Sardinien sep 2019

Detta är en reserapport från en annorlunda resa till Sardinien på fem dagar varav två resdagar. Äldsta sonens arbetskamrat kommer från Sardinien och har startat ett reseföretag med sin fru. Genom kontakter i turistbranschen på Sardinien arrangerade han nu en resa för pensionärer och ägare av några mindre resebolag i Skandinavien för att uppmärksamma öns möjligheter för långtidssemester. De hade satt ihop ett program för att visa kulturen, maten, naturen, badmöjligheterna och orterna på en del av ön. Sonen hade berättat om mina vandringsresor till Medelhavet en gång om året för en grupp i pensionsåldern. Det var därför jag var inbjuden.

Den vackra östra kusten

Och vilken resa det blev! Vi var alla överväldigade av upplägget och människorna, maten, mm. Efter resan har vi inte svårt för att tala väl om ön!

Vi flög med Easyjet till Olbia med mellanlandning i Milano. Så får det bli när det inte är högsäsong. Vi kom ett tiotal från Skåne, två från Danmark, två från Norge och två från Färöarna. Vi startade med transfer i minibussar till den lilla staden Posada, knappt en timmes tur söderut. Det är motorväg som är ganska guppig och med markanta skarvar. Hyr bil med bra dämpning! Boende var ordnat på olika ställen för att visa och testa mindre boenden. För egen del kom jag i en grupp som bodde uppe i de smala gränderna vid försvarsborgen på höjden. Gamla hus kan ha sina begränsningar i bekvämlighet men välrenoverat och rent var det på alla ställena. Det är inget för handikappade men så är det ofta i de gamla städerna. En kort bit upp i berget på Su Vrau bjöds på middag efter presentation av resans upplägg och information från Portale Sardinia och kommunalrådet i stan. Det blev mycket pasta dessa dagar men det är de duktiga på.

Efter riklig frukost på lokal bar tog vi oss upp till borgen. I tätorterna här är gatorna i gränderna stensatta. Det blev en imponerande vy över nejden för de som vågade klättra högst upp. På programmet stod sen en titt på en nuraghe. Denna San Pietro är en av 7000 försvarsborgar som återstår av de 15 000 som funnits. De byggdes med avstånd till varandra så man kunde kommunicera. Lunchen skulle vi själv medverka i på Maria Caterina Green Village, ett hotell med restaurang i närheten. Det var tillagning av pasta från grunden under ledning av en 84-årig dam och hennes anhöriga. Tre sorter gjorde vi. Lärorikt och trevligt! Endast vatten fick intas under arbetet, vinet fick vänta. Pasta som småsnäckor med tomtasås, spädgris och dessert som vi gjort av pasta med ostbit och citronskal inuti vilka friterats. En specialare för ön. Vi skulle nu söderut till staden Dorgali och då passerar man ett gigantiskt marmorbrott längs vägen. Vi hade tid att svänga ner till stranden och såg de vita sandklitterna. Vattnet måste ha varit 27 grader. Vi skulle även hinna med ett lantbruksmuseum som byggts upp av en kulturintresserad bonde och hans son. Det var mycket imponerande. Namnet är s´abba Fresca och har varit öppet några år. De bygger ut det efterhand och ska kunna ha boende senare. Där visas hantverksredskap och jordbruksmaskiner, mm. Växtligheten harmonierar med husen.  Dorgali var nästa ort för boende, även här på lite olika småboenden runt om i stan. Ofta är det lägenheter som erbjuds och det passar ju bra för boende under längre tid. Innan middagen på Albergo Diffuso Glivine, ett hus som kommunen köpt in och renoverat för kulturändamål, berättade vice borgmästaren om staden och fyra manliga sångare framförde ett mycket speciell sångstycke där en speciell teknik användes. Senare kompletterades de med accordeon och mungiga. Ett dansnummer med en medelålders man och en ung kvinna imponerade. Det blev mer musik och sång efter maten, ett medryckande accordeonstycke och lite sång till. De som ville kunde dansa med.

Andra dagen var vikt för en båttur från Cala Gonone söderut en timme till en badstrand. Vilka vyer över bergen, grottorna och små stränder! Jag hade inte sett något liknande. Stranden Carla Goloritze är rymlig och bergen skuggar den som söker skydd för solen. Ett underbart bad fick vi. Det var ordnat så att båt hämtade för tillbakafärd med strandhugg för picknick vid Cala Luna. Ett dignande sådant uppdukat på sanden på korkunderlägg. Det klarade sig! Rå fänkål till skinka, ost och korv passar utmärkt. Dorgali-vin var drycken. På platsen finns servering, mm. En vandringsled går ner till denna plats. Det tar 2,5 timme att vandra från Cala Gonone om man först kör en bit upp i berget och börjar där. Efter återkomst körde vi till en liten vingård för vinprovning, tre röda och en vit. Druvan är Cannonau som är en sardinsk druva. Arga Ruja heter gården. Dottern till grundaren driver gården och visade stor kunskap. Sen gick färden till Galtelli med boende i väldigt fin lägenhet i centrum. Alla resenärer var nöjda med sin inkvartering här. Det blev samling på ett matställe vid genomfartsvägen för middag. I denna stad är det inte lätt att hitta i gränderna.

Dagen efter gick vi upp till en gammal gård mitt i stan från 1700-talet, som varsamt renoverats liksom föremålen som tillhört gården. Det blev först en kort lektion i vanliga ord och fraser på sardinska. Vi fick sen en lektion i bak av de tunna bröd som man har till alla måltider här på ön. Vi gick en runda i stan och besökte först två damer i volontäraffär med modell över staden som den såg ut förr. Mycket fint. Nästa besök var i ett väveri med två flitiga kvinnor som vävde mattor, mm. Lunch var framdukat på gården och vi fick den goda pecorinoosten som bearbetats av larver och är krämig. Charkuterier, melon och vindruvor, mm, också. Deras eget vin serverades. Därefter kom damen som skulle visa marmeladtillverkning. Nu kallar vi det inte marmelad utan snarare energikaka. Det är honung, socker, skalad och delad mandel och apelsinskal. Detta rörs länge i kopparkärl över eld och bankas sen till den hårda kaka det är. Den görs bl a till bröllop. På kvällen blev det stämningsfull sång av åtta manliga sångare. Det är sånger från medeltiden som man på senare år tagit upp. En mäktig upplevelse när de står i främre delen av kyrkan oftast fyra åt gången med armarna om varandra för avstämning. De ville bjuda på ett glas vin efteråt i sin ta lokal som kommunen ställt iordning åt dem. Sista punkten var kvällsmål en liten bit utanför stan, pizzabuffe´och lite chark och ost före. Borgmästaren var där och pratade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *