Övernattningen skedde på vandrarhemmet i Norrahammar. Boendet är inte i klass med de två senaste men helt ok. Dusch och toa på rummet värdesätts liksom fin frukost (6.30-7.30!) i fin miljö.
Vi tog oss till Jönköping med bil och parkerade i södra delen, kvarteret Torpa. Här är lugna gator med fin bebyggelse att cykla genom för att komma ner till stan. Vi valde att börja med Tändsticksområdet med museum och gamla industribyggnader vilket var ett bra val. Vi brukar börja med att kolla städerna stadsparker och här ligger den i västra delen där vi var. Det vi inte hade kännedom om var nivåskillnaden! Vi tog hela Bäckalyckevägen upp för att slippa branten upp till parken. Stans stadspark består av skogsstadspark, Friluftsmuseet, idrottsplatsen Stadsparksvallen och längs norrut Arboretum. Nivåskillnaden är säkert uppåt 70 meter från högsta punkten ner till Vättern. Miljön kring Dunkahallaån ser fin ut. Vi körde alltså (gick i de brantaste delarna) ner till Vätterns strand efter att först ha passerat järnvägen. Här nere går en ytterst trevlig cykelväg som börjar uppe vid Vätterslund och sen fortsätter längs vattnet upp mot Elmiaområdet (där leden följer Huskvarnavägen) och därefter norrut. Där vi började ligger små trevliga röda sjöstugor och vid de små bryggorna finns badmöjligheter. Fortsättningen österut har fina små och stora sandstränder. Jönköping har alltså sin egen Copacabana! Denna vackra dag var stränder överfulla med folk. Vi cyklade till Hamnparken och Rådhusparken för att se på stan. Här ligger stora Munksjön som omges av industriområden. Munksjö har sina fabriker hrä t ex. vi gick sen affärs och gågatan upp. Hovrättstorget är omgärdat av fina gamla tings- och hovrättshus, en väldigt fin stadsmiljö. Vid Undergången tog vi oss ner till strand-cykelvägen igen och fortsatte österut upp till Rosenlunds Roseum, en mycket fin plats för rosintresserade. Vi gick en bit på Rosenlundsbankarnas naturreservat där också campingplatsen ligger. På tillbakavägen följde vi strandlinjen bort till Hamnpiren där massor av restauranger ligger. Vi avslutade med ett bad vid Dunkehalla och tog sen Gröna gatan upp till bilen. Därmed var semesterturen nästan slut!
Det blev E 4 ner till Värnamo, sen blev jag så trött på den enformiga vägen så vi tog trevlig väg längs Vidöstern och förvånades samtidigt av att man bryggor villor intill och i nivå med sjön. Från Ljungby följde vi gamla E 4 där vi var näst intill ensamma på denna breda fina väg. Vid Traryd kom vi åter ut på nya vägen men tog strax av vid Markaryd på vägen till Hässleholm. I Vittsjö blev det en fika vid lugna och rofyllda Vittsjön och Sjöstugan, vilken idyll och fin avslutning på resan! Denna väg är trevligare än den över Helsingborg.
Kategoriarkiv: Natur
>Ödeshög och Visingsö, cykel till Omberg samt Visingsö runt
Vandrarhemmet i Ödeshög är en höjdare. Det ingår i hembygdsgården och parken som hör till. Tv-rummet är ett museum och frukostrummet är den gamla slöjdsalen.
Morgonen inleddes med en cykeltur till Omberg. Det är först asfalterade cykelvägen på gamla järnvägen fram till Hästholmen och sen delar av Vätternleden upp på Omberg Ekopark. Där är det skogsvägar för hela slanten så jag vänder. Hela turen var rätt enformig och på 25 km.
Vi tog cyklarna på bilen och körde till Gränna där vi parkerade vid hamnen för överfart med cyklarna på båten. Ön är 14 km lång och cirka en fjärdedel består av skog, ek och bok mest. Det är cykelvänligt och är en speciell känsla att ha vatten på båda sidor om sig. Denna dag var det 25 grader varmt och 22 grader i Vättern vilket inte är vanligt. Vi tog ett fantastiskt skönt bad och simtur vid Näs slottsruin i söder. Var finns det ett mer perfekt ställe – sötvatten, kristallklart, slottsruin intill, fina vyer och lagom djup? 10+. Cykelturen gick först genom Ekskogen, Stigby med kaffe på Bengtsgården och sen ner till Näs. Asfalten är av bra inlineskvalité. Efter badet bar det norrut på sämre asfalt. Här ligger gårdarna utspridda med jämna intervall längs vägen. Mitt på ön vid Kumlaby finns ”samhället” på ön. Vi gjorde sen en sväng upp till Tempelgården med sina väldigt speciella små vita hus. Här går det också att åka inlines. Återfärden till färjeläget gick snabbt genom skogen.
Efter Gränna med ett sjudande folkliv i hamnen och på campingplatsen körde vi fina vägen till Jönköping och vidare till Norrahammar. Här är det verkligen backe upp och backe ner, en mycket skön trakt som vi säkert kommer att åka till vid annat tillfälle.
Vättern är Sveriges näst största och Europas femte insjö i storlek. Det är en gravsänka mellan fem landskap. Den är nästan 14 mil lång och som mest 3 mil bred. Största djupet är 128 meter. Den avrinner i Motala ström vilken ingår i Göta kanal. ”Klart, kyligt vatten med oberäkneliga vågor”. Vätternrundan går motsols med start i Motala och tar i genomsnitt 15 timmar att cykla. Visingsö i Vättern är 14 km lång.
Blekinge – Cykel Nättraby, Karlskrona
Detta var första dagen på en semesterresa på 15 dagar 15-30 juli 2008)längs Ostkusten och över Norrköping och Jönköping. Det var bil med cykel bakpå bilen och boende mest på vandrarhem. En fantastiskt härlig (och billig) semester! Vädret var strålande. Vi cyklade sammanlagt cirka 35 mil. Första dagarna bodde vi i Nättraby. Dagen började med en morgontur på cykel västerut, först genom samhället, längs Nattrabyån och ut till Mjövik med badplats och småbåtshamn. Skillingenäs, Grönadal passerades på lättcyklade landsvägar och omväxlande landskap. Jag kom ut till stora vägen mot Hasslö. Några km senare tog jag en kort sväng in om naturresevatet Tromptö, med sina stora ekar med inslag av bokskog, och en snabb titt på gravfältet vid Vambåsa. Sen tog jag vägen upp till E 22 och följde cykelväg längs med denna fram till Bjärby där man kan ta av från denna förfärliga cykelväg och komma ner till bra väg till Nättraby. Det var väl enda lösningen att få en förbindelse på Cykelspåret! Ca 20 km.
Efter lunch tog vi nya fina cykelleden som följer järnvägspåret i början och sen infarten till stan. Vid campingen Skönstavik svängde vi ner på liten betagande grusad stig längs havet, Skärvaleden, som leder in till stan. Den övergår efter Lindesnäs vid Sunna kanal till Vämöleden, som är lika fin att cykla på. Här kommer först ett villaområde och sen kan man runda halvön Västra Mark eller köra rakt västerut. En badplats, Studentviken, passerades. Vi passerade också fina ek- och bokskogar, härliga vikar, den fint belägna idrottsplatsen, företagsparken Campus Gräsvik samt högskolan. Här kan man ta en sväng ut på Långö och utforska den. Här står en informationstavla om stans Stadsvandringsleder, som är något nytt. Vi passerade Tullparken och kom ut på cykelvägen som leder in i staden. Den går längs Borgmästarekajen och sen körde vi in i centrum och tog en sväng över Amiralitetstorget och Hoglands park med sina fina planteringar. Saltö, Dragsö, Stumholmen och militärområde och örlogshamn inklusive Lindholmen hade vi varit på vid tidigare besök. En guidad tur på militärområdet är en höjdare! Sen körde vi på cykelvägen längs Österleden och in på Saltsjöbadsvägen ut till Vämö. Här passeras Bryggareberget med utsiktsplatsen vid vattentornet. Vi tog en runda in i fina Vämöparken och ut på Hästö innan vi snirklade oss ut på cykelväg längs Sunnavägen genom Marieberg och sen Ronnybyvägen för återfärd på samma fina cykelväg till Nättraby. Järnvägen, som elektrifierades 2007 går intill. Turen var på cirka 30 km. Tänk att vi inte sett denna fina cykelstig längs kusten mot Karlskrona vid tidigare besök! Invånarna kan verkligen vara glada åt sina fina natur med ständig kontakt till havet.
Vid tidigare besök i området har vi, förutom staden, cyklat och besökt Aspö, dit vägfärja tar en, halvön ut mot Torhamn, inklusive Torhamns udde, och småvägar i det steniga landskapet där bla a Steneryd ligger. Även fina gamla Kristianopel har besökts. Af Chapmans Skärfva var en höjdare att besöka efter vandring över Sjuhallabygden. Vi har åkt trevliga turen med båten Axel mellan staden och Nättraby. Ronneby Brunn med alla fina gamla trähus och dess park är väldigt vacker. Listerlandet med Hörvik, Listershuvud, Nogersund och Hällevik är fina. Järnavik med vandrarhem och kajaktur ut till bl a Tjärö är vackert. Kollevik, efter Karlshamn, med dess bad är fint. Halen och Raslången är fina att idka friluftsliv vid såsom kanot, vandring, långfärdskridskor. Sölvesborg är utgångspunkt för Skåneleden upp över Ryssberget. I Pukaviken kan isen lägga sig tidigt. Jag har en minnesvärd skridskotur från Senoren till stan, över Danmarksfjärden och ut till Almö vintern 2003. När isarna lägger sig i denna skärgård så ska man passa på, något finare än en tur med långfärdskridskor här är svårt att hitta!
Områden att besöka vid kommande tillfällen kan vara bl a sandfälten NV om Kristianopel. I stan finns de inträdesfria museerna Marinmuseum och Blekinge museum samt Konsthallen. Arena Rosenholm kan vara värt ett besök. Det finns också många små fina sjöar och åar att besöka. Blekingspåret på cykel känns lockande. På deras cykelkarta markeras Upplevelser runt Mörrumsån och Sjön Åsnen, Skogsjöland NO om Karlshamn, Blomstrande bygd N om Backaryd, och Ekriket N om Rödeby samt Öriket söder om Karlskrona. Sjön Mien norr om Karlshamn är en unik sjö geologiskt sett inkl dess rena vatten. Från Torhamn går båtar till Östra skärgården. Sturkö med Västa Skällöns naturreservat och fina badvikar känns lockande. Rester av smalspåriga järnvägen Krösnabanan finns kvar mellan Nättraby och Älmeboda.
Karlskrona har nära 35 000 invånare, det grundades 1680 som örlogsbas och var fram till andra världskrigets slut huvudstation för svenska marinen, i början av 1700-talet landets näst största stad, har en skärgård med 1 650 öar och är byggd på 33 öar,
För den vidare färden norrut tog vi bilen över väg 28 och sen väg 122, och passerade bl a Rödeby, Tving, Eringsboda på väg mot Växjö. I Korrö stannade vi till vid ån och en del äldre byggnader. Här kan kanoter mm hyras. Vandrarhemmet ligger fint vid ån och ser trevligt ut. Här är det Skogen som dominerar landskapet och vyn från bilen. Det är dock inte långt mellan samhällena.