Kategoriarkiv: Vandringar

På tur i Provence – Var och lite Bouches-du-Rhone, maj 2012

Lämna ett svar

Friluftspassion – Kaj P med Britt P – har varit på årliga turen till Franska Rivieran och Provence och upptäckt nya friluftsområden på turen. Denna gång tog vi oss runt med hyrd bil i området mellan Marseille och Saint Tropez. Tidigare har vi mest cirklat runt Nice längs kusten och upp i de högre områden norr om samt kring St Raphael men även vid Gorge du Verdon. Kustpromenaderna är vi väldigt förtjusta i.

Kustområdet öster om Marseille är mycket tilltalande ur friluftssynpunkt. Vi gjorde inga långa vandringar men rekade för framtida turer. Många fransmän är intresserade av vandring. En fredag då vi var vid Calanque vid Cassis kunde vi se massor av vandrare som besökte de imponerande vikarna där vandringsleder i vissa fall är enda möjligheten att komma dit om man nu inte tar en båt, calanques heter dessa vikar som splittrar kusten, fjordlika vikar mellan lodräta vita klippor. De är säkra naturliga hamnar och erbjuder fascinerande vattenliv och klättringar. Den närmaste når man med bil, Port-Miou. Vackrast är En-Vau, som har sandstrand. På västsidan nås vikarna vid Sormiou och Morgiou landvägen.

EfterLa Ciotat eller före Cassis och finns en avtagsväg till Route de Crete som leder upp till Cap Canaille, 395 mö h och Europas högsta klippa, på en udde med fantastiska vyer över kusten och vandringsleder med hisnande utsikt längs vägen.

Det är en av kustens mest fantastiska upplevelser. Här hittade vi orkidéer och andra vackra väster. Detta var i slutet av april. Från toppen kan man antingen köra tillLa Ciotat eller till Cassis. Ännu längre västerut på väg mot Marseille kan man stanna och ta av på vandringsleder ner till calanquerna, t ex tre timmar till En-Vau och sen tillbaka samma sträcka.

 

 

På väg tillbaka till Cassis tog vi av till en liten strand som heter Same Same, satte oss på en uteservering och njöt moules frites med en flaska rose´. Efter ett dopp, 16 grader, kan man strosa längs promenadstigar längs havet.

Gorge du Loupe ligger inte så långt från Nice. Det är en ravin med en väg som följer vattendraget som går nere i ravinen och några vattenfall som dock inte var imponerande. Orter som Gourdes och Bar sur Loup finns här. Vandringsleder går i området. Det är nära till Grasse härifrån.

Vi bodde två nätter i lilla staden Gassin, som ligger söder om St Tropez, en fint belägen ort med vyer över havet och skogsbygderna runtomkring. Orten är öde när de sommarboende inte är där. Det är skyhöga priser på husen! Landskapet runtom är vackert och förvånansvärt öde. Det är kuperat och vinodlingar är insprängda på de jämnare områdena. Vi körde till trevliga Croix de Valmer där vi parkerade och gick en slinga på2,5 km till havet och sandstrand, ganska trevlig sträcka. Längs kusten går vandringsleder och ut på udden. Leden är stenig och kuperad. Längre ut från plage Gigaro börjar ett fint naturskyddsområde med många leder att välja på. När vi var där blåste det kallt så vi vände men vi mötte många vandrare här. Se bild på alla leder som finns här.

Vi körde till St Tropez och strosade. Det är en trevlig stad som bevarat mycket gammal miljö även om den är översållad av turister sommartid. En tätt trafikerad väg leder till och från den stora parkeringen vid hamnen. I gamla hamnen börjar vandringsleder somt ar en ut på udden med finfina sandstränder, bland annat till Plage de Tahiti dit det var 3 timmar att gå. Här är fina badstränder, befolkningen använder Plage de Graniers ochLa Bouillabaisse, turister mer Les Salins och halvmånformade stranden som sträcker sig en mil från Plage de Tahiti via Pampelonne till Cap Caramat.

Dagen efter kör vi inåt landet, dvs norrut och har valt orten Barjols som ligger på600 metershöjd, vi har bekant som har hus där. Landskapet är vackert och öde på stora delar. Vissa delar är flacka och vinodlingar och olivodlingar brede ut sig. Flera naturskyddsområden passeras. Både le Val och Barjols är trevliga orter. Härifrån är det nära till Haut Var där regionen Vars mest avlägsna och oförstörda marker ligger. Det är nära till Gorge du Verdon som är ett kapitel för sig!

Dagen efter ägnades åt en stadsvandring i Aix-en-Provence, en stad som breder ut sig över ett stort område. Trafiken är intensivare här! Nordöst om stan finns Cezannes landskap, ett öde och vackert område.

Vi bodde sedan utanförLa Ciotat  två nätter, i St Jean. En strandpromenad går härifrån in till denna varvsstad som är tilltalande. Här går och cyklar man längs havet. Jag kollade österut men såg inga kustleder här. Det var härifrån vi utgick till turerna runt Cassis. Österut finns Bandol, St Syr sur Mer och Sanatry sur Mer. Här på udden finns vandringsleder. Alla orterna är trevliga. Sandstränder finns.

Före staden Hyeres och söder om finns ett Camargue-landskap med laguner. Här finns långa sandstränder och vindsurfare håller till här. Hyere är en riktig pärla att besöka. Att det finns palmodlingar syns i stan. Det är en av de trevligaste städerna vid franska Rivieran, omgiven av frukt- och grönsaksodlingar,35 kmsandstränder, sen 1867 finns stor industri för palmodling, hamnen har legat mitt i staden, landstigningsplats för korsfararna. Vi fortsatte till Cavalaire sur Mer för en övernattning. Här finns bl a fyra campingplatser. 1976 och 1998 låg vi på Bon Porteau, den västligaste, och den är lika inbjudande fortfarande. Nedanför vägen finns en fin sandstrand. Längs vägen bort förbi St Tropez går faktiskt en avskild cykelväg, den enda jag set i Provence. Det innebär cyklister, inlinesåkare, mm. Hela kuststräckan fram till Cavalaire och på kustvägen är mycket tilltalande, vackrast i Europa? Från Cavalaire och nordost upp till motorvägen till Nice är landskapet mycket vackert och väldigt varierat. Esterelbergen passeras, här finns fina vandringsleder. Det är som högst620 meter. Från bilparkeringen vid Col Belle-Barbe går det en stig till Mal Infernet, en dramatisk ravin som utgör slutet på en 40 min lång promenad från Lac de l´Ecureuil. Fortsätter man från Col BB över Col de Mistral upp till Col de Trois Termes svänger stiger söderut mot Col NotreDame, varifrån det är 45 min promenad till dramatiska Pic de l´Ours. Detta får vi dock ta vid ett kommande tillfälle.

Copenhagen by foot, april 2012

Lämna ett svar

 

Mitt inne i Köpenhamn, var ser man annars sådana områden

14 april: Detta blev en stadsvandring på18 km. Vi startade kl 10 från Österport och avslutade vid Houvedbangården kl 17. Lunch på Assistanskyrkogården med matpaket och öl.

Ofta glömmer man bort att vi har så nära till Köpenhamn, 45 min med tåg från Lund till en av de fyra stationerna i staden. 195 kr per person retur om man tar duobiljett. Då ingår tunnelbanan och båtarna som trafikerar hamnen. Biljetten från Skånetrafiken gäller även i kollektivtrafiken i Köpenhamn(Movia och DSB) i zon 1, 3 och 4 (gäller ej i zon 2). Se kollektivtrafikkarta.

På den danska sidan gäller biljetten med DSBFirst:s Öresundståg på Kystbanen, Movias bussar (även havnebusserne) och Metron i Köpenhamn. Biljetten är inte giltig på tågsträckan Hellerup-Hilleröd-Helsingör.

Biljetten gäller i 24 timmar från det att du köpt din biljett.

 

Det lille hemlighus vid det store Parken i Felledsparken

Från Österport station gick vi till och runt Kastellet, vi besåg de gamla gula hyreslängorna för militär personal som finns en bit därifrån. Före bron mellan dammarna gick vi in i kvarteren som kallas Kartoffelrekkerne, trevliga radhusliknande område där vi letade upp ett ställe som kunde servera wienerbröd och en mugg kaffe, de var inte helt lätt att hitta något nämligen. Vi kom upp till Fredens park som en gång var en rivningstomt där nya hus var planerade, direkt efter kommer Rigshospitalet och sen Felledparken. Området Österbro är man inne i, Ryesgade, Elmegade, och sen är man i Nörrebro. St Hans torv med många restauranger passeras. Nästa plats var Assistenskirkegarden som även fungerar som park, Blågårdsgade, Forum, Frederiksbergs alle, Frederiksberg park, Ny Carlsbergs vej, Sönder Boulevard, Hovedbangården. Ja hela turen gav många nya intryck.

Ruten finns här på Funbeat-karta: http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?

RouteID=1444300

Ölkafeer i Köpenhamn

20 km vandring på Falsterbohalvön 2011

Lämna ett svar
Skanörs ljung

Över Skanörs ljung

Hösten är mild i år. Falsterbohalvön har haft väldigt mycket regn denna sommar. Men vid tre tillfällen har i alla fall blivit bad i Ljunghusen, ett favoritställe. En vandring från Kanalen till Falsterbo för vandringsvänner i långfärdskridskoklubben växte därför fram. Vi är ju några stycken som befarit isarna från Skanör till Måkläppen och ibland uppsöker vi skridskovatten på våra vandringar. Sagt och gjort. Söndagsvandringen blev av och förlängdes till Skanör enligt denna sträcka: Samling vid vandrarhemmet vid kanalen. Genom trädpartierna mellan de lyxiga villorna och ljungheden och sandstränderna i Ljunghusen. I kanten av Ljunghusens golfbana med flockar av golfspelare. Över Skanörs ljung med sina Highland cattle. Förbi nedlagda skjutbanan, Ljungens camping, HSB sommarstugeområde, stadsparken, kyrkan, museét, bok- och ekdungar. Förbi Falsterbohus, slottsruinen, Strandbaden. Genom Falsterbo golfbana till fyren. Rast, vila för lunch. Längs kusten till Flommens golfbana, på Kärleksstigen, förbi Skanör i utkanten mot strandängar och flommar, över spången mot havet, förbi talldungen, ännu en spång mot Skanörs kyrka och borgruin. Rast, vila för kaffepaus vid kyrkmuren. Genom Skanör till busshållplats där flitiga buss 100 el 300 tog oss tillbaka till Ljunghusen, Elvabovägen. En kilometer på Ljungsätersvägen ner till stranden och bilparkeringen. Idag inget bad pga avsaknad av sol, värme och lämplig badtemperatur.

Den konstigaste björk jag stött på - någonstans i närheten av Ljungens camping

Ljungen har en intressant historia. Några stycken från boken, Ljungen genom tiderna:

En gång i tiden, när det rika sillfisket gjorde städerna här längst i sydväst till en handelns brännpunkt i Norden, var halvön täckt av ”tjocka Skogen”. Den skog, som täckte näset för några århundraden sedan, skattades hårt av de främmande köpmännen, som på Falsterbo ”fiter” uppförde sina bodar och ofta efter marknadens slut i oktober med vilja eller oförakt lät dessa gå upp i lågor. Skogseldar var nog ej heller sällsynta. Omsider låg landet öde och tomt, och över den skövlade skogsmarken bredde ljung och sand sitt bårtäcke. I brist på annat bränsle tog traktens befolkning sig för att flå av ljung, pors och andra hedens växter, och när även den resursen höll på att sina, tog man själva jordskorpan, ”flattorven”, och eldade med. Så var snart olyckan skedd! Fri från alla band yrde sanden upp och flög inåt landet. Den hårda sydvästan drev den sommar och vinter, vår och höst allt längre. År följde på år, och dynerna gjorde de väldiga vidderna till ett sandens rike. Redan på 1500-talet var heden här nere ett litet Sahara, och sanden yrde in över byarnas vångar.

Då det har sitt särskilda intresse att få veta anledningen till att det Beck-Friiska fideikommisset ägde besittningar så långt från sätesgården, gå vi till gulnade papper och minnesgoda åldringar. Det var riksrådet greve J. Beck-Friis, som åt Börringe kloster förvärvade jordagods härnere, och det skedde 1787. Av tillgängliga handlingar framgår, att denna hos Kronan hade en frälseräntefordran . En dylik fordran uppstod, när Kronan vid jordbyte med enskild man erhållit mer än den skulle ha. En sådan fordran kunde säljas och transporteras. Beck-Friis presenterade en vacker dag sin fordran i kammarkollegium och begärde ”införsel både uti Jord och ränta” av kronohemmanen n; ris 13 och 14 i Stora Hammar, 2 och 8 i Räng samt 1, 2 och 8 i Kämpinge eller sammanlagt omkring två hela mantal. Alldeles som han tänkt sig blev det dock ej.

1845 är Ljungens märkesår och betecknar en vändpunkt i dess tillvaro. Då planterades nämligen å den stora heden de första trädplantor, som fick i något så när lugn och ro växa till och bilda traktens äldsta skogslotter. Och pioniären var godsherren till Börringe kloster, greve Corfitz Beck-Friis, som ägde den västra tredjedelen av byarnas ”ljungplan”. Hans intresse för den magra, fattiga Ljungen omnämnes i 1846 års berättelse till hushållningssällskapet från Skytts härad. Det år var det prosten Joh. Bruzelius som för pennan. Beck-Friiska fideikommisset såldes marken till AB Ljungskogens Strandbad och detta har sedan sålt ut området i tomtlotter.

I det allmänna medvetandet intager kyrkoherde Collin platsen som Ljungskogens upphovsman och skapare. Trots att han ej var pionjären, var det dock han som lyckades.

Den ene hemmansägaren efter den andre köpte sen mark här. Folk kom utifrån och köpte ljungmark och planterade. Sålunda kom major Boltenstern hit och förvärvade sig ett väldigt område, omkring 120 tunnland, av Flygare, som redan besått skiftet.

Fastän de båda städerna Skanör och Falsterbo var landfast förbundna med det övriga Skåne, låg de mera avskilda, än om de legat på en ö. Här gäller samma regel som för den antika statsbildningen i Grekland, att havet förenade och landet skilde. Ända in i vårt århundrade har det varit brukligt, att ungmörna i städerna ute på udden for till Dragör på Amager för att taga sig tjänst i Danmark. Det fiskande och seglande borgerskapet hade sedan gammalt sina livligaste förbindelser västerut – och möjligen norrut med Malmö. Någon annan väg än sjövägen kunde det nästan ej bli tal om. Och varför? Det fanns ingen väg över Ljungen ännu 1850 – annat än på kartan! Med största möda kunde man urskilja och följa hjulspåren mellan tuvor och sumpmarker.

Landsvägens betydelse här som annorstädes sjönk avsevärt, sedan järnvägen kommit till 1904. Den lades ungefär där den äldsta vägen en gång gått fram, och med det frustande ångloket drog en ny tid in över Ljungen och dess båda gamla städer.