Etikettarkiv: Verkaån

Verkaån plus Drakamöllan och Kumlans naturreservat, vandringshelg, sept 2013

Drakamöllans härliga kullar

Drakamöllans härliga kullar

Från övernattningsstället Gladan och Vråken i Åkaröd vid Brösarp, gick vi ner mot Verkaån med sikte på Hallamölla. Dit nådde vi på södra sidan av ån. Vi fortsatte på denna sida någon km och gick över till röd led norr om ån.

Vid Verkaån

Vid Verkaån

 

På vackra skogsvägar i bokskog gick vi till Vantalängan. Sen blev det en trevlig grusväg mot Lönhultshållet. Här fick vi tips om blomkålssvamp som siktats i tallskogen. Vi tog en andel för kvällens middag. Vi passerade Fiskabäck och kom sen upp till Åkaröd.  Kort vila och en stund framför elden i f d skolsalen. Sen var det middagsbestyr. Förutom fjällskivling, smörsopp, blomkålssvamp var det getostmacka, paj med broccoli och purja, sallad med linser mm och sist en katrinplommonkaka. Kl 21 hade vi tänkt gå ut och höra kronhjortsbröl. Det befann sig nämligen en filmare i huset, Göran Johannesson, som håller på med en film om kronhjortar. Det har inte gjorts förut eftersom djuren är så skygga. Brölen fick vi dock höra från Görans dator och djuren fick vi se på filmsnuttar. Fyra morgnar i rad steg han upp kl 04 för detta. Vi tittade istället på månen med Karins kikare.

DSCN0597

Frukost serverades 8.30. Lena Xen heter den trevliga värdinnan i huset. Vi tog bilarna till Drakamöllan. Dagens tur var primärt en runda på 8 km. Den blev ca 14 km då vi gick i Kumlans reservat också. Vi tog det lugnt och såg på natur, svampar, mm. Dessutom hade vi en pratstund med arrendatorn till betet vid Björshus och med Lars-Åke Aronsson med kompis Per som cyklade från Simrishamn till Kristianstad i helgen.

Vid Verkaån, nära Hallamölla

Vid Verkaån, nära Hallamölla

 

Lite omtumlade gick vi inte mot börshuset men väl Björshus. Där kom vi åter in på de vackra kullarna och ville bestiga Äskebjär. Där hade vi en fin lunchplats. Vi gick österut nerför backen men fann att det var svårt att komma över ån så vi återvände till spåret. Vid Björshus gick vi mot vita leden och vidare till Kumlans reservat. Här finns sandstäpp men även kor som brölade högljutt när vi kom. Vi gick så vi fick syn på väg 19. Hade vi haft tid hade vi gått till Blåherremölla på andra sidan vägen. Vi tänkte ta en genväg till bilparkeringen med si det gick inte pga Julebodaån. Åter förbi Drakamöllans gårdshotell och vägen till bilarna. Nu duggade det kraftigt men i övrigt var dagen torr.

DSCN0630

Vandring kring Degeberga och längs Verkaån, sept 2012

Degeberga backar

Lördagen inleddes med tur nr 1 i Vandra med GPS, boken av Karin Hoffman, som går kring Degeberga. Denna tur går först runt Forsakarsravinen och sen in mot samhället. Vi gjorde tappra försök att nå den stig som fanns beskriven i boken men saker ändras på fem år och det var mest traktorspår här. Rutten går förbi en fiskesjö och sen mot Sockertoppen, en höjd som ingår i Degeberga backar. Toppen bestegs och en rast i solen var vi förtjänta av. Detta är som Brösarps backar med stenar utslängda. Cykelvägen Brösarp-Kristianstad passerar och leden går 1,5 km på cykelväg. Därefter upp i skogen på skogsvägar som slingrar fram. Den utmynnar i hembygdsparken som verkar vara väl nyttjad. Här fins också massor av gräsytor för boll och annat. Nu byggde vi på turen med att gå söderut till ravinen av Segesholmsån där Trollemölla och Trollalider finns. Vi följde stigen i början men vek sen av upp mot öppna marker som vi följde för att komma ut på en liten grusväg som följdes ca 1 km. Där det finns en skylt till Rallatedalen vek vi in på stigen längs ån. Här är väldigt vackert med branter på båda sidor. En trolsk stämning infann sig. Längre fram passerades två fiskesjöar och sen nådde vi stigens början. Hemåt gick det över träningsplanerna vid stugbyn och sen upp på höjden innan Forsakar nås. Här hade vi hyrt in oss över natten.

Nästa dag tog vi bilarna till Andrarum där vi skulle följa tur nr 5 i boken Rofyllda platser, rundvandringar, av Karin Hoffman. Den går längs Verkaån. Förbi slagghögarna efter aluntillverkningen, över vackra ängar på Gula leden bar det. En tilltalande ås med vackra ekar och betande får blev en bild av det pastorala landskap man ibland får sig beskrivet. Genom skogar längs ån med allehanda trädslag, över stättor och spänger, gårdsvägar och släpvägar, över en nästen genomrutten bro (ledstängerna var dock stabila) och sen var vi på Skåneleden vid Vantalängan. När vi satt oss för lunch kom solen och lyste genom bladverket så att det kändes som en vårdag med skir grönska. Nu gick vi på andra sidan ån och på mer lättgången stig. Först är det mycket högt och brant men lite senare går leden längs med ån. Den övergår i en grusväg fram till Hallamölla som vi nu återsåg. Därifrån till Andrarum blir det mer skogsstig med väldigt varierad fauna. Innan man kommer ut på öppnare marker passeras ett lite svårare parti där benstyrka och balans sattes på prov. Vi klarade det och kom så småningom upp på höjder igen och satte oss att njuta sol, värme och lukt av koskit. Även här är pastoralt. Den sista biten gick genom alunbrukets slagghögar. Målet var att nå kaffestugan kring kl 16 och det uppnåddes. Vi valde ett bord utomhus och fick ut gott kaffe och romkaka, chokladkaka, äppelkaka resp kakfat. Alunbruksbyn är en idyll. En fin avslutning på två fina vandringsdagar, tyckte alla.

Vandring från Haväng till Vantalängan på gul resp orange led och till Kivik

>

 

 

 

 

 

6 till 7 sept 2008

Vi var nio SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19.
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del.

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.