Kategoriarkiv: Vandringar

Rörums backar, 2015

På vägen till Rörum stannade vi till i idylliska Skånes Tranås. Byns bönder protesterade i slutet av 1800-talet mot att järnvägen skulle dras intill byn eftersom det skulle störa djuren och föra med sig att löst folk kom till byn! Istället lades järnvägen vid de sju gårdar som då utgjorde Tomelilla. Som det kan bli! Inte mycket förändrades i byn och nu kan vi glädjas åt ett välbevarat gatunät och intakta miljöer som är ganska unika. Ett mycket tilltalande vandrarhem finns mitt i byn. Daniel Berlins lovordade restaurang finns här. Österlens Choklad finns i en före detta tegelskola. Ett unikt stensatt torg finns. Flera fint renoverade byahus ser man då man strosar genom byn.

Mandelmans trädgård är en idyll. Han har genom troget arbete under tio års tid byggt upp ett utflyktsmål av klass. På sommaren är det svårt att komma till men första helgen i oktober var det lagom med folk. Vi tog dessutom en väldigt god vegetarisk tallrik med utsökta smaker av olika grönsaker och deras fjälloumi, halloumi från fjällkor.

Vi fortsatte till Kivikås musteri för den utsökta äpplemusten som är något helt annat än Kiviks musteris. Dessutom utsökta äpplen och päron av olika sorter.

Därefter kom vi till vandringen med början i Sträntemölla naturreservat. Vi fortsatte till Rörums backar mot Mandelmans. Här kan man ströva fritt ganska långt norrut.

Rörums backar

Björnbär på Rörums backar

Rörums backar

Sträntemölla

Skånes Tranås med vandrarhemmet i bakgrunden

Mandelmans trädgård

Mandelmans trädgård i Rörum

Glumslöv till Landskrona, Hilleshögs dalar, 2015

Lämna ett svar

24 september, en torsdagseftermiddag med jobbet

Vandring för Tågburna, nr 16, Glumslöv, (Hoffman) inspirerade till denna vandring idag 15.30-19. Från tågstationen i Glumslöv gick vi längs Landskronavägen en bit och sen direkt ner i Hilleshögs dalar, över backarna ner mot Sundvik och sen till Landskrona. Kul att visa denna pärla för jobbkompisar som aldrig varit där.

Hilleshögs dalar i bakgrunden, taget uppifrån Landskronavägen

Hilleshögs dalar

Mot Hildesborg

Lill-Olas badplats med gamla bryggan där fiskmåsarna hade samling

Solstrimmor över Ven

Venbåten

29 juni med SIK, Skridskoklubbens sommarprogram

Från Lill-Olas badplats, vilket är detsamma som badplatsen vid golfbanan, i Borstahusen gick vi Skåneleden norrut. Hilleshögs dalar och naturreservatet passeras, trappor ner till Rusthamn. Det såg verkligen frodigt ut överallt, en del blommor fastställdes namn på. Därifrån gick vi vägen upp, österut och svänger man inte söderut efter några hundra meter så finns en mindre väg rakt upp mot landsvägen mot Landskrona. Denna tog vi. Vi delade den med skidåkare från Helsingborg som småsprang med och utan stavar. Efter femtio meter på landsvägen kan man gå över staketet och följa detta i en båge för att slippa gå på vägen. Vi tog kvällsmaten i backen med vy ner mot havet. Solen var framme även då. Vi gick mindre väg mot havet och kom på vägen till Sundvik och gick ner dit. Då hade klockan blivit så mycket att vi gick tillbaka längs havet på Skåneleden. Rapsen längs vägen kändes mäktigt hög och kraftfull.

Frodig grönska vid stigen mot Hilleshög

Den branta trappan vid Rustningshamn

Stättan efter branta trappan i Rustningshamn

Ett perfekt fikaställe vid Hilleshögs dalar

Mäktiga branter och vyer vid Hilleshögs dalar

Vandring på Hallands Väderö, sept 2015

Lämna ett svar

SIK hade bjudit in till vandring på Hallands Väderö. Efter samåkning från Lund i 75 minuter och 11 mil till Torekov så samlades vi 21 deltagare till båtens avfärd kl 10. Solen sken och det var ingen vind. För övrigt hade vi i sällskapet SMHI´s observationschef! Han fick senare tillfälle att berätta om väderstationen på ön. Vi följde i stort en runda som finns i Vandringar vid Skånes kust av Karin Hoffman. Det blev en tur på cirka 8 km. Det blev en mycket fin dag. Att bokskogen är så stor och mäktig hade många ingen aning om. Det lär vara skog från 1700-talet och då var det kungliga jaktmark.

Hallands Väderö är namnet till trots en skånsk ö i Kattegatt, 3 km² stor, där nederbörden är mindre och solskenstimmarna fler än fastlandets. I januari 2006 fastslog Lantmäteriverket att Svenska kyrkan är ensam ägare till hela ön enligt en uppgörelse från 1753. Ön antogs dessförinnan vara statlig. Svenska kyrkan äger fyra stugor på ön som den hyr ut, men sedan 2006 måste man vara medlem i Svenska kyrkan för att få lov att hyra någon av dem. Det finns åtta privatägda stugor på ön. Det finns skyltade vandringsstigar (en röd stig på cirka 6 km och en blå på cirka 3 km). Svarteskär, Sandskär och Brötholmarna är sälskyddsområde och där är det förbjudet tillträde året runt. Ön har också en fyr (tretton meter hög). Öns högsta punkt finner man på Kallskärslid 23,8 meter över havet. Ön består till en dryg fjärdedel av skog, en något större del är gräsmark och knappt hälften är kala berg eller enbevuxna klippiga och steniga områden.

En vacker promenad att börja med är den röda leden med utgångspunkt i Sandhamn som sträcker sig till Kappelhamn på södra sidan av ön, där Väderömuséet ligger. Det är en tydlig led genom skogen, ca 2 km. Precis innan man går in i Söndre skog passerar man Oa-dammen. Den är endast vattenfylld om våren och fram i juni vissa år blommar svärdsliljorna rikligt. I Söndre skog betar inga djur. Stengärdsgårdar som lades upp av de gamla skogvaktarna ramar in skogen och har även förbättrats med stängsel som håller kor, hästar och får ute. Ulagapskärret är en av öns vackraste platser.

Öns västsida består mestadels av klippor och växtligheten bl. a av enebuskar med väldoftande kaprifol som slingrar sig däri, fläderträd och fina björnbärssnår. I augusti månad har man ganska stor chans att se sälarna som då sprider ut sig utmed öns kuster. Tidigare under sommaren håller de helst till ute i sälskyddsområdet där de känner sig säkrare när de har små ungar att ta hand om.