Kategoriarkiv: Natur

>Härliga Haväng samt Drakamöllan, 22-23 augusti 2009

>
Ska jag göra en tio-i-topp-lista över fina platser i Skåne så hamnar Haväng överst!
Istället för sommarstuga med allt vad det innebär i tvång har vi valt att tillbringa ett par helger på vandrarhemmet i Haväng varje år. Det är så rogivande på den kringbyggda gården med sin kullerstenslagda gårdsplan, värdparet brinner för sitt jobb, naturen runtomkring är rogivande/meditativ och mycket mer.

Denna helg kom vi sent iväg och gick bara lite på Ravlundafältet på lördagen och på söndagen gick vi längs havet till Kivik och på tillbakavägen upp över marknadsfältet, genom skogen bakom Vitemölle och sen längs den underbara stranden. Innan vi lämnade Österlen gick vi en runda på tre km i naturreservatet Drakamöllan, några km norrut. Det skulle också kunna hamna på topplistan i Skåne. Ljungen blommar, värmen ligger kvar, inte en människa!

Hit återvänder man gärna!

Cykel till Torna Hällestad, Knickarp. Vandring Söderåsen, N Själland. Inlines 2009

>
Cykeltur till Södra Sandby, Trollskogen, Torna Hällestad, Dalby och Hardeberga, 55 km.
Det är utan tvekan trevligt att ta en cykeltur tidig vår ut i närområdet och till någon trevlig by. Lund har en fin nyasfalterad cykelbana till S Sandby där tidigare gick järnväg. Härifrån går en trevlig naturskön nyasfalterad lågtrafikerad väg till Torna Hällestad. Jag valde vägen över Måryd och Trollskogen som idag var jobbig med sitt grus och motvinden. Trollskogen är dock härlig att passera med sina vresbokar. Intill ligger Torna Hällestad som är uppbyggd kring landsvägen, den gamla bygatan. Eftersom det är ett typiskt exempel på utvecklingen av en skånsk by tar jag med lite text och varför samhället ligger där det ligger och ser ut som det gör. Knutpunkter i byn är korsningen mellan Byvägen och Tvedöravägen, samt torget framför livsmedelsaffären. Vägnätet i byn är unikt i jämförelse med byar på landsbygden. Det är små vindlande grusgator som man annars ser i fiskesamhällen längs Skånes kust. Husen ligger tätt med små fina trädgårdar. Närheten till ypperlig natur är unik. Här finns stora åsar, fin bokskog, små vattendrag, stora betesängar, fina cykelvägar till näraliggande orter, fina vandringsmöjligheter bland annat på Skåneleden och stora betesfält på övningsfälten till Revinge för flockar med kringströvande kohjordar. Det finns en aktiv fotbollsförening, ett aktivt byalag som också driver ett söndagsöppet kafé och det är en by med eget veckoblad om allt som händer i orter och bland dess invånare. Det är alltså ett ganska unikt samhälle!
1910 drogs järnvägen mellan Lund och Simrishamn fram till Torna Hällestad. Åsarnas grus började exploateras i stor skala. Ett cementgjuteri fanns också. Grustaget drevs till slutet av 1960-talet, då gruset tog slut. Många Hällestadsbor arbetade inom stenindustrin i Dalby och Hardeberga eller på tegelbruk i Veberöd. En annan viktig arbetsgivare var regementet i Revinge, som bland annat behövde skräddare och skomakare.
Järnvägen gjorde det möjligt för stadsbor att ta sig ut på landet. Det gick ett utflyktståg till Torna Hällestad från Malmö. Malmöborna kom för att andas frisk luft och roa sig på tivolit Boklunden. Byn började redan på 1800-talet att växa västerut. Efter järnvägens utbyggnad fortsatte det successivt att byggas nya hus ner mot stationen längs Trollskogsvägen.
Under början av 1900-talet och fram till 1950-talet var Torna Hällestad ett livligt samhälle. Här fanns, liksom i många andra byar vid denna tid, många hantverkare. Det fanns skräddare, smeder, skomakare, bagerskor och strykerskor för att räkna upp några. Lanthandel och krogetablerades i byn redan på 1860-talet. Hotellet var byns samlingspunkt där alla viktiga beslutfattades. Telefonstationen kom till byn 1909.
Under 1940-50-talen började byn att förändras, allt fler lämnade jordbruket och försörjde sig på industriarbete. Torna Hällestad kunde erbjuda sina invånare nästan all service de efterfrågade. Med bilismens intåg på 1950-talet förändrades möjligheterna att arbeta och göra sina inköp på en annan ort än bostadsorten. Det medförde så småningom nedläggning av affärer och service samt mejeri, bageri och andra verksamheter i byn.
I orterna runt Malmö byggdes villor under 1960-talet så även i denna by Under 1980-talet ökade återigen inflyttningen till byn. Befolkningsantalet börjar sakta stiga. Många barnfamiljer flyttade ut från Lund till Torna Hällestad. Infyttningen av barnfamiljer gjorde att skolan öppnade1988 efter att ha varit stängd i 20 år. Ytterligare ett område bebyggdes på 1990-talet med villor. (Testen delvis tagen från utredning av Ramböll, gjord åt Lunds kommun).


Vandring på Söderåsen,
Klöva hallar till Skäralid, 24 km
Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader.
Vår färdledare i SIK, Skånes isseglarklubb, Åse Ehrenfors skrev så här fint i sin färdrapport, lite nerkortat: ”Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Det behövdes ingen soldans på dansbanan vid Klövahallar, istället zippade vi loss nederdelen på våra funktionella vandringsbyxor och förberedde oss på fästingbesök. Våra bara armar smordes in med solfaktor, vi längtade efter vårvindens smekningar. Eller rättare sagt försommarvinden. Det visade sig att Karin Boye´s rader ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” inte skulle vara en särskilt bra beskrivning av dagens naturupplevelse. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Bladen var inte fullt utvecklade och små bruna rester av knopparna hängde fortfarande kvar bland det ljusgröna klorofyllet. Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Det syntes att ingen stor John Deere traktor hade varit i närheten av den jorden. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser. Vi var tillbaka till civilisationen, Harley Davidsson och sommarbilar. Tänk så många sätt det finns att njuta av våren…..”.

Inlines nordost om Lomma, 35 km
Härligt att dra på sig inlines igen! Det är segt att komma ur en influensa! Skönt då att komma igång igen och då passar inlines bra. Det är inte gympans eller löpningens antsrängning utan här är det benstyrkan som gäller och den minskar inte för några veckors vila utan kan snarare vara välbehövligt för knäna. Det var endast andra turen för året, det är lite segt att komma igång. Denna gång samlades vi i Lomma några stycken och körde på trevliga cykelvägen till Bjärred och sen småvägar genom Bjärred. På våren och sommaren brukar vi vara ute samtidigt med motorcyklisterna, och här har de ofta som mål glasskiosken i Bjärred. Efter en kortare bit vid motorvägspåfarten tog vi till Borgeby slott och vidare rakt österut till Stävie på asfalt klass sämre med bra vibrationsträning i en halvtimme. Vi pausade i idylliska Stävie med välhållna vita gårdar mm. Vägen tillbaka går på finfin asfalt till Fjelie, under stora vägen och sen på ypperlig asfalt till Habo ljung. Ännu en tur på Sveriges finaste inlinesområde! Det är slätt, många fina cykelbanor, mänga små fina vägar med bra asfalt, fria vidder, trevliga små byar…


Vandring norr om Helsingör, Danmark, 22 km
Vår söndagsvandring i SIK tog steget över sundet denna söndag. Med sikte på Marienlyst startade vi vid 11-tiden och gick vi först genom stadskvarter i Helsingör och sen längs stranden och passerade konferenshotellet vid kusten. Sen bar det av uppför och landborgen nåddes efter några hundra meter. Vi gick sen längs landborgsstigen genom fager bokskog, förbi rhododendronbuskar höga som små hus, golfbanan, mm. Vår tur gick sen in genom mer bokskog, förbi några sjöar. Stopp; det hade blivit hög tid för lunch. Regnet hade duggat mer eller mindre på oss hela tiden. Vi satte oss under en väl täckande bok och se då upphörde regnet strax. Vår omväxlande tur fortsatte förbi ett mysigt kaffeställe vid Hammermöllen (nu vet vi det till nästa gång) längs skiftande stigar breda som smala. En äng uppenbarade sig som omväxling mot skogen och nu värmde solen oss och en del blöta kläder. Nu var det riktigt skönt. Den stora Bögeholm sjö rundades, mycket vacker och idyllisk! Ömsom skog och ömsom äng och vi kom ut på öppna ytor. Längs skogsvägar fortsatte turen i behaglig vårvärme genom Teglstrup Hegn. Den sjätte och sjunde sjön passerades. Vi återknöt kontakten med de två första sjöarna men tillbakavägen valde vi att följa bebyggelsen, bl a den stora LO-skolan och Dansk Folkeferie. Den sista biten gick vi genom stan och hann precis till fembåten till Helsingborg.



Cykling kring tre sjöar samt kring Knickarp, 35 km
Det rör sig om området mellan Sjöbo och Ystad. Jag och sonen tog en cykeltur en lördageftermiddag. Området har lockat länge. I vintras hade jag fina skridskoupplevelser på Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmssjön. Det är långt ifrån alla år dessa sjöar ligger med så bra is. Knickarpområdet har lockat för sitt böljande landskap som är populärt bland motorcykelåkare.
Vi kom när rapsen stod som finast med sina gula böljande fält. Vi startade med dagens lunch på Sjöbo Gästis, ett välbevarat genuint gärstgiveri. Vi körde bilen med cyklarna till en liten parkering norr om Ellestadssjön. Vi letade oss upp till Frihult efter att ha passerad Snogeholms slott. Här ligger Sövdesjön som av någon anledning inte frös till ordentligt i vintras. Vi kom ut på Blentarpsvägen och körde denna i fin medvind till Knickarp. När det blåser gäller det att kolla upp vindriktningen för det är definitivt inte kul med motvind och uppförsbackar. Idag var det mer tur än skicklighet i vägvalet! Från Knickarp bar det av ner till Bjäresjö med sin fina lilla intakta kyrka. Det är hela vägen böljande fina omgivningar. Vi tog rakt norrut till Krageholms slott och hade tänkt köra på småvägar norr om Krageholmssjön och de fina bokskogarna där men det är lätt att missa vägar så det fick bli en bit på stora vägen till Ystad och sen in på lilla fina omväxlande grusvägen in norr om Ellestadssjön.

Vandring Brantevik till Tjörnedala och åter, 27 km samt Brantevik till Skillinge och tillbaka 14 km, september 2008

>


Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen.
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden.
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.