Rövarekulan ligger mellan Rolsberga och Löberöd. Här skär sig Braån ner 20 meter från högsta punkten. Det är ett skifferrikt område. Fram till någon gång på 1960-talet fanns en dansbana här och tåget passerade, Eslöv-Löberöd. Från parkeringen i Rövarekulans mitt gick vi upp längs ån tills bron kommer. Vi gick sen på kanten av fördjupningen på stig och såg ner på ån långt där nere. Vid stenbron där gamla landsvägen korsade Braån gick vi i ramslöksbeväxta marker tills det började bli snärjigt varför vi gick längs ån intill betesängen tillbaka. Det kan väl ha blivit 3 km. Det är lite fascinerande med denna dalgång mitt i åkerlandskapet som i övrigt är platt. Något som for oss i tankarna var att till sommaren göra en åvandring i Braån. De lövskogsbeväxta åkanterna ser ut att sträcka sig ganska långt mot Rolsberga. En varm sommardag iklädda avlagda gympadojor och kortbyxor och gående i det ljumma åvattnet känns lockande.
Vi körde till Pinedalen där en lämplig start är vid kyrkan i Gudmundtorp där Skåneleden passerar förbi. Dalen är cirka 300 meter bred och 15 meter djup. Leden går genom mycket omväxlande natur längs dalens västra sida. Ramslöksfält passerades på smal stig. Efter en backe leder den in i bokskog där liljekonvaljsfält breder ut sig. Sen kommer en passage till andra sidan dalen över en äng med rikligt av ängsbrässma. En och annan glada sågs. Ny omväxlande natur tar vid och efter att ha passerat genom tät skir skog var det dags att vända tillbaka för att inte komma i mörker hem. Vägen tillbaka i samma spår kändes lika omväxlande. Två från lokalbefolkningen och en hund såg storögt på oss fullt förståeligt denna lite regntunga måndagkväll. Dock, något regn besvärades vi inte av mer än strax i början i Rövarekulen och åter konstaterade vi att det blir alltid bättre än man trott. Tolv nöjda vandrare avslutade turen utanför kyrkan i Gudmundtorp.
Kategoriarkiv: Vandringar
Vandringar kring Helsingborg, kring Veberöd och cykeltur till Malmö 2011
Helsingborg till Viken, en vandring i mitten av april på 15 km
Skåneleden, som slutar norr om Domsten, passerar genom Helsingborg via Landborgspromenaden. Vi steg på vid Pålsjö skog. Före Sofiero går man ner genom tallskog på spännande stig neråt och följer sen kusten förbi samhällena Laröd, Hittarp, Domsten. Vi fortsatte till Viken och tog bussen till Helsingborg. Turen var mycket givande med omväxlande natur och härlig havsluft. Hur fint är det då inte när solen är framme? Vi mötte hela två (2) andra vandrare. En notering är att det är cykelbart från liten väg norr om Sofiero ner till stranden och sen norrut med några avbrott ev för sand.
R som i Rydebäck, Råå, Raus, Ramlösa och Rasbrant, en vandring på 21 km
Bild: Upp mot Raus kyrka
Rasande tidigt steg vi inte upp denna 8 maj utan avfärd skedde med tåg från Lund först vid kl 9.
Rydebäck var stationen vi steg av vid för att sen följa vattendraget med samma namn ner till Öresundskusten. Gamla tegelbruket passerades liksom det fint renoverade Rydebäcks gård som brukspatron Carl Holtfreter uppförde i nordtysk stil och boningshuset i sen-empir. Skåneleden går sen ner längs kusten. Vid Örby svängde vi upp förbi fotbollsplanerna till höjden där folkhögskolan Sundsgården ligger. Vi följde kanten och kom ner till Örby ängar som vi ville utforska lite på blommor. Blomprakten var inte stor efter denna varma påsk, mest mandelblom, vitsippor, kabbleka, trift samt ett humleblomster. Vi traskade över tuvområdena och fick ett plurr med fötterna. Längs kanten på trädvegetationen gick vi till Råå, Lasses fisk var stängd denna lördag, så vi satte oss vid en fiskehodda och tog vår lunch. En kort sväng in i gamla Råå på väg som inte inlines gillar, dvs kullersten, och vi var tillbaka på promenaden längs Råån. Vid Landskronavägen kom vi fram till att man inte ska välja att gå på den norra sidan av ån för den slutar i en nedlagd industri som vi trots stängsel försökte passera men vi fick ge oss. Istället ska Skåneledens markeringar följas. En väldigt vacker dalgång före Raus ses till vänster.
Här ser man också både gamla och nya järnvägslinjen till Helsingborg, den gamla enkelspåriga med gammeldags halvbommar för vägen och den nya dubbelspåriga som ovanför går i ett tråg.
Raus kyrka var nästa plats och inte vilken som helst, här är väldigt vackert och rofyllt. Rausings gravar finns här liksom f d kyrkogårdsvaktmästare och olympiamästaren Färsings. Vi följde ån mot motorvägen genom vackra bokskogar men vände en bit in för att i Raus gå på Landborgspromenaden. Efter en liten transportsträcka på vägar kom vi in i vacker skog, passerade Ättekulla med sina ättekullar. Här bor man vackert med både sundsutsikt och fina skogsområden runt omkring.
Ramlösa brunnspark var nästa stopp. Vilken park! Något glasställe fanns inte dock. Vi var ganska ensamma i parken denna lördagseftermiddag, varför? Sen följer leden en vacker ravin med en åfåra. Även stadsdelen Elineberg ser fin ut. Därefter följer Jordbodalen med området Närlunda.
Vilken tillgång för de som bor här! Det gäller att hålla utkik efter de orange markeringarna för Skåneleden. Skyltarna med Landborgspromenadens namn är lätta att vrida på för kreativa ungdomar som ser ett nöje i att se vilsna vandrare. Stora gamla fina gamla ärevördiga skolbyggnader, stora sjukhuset, kyrkogårdar, vackra parkpartier och till sist en brant trappa ner till den brusande staden avslutade vandringen. Dock ska inte glömmas den svalkande ölen vid Mariakyrkan på den på öl välsorterade Bishops Arm. Tåget tog oss hem vi 18-19 tiden beroende på vart vi skulle stiga av.
Det är kombinationen vandring, umgänge, natur, bebyggelse, kultur som gör våra vandringsturer så givande! Karta med färdväg finns här:
http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=780799
Körsbärsdalen och området söder om Veberöd – en trevlig överraskning
En tradition i maj för skridskoklubbens sommarvandringar är Körsbärsdalen när vi tror att blomningen ska kulminera. Det är ett mycket fint skogsområde väster och söder om Humlamaden. Vi startade vid Idala gårdoch gick väster om villaområdet Idala. Vid skogsvägen tog vi av mot Enelyckan och passerade på åsliknande höjer med ganska branta sänkor och kom ut på vackra betesmarker där körsbärsträden finns. En ganska brant stig leder ner i dalen men de blommande träden. Därefter går man på mindre vägar och stigar, utmärkta för löpturer, genom omväxlande skog och stora nivåskillnader till Skogsmöllan. En stor vresbok med passeras med en unik ihopväxning av en gren mellan två stammar. Marken blir sen jämnare och andra trädslag tar vid. Ja, en mycket trevlig tur är detta. Cirka 6 km blev den.
Cykeltur från Lund till Malmö, en tur som kan varieras mycket
En tidig vårlördag när temperaturen är kring 15 grader och vinden inte besvärar är idealisk för en cykeltur. Denna variant var över Alnarp, Spillepengen och fortsatte genom stan till Pildammsparken. Cykelvägarna från infarten till Malmö och vidare förbi stationsområdet och mot Kungsparken har fått sig ett lyft. Så har ju också Malmö blivit utsedd till Årets cykelstad 2011 i veckan. Kul! Men trots detta känns det tryggare att cykla i Lund men så har vi ju så mycket mindre trafik och korsningar i lilla småstaden Lund. I Alnarp pågick en trevlig bakluckeloppis för växtförsäljare. Att följa Västkustvägen längs havet är alltid trevligt även om Spillepengsområdet ser gigantiskt ut i bakgrunden.
Efter en kopp kaffe hos sonen vid Pildammsparken körde jag tillbaka men då över Bernstorp, Tottarp och Hjärup. Jag tog raka spåret från Johanneskyrkan österut Friisgatan, trevliga Sorgenfri, Sorgenfrivägen till järnvägen och Sallerupsvägen och sen Bulltofta rekreationsområde som alltid imponerar. Ett fält med gullvivor och humleblomster överraskar, jag har aldrig sett något liknande. Bernstorp, Nordanå, Kyrkoby, Tottarp, Lilla Uppåkra, Hjärup, St Larsområdet passerades på hemvägen. Turen:
Spanien, Andalusien, oktober 2011
Det blev en kort men ovanlig, märklig och häftig vandring på turen till Andalusien de första tio dagarna i oktober. Jag hade kanske tänkt att det skulle bli lite mer men hustruns knä satte stopp. Norr om Malaga, cirka 30 km, finns ett ovanligt bergsområde.
Denna text är tagen från den fina sidan: restillspanien
El Torcal naturreservat är känt för sina enastående kalkstensformationer. Inom El Torcal parken ligger 17 kvadratkilometer några av de vackraste och mest imponerande kalkstenslandskapen i Europa. Hela området låg under havet fram till omkring hundra miljoner år sedan. Jordens våldsamma rörelser skapade kullar och berg upp till 1300 m höga. Under miljontals år har regnet och vinden skulpterade otroliga och märkliga klippformationer. Det är möjligt att köra upp till El Torcal på 1100 m. över havet upp en bra väg från byn Villanueva de la Concepcion eller via Antequera. Bredvid parkeringen ligger ett informationscentrum, här visas en dokumentär om hur El Torcal har formerats som är mycket intressant.
Det finns tre vandringsstigar genom parken vilka visar vägen genom färgade träpelare längs vägen. Den kortaste och enklaste är ungefär.1.5 km. och tar cirka 30 minuter. Alternativa vägar omfattar ca 2,5 km. eller den längsta och svåraste är 4,5 km. och tar ca tre timmar, med en visning punkt på 1339 m. Där man kan se hela El Torcal-parken och på en klar dag kan man till och med se kusten till Afrika.
Några filmsnuttar från El Torcel som jag tagit:
Vi spanade även in området ytterligare 20 km norrut. Någon vandring blev det inte men jag måste dela med mig av två videofilmer som ger hisnande upplevelser även från soffan. Femtio kilometer norr om Malaga ligger La Garganta del Chorro, vilket är en 5 kilometer lång och 300 meter djup ravin som bildas av Guadalhorce floden. Den 700m höga Desfiladero de los Gaitanes pass är känt för den mycket farlig promenadväg som kallas Caminito del Rey (Kungens lilla vägen). Promenadvägen var byggd på 1920-talet för att transportera material för att bygga den elektriska vattenkraftverket på andra sidan dammen. Stigen fick sitt namn efter kung Alfonso XIII av Spanien som uppges ha inspekterat konstruktion från gångvägen. Promenadvägen ligger längs bergsidan och hålls upp av järnvägsräls som är inslagna i berget 200 meter ovanför floden/ marken. Många delar av vägen saknas och räcke finns bara på ett fåtal ställen, officiellt har tillträde till promenadvägen tagits bort år 2000 efter att en turist dog när han försökte ta sig över det. Nu pratas det om att återställa vägen även om något arbete inte väntas ske före 2010 med slutförandet kanske under 2012. Nuvarande gångvägen är bara tillgängligt för klättrare, och området är känt som en av de bästa bergsklättring områden i Europa. Men El Chorro är också mycket populärt för mountainbike, vandring och camping. Det finns många vandringsleder runt landskapet vilket erbjuder fantastiska utsikter över den vilda terrängen. El Chorro är en upplevelse som absolut inte får missas av naturälskare.
En bortspolad vandringsled finns vid Nerja (se bild nedan), cirka 50 km öster om Malaga! Jag gick den en bit! De små fina sandstränderna lockade nämligen och det var lite häftigt att klättra över klippor och snabbt passera utskjutande klippor när vågorna drog sig tillbaka. MEN framförallt är det en charmig ort. Jag har inte så mycket att jämföra med men av de orter vi såg från Nerja till Cadiz (vi vände strax före i Conil de la Frontera) var denna bäst. På denna fantastiskt långa och breda sandstrand i Conil de la Frontera fick jag blåsor på alla tårna och en träningsvärk i vaderna som satt i en vecka! Varför lär man sig aldrig? Sandstrand är hårt! Det var bara det att stranden inbjöd till en gång- och löptur.
Jag kan passa på att rekommendera staden Granada med palatset Alhambra. Palatset är naturligtvis fint, vi gick där 9-14, med sina utsmyckade byggnader men även trädgårdarna. Vi bodde intill så för att komma till stan går man en fin promenad nerför genom skogen (trappor och fint på alla sätt). Stan är mycket trevlig.
Gibraltar kan ge en rejäl pulshöjare om man så vill. Det är nämligen fritt fram att gå upp till toppen. Vi tog en minibuss. Det är mycket turister men en upplevelse att komma upp på denna egendomliga uppskjutande klippa. Parkera dock bilen utanför i La Linea!