalöpning där gav kraftig träningsvärk i vaderna. Och blåsor under tårna. Här ska man äta fisk, t ex på Fiskekollektivets servering, billigt och gott men stökigt. Efter Fano kör vi mot Bologna men viker av till orten Brisigella, en fin liten stad i ett vackert landskap. Den bästa maten och den billigaste får man på landsortsrestaurangerna!