Etikettarkiv: vandring

Costa Blanca / Alicante, Murcia, m fl dec 2017

Resans platser blev ungefär så här: Alicante 3 dagar, Altea 2, Javea-Denia-Cap Nau 2, Murcia 2, Cartagena-Calblanque 2, Alicante 2.

 

Det blev en billig resa! Bilhyra 700 kr, hotellen (dubbelrum i snitt 400 kronor), menyer på dagen cirka 100 kronor med vin. Flyget 1000 kr. Så 5 000 kr för två veckor med bilhyra !

 

 

 

Murcia!

Cartagena!

Cap Nau!

Alicante!

Javea – Denia!

Altea!

Första klass Topp 10 över Costa Blanca fungerar bra som guidebok.

Strandpromenaden med sin mosaik

Uppe från borgen i Alicante

Dag 1, Alicante stad. Vi bodde på hotell nära saluhallen, dvs intill Gamla stan. Vi gick ner till Esplanada de Espana, La Explanada, och sen längs havet på Paseo de Gomiz nordöst mot La Platja de Sant Joan. Det är en mindre väg till dit men sen ser det ut att vara längs större väg. Spårvagnen passerar här, så går man vidare kan man ta den tillbaka till gamla stan. Den går från centrum till stranden i Sant Joan. Esplanaden är palmkantad och belagd med böljande marmormosaik. Promenaden närmast havet har en annan beläggning som gör att känns som man går i ett kublandskap. Saluhallen är imponerande. Fram till kl 14 då den stänger är det fullt med folk på de två våningarna, överst ett femtiotal kötthandlare, underst fisk, säkert trettio, och grönsaker och frukt. Det bor mycket folk i centrala stan som inte tar sig till köpcentran med matmarknader utanför stan och så har man ett intresse för bra råvaror. Visst är det mycket trafik på esplanderna och längs havet men man kan dra sig en bit därifrån. Det är kompakt, som i alla spanska städer. Människor är vänliga.

Borgen högt uppe på berget

 

Dag 2, nedanför Berget Benacantils sluttningar finns gamla stan, El Barrio. Där finns matställena för turisterna också! Undvik dem, det finns så många andra bra ställen! Borgen, Castillo de Santa Barbara, med Parque de la Ereta och Benacalem ligger nedanför nedanför. På berget har bott människor sen bronsåldern, på 800-talet byggde araberna den första borgen. Den blev en mäktig garnison på 1700-talet. Rådhuset, Ayuntamiento, är den vackraste barockbyggnaden i stan. Barrio de Santa Cruz, är en labyrint av vitkalkade hus nära berget. Basilikan är tjusig. Playa de Postiguet är badstranden.

Upp och nerför i gamla Altea

Dag 3, först en strandpromenad, vi körde till Altea några mil norrut vid kusten. Den gamla befästa staden som ligger på en kulle har en imponerande kyrka överst i byn. Det är brant i de slingrande gatorna med vitkalkade hus. Vyerna är fina uppifrån torget. Vi bodde nere vid havet med fönster åt vattnet, rum åt andra hållet har all genomfartstrafik nedanför! Strandpromenaden är trevlig med folk som cyklar, springer och går.

Från fyren

Först 2 km längs havet

 

Enstaka blomster syntes

Dag 4, vi gick söderut längs vattnet och på kustpromenaden tills vi kom till slutet där Alero ligger. Där går en led upp till fyren, vilken vi följde tillsammans med massor av spanjorer eftersom det var helgdag och vädret var fint. Leden är asfalterad och cirka tre km. Det var en fin tur med fina vyer, fyren stänger kl 14 vintertid. Det blev samma väg tillbaka till Altea.

Upp till toppen går en stig

Guadalest och för att komma in till byn måste man in här

Dag 5, vi körde till Calp en bit norrut. Även det är en stor stad med flera höga hus och många stora hus med ferielägenheter. Inget kul, men vissa har fin arkitektur. På andra sidan det höga berget Penyal d´lfac finns en sandstrand men vinden låg på så det var inte behagligt att gå där, inget att se heller. Vi valde andra sidan berget där det var behagligare. En led går ut till spetsen. Det är ett naturreservat och till toppen är det 322 möh. För att nå dit måste en tunnel passeras och efter den blir det svårare att gå. Vi lämnade stan utan saknad. Vi körde upp till Guadalest för att se på turistmålet, en by som klänger på en topp med en borg i ruiner och en entré som går genom en skreva i berget med en port. Det var tolv grader och kändes väldigt kyligt. Den stora dammen intill förser de torra kustområdena med vatten. Araberna byggde den första fästningen 715. De kristna intog borgen och byggde ut den 1238.1748 raserades fortet vid ett skalv.

På Cap Nau kan man gå till Cap Nero

Stranden Barraca på Cap Nau

Dag 6, vi gick norrut fram till floden i Altea och där strandpromenaden tar slut. Därifrån kan man följa floden, som normalt är ganska oansenlig, inåt landet och runt staden så man får en runda. Det finns ett antal turen som framgår av broschyr från turistbyrån. Vi körde norrut till Javea. Staden har en historisk del och en ny del, som delvis sträcker sig längs havet. Intill reser sig ett magnifikt berg. Stan har en ”nybyggd” (50 år) kyrka med exceptionell arkitektur. Den ligger mitt inne i tät bebyggelse och byggdes 1967. Vi hade bokat två nätter ute på udden Cap Nau. Det visade sig vara en fin villa som ett holländskt par köpt för två månader sen och nu hade B&B på övervåningen. Hela udden är bebyggd med fina villor med pooler och murar. Det blev ett ypperligt boende för 50 euro natten med fin frukost. Vi körde ner till en av badplatserna, Barraca, med stenstrand. Det är för övrigt mest stenstrand på denna kust. I Calpe finns sandstrand dock. Det finns en kort led ut till udden Cap Nero som är trevlig att gå. Erosionen har mejslat ut rätt märklig natur här. Portignoc är en plats vid vägen där man hoppa på leden.

Gamla stan i Javea

Dag 7, blåst, senare lätt regn och ca 14 grader idag. Vi körde till Javea och gick i gamla stan. Den ligger uppe på ett berg några kilometer inåt landet. Sten och sandstränder finns i båda ändar av nyare delen av stan. Riktig gourmetmeny på restaurang Volta Volta, som ligger nära saluhallen, för 14 euro. Sen tog vi en tur till stranden Granadella där man kan vandra i naturreservatet.

Trevlig vandringsled söder om Denia

Dag 8, vi körde till Denia genom ett landskap med apelsinodlingar och mandelträd. Stan har varit en romersk bosättning och blev huvudstad i ett arabiskt rike. Ett vackert berg, Parc Natural del Montgo´, ramar in staden. Det finns fina vandringsleder på berget genom blomsterbeströdda snår och skogar. De börjar vid parkingången och slutar vid toppen 750 meter upp, men det lär vara lätt att vandra här. Den tar tre timmar i vardera riktningen. Vi körde söderut till en strand där en trevlig kustpromenaden finns söderut. Fram och tillbaka är det cirka 8 km. Fina villor och en del hotell kantar leden. Även restauranger med höga priser. Navigatorn i bilen föreslår vägen en bit in i landet för vägen till Javea men vi valde kortaste vägen som slingrande löper upp över berget med fin vyer. Vi körde sen femton mil söderut till Murcia på motorvägen. Trafiken är tät vid Alicante och söderut. Så även inne i Murcia då klockan är 19! Vi hade bokat ett mindre vandrarhem med trevlig trädgård med servering och till och med liten pool och grillplats.

Det finns olika sätt att ta sig längs floden

Dag 9, kallt på morgonen i Murcia, på ett fint och brett promenadstråk kantat av först apelsinodlingar och sen parker gick vi in till stan. Det första som möter är saluhallen. Där var det livlig kommers. Vi gick in i gamla stan med riktning mot katedralen. Det är ett hopkok av olika stilar. Där är stängt mellan 14 och 17. Universitetsområdet med studenter, vackra byggnader, Casino som är en social verksamhet för finare folk, två fina torg, affärsgator med mycket trafik. Ner till floden Segura där ett flertal broar går över till andra sidan och fina promenadstråk går längs med den ganska breda floden. Här är stort utrymme för stora vattenmängder. Sen blev det katedralen som öppnat, enormt fin kyrkobyggnad som har barockstil utåt och renässans inuti. Ännu en trevlig spanjor visade oss dit och berättade om katedralen. Solen är borta vid halv sex och i mörkret vid halv sju ter sig många av de fina husfasaderna ännu finare. Vi gick hemåt på den fina promenaden.

Murcia

Mucia

Dag 10, vi kollade hur långt ”kinesiska muren” i Murcia går. Den ringlar sig en kilometer ytterligare ut från stan. Den byggdes cirka 1730 som skydd för floden. Nu är den ett härligt stråk. Vi vände och gick åter till centrum men först strosade vi på andra sidan floden. Katedralen blev nästa anhalt. Även matställena där serverar god mat, man blir nästan aldrig besviken på maten i Spanien. Vi körde sen till kusten, en ort nära La Manga, detta stora komplex på en smal strandremsa. Här är helt dött i december. Därför körde vi först in i Cartagena. Imponerande hus även här! Stora gågatan är kantad med vackra hus. Vi gick upp till en av de många höjder som sticket upp i stan, där utgrävningar pågår av romerska byggnader. Stan har inte så stor kontakt med havet, flottan tar en del och affärshamnen tar en del.

Nationalparken

GR 92 går förbi saltbassängerna

Marinens byggnader längs en rundtur i stan Cartagena

Dag 11, endast några kilometer från boendet i ligger ett naturområde                                                  Calblanque som i First Class-boken är med i Topp-tio som ett fantastiskt naturområde. Nog har vi sett finare kustparti, men ok, fina sandstränder. Vi följde Gr 92 en bit tills vi kom till Costa Calblanque, och då hade vi passerat saltutvinning Rasall och palmlunden via en grusväg. Man kan köra med bil ända fram. En fredag i december är det lite folk men parkeringen är stor. Det var lite svårt att hitta rätt väg till området, skyltarna lyser med sin frånvaro. Det är skönt att komma ut i naturen på öde stränder som motvikt till städernas ljud och dåliga luft från alla bilar som fyller gatorna. Området var hotat av exploatering under 1980-talet men invånarna protesterade och vann efter en utdragen strid. Området blev nationalpark 1987. Dammarna är häckningsplats för sjöfåglar och flyttfåglar. Om våren täcks bergen omkring av vilda blommor. Vi körde in till Cartagena igen. Restaurangerna var fullsatta en fredag eftermiddag just före jul. Det är firmafester mest. Men maten på gågatan var bra och som vanligt trevlig personal. Väldigt kompakt stad. Ett kasino finns i staden, med en sällskaps- och kulturförening Casino Circulo Cartagenero. Den mest typiska modernistbyggnaden är Gran Hotel som började byggas 1907. Det är dock inte hotell längre.

I Elche finns en vandringsrutt i palmskogarna/odlingarna

Dag 12, vi körde till Elche, mitt ute på en stor slätt, för att finna att även idag, en lördag, var matställena fullsatta. Kl 15 fick vi plats på en trevlig restaurang nära palmträdgården Horta. Det blev ett besök där före stängning kl 17, ganska kyligt. Mycket fin trädgård som ligger mitt i det stora området med palmodlingar. Nästan alla palmer är dadelpalmer varav en del säljs. Den största produkten är torkade palmplad för tillverkning av kors till palmsöndagen. Vi strosade sen på gator intill stora palmodlingar, en rutt finns uppgjord på två km för att se odlingarna. Vi körde till Alicantes södra del för nästa boende.

I Novelda tog vi en promenad bl a till Casino

Mellan Elda och Costello

I Elda kan man gå längs kanalen

Dag 13, vi körde till Novelda och besåg Casinot, som inte är en spelhåla utan en social förening med tjusiga lokaler och väldigt rymligt. Det lär vara för lite finare folk men här såg det folkligt ut. Orten har 26 000 invånare. En fin trädgård hör till. En sömning och tyst stad. Casa-Museo Modernista var stängt, det är nämligen stängt helgdagar. Vi körde till Elda, som är en ort med massor av skofabriker. Dessutom ett vattendrag där vattenmassorna kan dra igenom här i en fin dalgång med vegetation, idag endast en rännil men dimensionerad för massor av vatten. Vi gick längs med rännilen en bit och letade sen ett matställe. Även här väldigt öde, en söndagseftermiddag. Vi körde till orten Castello men orkade inte gå upp till borgen som tronar på höjden. Hem till Alicante bär vägen nerför i ett fint landskap. Boendet i utkanten av stan i bostadsområde som är ganska nytt, är bra. En trevlig promenadväg går in till stan. Bussen till flygplatsen stannar utanför.

Sista dagen promenerade vi in till centrum längs strandpromenaden i Alicante i sol och behaglig temperatur. Detta en vecka före julhelgen.

Vandring längs Mölleån på Själland maj 2016

Mölleån

Mölleån

Det var utlyst en tur som Lars-Åke Aronsson höll i. Det blev en ytterst fin tur. På Huvudbangården tog vi S-tåget till Lyngby (3 zoner). Det finns en fin broscher upptryckt över området ”Langs Mölleån, fra Lyckby til Öresund”. Hela leden är 12 km lång. Man kan paddla kanot hela vägen från Furesjön till Öresund, med lyft vid kvarnarna. Järnvägsbanan Närumbanan, har stationer vid Fuglevad, Brede, Örholm och Ravnholm. I Jägersborg finns förbindelse med S-tåg till Köpenhamn. Det går även bussar. I Rådvad valde vi att ta av genom Dyrehaven till stationen i Klampenborg station och Öresundståget. Man kan gå på båda sidor om ån. Den nordliga leden går genom ett mer flackt område. Den södra har mer kuperad terräng.

Mölleån och dess industrier

Mölleån och dess industrier

Möllorna /kvarnarna (på svenska) är den danska industrins vagga. Kvarnar fanns redan på vikingatiden för att mala mjöl. Det var knut den store som tog dit engelsmän för att få igång verksamheten. Ån bildades av smältvatten då inlandsisen smälte för 12 000 år sedan. Ån omges av ek- och bokskog främst. Hela ån har en längd av 36 km och en fallhöjd på 29 meter. Fallhöjden i den nedersta delen, 18 km, från Furesjön, på 20 meter delas av de nio kvarnar som finns. Det finns två förlopp av ån för fördelning av vatnet. Man har enats om vilket vattenstånd som ska finnas så att alla kvarnarna får vatten. 10 miljoner kubikmeter vatten rinner genom ån årligen. Det är detsamma som vad Furesjön rymmer. Man kallar den sjöns magasin. Sjön är på 10 kvadratkilometer.

Vid början på Mölleån finns kanotuthyrning

Vid början på Mölleån finns kanotuthyrning

Turen började i Lyngby där en liten idyllisk sjö finns livligt frekventerad av kanoter denna vackra dag. I ”paviljongen” tog vi första kaffepaus. När turen för första gången ordnades 31 augusti 2014 var det tre deltagare som skulade här när regnet började inför det stora regnovädret som orsakade översvämningar och trafikkaos på båda sidor sundet. Det slapp vi idag! Den första kvarnen är Lyngby mölla, som nu är museum. Stigen går utmed sjön och under järnvägen. Nästa plats att stanna till vid är Sorgenfri slott, som ägs av kungafamiljen och användes av dem, så det är inget tillträde dit. Det är ursprungligen en romantisk landskapsträdgård. Leden går bland annat i skuggan av bokträd längs järnvägen.

Längs Mölleån

Längs Mölleån

Sen kommer Fuglevad vandmölle, som ingår i Frilandsmuseet. Man passerar sedan Rörskogen där man har bevarat det naturliga slingrande mönstret av ån. Man går i Brede alle med bokträd. Därefter kommer man fram till Brede verk som senast varit en klädesfabrk. Där finns industrimuseet med gratis entre. Nationalmuseets Friluftmuseem finns intill, även det med fri entre. Längre fram kommer man till Örholms verk, som varit krutverk, sen koppar och järnverk och senast pappersbruk.

Örholme

Örholme

Nymölle kommer sen och det var senast färgeri och strumpfabrik. Vid Ravneholms skog blir det kuperat. det kallas det danska Schweiz. En gammal hålväg går genom skogen. Den stora fabrik som kommer sen heter Ravnholm som blev pappersfabrik 1906 och ägdes av Schons fakriker.

Ravnholm

Ravnholm

Det kommer två broar varav den västra har en stor vattenledning under sig och den östra en avloppsledning. Det är två kommuner som försörjs av ledningarna. Närumsbanan korsar Mölleån på en hög bro. Den byggdes för att transportera gods till fabrikerna. Reningsverket Lundtofte kommer sen. Det renade vattnet leds ut i ån. Den fabrik som man ser kommer till heter Stampen pga att man stampade tyget så att det skulle bli tätt. Den sista anläggningen vi kom till var Rådvad där vapen framställdes under 1600-talet. Det blev sen krutverk och därefter tillverkades järnredskap bl a knivar och det pågick till 1973. På Rådvad kro tog vi en god öl.

Rådvad

Rådvad

Närmast Öresund ligger Strandmöllan som varit en pappersfabrik. Vi svängde emellertid in i Dyrehaven som tillsammans med Jägerborgs hegn är 8 km från norr till söder. Det var en gång kungens jaktmarker och jaktslottet brukas än idag. I parken finns gamla, stora ekar men även bokträd, al, mm. 2000 kronhjortar, rådjur, mm stövar omkring ganska oblyga. Turen blev strax under 15 km.

Dyrehavsbacken

Dyrehavsbacken

Stora, märkliga träd i Dyrehaven

Stora, märkliga träd i Dyrehaven

Rörums backar, 2015

På vägen till Rörum stannade vi till i idylliska Skånes Tranås. Byns bönder protesterade i slutet av 1800-talet mot att järnvägen skulle dras intill byn eftersom det skulle störa djuren och föra med sig att löst folk kom till byn! Istället lades järnvägen vid de sju gårdar som då utgjorde Tomelilla. Som det kan bli! Inte mycket förändrades i byn och nu kan vi glädjas åt ett välbevarat gatunät och intakta miljöer som är ganska unika. Ett mycket tilltalande vandrarhem finns mitt i byn. Daniel Berlins lovordade restaurang finns här. Österlens Choklad finns i en före detta tegelskola. Ett unikt stensatt torg finns. Flera fint renoverade byahus ser man då man strosar genom byn.

Mandelmans trädgård är en idyll. Han har genom troget arbete under tio års tid byggt upp ett utflyktsmål av klass. På sommaren är det svårt att komma till men första helgen i oktober var det lagom med folk. Vi tog dessutom en väldigt god vegetarisk tallrik med utsökta smaker av olika grönsaker och deras fjälloumi, halloumi från fjällkor.

Vi fortsatte till Kivikås musteri för den utsökta äpplemusten som är något helt annat än Kiviks musteris. Dessutom utsökta äpplen och päron av olika sorter.

Därefter kom vi till vandringen med början i Sträntemölla naturreservat. Vi fortsatte till Rörums backar mot Mandelmans. Här kan man ströva fritt ganska långt norrut.

Rörums backar

Rörums backar

Björnbär på Rörums backar

Björnbär på Rörums backar

Rörums backar

Rörums backar

Sträntemölla

Sträntemölla

Skånes Tranås med vandrarhemmet i bakgrunden

Skånes Tranås med vandrarhemmet i bakgrunden

Mandelmans trädgård

Mandelmans trädgård

Mandelmans trädgård i Rörum

Mandelmans trädgård i Rörum