Författararkiv: kajpersson

Profilbild

Om kajpersson

Jag är ledare och deltagare i SIK, Skånes Isseglarklubb, som inte håller på mycket med issegling utan långfärdskridskor och under icke-istid även inlines, vandring, cykling, mm. Jag är därför utomhus mycket och lägger upp och förbereder turer på is och på land. Detta kombineras med intresse för natur, kulturlandskap, motion med pulshöjare och friluftsliv.

Cykel till Torna Hällestad, Knickarp. Vandring Söderåsen, N Själland. Inlines 2009

Lämna ett svar

>
Cykeltur till Södra Sandby, Trollskogen, Torna Hällestad, Dalby och Hardeberga, 55 km.
Det är utan tvekan trevligt att ta en cykeltur tidig vår ut i närområdet och till någon trevlig by. Lund har en fin nyasfalterad cykelbana till S Sandby där tidigare gick järnväg. Härifrån går en trevlig naturskön nyasfalterad lågtrafikerad väg till Torna Hällestad. Jag valde vägen över Måryd och Trollskogen som idag var jobbig med sitt grus och motvinden. Trollskogen är dock härlig att passera med sina vresbokar. Intill ligger Torna Hällestad som är uppbyggd kring landsvägen, den gamla bygatan. Eftersom det är ett typiskt exempel på utvecklingen av en skånsk by tar jag med lite text och varför samhället ligger där det ligger och ser ut som det gör. Knutpunkter i byn är korsningen mellan Byvägen och Tvedöravägen, samt torget framför livsmedelsaffären. Vägnätet i byn är unikt i jämförelse med byar på landsbygden. Det är små vindlande grusgator som man annars ser i fiskesamhällen längs Skånes kust. Husen ligger tätt med små fina trädgårdar. Närheten till ypperlig natur är unik. Här finns stora åsar, fin bokskog, små vattendrag, stora betesängar, fina cykelvägar till näraliggande orter, fina vandringsmöjligheter bland annat på Skåneleden och stora betesfält på övningsfälten till Revinge för flockar med kringströvande kohjordar. Det finns en aktiv fotbollsförening, ett aktivt byalag som också driver ett söndagsöppet kafé och det är en by med eget veckoblad om allt som händer i orter och bland dess invånare. Det är alltså ett ganska unikt samhälle!
1910 drogs järnvägen mellan Lund och Simrishamn fram till Torna Hällestad. Åsarnas grus började exploateras i stor skala. Ett cementgjuteri fanns också. Grustaget drevs till slutet av 1960-talet, då gruset tog slut. Många Hällestadsbor arbetade inom stenindustrin i Dalby och Hardeberga eller på tegelbruk i Veberöd. En annan viktig arbetsgivare var regementet i Revinge, som bland annat behövde skräddare och skomakare.
Järnvägen gjorde det möjligt för stadsbor att ta sig ut på landet. Det gick ett utflyktståg till Torna Hällestad från Malmö. Malmöborna kom för att andas frisk luft och roa sig på tivolit Boklunden. Byn började redan på 1800-talet att växa västerut. Efter järnvägens utbyggnad fortsatte det successivt att byggas nya hus ner mot stationen längs Trollskogsvägen.
Under början av 1900-talet och fram till 1950-talet var Torna Hällestad ett livligt samhälle. Här fanns, liksom i många andra byar vid denna tid, många hantverkare. Det fanns skräddare, smeder, skomakare, bagerskor och strykerskor för att räkna upp några. Lanthandel och krogetablerades i byn redan på 1860-talet. Hotellet var byns samlingspunkt där alla viktiga beslutfattades. Telefonstationen kom till byn 1909.
Under 1940-50-talen började byn att förändras, allt fler lämnade jordbruket och försörjde sig på industriarbete. Torna Hällestad kunde erbjuda sina invånare nästan all service de efterfrågade. Med bilismens intåg på 1950-talet förändrades möjligheterna att arbeta och göra sina inköp på en annan ort än bostadsorten. Det medförde så småningom nedläggning av affärer och service samt mejeri, bageri och andra verksamheter i byn.
I orterna runt Malmö byggdes villor under 1960-talet så även i denna by Under 1980-talet ökade återigen inflyttningen till byn. Befolkningsantalet börjar sakta stiga. Många barnfamiljer flyttade ut från Lund till Torna Hällestad. Infyttningen av barnfamiljer gjorde att skolan öppnade1988 efter att ha varit stängd i 20 år. Ytterligare ett område bebyggdes på 1990-talet med villor. (Testen delvis tagen från utredning av Ramböll, gjord åt Lunds kommun).


Vandring på Söderåsen,
Klöva hallar till Skäralid, 24 km
Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader.
Vår färdledare i SIK, Skånes isseglarklubb, Åse Ehrenfors skrev så här fint i sin färdrapport, lite nerkortat: ”Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Det behövdes ingen soldans på dansbanan vid Klövahallar, istället zippade vi loss nederdelen på våra funktionella vandringsbyxor och förberedde oss på fästingbesök. Våra bara armar smordes in med solfaktor, vi längtade efter vårvindens smekningar. Eller rättare sagt försommarvinden. Det visade sig att Karin Boye´s rader ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” inte skulle vara en särskilt bra beskrivning av dagens naturupplevelse. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Bladen var inte fullt utvecklade och små bruna rester av knopparna hängde fortfarande kvar bland det ljusgröna klorofyllet. Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Det syntes att ingen stor John Deere traktor hade varit i närheten av den jorden. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser. Vi var tillbaka till civilisationen, Harley Davidsson och sommarbilar. Tänk så många sätt det finns att njuta av våren…..”.

Inlines nordost om Lomma, 35 km
Härligt att dra på sig inlines igen! Det är segt att komma ur en influensa! Skönt då att komma igång igen och då passar inlines bra. Det är inte gympans eller löpningens antsrängning utan här är det benstyrkan som gäller och den minskar inte för några veckors vila utan kan snarare vara välbehövligt för knäna. Det var endast andra turen för året, det är lite segt att komma igång. Denna gång samlades vi i Lomma några stycken och körde på trevliga cykelvägen till Bjärred och sen småvägar genom Bjärred. På våren och sommaren brukar vi vara ute samtidigt med motorcyklisterna, och här har de ofta som mål glasskiosken i Bjärred. Efter en kortare bit vid motorvägspåfarten tog vi till Borgeby slott och vidare rakt österut till Stävie på asfalt klass sämre med bra vibrationsträning i en halvtimme. Vi pausade i idylliska Stävie med välhållna vita gårdar mm. Vägen tillbaka går på finfin asfalt till Fjelie, under stora vägen och sen på ypperlig asfalt till Habo ljung. Ännu en tur på Sveriges finaste inlinesområde! Det är slätt, många fina cykelbanor, mänga små fina vägar med bra asfalt, fria vidder, trevliga små byar…


Vandring norr om Helsingör, Danmark, 22 km
Vår söndagsvandring i SIK tog steget över sundet denna söndag. Med sikte på Marienlyst startade vi vid 11-tiden och gick vi först genom stadskvarter i Helsingör och sen längs stranden och passerade konferenshotellet vid kusten. Sen bar det av uppför och landborgen nåddes efter några hundra meter. Vi gick sen längs landborgsstigen genom fager bokskog, förbi rhododendronbuskar höga som små hus, golfbanan, mm. Vår tur gick sen in genom mer bokskog, förbi några sjöar. Stopp; det hade blivit hög tid för lunch. Regnet hade duggat mer eller mindre på oss hela tiden. Vi satte oss under en väl täckande bok och se då upphörde regnet strax. Vår omväxlande tur fortsatte förbi ett mysigt kaffeställe vid Hammermöllen (nu vet vi det till nästa gång) längs skiftande stigar breda som smala. En äng uppenbarade sig som omväxling mot skogen och nu värmde solen oss och en del blöta kläder. Nu var det riktigt skönt. Den stora Bögeholm sjö rundades, mycket vacker och idyllisk! Ömsom skog och ömsom äng och vi kom ut på öppna ytor. Längs skogsvägar fortsatte turen i behaglig vårvärme genom Teglstrup Hegn. Den sjätte och sjunde sjön passerades. Vi återknöt kontakten med de två första sjöarna men tillbakavägen valde vi att följa bebyggelsen, bl a den stora LO-skolan och Dansk Folkeferie. Den sista biten gick vi genom stan och hann precis till fembåten till Helsingborg.



Cykling kring tre sjöar samt kring Knickarp, 35 km
Det rör sig om området mellan Sjöbo och Ystad. Jag och sonen tog en cykeltur en lördageftermiddag. Området har lockat länge. I vintras hade jag fina skridskoupplevelser på Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmssjön. Det är långt ifrån alla år dessa sjöar ligger med så bra is. Knickarpområdet har lockat för sitt böljande landskap som är populärt bland motorcykelåkare.
Vi kom när rapsen stod som finast med sina gula böljande fält. Vi startade med dagens lunch på Sjöbo Gästis, ett välbevarat genuint gärstgiveri. Vi körde bilen med cyklarna till en liten parkering norr om Ellestadssjön. Vi letade oss upp till Frihult efter att ha passerad Snogeholms slott. Här ligger Sövdesjön som av någon anledning inte frös till ordentligt i vintras. Vi kom ut på Blentarpsvägen och körde denna i fin medvind till Knickarp. När det blåser gäller det att kolla upp vindriktningen för det är definitivt inte kul med motvind och uppförsbackar. Idag var det mer tur än skicklighet i vägvalet! Från Knickarp bar det av ner till Bjäresjö med sin fina lilla intakta kyrka. Det är hela vägen böljande fina omgivningar. Vi tog rakt norrut till Krageholms slott och hade tänkt köra på småvägar norr om Krageholmssjön och de fina bokskogarna där men det är lätt att missa vägar så det fick bli en bit på stora vägen till Ystad och sen in på lilla fina omväxlande grusvägen in norr om Ellestadssjön.

Skridskor på Lursjön, Tydingen, Immeln, Västersjön 2009

Lämna ett svar


Lursjön och Tydingen kring Hästveda är fina skridskosjöar. SIK hade tur dit 1 februari. Det blev ett varv medsols och andra varvet motsols. Jag ledde grupp 3 och vi drog på bra både i medvind och motvind. Två varv ger 20 km. sjön lägger sig lite senare än andra sjöar pga djupet. Badplatsen är en bra startpunkt. Det tar med bil från Lund 1,5 timme innan man står på isen. Vi tog bilarna och körde en bit österut och kom till Tydingen. Det är en trevlig sjö. I sydvästra hörnet inns badplatsen där vi startar. En rundtur blir 14 km men med kryssningar mellan öarna och in i vikarna på den västra sidan blir turen mycket längre. Här finns också en del svaga sund.
Jag tog en videosekvens av turen (själv imponerad av filmningen i den farten!)

 

 
Den åttonde åkte vi till Immeln norr om Kristianstad. Det är en sjö jag gärna återvänder till. Nu var det flera år sedan jag kört skridskor där. De är en stor sjö och startar man i Immelns samhälle i söder och följer östra sidan vilket är det vanliga är det höger svängar hela vägen norrut eftersom sjön ligger NÖ-SV. Fördelen med detta val är att vinden som ofta kommer från sydväst undviks eller underlättas om man tar turen tillbaka i skydd av skogen längs västra sidan. I nordvästra delen finns i regel svagare partier i alla sund kring öarna. Andra startpunkter är Breanäs mitt på västra sidan, Mjönäs på östra sidan eller Nyteboda i norr.en rundtur blir 55 km. Man kan kombinera med Filkesjön i norr och vidare med Raslången och Halen. Från Immeln i söder och Fritsatorpet i norra Halen och med medvind får man en underbar tur genom att beställa en taxi tillbaka till Immeln! Det är Skånes tredje största sjö, 81 m över havet, största djup 28 meter öster om Breanäs udde, antalet öarna är 79. Sjön har haft och har ångbåtstrafik Immeln-Nyteboda. Förr transporterades svart diabas med båt från Rörvik i nordvästra viken till järnvägen i Immeln. Diabasen finns norr om sjön och är ett av de få ställen i världen där denna bergart finns. Jag ledde en bra grupp 3 runt hela sjön denna dag på snömoddsbegjuten is och med stelnande tunn styrande sörja på slutet vilket var ganska jobbigt. Med lätt sol hela dagen blev det en fin tur.

 

 

 

 

 

 

14 febr åkte vi till Hallandsåsens Västersjön och därefter Oxhultasjön i Halland. Det blev en biltur på ca 10 km mellan sjöarna. Det tog en timme att köra till Västersjön från Lund. Sammanlagt blev bilturen på 250 km. Västersjön ligger vackert kringgärdad med bokskog. Det finns inga öar eller vikar, rundturen blir 10 km. Denna dag låg ett snötäcke som i södra delen var styrande speciellt där isen hade marängkvalitet och där upphöjningar med tjockare snö bildats. På norra delen var snön betydligt mindre besvärande. Det kändes rätt läckert att åka off-pist på isen. Jag ledde en grupp 3. Oxhultasjön påminner om Fjällfotasjön, flikig och varierad och lätt förvirrande. Det var en trevlig halländsk bekantskap. Här kan man variera sträckningen och få ihop drygt 10 km på en rundtur.

 

 

>Januaris skridskoturer på skånska sjöar 2009

Lämna ett svar

>

Det började med Fjällfotasjön nyårsafton, isspaning inför nyårsdagen och lite sug efter att få åka. Det var ingen panik med matlagning och förberedelser för aftonen ty vi har det vist ordnat att vi tillsammans med paret vi brukar tillbringa aftonen med, lagar maten tillsammans, närmare bestämt herrarna. Sven, som var veckans israpportör, och jag skulle reka. Efter en längre skogspromenad i terrängen kring sjön, vi hade satt bilen vid fel parkering, så kunde vi så smånngom hitta sjön och försiktigt kliva ut på den tunna isen. Den var tjockare längre ut. Fantastikt fin is! Vi skrinnade tills det började skymma. Detta var en fin avslutning på 2008!

Första januari blev det tur med klubben på Fjällfotasjön och Häckebergasjön. Båda sjöarna tillhör de trevligaste i Skåne, småflikiga och omgivna av skog. Den första har en utbredning som gör att man i det närmaste kan åka vilse på sjön och leda en grupp runt utan att den har en aning om var man är. En rundtur blir 8 km. Det kan vara tunt i sunden mellan Orön och stränderna på norra och sydöstra sidan om ön. Den senare har slottet och fin bokskog som omgivning. Här blir en rundtur 5 km men det kan förlängas med turer runt öarna. Tjockleken kan ibland variera och det finns utlopp samt svagare partier i sund.

2 januari blev det en privattur på Fjällfotasjön och Krankesjön. Den senare låg blank och fin med massor av folk. Jag uppskattar antalet parkerade bilar till hundra. Sjön lägger sig ofta tidigast av alla eftersom den ligger i en liten köldhåla, nere i Vombsänkan. Den är rätt grund och har vasspartier runtom. I östra delen har kommunen anordnat ett fint fågelskådarställe med tak. Det är ett utmärkt rastställe även på vintern. Det finns utlopp i östra delen som man får se upp med! En rundtur blir 8 km.

3 januari blev det en klubbtur på Snogeholmsjön på vägen mellan Sjöbo och Ystad. Detta är också en trevlig sjö och har även den sitt slott. En rundtur blir 9 km. Man kan kryssa mellan öarna i norr och förlänga turen.

4 januari var det åter Fjällfotasjön samt Yddingen med klubben. Yddingen fryser senare än andra och istillväxten är ofta ojämn. En rundtur blir cirka 7 km. Här finns inget slott men en herrgård. Gässen gillar sjön!

5 januari blev det privattur med inslag av isspaning ner vid Höllviken. Denna vik kan lägga sig när det är kallare en längre tid. Då ger den härliga turer. Utanför Vikingabyn är det rätt djupt men annars inte. Jag körde norrut en bit längs stranden för att spana och kom en bra bit upp vid Hammarsnäs innan jag vände när solen började gå ner. Det är en speciell känsla att köra här, det är inte direkt havsis men sundsis med Bron i horisonten, sjöfåglar som ses och hörs och så känslan av vidder! Från Kanalens andra sida har vi tidigare år åkt västerut och rundat Skanörs norra udde, Knösen, och kört ner i Bakdjupet där man ser Skanörs kyrka. En ytterst trevlig tur!

6 januari blev det klubbtur till Vombsjön, Ellestadsjö samt Krageholmssjön. Den första var ytterst lurig, troligen pga vattentuttaget av Sydvatten. Vi hade då och även senare flera plurr. Rundturen blir 15 km och vissa år kan man ta sig upp i Björkaån. Det finns ett par bäckmynningar strax norr om Björkaån samt på sjöns norra sida där det kan vara svagt. Sjön känns stor och blåser kan motvinden vara jobbig men medvinden desto trevligare. Ellestadsjön ligger tre km söder om Snogeholmsjön. Den är rund med höga stränder och har en viss vildmarksprägel. En promenad från vägkorsningen till Knickarp krävs och dessutom genom lite buskig strandvegetation. Rundturen blir 7 km. Bellinga slott ligger här, rätt oansenligt. Pipers äger det. Några bäckutlopp finns i nordväst och på östra sidan. Krageholmsjön ligger ytterligare 2 km söderut. Isen kan vara lite lurig och har ett utlopp i sydöstra hörnet. Rundturen blir även här 7 km. Krageholms slott kan skymtas.

10 januari gjorde jag en klubbtur på Snogeholmssjön och Ellestadsjön.

Den elfte blev det en privattur med sonen på Häckebergasjön.

Den sjuttonde ordnades klubbtur till Perstorps dammar som ligger söder om samhället och består av fem mindre sjöar som det är lätt att ta sig emellan till fots. De är mycket omväxlande och ger rolig skridskoåkning med de många öarna och vikarna. Man svänger vid skylten Gustafsberg in på en skogsväg cirka 2,5 km och kör österut tills man ser sjöarna. En hel rundtur kan bli uppemot 30 km. Man kan lägga till Henrikstorpssjön och Store sjö i närheten. Sjöarna ligger 9 meter över havet, har s k flytöar, tillkom under 1800-talet då man dämde upp dem och odlade karp i dem för export till Tyskland främst. Med kolning av ved från skogen gjordes ättika och för att nå skogen anlades de järnvägsbankar som nu bilvägarna går på. Näringarna lade grunden till Perstorp AB. Det blev ett plurr på sjön då jag ouppmärksammad missade det enda utloppet när jag ledde gruppen. En annan ledare i gruppen tog över och han tog en tur med gruppen medan jag fick hjälp att byta till de torra kläderna som fanns i ryggsäcken.

Den artonde var det klubbtur till Fjällfotasjön i dimman och på den vattenbegjutna isen. Vattnet gör att det går lätt att glida fram och det ger en annorlunda upplevelse genom de speglande ytorna. Vi tog två varv så det blev en korttur idag men det kändes bra efter turen dagen innan.