Kategoriarkiv: Vandringar

>Vandring 16 augusti, Haväng till Tjörnedala, 20 km, med Söderhavskänsla 2009

Lämna ett svar

>

Varför åka långt iväg till Thailand, Söderhavet, mm när vi har Österlenkusten? Det är kanske en dum fråga men ibland känns frågan helt rätt. Vi hade nämligen underbart sommarväder, vind från väster som landbacken tog och i övrigt perfekta förhållanden. Vattnet höll futtiga 14 grader men varm i kroppen är det enbart skönt. Men var finns söndagslediga skåningar? Är det golfbanor, köpcentran och friidrott på TV som gäller?
Vi, dvs vandrare från SIK som står för Skånes skridskoseglarklubb, satte våra bilar i Tjörnedala vid Baskemölla, tog två taxibussar som vi bokat och for till Ravlundafältet där vi startade vår tur. Vi följde kusten på Skåneleden fram till Stenshuvud där vi tog vattennära stigen och kom sen ut på ett underbart fält där ljungen stod i blom. Vilken syn! Sen valde vi att ta av skorna och gå barfota längs vattenbrynet så långt det gick fram till golfbanan.

Därefter är det för stenigt för att gå barfota. Havet har tagit mycket av kusten här och lämnat kvar sten i drivor. Hela denna sträcka från Stenshuvud till Vik utklassar det mesta i naturupplevelse enligt min mening. Helt gudomligt! Efter lilla trevliga Vik gick vi för ett dopp i Prästens badkar. Ok, vi fick inte plats där utan tog doppet bredvid på de märkliga sandstenshällarna. Det badet satt!

Sen var det en kilometer kvar till Tjörnedalagården i härlig natur och en kraftig backe på slutet. Då hade vi gått 20 km med start halv elva och vi var framme halv fem.

Cykel till Torna Hällestad, Knickarp. Vandring Söderåsen, N Själland. Inlines 2009

Lämna ett svar

>
Cykeltur till Södra Sandby, Trollskogen, Torna Hällestad, Dalby och Hardeberga, 55 km.
Det är utan tvekan trevligt att ta en cykeltur tidig vår ut i närområdet och till någon trevlig by. Lund har en fin nyasfalterad cykelbana till S Sandby där tidigare gick järnväg. Härifrån går en trevlig naturskön nyasfalterad lågtrafikerad väg till Torna Hällestad. Jag valde vägen över Måryd och Trollskogen som idag var jobbig med sitt grus och motvinden. Trollskogen är dock härlig att passera med sina vresbokar. Intill ligger Torna Hällestad som är uppbyggd kring landsvägen, den gamla bygatan. Eftersom det är ett typiskt exempel på utvecklingen av en skånsk by tar jag med lite text och varför samhället ligger där det ligger och ser ut som det gör. Knutpunkter i byn är korsningen mellan Byvägen och Tvedöravägen, samt torget framför livsmedelsaffären. Vägnätet i byn är unikt i jämförelse med byar på landsbygden. Det är små vindlande grusgator som man annars ser i fiskesamhällen längs Skånes kust. Husen ligger tätt med små fina trädgårdar. Närheten till ypperlig natur är unik. Här finns stora åsar, fin bokskog, små vattendrag, stora betesängar, fina cykelvägar till näraliggande orter, fina vandringsmöjligheter bland annat på Skåneleden och stora betesfält på övningsfälten till Revinge för flockar med kringströvande kohjordar. Det finns en aktiv fotbollsförening, ett aktivt byalag som också driver ett söndagsöppet kafé och det är en by med eget veckoblad om allt som händer i orter och bland dess invånare. Det är alltså ett ganska unikt samhälle!
1910 drogs järnvägen mellan Lund och Simrishamn fram till Torna Hällestad. Åsarnas grus började exploateras i stor skala. Ett cementgjuteri fanns också. Grustaget drevs till slutet av 1960-talet, då gruset tog slut. Många Hällestadsbor arbetade inom stenindustrin i Dalby och Hardeberga eller på tegelbruk i Veberöd. En annan viktig arbetsgivare var regementet i Revinge, som bland annat behövde skräddare och skomakare.
Järnvägen gjorde det möjligt för stadsbor att ta sig ut på landet. Det gick ett utflyktståg till Torna Hällestad från Malmö. Malmöborna kom för att andas frisk luft och roa sig på tivolit Boklunden. Byn började redan på 1800-talet att växa västerut. Efter järnvägens utbyggnad fortsatte det successivt att byggas nya hus ner mot stationen längs Trollskogsvägen.
Under början av 1900-talet och fram till 1950-talet var Torna Hällestad ett livligt samhälle. Här fanns, liksom i många andra byar vid denna tid, många hantverkare. Det fanns skräddare, smeder, skomakare, bagerskor och strykerskor för att räkna upp några. Lanthandel och krogetablerades i byn redan på 1860-talet. Hotellet var byns samlingspunkt där alla viktiga beslutfattades. Telefonstationen kom till byn 1909.
Under 1940-50-talen började byn att förändras, allt fler lämnade jordbruket och försörjde sig på industriarbete. Torna Hällestad kunde erbjuda sina invånare nästan all service de efterfrågade. Med bilismens intåg på 1950-talet förändrades möjligheterna att arbeta och göra sina inköp på en annan ort än bostadsorten. Det medförde så småningom nedläggning av affärer och service samt mejeri, bageri och andra verksamheter i byn.
I orterna runt Malmö byggdes villor under 1960-talet så även i denna by Under 1980-talet ökade återigen inflyttningen till byn. Befolkningsantalet börjar sakta stiga. Många barnfamiljer flyttade ut från Lund till Torna Hällestad. Infyttningen av barnfamiljer gjorde att skolan öppnade1988 efter att ha varit stängd i 20 år. Ytterligare ett område bebyggdes på 1990-talet med villor. (Testen delvis tagen från utredning av Ramböll, gjord åt Lunds kommun).


Vandring på Söderåsen,
Klöva hallar till Skäralid, 24 km
Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader.
Vår färdledare i SIK, Skånes isseglarklubb, Åse Ehrenfors skrev så här fint i sin färdrapport, lite nerkortat: ”Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Det behövdes ingen soldans på dansbanan vid Klövahallar, istället zippade vi loss nederdelen på våra funktionella vandringsbyxor och förberedde oss på fästingbesök. Våra bara armar smordes in med solfaktor, vi längtade efter vårvindens smekningar. Eller rättare sagt försommarvinden. Det visade sig att Karin Boye´s rader ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” inte skulle vara en särskilt bra beskrivning av dagens naturupplevelse. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Bladen var inte fullt utvecklade och små bruna rester av knopparna hängde fortfarande kvar bland det ljusgröna klorofyllet. Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Det syntes att ingen stor John Deere traktor hade varit i närheten av den jorden. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser. Vi var tillbaka till civilisationen, Harley Davidsson och sommarbilar. Tänk så många sätt det finns att njuta av våren…..”.

Inlines nordost om Lomma, 35 km
Härligt att dra på sig inlines igen! Det är segt att komma ur en influensa! Skönt då att komma igång igen och då passar inlines bra. Det är inte gympans eller löpningens antsrängning utan här är det benstyrkan som gäller och den minskar inte för några veckors vila utan kan snarare vara välbehövligt för knäna. Det var endast andra turen för året, det är lite segt att komma igång. Denna gång samlades vi i Lomma några stycken och körde på trevliga cykelvägen till Bjärred och sen småvägar genom Bjärred. På våren och sommaren brukar vi vara ute samtidigt med motorcyklisterna, och här har de ofta som mål glasskiosken i Bjärred. Efter en kortare bit vid motorvägspåfarten tog vi till Borgeby slott och vidare rakt österut till Stävie på asfalt klass sämre med bra vibrationsträning i en halvtimme. Vi pausade i idylliska Stävie med välhållna vita gårdar mm. Vägen tillbaka går på finfin asfalt till Fjelie, under stora vägen och sen på ypperlig asfalt till Habo ljung. Ännu en tur på Sveriges finaste inlinesområde! Det är slätt, många fina cykelbanor, mänga små fina vägar med bra asfalt, fria vidder, trevliga små byar…


Vandring norr om Helsingör, Danmark, 22 km
Vår söndagsvandring i SIK tog steget över sundet denna söndag. Med sikte på Marienlyst startade vi vid 11-tiden och gick vi först genom stadskvarter i Helsingör och sen längs stranden och passerade konferenshotellet vid kusten. Sen bar det av uppför och landborgen nåddes efter några hundra meter. Vi gick sen längs landborgsstigen genom fager bokskog, förbi rhododendronbuskar höga som små hus, golfbanan, mm. Vår tur gick sen in genom mer bokskog, förbi några sjöar. Stopp; det hade blivit hög tid för lunch. Regnet hade duggat mer eller mindre på oss hela tiden. Vi satte oss under en väl täckande bok och se då upphörde regnet strax. Vår omväxlande tur fortsatte förbi ett mysigt kaffeställe vid Hammermöllen (nu vet vi det till nästa gång) längs skiftande stigar breda som smala. En äng uppenbarade sig som omväxling mot skogen och nu värmde solen oss och en del blöta kläder. Nu var det riktigt skönt. Den stora Bögeholm sjö rundades, mycket vacker och idyllisk! Ömsom skog och ömsom äng och vi kom ut på öppna ytor. Längs skogsvägar fortsatte turen i behaglig vårvärme genom Teglstrup Hegn. Den sjätte och sjunde sjön passerades. Vi återknöt kontakten med de två första sjöarna men tillbakavägen valde vi att följa bebyggelsen, bl a den stora LO-skolan och Dansk Folkeferie. Den sista biten gick vi genom stan och hann precis till fembåten till Helsingborg.



Cykling kring tre sjöar samt kring Knickarp, 35 km
Det rör sig om området mellan Sjöbo och Ystad. Jag och sonen tog en cykeltur en lördageftermiddag. Området har lockat länge. I vintras hade jag fina skridskoupplevelser på Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmssjön. Det är långt ifrån alla år dessa sjöar ligger med så bra is. Knickarpområdet har lockat för sitt böljande landskap som är populärt bland motorcykelåkare.
Vi kom när rapsen stod som finast med sina gula böljande fält. Vi startade med dagens lunch på Sjöbo Gästis, ett välbevarat genuint gärstgiveri. Vi körde bilen med cyklarna till en liten parkering norr om Ellestadssjön. Vi letade oss upp till Frihult efter att ha passerad Snogeholms slott. Här ligger Sövdesjön som av någon anledning inte frös till ordentligt i vintras. Vi kom ut på Blentarpsvägen och körde denna i fin medvind till Knickarp. När det blåser gäller det att kolla upp vindriktningen för det är definitivt inte kul med motvind och uppförsbackar. Idag var det mer tur än skicklighet i vägvalet! Från Knickarp bar det av ner till Bjäresjö med sin fina lilla intakta kyrka. Det är hela vägen böljande fina omgivningar. Vi tog rakt norrut till Krageholms slott och hade tänkt köra på småvägar norr om Krageholmssjön och de fina bokskogarna där men det är lätt att missa vägar så det fick bli en bit på stora vägen till Ystad och sen in på lilla fina omväxlande grusvägen in norr om Ellestadssjön.

Vandringar på Madeira, december 2008

Lämna ett svar


Detta är inte Sverige men bloggen har med lite semesterturen med vandringar, inlines, etc i Europa, bara några timmars flygresa härifrån!

Vi tog med oss en bok från 2006 som heter Vandra på Madeira av Anita och Birger Lövland. Tidigare resor har vi haft med oss en engelsk vandringsbok men det är enklare med svenska trots allt. Boken innehåller 50 vandringar som är mycket bra beskrivna utan alltför mycket detaljanvisningar. Det finns alla svårighetsgrader. Vi valde denna gång att inte lägga tid på längre resor till utgångspunkterna utan utgick från Funchal och Lidoområdet där det flesta turister bor. Enda resan var taxi och buss till Monte samt Nunnornas dal.

Lido i Funchal till Camara de Lobos.
Turen tar cirka två timmar utan pauser. När vi gick turen veckan före jul 2008 pågick ombyggnad av betongvägen längs klipporna efter stranden Praia Formosa.
Från Lidobadet börjar en mycket fin kustpromenad som vindlar sig upp och ner nedanför hotellkomplexen. Här är iordningställt en skyltad motionsslinga för Nordic Walk med instruktioner alltifrån uppvärmning till stretching. Sträckan är på fem kilometer, så till utgångspunkten blir det 10 km. Vi såg inga stavgångare men däremot många motionslöpare och vandrare i rask takt. Det är stenbeläggning och fina stenbelagda trappor som alternativ till slät sten. Fina planteringar och klippor kantar sträckan. Där sträckan tar slut leder en trappa ner till stranden Praia Formosa. Efter en tunnelpassage med dropp tar man antingen en betongstig eller går ner på stranden med stenar i decimeterklassen. Denna sträcka är cirka en kilometer. Det övergår sen till en svart sandstrand med inslag av sten och med fina klippformationer. Denna del är knappt en kilometer. En betongväg för fotgängare ska sen leda till Camara de Lobos men den byggs om, det går att krångla sig förbi på stora stenar men det gjorde inte vi. Vi tog av upp på en liten väg som leder ner till denna på sommaren populära badstranden och upp förbi bostadsområden och under en stor bro. Sen följde vi infartsvägen till Funchal.

Funchal till Pinheiro das Voltas.
Turen tar cirka två timmar utan pauser. Levadan startar vid fotbollstadion i Funchal men vi tog oss upp till den ovanför Lidoområdet.
Vi gick villavägar genom bostadsområdet norr om Lidoområdets hotell. Det är en relativt brant väg uppför den kulla man skymtar från hotellen. Man följer den gata som går väster om nuvarande kvarter. Levadan ser man nerifrån, det är bara att klättra upp till den. Det är en mycket innehållsrik levadatur med fina vyer men även lite hisnande för den höjdrädde. Stabila räcker finns men även korta passager under klippor och korta tunnlar där man får krypa på alla fyra en kort bit. Man har utsikt över Camara de Lobos den första delen och dalgången med industrier nästa etapp. Den senare delen följer en brant klippvägg där levadan är uthuggen. Där denna tar slut leder en brant stig upp till orten Pinheiro das Voltas där det finns buss till Funchal. Vi valde att gå en bit till upp till Funchals stora shoppinggalleria, som allts ligger en kilometer från en levada som passerar bostäder dit man måsta ta sig till fots liksom att transportera allt material med skottkärror! Vi tog en taxi till utgångspunkten.

Monte till ort före Camacha.
Turen tog cirka tre timmar. Vi tog taxi upp till Barbossa där kabinliften kommer upp. Vi följde en stig som viker av norrut och rundar en dalgång och passerar orten Curral dos Romeiros. Där kan man gå tillbaka en annan väg eller välja att ta av neråt till Funchal. I orten blev vi osäkra på vägen och frågade istället tre från orten efter leden till Funchal och fick tre olika svar, vi valde det sista. Det hade varit bättre att läsa noggrannare i boken. Vi kom in på levadan mot Camacha. Det gjorde ingen för man kan avbryta där man önskar, vi avbröt vd en husklunga vid the Jasmin Tea House. Hade vi fortsatt cirka en kvart hade vid kommit ut till busshållplats vid stora vägen till Funchal. Vi tog oss neråt på trappor som går genom bostadsområdena och är genvägar ner som alternativ till att följa den slingriga bilvägen. Sen hade vi tänkt leta upp en busshållplats men efter en fråga om vägen kom vi ut på motorvägspåfarten där vi nu åter fick uppleva madeiriensarnas vänlighet genom att vi fick skjuts av en bil ända fram till hotellet i Funchal! Vilken lycka!

Monte ner till Funchal.
Turen har cirka två timmar utan pauser. Vi tog den jobbiga bussturen upp till Barbossa. Det är väl värt pengarna att ta taxi eller linbana. Vi började på samma sträcka som föregående tur men svängde snart av neråt på stig som är skyltad till levada do Bom Succeso. Den leder genom dalgången ganska brant på grusväg med trappavsatser genom rik växtlighet för att på andra hälften övergå till jämn väg längs levadan. Det kan vara lite jobbigt neråt men ta det försiktigt. Levadaturen ger jättefina vyer ner över Funchal och upp mot omgivande ravin. Denna del har inte räcken eller enbart trådar att hålla sig i. Det kan kännas lite pirrigt men ta det lugnt och sätt ner fötterna stadigt så ger turen fin valuta. När man kommit ner till bebyggelsen är det först lite trappor ner till infartsvägen och sen är det till att följa vägen in till centrum.

Från utsiktsplatsen Eira do Serrado ner till Curral das Freiras i Nunnornas dal.
Turen tar cirka en timme utan pauser och går brant ner till dalbotten cirka 400 höjdmeter.
Vi tog taxi och råkade säga fel Curral! Vi hade tänkt oss till Curral dos Romerios men begärde tur till Curral das Freiras. Det var inget att göra åt det när vi väl förstod misstaget. Precis före nybyggda tunneln genom beget ner till dalgången tar man av på den gamla vägen tills den är avstängd. Utsiktsplatsen når man genom en kort vandring. Vilken vy över Nunnornas dal! Vi följde sen den stensatta gamla gångvägen ner till dalbotten. Ta det lugnt särskilt om det är blött. Inne i byn finns flera kaféer som gärna tar hand om en i väntan på bussen till Funchal. Den kan vara lite jobbig att åka med så ett bra alternativ är taxi som kostar cirka under 30 Euro.