Costa Blanca / Alicante, Murcia, m fl dec 2017

Resans platser blev ungefär så här: Alicante 3 dagar, Altea 2, Javea-Denia-Cap Nau 2, Murcia 2, Cartagena-Calblanque 2, Alicante 2.

 

Det blev en billig resa! Bilhyra 700 kr, hotellen (dubbelrum i snitt 400 kronor), menyer på dagen cirka 100 kronor med vin. Flyget 1000 kr. Så 5 000 kr för två veckor med bilhyra !

 

 

 

Murcia!

Cartagena!

Cap Nau!

Alicante!

Javea – Denia!

Altea!

Första klass Topp 10 över Costa Blanca fungerar bra som guidebok.

Strandpromenaden med sin mosaik

Uppe från borgen i Alicante

Dag 1, Alicante stad. Vi bodde på hotell nära saluhallen, dvs intill Gamla stan. Vi gick ner till Esplanada de Espana, La Explanada, och sen längs havet på Paseo de Gomiz nordöst mot La Platja de Sant Joan. Det är en mindre väg till dit men sen ser det ut att vara längs större väg. Spårvagnen passerar här, så går man vidare kan man ta den tillbaka till gamla stan. Den går från centrum till stranden i Sant Joan. Esplanaden är palmkantad och belagd med böljande marmormosaik. Promenaden närmast havet har en annan beläggning som gör att känns som man går i ett kublandskap. Saluhallen är imponerande. Fram till kl 14 då den stänger är det fullt med folk på de två våningarna, överst ett femtiotal kötthandlare, underst fisk, säkert trettio, och grönsaker och frukt. Det bor mycket folk i centrala stan som inte tar sig till köpcentran med matmarknader utanför stan och så har man ett intresse för bra råvaror. Visst är det mycket trafik på esplanderna och längs havet men man kan dra sig en bit därifrån. Det är kompakt, som i alla spanska städer. Människor är vänliga.

Borgen högt uppe på berget

 

Dag 2, nedanför Berget Benacantils sluttningar finns gamla stan, El Barrio. Där finns matställena för turisterna också! Undvik dem, det finns så många andra bra ställen! Borgen, Castillo de Santa Barbara, med Parque de la Ereta och Benacalem ligger nedanför nedanför. På berget har bott människor sen bronsåldern, på 800-talet byggde araberna den första borgen. Den blev en mäktig garnison på 1700-talet. Rådhuset, Ayuntamiento, är den vackraste barockbyggnaden i stan. Barrio de Santa Cruz, är en labyrint av vitkalkade hus nära berget. Basilikan är tjusig. Playa de Postiguet är badstranden.

Upp och nerför i gamla Altea

Dag 3, först en strandpromenad, vi körde till Altea några mil norrut vid kusten. Den gamla befästa staden som ligger på en kulle har en imponerande kyrka överst i byn. Det är brant i de slingrande gatorna med vitkalkade hus. Vyerna är fina uppifrån torget. Vi bodde nere vid havet med fönster åt vattnet, rum åt andra hållet har all genomfartstrafik nedanför! Strandpromenaden är trevlig med folk som cyklar, springer och går.

Från fyren

Först 2 km längs havet

 

Enstaka blomster syntes

Dag 4, vi gick söderut längs vattnet och på kustpromenaden tills vi kom till slutet där Alero ligger. Där går en led upp till fyren, vilken vi följde tillsammans med massor av spanjorer eftersom det var helgdag och vädret var fint. Leden är asfalterad och cirka tre km. Det var en fin tur med fina vyer, fyren stänger kl 14 vintertid. Det blev samma väg tillbaka till Altea.

Upp till toppen går en stig

Guadalest och för att komma in till byn måste man in här

Dag 5, vi körde till Calp en bit norrut. Även det är en stor stad med flera höga hus och många stora hus med ferielägenheter. Inget kul, men vissa har fin arkitektur. På andra sidan det höga berget Penyal d´lfac finns en sandstrand men vinden låg på så det var inte behagligt att gå där, inget att se heller. Vi valde andra sidan berget där det var behagligare. En led går ut till spetsen. Det är ett naturreservat och till toppen är det 322 möh. För att nå dit måste en tunnel passeras och efter den blir det svårare att gå. Vi lämnade stan utan saknad. Vi körde upp till Guadalest för att se på turistmålet, en by som klänger på en topp med en borg i ruiner och en entré som går genom en skreva i berget med en port. Det var tolv grader och kändes väldigt kyligt. Den stora dammen intill förser de torra kustområdena med vatten. Araberna byggde den första fästningen 715. De kristna intog borgen och byggde ut den 1238.1748 raserades fortet vid ett skalv.

På Cap Nau kan man gå till Cap Nero

Stranden Barraca på Cap Nau

Dag 6, vi gick norrut fram till floden i Altea och där strandpromenaden tar slut. Därifrån kan man följa floden, som normalt är ganska oansenlig, inåt landet och runt staden så man får en runda. Det finns ett antal turen som framgår av broschyr från turistbyrån. Vi körde norrut till Javea. Staden har en historisk del och en ny del, som delvis sträcker sig längs havet. Intill reser sig ett magnifikt berg. Stan har en ”nybyggd” (50 år) kyrka med exceptionell arkitektur. Den ligger mitt inne i tät bebyggelse och byggdes 1967. Vi hade bokat två nätter ute på udden Cap Nau. Det visade sig vara en fin villa som ett holländskt par köpt för två månader sen och nu hade B&B på övervåningen. Hela udden är bebyggd med fina villor med pooler och murar. Det blev ett ypperligt boende för 50 euro natten med fin frukost. Vi körde ner till en av badplatserna, Barraca, med stenstrand. Det är för övrigt mest stenstrand på denna kust. I Calpe finns sandstrand dock. Det finns en kort led ut till udden Cap Nero som är trevlig att gå. Erosionen har mejslat ut rätt märklig natur här. Portignoc är en plats vid vägen där man hoppa på leden.

Gamla stan i Javea

Dag 7, blåst, senare lätt regn och ca 14 grader idag. Vi körde till Javea och gick i gamla stan. Den ligger uppe på ett berg några kilometer inåt landet. Sten och sandstränder finns i båda ändar av nyare delen av stan. Riktig gourmetmeny på restaurang Volta Volta, som ligger nära saluhallen, för 14 euro. Sen tog vi en tur till stranden Granadella där man kan vandra i naturreservatet.

Trevlig vandringsled söder om Denia

Dag 8, vi körde till Denia genom ett landskap med apelsinodlingar och mandelträd. Stan har varit en romersk bosättning och blev huvudstad i ett arabiskt rike. Ett vackert berg, Parc Natural del Montgo´, ramar in staden. Det finns fina vandringsleder på berget genom blomsterbeströdda snår och skogar. De börjar vid parkingången och slutar vid toppen 750 meter upp, men det lär vara lätt att vandra här. Den tar tre timmar i vardera riktningen. Vi körde söderut till en strand där en trevlig kustpromenaden finns söderut. Fram och tillbaka är det cirka 8 km. Fina villor och en del hotell kantar leden. Även restauranger med höga priser. Navigatorn i bilen föreslår vägen en bit in i landet för vägen till Javea men vi valde kortaste vägen som slingrande löper upp över berget med fin vyer. Vi körde sen femton mil söderut till Murcia på motorvägen. Trafiken är tät vid Alicante och söderut. Så även inne i Murcia då klockan är 19! Vi hade bokat ett mindre vandrarhem med trevlig trädgård med servering och till och med liten pool och grillplats.

Det finns olika sätt att ta sig längs floden

Dag 9, kallt på morgonen i Murcia, på ett fint och brett promenadstråk kantat av först apelsinodlingar och sen parker gick vi in till stan. Det första som möter är saluhallen. Där var det livlig kommers. Vi gick in i gamla stan med riktning mot katedralen. Det är ett hopkok av olika stilar. Där är stängt mellan 14 och 17. Universitetsområdet med studenter, vackra byggnader, Casino som är en social verksamhet för finare folk, två fina torg, affärsgator med mycket trafik. Ner till floden Segura där ett flertal broar går över till andra sidan och fina promenadstråk går längs med den ganska breda floden. Här är stort utrymme för stora vattenmängder. Sen blev det katedralen som öppnat, enormt fin kyrkobyggnad som har barockstil utåt och renässans inuti. Ännu en trevlig spanjor visade oss dit och berättade om katedralen. Solen är borta vid halv sex och i mörkret vid halv sju ter sig många av de fina husfasaderna ännu finare. Vi gick hemåt på den fina promenaden.

Murcia

Mucia

Dag 10, vi kollade hur långt ”kinesiska muren” i Murcia går. Den ringlar sig en kilometer ytterligare ut från stan. Den byggdes cirka 1730 som skydd för floden. Nu är den ett härligt stråk. Vi vände och gick åter till centrum men först strosade vi på andra sidan floden. Katedralen blev nästa anhalt. Även matställena där serverar god mat, man blir nästan aldrig besviken på maten i Spanien. Vi körde sen till kusten, en ort nära La Manga, detta stora komplex på en smal strandremsa. Här är helt dött i december. Därför körde vi först in i Cartagena. Imponerande hus även här! Stora gågatan är kantad med vackra hus. Vi gick upp till en av de många höjder som sticket upp i stan, där utgrävningar pågår av romerska byggnader. Stan har inte så stor kontakt med havet, flottan tar en del och affärshamnen tar en del.

Nationalparken

GR 92 går förbi saltbassängerna

Marinens byggnader längs en rundtur i stan Cartagena

Dag 11, endast några kilometer från boendet i ligger ett naturområde                                                  Calblanque som i First Class-boken är med i Topp-tio som ett fantastiskt naturområde. Nog har vi sett finare kustparti, men ok, fina sandstränder. Vi följde Gr 92 en bit tills vi kom till Costa Calblanque, och då hade vi passerat saltutvinning Rasall och palmlunden via en grusväg. Man kan köra med bil ända fram. En fredag i december är det lite folk men parkeringen är stor. Det var lite svårt att hitta rätt väg till området, skyltarna lyser med sin frånvaro. Det är skönt att komma ut i naturen på öde stränder som motvikt till städernas ljud och dåliga luft från alla bilar som fyller gatorna. Området var hotat av exploatering under 1980-talet men invånarna protesterade och vann efter en utdragen strid. Området blev nationalpark 1987. Dammarna är häckningsplats för sjöfåglar och flyttfåglar. Om våren täcks bergen omkring av vilda blommor. Vi körde in till Cartagena igen. Restaurangerna var fullsatta en fredag eftermiddag just före jul. Det är firmafester mest. Men maten på gågatan var bra och som vanligt trevlig personal. Väldigt kompakt stad. Ett kasino finns i staden, med en sällskaps- och kulturförening Casino Circulo Cartagenero. Den mest typiska modernistbyggnaden är Gran Hotel som började byggas 1907. Det är dock inte hotell längre.

I Elche finns en vandringsrutt i palmskogarna/odlingarna

Dag 12, vi körde till Elche, mitt ute på en stor slätt, för att finna att även idag, en lördag, var matställena fullsatta. Kl 15 fick vi plats på en trevlig restaurang nära palmträdgården Horta. Det blev ett besök där före stängning kl 17, ganska kyligt. Mycket fin trädgård som ligger mitt i det stora området med palmodlingar. Nästan alla palmer är dadelpalmer varav en del säljs. Den största produkten är torkade palmplad för tillverkning av kors till palmsöndagen. Vi strosade sen på gator intill stora palmodlingar, en rutt finns uppgjord på två km för att se odlingarna. Vi körde till Alicantes södra del för nästa boende.

I Novelda tog vi en promenad bl a till Casino

Mellan Elda och Costello

I Elda kan man gå längs kanalen

Dag 13, vi körde till Novelda och besåg Casinot, som inte är en spelhåla utan en social förening med tjusiga lokaler och väldigt rymligt. Det lär vara för lite finare folk men här såg det folkligt ut. Orten har 26 000 invånare. En fin trädgård hör till. En sömning och tyst stad. Casa-Museo Modernista var stängt, det är nämligen stängt helgdagar. Vi körde till Elda, som är en ort med massor av skofabriker. Dessutom ett vattendrag där vattenmassorna kan dra igenom här i en fin dalgång med vegetation, idag endast en rännil men dimensionerad för massor av vatten. Vi gick längs med rännilen en bit och letade sen ett matställe. Även här väldigt öde, en söndagseftermiddag. Vi körde till orten Castello men orkade inte gå upp till borgen som tronar på höjden. Hem till Alicante bär vägen nerför i ett fint landskap. Boendet i utkanten av stan i bostadsområde som är ganska nytt, är bra. En trevlig promenadväg går in till stan. Bussen till flygplatsen stannar utanför.

Sista dagen promenerade vi in till centrum längs strandpromenaden i Alicante i sol och behaglig temperatur. Detta en vecka före julhelgen.

Rullskridskor söder Berlin 16-19 okt

Åkte hemifrån kl 6, tåg till Kastrup, flyg med Easyjet till Berlin, tåg från Schönfeld stora station med DB med byte i Berlin Sudkreutz, till Luckenwalde där vi var 12.15, och så kom ägaren till hotell Eichenkranz i Kolzenbuch och hämtade oss med sin minibuss. Han hade renoverat alla rummen sen förra besöket för 18 månader sedan.

Det är sex timmar med flyg mot tio med bil hit. Betydligt bättre med flyg. Vi flög hem med Norwegian, med resväska kostade det cirka 1800kr. Ett strålande höstväder mötte oss med cirka 21 grader i luften. Efter lite jordnötter och vatten bytte vi om och rullade ut. Snabba gruppen körde 45 km först korta rundan och sen till Jutebog och vände. 30 km för två. Banorna var som vanligt välskötta men på vissa ställen blöta och därmed slippriga. Doften från tallträden var fin. Det är inget ställe man åker till för landskapet skull men för inlines är det perfekt.  Lätt lunch på Werder. Middag på hotellet. Karl-Johan kompletterade wienerschnitzel. Kall brathhering, inlagd sill kompletterades med stekt potatis, originellt! Två grosses till. Arne, Bertil, Olle, Calle, Kaj deltog i turen. 

Hotellet

Sommartemperatur även tisdag. Härlig morgon med talldoft i näsborrarna. Hotellets frukost ät fullödig med plommonkaka som dessert. Vi startade kl 9. Målet för kafferast var Petkus. Öppet, och vi fick in körsbärskaka eller apfelstrudel med glass och grädde. Njutbart i solen. Vi fick sen en lång uppförsbacke, delvis med löv. Längre fram kommer nerförsbackar i skogen. I Fröhling delade vi gruppen. Lång tur 84 km och kort 53 km. Werder var stängt och vi som längtade efter öl. Men rast i solen blev det. Olle blev trött efter lång tur. Middag med vildsvin, mm. Frivilliga brandkåren var faktiskt inte här idag! 

Onsdagen var dimmig fram till middagstid. Vi tog en runda på 6 mil. Som avrundning 12 km före ölen. Vi fick en fin stund i Fröhling där solen gassade när vi tog en Flaeming-öl solo, ytterst begränsat utbud av ätbart nu innan de stänger. Atmosfären från gamla Öst kändes, Calle körde mest solo idag. 

Torsdagen var ännu dimmigare på förmiddagen men sen vid 11 kom solen och det blev lika fint som övriga dagar. Glasögonen immade igen. Calle körde solo, vi andra körde RK5, 5 mil. På slutet var det halt så vi började tänka skridskor.  Vi hade haft fin paus i Petkus med currywurst och apfelsaft. Vi gjorde dagen för krögaren. Här på RK5 är mer backigt än andra områden, idag fick vi den långa backen nerför och så även genom skogen. Här är det lövskog till skillnad från tallskogen som breder ut sig på stora områden. Det blev mycket prassel när området passerades. Vi är inne i den stora lövfällningstiden. Vi avslutade med en öl, betalade(84 euro för dubbelrum med frukost) och inväntade beställd taxi. En timme senare var vi i Schönfeld ( för 100 euro). Långt att gå i gångarna, nya flygplatsen behövs!

Ja, ett fantastiskt väder fick vi. Veckan innan var det storm en av dagarna och skitväder övriga dagar. 

Costa Brava 4-11 oktober, med grupp

Vi valde alltså att bo i Palafrugell. Det är en kommun med cirka 23 000 invånare, med all service och ett centrum. Vi valde ett centralt och mindre gästhus med 16 rum, med och utan och delat badrum.  Buss till Callella de Palafrugell tar tjugo minuter för 1,70 euro. Lågsäsong går den dit kl 9 och 12 och hem 15.30 och 17.30 via L’Llafranc. Mat- och drickastället Societe´ Fraternal i centrum besöktes flera gånger. Det är en förening med 1000 medlemmar, flera har sin tecknade porträtt på väggarna. Här ges visst socialt stöd till behövande. Gourmand är en fin och trevlig restaurang i centrum.

Calella de Palafrugell

Leden GR92 passerar kusten. En regional led, Camio de Ronda, på 43 km går längs kusten. Den går från Sant Feliu till Begur. En webbsida finns med höjdangivelser och avstånd. De båda lederna går bitvis på samma stigar. Kustleden är bitvis dåligt markerad. Det finns en karta i 1:30 000 där GR-leden är med. Vissa orter är utpräglade sommarorter och är i princip nedstängda i lågsäsong, ett exempel är Platja d’ Aro och Llfranc. Små badorter med charm är Llafranc, Tamariu, Callela de Palafrugell. Begur ligger ca två km från kusten och Palafrugell tre km från kusten. De är större och trevliga att bo i om man vill ha lite mer folkliv, speciellt på lågsäsong.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vandringen från Sant Feliu de Guixols är de första åtta km småkuperad, den första biten på trappor och gångled med rötter och sten, sen blir det välpreparerade gångstigar vid s’Agaro. Det finns en stor strand i Platja d’Aro. Förbi Aro är det bebyggelse med en marina inne i vik.
Det finns båtturer längs kuststräckan. Är man en grupp kan man chartra en båt av företaget Poseidon. 12 euro mellan Callela de P och Palamos och en en fin kusttur där man ser klipporna från en annan vinkel.
Det går buss  längs orterna. 10 min mellan Palafrugell och Begur, 50 min mellan Palafrugell och St Feliu. Taxi på tio min till Begur kostar 20 euro.
Från Palamos till Calella är leden lättgången delvis genom skog. Stora stranden la Foscari passeras. Här är fina kustscenerier.
Mellan Tamariu och Callela de P är det lite svårvandrat för erosionen har påverkat. Här passeras fin stenstrand med fin ravinvandring. Från Palafrugell till Tamariu går en grusväg delvis nergrävd. Till Calella kan man gå längs stora vägen, längs vägkanten till gamla vägen eller en liten grusväg. Till Golfet finns en gång och cykelled via Cap Roig. Till Palamos går en grusad led om man inte går längs kusten. Mellan Begur och Tamariu går en led via stranden Fornell, första delen ner till strand Fornell är dramatiskt brant inget för den otränade. Leden längs havet är väldigt vacker och går på bra gångvägar mest men dock upp och ner. Vid Aiguablava vandrar man upp i skogen tills man närmar sig Tamariu, sista biten nerför på asfalt. Längre ut mot havet finns en bit fin kustväg som inte är med på turistkartor mm. För att nå den får man gå upp på markerad väg i Tamariu och leta sig utåt via väg och trappor. Fina kustvyer möter en.

Palamos till Calella

Palamos tiill Calella

Från Begur kan man ta en runda ner till havet via vägen till Cap Begur. Sen, mot Sa Tuna når man ett vackert kustparti där man kan gå ut på udden före stranden. Via Sa Tuna med en restaurang (ofta full med gäster på helgerna) och ett bad går leden på välordnade promenader till Aiugafreda. Vid Aigua tar man sig via en asfalterad väg upp en bit och viker sen av in på en stig som delvis är lite brant.

Begurområdet

Mycket brant från Begur och neråt till Cala Fontell

Vi la energi på våra picknickar

Fina badvikar överallt

Bussen stannar på tre ställen i Palafrugell.
Buss till Sant Feliu går via Palamos och tar relativt lång tid.
Busse till Girona tar 70 minuter. En mycket sevärd stad. Man kan betala resan kontant på bussen men bättre är att köpa på busstation.
Vi bokade en transferbuss från flygplatsen i Barcelona, det tar på natten och i lågtrafikerade två timmar men på morgonen i rusningstrafik tar det kanske en timme längre.
Vädret är väldigt behagligt i oktober om man inte har otur. Någon dag var det neråt 15 på morgonen. Det är lätt att få plats på bussarna. Trafiken är gles på småvägarna där man ibland vandrar. Priserna är bra på restauranger och barer.

Från Tamariu norrut kan man ta av neråt kusten till en välordnad promenadstig, trol Cami de Ronda, oklart hur långt den går…

Den härliga stenstranden söder om Llafranc

Trevliga hostalét Fonda Estrella i Palafrugell

Härliga kustvyer

Grusvägen mellan Palafrugell och Tamariu

Vackra Begur, lätt att gå vilse dock

Girona är mycket sevärd

Från Sa Tuna till Aiguafreda vid Begur

Mot Aiugafreda

Vi lämnar Sant Filiu bakom oss

flera delar har sådant underlag från S Feliou till Palamos

Höjdskillnaderna på hela sträckan, 43 km

Denna broscher har detaljbeskrivning

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA