>
Cykeltur till Södra Sandby, Trollskogen, Torna Hällestad, Dalby och Hardeberga, 55 km.
Det är utan tvekan trevligt att ta en cykeltur tidig vår ut i närområdet och till någon trevlig by. Lund har en fin nyasfalterad cykelbana till S Sandby där tidigare gick järnväg. Härifrån går en trevlig naturskön nyasfalterad lågtrafikerad väg till Torna Hällestad. Jag valde vägen över Måryd och Trollskogen som idag var jobbig med sitt grus och motvinden. Trollskogen är dock härlig att passera med sina vresbokar. Intill ligger Torna Hällestad som är uppbyggd kring landsvägen, den gamla bygatan. Eftersom det är ett typiskt exempel på utvecklingen av en skånsk by tar jag med lite text och varför samhället ligger där det ligger och ser ut som det gör. Knutpunkter i byn är korsningen mellan Byvägen och Tvedöravägen, samt torget framför livsmedelsaffären. Vägnätet i byn är unikt i jämförelse med byar på landsbygden. Det är små vindlande grusgator som man annars ser i fiskesamhällen längs Skånes kust. Husen ligger tätt med små fina trädgårdar. Närheten till ypperlig natur är unik. Här finns stora åsar, fin bokskog, små vattendrag, stora betesängar, fina cykelvägar till näraliggande orter, fina vandringsmöjligheter bland annat på Skåneleden och stora betesfält på övningsfälten till Revinge för flockar med kringströvande kohjordar. Det finns en aktiv fotbollsförening, ett aktivt byalag som också driver ett söndagsöppet kafé och det är en by med eget veckoblad om allt som händer i orter och bland dess invånare. Det är alltså ett ganska unikt samhälle!
1910 drogs järnvägen mellan Lund och Simrishamn fram till Torna Hällestad. Åsarnas grus började exploateras i stor skala. Ett cementgjuteri fanns också. Grustaget drevs till slutet av 1960-talet, då gruset tog slut. Många Hällestadsbor arbetade inom stenindustrin i Dalby och Hardeberga eller på tegelbruk i Veberöd. En annan viktig arbetsgivare var regementet i Revinge, som bland annat behövde skräddare och skomakare.
Järnvägen gjorde det möjligt för stadsbor att ta sig ut på landet. Det gick ett utflyktståg till Torna Hällestad från Malmö. Malmöborna kom för att andas frisk luft och roa sig på tivolit Boklunden. Byn började redan på 1800-talet att växa västerut. Efter järnvägens utbyggnad fortsatte det successivt att byggas nya hus ner mot stationen längs Trollskogsvägen.
Under början av 1900-talet och fram till 1950-talet var Torna Hällestad ett livligt samhälle. Här fanns, liksom i många andra byar vid denna tid, många hantverkare. Det fanns skräddare, smeder, skomakare, bagerskor och strykerskor för att räkna upp några. Lanthandel och krogetablerades i byn redan på 1860-talet. Hotellet var byns samlingspunkt där alla viktiga beslutfattades. Telefonstationen kom till byn 1909.
Under 1940-50-talen började byn att förändras, allt fler lämnade jordbruket och försörjde sig på industriarbete. Torna Hällestad kunde erbjuda sina invånare nästan all service de efterfrågade. Med bilismens intåg på 1950-talet förändrades möjligheterna att arbeta och göra sina inköp på en annan ort än bostadsorten. Det medförde så småningom nedläggning av affärer och service samt mejeri, bageri och andra verksamheter i byn.
I orterna runt Malmö byggdes villor under 1960-talet så även i denna by Under 1980-talet ökade återigen inflyttningen till byn. Befolkningsantalet börjar sakta stiga. Många barnfamiljer flyttade ut från Lund till Torna Hällestad. Infyttningen av barnfamiljer gjorde att skolan öppnade1988 efter att ha varit stängd i 20 år. Ytterligare ett område bebyggdes på 1990-talet med villor. (Testen delvis tagen från utredning av Ramböll, gjord åt Lunds kommun).
Vandring på Söderåsen,
Klöva hallar till Skäralid, 24 km
Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader.
Vår färdledare i SIK, Skånes isseglarklubb, Åse Ehrenfors skrev så här fint i sin färdrapport, lite nerkortat: ”Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Det behövdes ingen soldans på dansbanan vid Klövahallar, istället zippade vi loss nederdelen på våra funktionella vandringsbyxor och förberedde oss på fästingbesök. Våra bara armar smordes in med solfaktor, vi längtade efter vårvindens smekningar. Eller rättare sagt försommarvinden. Det visade sig att Karin Boye´s rader ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” inte skulle vara en särskilt bra beskrivning av dagens naturupplevelse. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Bladen var inte fullt utvecklade och små bruna rester av knopparna hängde fortfarande kvar bland det ljusgröna klorofyllet. Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Det syntes att ingen stor John Deere traktor hade varit i närheten av den jorden. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser. Vi var tillbaka till civilisationen, Harley Davidsson och sommarbilar. Tänk så många sätt det finns att njuta av våren…..”.
Inlines nordost om Lomma, 35 km
Härligt att dra på sig inlines igen! Det är segt att komma ur en influensa! Skönt då att komma igång igen och då passar inlines bra. Det är inte gympans eller löpningens antsrängning utan här är det benstyrkan som gäller och den minskar inte för några veckors vila utan kan snarare vara välbehövligt för knäna. Det var endast andra turen för året, det är lite segt att komma igång. Denna gång samlades vi i Lomma några stycken och körde på trevliga cykelvägen till Bjärred och sen småvägar genom Bjärred. På våren och sommaren brukar vi vara ute samtidigt med motorcyklisterna, och här har de ofta som mål glasskiosken i Bjärred. Efter en kortare bit vid motorvägspåfarten tog vi till Borgeby slott och vidare rakt österut till Stävie på asfalt klass sämre med bra vibrationsträning i en halvtimme. Vi pausade i idylliska Stävie med välhållna vita gårdar mm. Vägen tillbaka går på finfin asfalt till Fjelie, under stora vägen och sen på ypperlig asfalt till Habo ljung. Ännu en tur på Sveriges finaste inlinesområde! Det är slätt, många fina cykelbanor, mänga små fina vägar med bra asfalt, fria vidder, trevliga små byar…
Vandring norr om Helsingör, Danmark, 22 km
Vår söndagsvandring i SIK tog steget över sundet denna söndag. Med sikte på Marienlyst startade vi vid 11-tiden och gick vi först genom stadskvarter i Helsingör och sen längs stranden och passerade konferenshotellet vid kusten. Sen bar det av uppför och landborgen nåddes efter några hundra meter. Vi gick sen längs landborgsstigen genom fager bokskog, förbi rhododendronbuskar höga som små hus, golfbanan, mm. Vår tur gick sen in genom mer bokskog, förbi några sjöar. Stopp; det hade blivit hög tid för lunch. Regnet hade duggat mer eller mindre på oss hela tiden. Vi satte oss under en väl täckande bok och se då upphörde regnet strax. Vår omväxlande tur fortsatte förbi ett mysigt kaffeställe vid Hammermöllen (nu vet vi det till nästa gång) längs skiftande stigar breda som smala. En äng uppenbarade sig som omväxling mot skogen och nu värmde solen oss och en del blöta kläder. Nu var det riktigt skönt. Den stora Bögeholm sjö rundades, mycket vacker och idyllisk! Ömsom skog och ömsom äng och vi kom ut på öppna ytor. Längs skogsvägar fortsatte turen i behaglig vårvärme genom Teglstrup Hegn. Den sjätte och sjunde sjön passerades. Vi återknöt kontakten med de två första sjöarna men tillbakavägen valde vi att följa bebyggelsen, bl a den stora LO-skolan och Dansk Folkeferie. Den sista biten gick vi genom stan och hann precis till fembåten till Helsingborg.
Cykling kring tre sjöar samt kring Knickarp, 35 km
Det rör sig om området mellan Sjöbo och Ystad. Jag och sonen tog en cykeltur en lördageftermiddag. Området har lockat länge. I vintras hade jag fina skridskoupplevelser på Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmssjön. Det är långt ifrån alla år dessa sjöar ligger med så bra is. Knickarpområdet har lockat för sitt böljande landskap som är populärt bland motorcykelåkare.
Vi kom när rapsen stod som finast med sina gula böljande fält. Vi startade med dagens lunch på Sjöbo Gästis, ett välbevarat genuint gärstgiveri. Vi körde bilen med cyklarna till en liten parkering norr om Ellestadssjön. Vi letade oss upp till Frihult efter att ha passerad Snogeholms slott. Här ligger Sövdesjön som av någon anledning inte frös till ordentligt i vintras. Vi kom ut på Blentarpsvägen och körde denna i fin medvind till Knickarp. När det blåser gäller det att kolla upp vindriktningen för det är definitivt inte kul med motvind och uppförsbackar. Idag var det mer tur än skicklighet i vägvalet! Från Knickarp bar det av ner till Bjäresjö med sin fina lilla intakta kyrka. Det är hela vägen böljande fina omgivningar. Vi tog rakt norrut till Krageholms slott och hade tänkt köra på småvägar norr om Krageholmssjön och de fina bokskogarna där men det är lätt att missa vägar så det fick bli en bit på stora vägen till Ystad och sen in på lilla fina omväxlande grusvägen in norr om Ellestadssjön.
