Kategoriarkiv: Spanien

Andalusien och Algarvekusten 2018

QÅrets Spanien-resa inkluderade även Portugal. Vi stack iväg från ett gråmulet Lund 23 nov och kom hem 15 dec. Det var lika gråmulet då. Vi hyrde bil i Malaga och hade lagt upp turen till dessa orter: Torremolinos 2 nätter, Sevilla 3 n, Huelva 2 n, och sen blev det Faro n, Lagos 4 n, Huelva 1 n, Arc de Fronteras 2 nätter, för att sluta i Malaga med 2 nätter. Det var drygt 2 timmars bilresa mellan Malaga och Sevilla, Huelva till Lagos, Huelva till Arc de Fronteras samt Arc de Fronteras till Malaga. Rätt lagom att köra på en dag tycker vi. Vi bokade boende första veckan och sen bokade vi efterhand. Då kunde vi stanna längre på de boenden vi trivdes med.

Andalusien

Torremolinos strandpromenad

Tjugo minuters bilresa från Malagas flygplats ligger Torremolinos, ett torn och några möllor har gett namn åt orten. Kustpromenaden är lång, minst 7 km. Vi gick till Benasalam och tillbaka. Grusig strand hela vägen. Åt andra hållet gick vi dagen efter, samma sträcka. Inget upphetsande men trevligt ändå. Inte så tråkigt som i Fuengirola och inte så stimmigt och rökigt som i Marbella. Man behöver inte leta efter mat- och dryckesställen. Det finns en äldre genuin del av stan som vi inte såg så mycket av. Det är stor nivåskillnad ner mot havet på vissa delar. Två soliga dagar. Tog en löptur på stranden på morgonen.

En trevlig ort, Torremolinos, faktiskt

 

Sevilla – Vi körde motorvägen, utan avgifter, upp till Antequera och västerut till Sevilla. Ytterst få bilar och lastbilar på vägen. Stan börjar två mil från centrum, där vi ska bo. Rätt in i smeten, jag har sett fel på kartan och vänt den upp och ner. Gps visar oss in på riktigt smala gator som knappt ger plats för hjulbredden. Det går inte att vända. Man på vespa visar oss rätt och ner i ett källargarage. 17 euro per natt är det värt. Han följer oss till hotellet. Det är ett lägenhetshotell och vi får valet att byta upp oss till en större våning till specialpris. Vilken fin våning. Solterass på taket och ett riktigt fint hus mittemot, Calle de Franco. Vilket kvällsliv det är, fullt med folk och affärerna öppna. Pepes restaurang med välsmakande mat och vin. Cirka 30 euro för meny och dryck för två. Stadsdelen Triana, Placa Espana, promenad längs floden andra dagen. En världsstad på 1500-talet och det syns på byggnaderna. Katedralen är fortfarande störst i Europa. Vilken mängd av fina byggnader! Vi bodde nära katedralen, gick runt Real Alcazar och ut till Placa Espana. Dessutom Real Fabrica de Tabacos, Ayuntamiento, Placa de la Encarnaciòn.

Katedralen

Längs floden i Sevilla finns promenadstråk

Går man till Placa de Espana kommer man till fina parker

Många imponerande byggnader på promenaden

Gamla stan är svår att orientera sig i. Många fina promenader

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huelva – Det är ett platt landskap mellan städerna. Olivträd och åker. Vilken tråkig stad! Industristad, står det i guideboken. Väl utvecklade gågator. Folktomt jämfört med Sevilla. Vad finns det för kulturbyggnader? Vi letade, gick bl a till katedralen, som ligger långt från centrum och ser väldigt oansenlig ut. Paellan var god och en förrätt med ris, potatis,skaldjur och majonnäs. En stad med mycket trafik och gator. Vi bodde på hazienda sex km utanför stan. Öde och folktomt, men på lördag blir det bröllop och då är det fullbelagt. Stan var centrum i världen innan Sevilla tog över. Columbus startade sin segling från dess hamn 1492. Här bor barnfamiljer inne i tät stad, liksom i Sevilla. Skolorna ligger mitt i stan. Lekplatser i stadsmiljö, iordningställda. Så mycket grönare och luftigare i Sverige. Luften är inget vidare heller.

Haziendan utanför Huelva

Fina stränder utanför Huelva

Stränderna utanför stan är däremot fina. De är långa och breda och gåvänliga. Vi körde både söderut och norrut. Det är semesterorter på båda ställena men söderut, Punta Umbría, dominerar höghusen, och inte så få. Det är en udde och i rad ligger dessa höga semesterhus. En av restaurangerna vid stranden var öppen. En liten botanisk trädgård och ett naturreservat besöktes.

Parque Nacional de Donana är ett av världens viktigaste naturreservat där Europas fåglar övervintrar. Det är Guadalquivirs mynning. Det har varit jaktmark för adeln. Det finns en tolv km lång vandringsled i skogen. Vi saknade vin och vatten för kvällen och kom inte av vägen till en affär. Väl ute på landet där vi bodde körde vi till närmsta by och stannade till utanför baren. En fest pågick men vi blev betjänade. En flaska vin och en liter vatten, 3,50 euro!  Vinet var helt ok.

Här breder våtmarkerna ut sig helt intill stan. Längs havet söderut breder raffinaderierna och cisternerna ut sig. Likaså är hamnverksamheten livlig. Det är inget litet område heller. Och däremellan finns pinjeskogarna där det uppifrån ser ut som ett grönt hav som böljar. De växer i sanddynerna och binder sanden. Vägarna är även här välbyggda även om konstruktionen av rondeller och  påfarter, mm, inte liknar de därhemma. Detta är historisk mark. C Columbus avseglade från Huelva 1492 och vistades vid klostret 1491 innan han fick pengar till resan. Det var priorer som kunde utöva inflytande på kungen och drottningen. Huelva var världsstad innan Sevilla tog över. Detta på 1500-talet då rikedomarna strömmade in till Spanien från Sydamerika.

Portugal, Algarve

Portugal

Algarves betydelse ökade under 1400-talet då Henrik Sjöfararen (1394-1460) anlade en sjöfartsskola vid Sagres. Inom hundra år hade man utforskat två tredjedelar av den bebodda världen inkl Madeira och Azorerna. Emanuel-stilen på byggnader utvecklades under denna tid. Algarve var länge isolerat från övriga Portugal pga bergsformationerna Caldeirao och Monchique och från Spanien av floden Guadiana. 1755 förstördes många samhällen och städer genom jordbävningen med centrum i Lissabon. Området var fram till slutet av andra världskriget ganska okänt utanför Portugal. Sen började man bygga semesterbostäder. Först kring 1990 har man börjat reglera det ”vilda” byggandet vid kusterna.

Faro och Tavira – Boende på Guesthouse Tavira, Palmira Guimarall, 964478135. Quinta da foia@gmail.com. Boende lågsäsong 1 045 kr två nätter med frukost, plus två nätter för 40 euro per natt. Huset ligger 20 minuter från Tavira, inåt landet mot orten Alportel, som finns på en vägskylt. Palmira hyr det på försök. Ägarna har begärt 8 miljoner euro. Det är tjocka stenväggar och golv av stenbitar,ojämnt.

Tavira

Vi parkerade intill borgen och kyrkan och vattentornet på höjden i Tavira. Floden Giao rinner mitt genom stan. Stora och små broar leder över. Den stensatta valvbron är vackrast. Stensatta gator. Intill floden över bron ligger ett ställe med mat med kvällssol. Tonfisk är en viktig fisk för fiskarna här. Det finns 40 kyrkor i staden, vilket innebär att en del inte underhålls.

Tåg ut till sandstranden finns

Mysig stad, Tavira

En enorm sandstrand finns tre km väster om stan. Man går eller tar ett litet tåg en km ut över ett våtområde för att komma ut där. Stranden sträcker sig så långt ögat når. I staden, Santa Lucia, finns flera fiskrestauranger med specialitet bläckfisk. Sista dan gick vi en runda längs floden och inne i de gamla fina kvarteren. Tog middag på litet ställe nära floden, 22 euro för två med vin o öl o soppa och en dessert.

Stranden vid Lucia

1645 dog de flesta i stan av en farsot och 1755 kom jordbävningen som raserade stan.

Faro – Parque Natural da Ria Formosa är en av de viktigaste våtmarkerna i Europa. Det är ett sex mil långt lagunområde med sanddyner, våtmarker, saltängar och sjöar med sötvatten. En naturstig finns i Quinta do Lagos, Sau Lourenco och Olhaus.

Gamla stan, Cidade Velha, är ett gytter av gränder. Den är omgärdad av en ringmur. Staden drabbades av jordbävningen 1755 och fick byggas upp igen. Faro är huvudstad i provinsen och har ett intressant och autentiskt centrum. Via valvporten Arco da Vila går man in i den gamla stadsdelen. Katedralstorget flankeras av ärkebiskopens palats.

Tavira

Vi kom in i stan via en liten väg som gick genom enkla växthusområden och odlingar. En muromgärdad äldre stadsdel med trånga gator och en del fina byggnader. Flera bostadshus liknar slum. Det är fattigt. Det är lågvatten och solen går ner över en våtmarksområde

Alcoutim och Mertola – ligger norrut, cirka en timmes tur med bil på utmärkta vägar och mycket gles trafik när turisterna är få. EU har betalat en hel del till vägarna. Landskapet är glest befolkat, några mindre samhällen ser man. Pinjeträd på vissa områden, men längre norrut grönare ytor. Nästan inga odlingar här. Floden Guadiana rinner vid gränsen till Spanien. Alcoutim ligger intill floden och har ”hamn”. Bro finns inte till spanska staden Sanlucar de Guardiana på andra sidan floden. Alla gator är stensatta med grov sten. En borg har gett staden skydd. Kungligheter var här på 1500-talet och slöt fred. Mertola ligger i ett mer kuperat landskap och en flod rinner förbi. Mot den har staden en hög naturlig mur. Stensatta gator och kuperat även här. Mycket vackra omgivningar och utsikt över floden. Vägen hem till Tavira är ganska rak och mycket fin. Det är inga höga berg här utan bara kuperat vackert. Turismen är den viktigaste inkomstkällan.

Alcoutim

x

Mertola

Mertola

Estoi – Trevlig ort nära Faro med pousada i ett slott som påbörjades 1840 men som egentligen byggdes och var klart 1909. Pastisch skriver guideboken. Mycket vackra kakeldekorationer och statyer, vacker trädgård och stor tomt ner mot stan. Charmig stad. Lunch på bybor, dagens, kalkon i gryta med pommes, vin, öl, mm, 14 euro, för två!

Slottet i Estoi

Estoi

 

 

 

 

 

 

Lunch på lokal bar, 6 euro för Peru, kalkon, i gryta som var väldigt välsmakande. Med öl och vin och vatten 14 euro totalt.

Lagos

Imponerande klippor vid Lagos

Lagos – Kom dit vid 16 och hade svårt hitta stället, lägenheter med 50 kvm, hyra 260kr. Vi valde till två nätter. Kallt som attan när vi kom. Fick på luftkonditioneringen. De har inte bäddmadrasser i Portugal! Handlade på Lidl. GPS hade problem, den klarade inte av att hitta ens till området Meia Praia. Stranden ligger 10 min härifrån, stor och bred, fram till Lagos där klipporna börjar, likadant åt andra håller där Portimao ligger. Vi hoppade över Albufeira där vi var kring 2001. Fridfullt, solen kom vid 8 och nu kunde vi värma upp lägenheten.

Trappa till stranden

Lagos klippor

Den gamla staden är ett gytter av smala gränder i en kuperad stad. Ska man ta sig med bil från den stora sandstranden Meia Praia måste man köra en runda om hamnen. Stan är rätt svår att orientera sig i. Lagos kustremsa är mycket speciell, öster om stan breder en lång sandstrand ut sig som sträcker sig förbi Alvor. Söder och väster om stan finns de säregna klipporna som stupar brant ner och skapar ett oregelbundet klipplandskap med små sandstränder i vikar och grottor och kratrar. De kan ses på en tur med de otaliga båtar som man kan åka med. En stig går  nära stranden Anna Ano till fyren längst i söder. Där är inte skyddsräcken. Från fyren har anlagts en fin träspång långt västerut. Vid fyren kan man ta sig ner till vattnet via en trätrappa.

Fin slinga ute vid Sagres

Sagres

Sagres – ligger längst ut på spetsen i sydväst. Ännu längre ut ligger en form av borg och genom entrén kan man gå längst ut på en bra stig. På två ställen finns hålrum ner till havet som kilat sig in under berget. I ett tornrummet kan man lyssna på vågor som letat sig in där. Vi åt på en strandrestaurang utanför stan. En stor fiskgryta med tre sorters fisk och rikligt med potatisskivor, lök och paprika i. Stranden är fin. Ett härligt ställe att sitta på.

Odeixe

Odeixe

Odeixe och Zambujeira do Mar – Vägen upp längs kusten är bra och slingrar sig genom ett svagt kuperat landskap med eukalyptusträd, korkek, smultronträd, olivträd. Det är jordbrukslandskap. Vi körde ner till Odeixe strand på en mindre väg. Man får parkera högt uppe på berget och kan gå ner till nudiststrand. Imponerande kustlandskap. Ett litet samhälle finns i närheten. I december är alla matställen stängda. En grund flod flyter ut i havet intill. En del husbilar hade slått läger vid dess strand. Vi fortsatta cirka två mil till Zambujeira do Mar och parkerade nere vid stranden. Den når man via en trappa. En fin kustort med rutnätsplan i bebyggelsen, som är helt vit frånsett några färgade partier på enstaka hus. Vi gick också ut på en fint anlagd stig söderut där en stor parkering finns.

Odeixe

Zambujeira do Mar

Zambujeira do Mar

Zambujeira do Mar

Alvor –  Vi körde till Alvor en kort bit från Lagos. Bäst är att köra till stranden med en stor parkering där många husbilar ställer sig. Därifrån kan man gå på fina spänger mot Lagos över sanddynerna eller in till hamnen i Alvor. En flod utmynnar här och stan har därför en hamn. Fiskrestauranger är många. Vi satte oss på en av dem och njöt i solen.

Mogouer

Moguer

San Juan del Puerto och Maoguer – är en trevlig liten stad nära Huelva. Söder om ligger Moguer som är mycket sevärd. Intill finns ett stort våtlandskap. Stan, genomfartsväg rakt igenom samhället, gågator med sten, stadshus med juldekorationer, små folksamlingar, köer till post och bank, många bankkontor, många uttagsautomater, stor kyrka, öppna entrédörrar och vackra kakelklädda väggar, trappor till andra våningen direkt från gatan, blandning av orenoverade och välrenoverade hus, torg och små öppna platser, mycket juldekorationer, mycket gränder, stenhus enbart, många kyrkor.

Arcos de la Frontera

Arcos

Arc de La Fronteras – Vägen till Arc de La Fronteras går genom ett odlingslandskap. Man kör till Sevilla och tar av mot Cádiz. Vägen går först genom ett platt landskap och förbi utkanten av nationalparken Donan och sen genom ett kuperat åkerlandskap. Arcos de la Frontera är en mycket speciell stad. Större delen av den äldre staden ligger på höjder och består av smala stensatta gator.

Här körde vi en bit in i staden när vi borde svängt av på vägen runt staden så GPS ledde oss in genom de smala gränderna. Det blev skrapmärken på ena sidan. Finns inställning på GPS att vända om man kommer fel?

Arcos

Arcos

Det är en mycket speciell stad som det inte skrivs så mycket om i guideböckerna. Det går en gata genom stan på låg nivå där det i lågsäsong går att hitta en ledig parkering. Sen är det bara att trava upp för de stensatta gatorna upp till toppen där man har fin utsikt åt alla hållen från olika ställen. Bilar kör i gränderna så man får ställa sig tätt till väggarna. Den ena gamla byggnaden avlöser den andra. Vyerna nerifrån upp till staden är imponerande. Likaså vattendraget som går runt staden, som en gång har gröpt ur berget. En stor vattenreservoar har byggs där vägen går på barriären. En stor sandstrand har anlagts vid sjön. Vi bodde två kilometer utanför stan på ett hostal rural. Hur hittar man sådana boenden i Spanien? 33 euro per natt för stort rum utan frukost men som kunde fås i den stora restaurangen. Några enstaka män sitter och tar ett glas på kvällen och några enstaka tar frukost.

 

 

 

 

 

Vägen till Malaga går i närheten av Ronda i ett vackert landskap. Det är först stora åkerytor och olivodlingar, sen tar mindre berg vid och närmare Malaga ökar höjden på bergen. De sista milen är det nerförsbacke. Hela vägen håller mycket bra standard. Fortfarande är det glest mellan bilarna. Och vi i Sverige som har problem på många ställen med överbelastade vägar!

Vi hade angett fel dag för återlämning av hyrbilen, fick ett mejl om det och sa att vi kommer Dan efter. Santauri var hyggliga, inga extra avgifter. Och vägavgifterna i Portugal ingår i avgiften på 90 euro som man betalar för att få köra in i landet. Det visste inte mannen vi ringde till på firman. Han tyckte vi skulle kontakta polisen. Polisen tyckte vi skulle gå till Posten och betala, de har tydligen tillgång till uppgifterna från vägkontrollerna.

Borgen

Från borgen

Malaga – I Malaga tog vi in på ett hotell en kvart från stationen, Maria Zambrano. 45 euro för ett utmärkt rum som normalt kostar 90 euro. Julfirandet i staden är imponerande. På stora gågatan upp från hamnpromenaden har de ett enormt tak med ljusdekorationer som kl 20 sätter igång att blinka och variera sig till musik. Biltrafiken är intensiv och luften är inte hälsosam. Hur kan man bo så, även barnfamiljer bor i stan? Annars är det en väldigt trevlig stad. Stan har ett gytter av stensatta gågator. I dessa dagar är de livligt besökta. Ett otal matställen, barer och tapasställen finns på dessa gator. Missa inte att gå upp till borgen på höjden, det ger en pulshöjare och fina vyer över stan och bergen och kusten. Staden har de senaste åren satsat en miljard kronor på kulturen. Det bor 570 000 personer i staden. Sevilla har 690 000. Katedralen inrymmer många byggnadsstilar.

En stärkande promenad upp till toppen av borgen

Vi har tankat tre gånger. Bensinen är cirka 3 kr billigare i Spanien jämfört med Portugal.

Hotellpriserna i december har varierat mellan 25 euro utanför Lagos (stor lägenhet) till 60 euro i centrala Sevilla (också lägenhet med fint läge). I snitt har de väl kostat 40-45 euro utan frukost. L

Costa Blanca / Alicante, Murcia, m fl dec 2017

Resans platser blev ungefär så här: Alicante 3 dagar, Altea 2, Javea-Denia-Cap Nau 2, Murcia 2, Cartagena-Calblanque 2, Alicante 2.

 

Det blev en billig resa! Bilhyra 700 kr, hotellen (dubbelrum i snitt 400 kronor), menyer på dagen cirka 100 kronor med vin. Flyget 1000 kr. Så 5 000 kr för två veckor med bilhyra !

 

 

 

Murcia!

Cartagena!

Cap Nau!

Alicante!

Javea – Denia!

Altea!

Första klass Topp 10 över Costa Blanca fungerar bra som guidebok.

Strandpromenaden med sin mosaik

Uppe från borgen i Alicante

Dag 1, Alicante stad. Vi bodde på hotell nära saluhallen, dvs intill Gamla stan. Vi gick ner till Esplanada de Espana, La Explanada, och sen längs havet på Paseo de Gomiz nordöst mot La Platja de Sant Joan. Det är en mindre väg till dit men sen ser det ut att vara längs större väg. Spårvagnen passerar här, så går man vidare kan man ta den tillbaka till gamla stan. Den går från centrum till stranden i Sant Joan. Esplanaden är palmkantad och belagd med böljande marmormosaik. Promenaden närmast havet har en annan beläggning som gör att känns som man går i ett kublandskap. Saluhallen är imponerande. Fram till kl 14 då den stänger är det fullt med folk på de två våningarna, överst ett femtiotal kötthandlare, underst fisk, säkert trettio, och grönsaker och frukt. Det bor mycket folk i centrala stan som inte tar sig till köpcentran med matmarknader utanför stan och så har man ett intresse för bra råvaror. Visst är det mycket trafik på esplanderna och längs havet men man kan dra sig en bit därifrån. Det är kompakt, som i alla spanska städer. Människor är vänliga.

Borgen högt uppe på berget

 

Dag 2, nedanför Berget Benacantils sluttningar finns gamla stan, El Barrio. Där finns matställena för turisterna också! Undvik dem, det finns så många andra bra ställen! Borgen, Castillo de Santa Barbara, med Parque de la Ereta och Benacalem ligger nedanför nedanför. På berget har bott människor sen bronsåldern, på 800-talet byggde araberna den första borgen. Den blev en mäktig garnison på 1700-talet. Rådhuset, Ayuntamiento, är den vackraste barockbyggnaden i stan. Barrio de Santa Cruz, är en labyrint av vitkalkade hus nära berget. Basilikan är tjusig. Playa de Postiguet är badstranden.

Upp och nerför i gamla Altea

Dag 3, först en strandpromenad, vi körde till Altea några mil norrut vid kusten. Den gamla befästa staden som ligger på en kulle har en imponerande kyrka överst i byn. Det är brant i de slingrande gatorna med vitkalkade hus. Vyerna är fina uppifrån torget. Vi bodde nere vid havet med fönster åt vattnet, rum åt andra hållet har all genomfartstrafik nedanför! Strandpromenaden är trevlig med folk som cyklar, springer och går.

Från fyren

Först 2 km längs havet

 

Enstaka blomster syntes

Dag 4, vi gick söderut längs vattnet och på kustpromenaden tills vi kom till slutet där Alero ligger. Där går en led upp till fyren, vilken vi följde tillsammans med massor av spanjorer eftersom det var helgdag och vädret var fint. Leden är asfalterad och cirka tre km. Det var en fin tur med fina vyer, fyren stänger kl 14 vintertid. Det blev samma väg tillbaka till Altea.

Upp till toppen går en stig

Guadalest och för att komma in till byn måste man in här

Dag 5, vi körde till Calp en bit norrut. Även det är en stor stad med flera höga hus och många stora hus med ferielägenheter. Inget kul, men vissa har fin arkitektur. På andra sidan det höga berget Penyal d´lfac finns en sandstrand men vinden låg på så det var inte behagligt att gå där, inget att se heller. Vi valde andra sidan berget där det var behagligare. En led går ut till spetsen. Det är ett naturreservat och till toppen är det 322 möh. För att nå dit måste en tunnel passeras och efter den blir det svårare att gå. Vi lämnade stan utan saknad. Vi körde upp till Guadalest för att se på turistmålet, en by som klänger på en topp med en borg i ruiner och en entré som går genom en skreva i berget med en port. Det var tolv grader och kändes väldigt kyligt. Den stora dammen intill förser de torra kustområdena med vatten. Araberna byggde den första fästningen 715. De kristna intog borgen och byggde ut den 1238.1748 raserades fortet vid ett skalv.

På Cap Nau kan man gå till Cap Nero

Stranden Barraca på Cap Nau

Dag 6, vi gick norrut fram till floden i Altea och där strandpromenaden tar slut. Därifrån kan man följa floden, som normalt är ganska oansenlig, inåt landet och runt staden så man får en runda. Det finns ett antal turen som framgår av broschyr från turistbyrån. Vi körde norrut till Javea. Staden har en historisk del och en ny del, som delvis sträcker sig längs havet. Intill reser sig ett magnifikt berg. Stan har en ”nybyggd” (50 år) kyrka med exceptionell arkitektur. Den ligger mitt inne i tät bebyggelse och byggdes 1967. Vi hade bokat två nätter ute på udden Cap Nau. Det visade sig vara en fin villa som ett holländskt par köpt för två månader sen och nu hade B&B på övervåningen. Hela udden är bebyggd med fina villor med pooler och murar. Det blev ett ypperligt boende för 50 euro natten med fin frukost. Vi körde ner till en av badplatserna, Barraca, med stenstrand. Det är för övrigt mest stenstrand på denna kust. I Calpe finns sandstrand dock. Det finns en kort led ut till udden Cap Nero som är trevlig att gå. Erosionen har mejslat ut rätt märklig natur här. Portignoc är en plats vid vägen där man hoppa på leden.

Gamla stan i Javea

Dag 7, blåst, senare lätt regn och ca 14 grader idag. Vi körde till Javea och gick i gamla stan. Den ligger uppe på ett berg några kilometer inåt landet. Sten och sandstränder finns i båda ändar av nyare delen av stan. Riktig gourmetmeny på restaurang Volta Volta, som ligger nära saluhallen, för 14 euro. Sen tog vi en tur till stranden Granadella där man kan vandra i naturreservatet.

Trevlig vandringsled söder om Denia

Dag 8, vi körde till Denia genom ett landskap med apelsinodlingar och mandelträd. Stan har varit en romersk bosättning och blev huvudstad i ett arabiskt rike. Ett vackert berg, Parc Natural del Montgo´, ramar in staden. Det finns fina vandringsleder på berget genom blomsterbeströdda snår och skogar. De börjar vid parkingången och slutar vid toppen 750 meter upp, men det lär vara lätt att vandra här. Den tar tre timmar i vardera riktningen. Vi körde söderut till en strand där en trevlig kustpromenaden finns söderut. Fram och tillbaka är det cirka 8 km. Fina villor och en del hotell kantar leden. Även restauranger med höga priser. Navigatorn i bilen föreslår vägen en bit in i landet för vägen till Javea men vi valde kortaste vägen som slingrande löper upp över berget med fin vyer. Vi körde sen femton mil söderut till Murcia på motorvägen. Trafiken är tät vid Alicante och söderut. Så även inne i Murcia då klockan är 19! Vi hade bokat ett mindre vandrarhem med trevlig trädgård med servering och till och med liten pool och grillplats.

Det finns olika sätt att ta sig längs floden

Dag 9, kallt på morgonen i Murcia, på ett fint och brett promenadstråk kantat av först apelsinodlingar och sen parker gick vi in till stan. Det första som möter är saluhallen. Där var det livlig kommers. Vi gick in i gamla stan med riktning mot katedralen. Det är ett hopkok av olika stilar. Där är stängt mellan 14 och 17. Universitetsområdet med studenter, vackra byggnader, Casino som är en social verksamhet för finare folk, två fina torg, affärsgator med mycket trafik. Ner till floden Segura där ett flertal broar går över till andra sidan och fina promenadstråk går längs med den ganska breda floden. Här är stort utrymme för stora vattenmängder. Sen blev det katedralen som öppnat, enormt fin kyrkobyggnad som har barockstil utåt och renässans inuti. Ännu en trevlig spanjor visade oss dit och berättade om katedralen. Solen är borta vid halv sex och i mörkret vid halv sju ter sig många av de fina husfasaderna ännu finare. Vi gick hemåt på den fina promenaden.

Murcia

Mucia

Dag 10, vi kollade hur långt ”kinesiska muren” i Murcia går. Den ringlar sig en kilometer ytterligare ut från stan. Den byggdes cirka 1730 som skydd för floden. Nu är den ett härligt stråk. Vi vände och gick åter till centrum men först strosade vi på andra sidan floden. Katedralen blev nästa anhalt. Även matställena där serverar god mat, man blir nästan aldrig besviken på maten i Spanien. Vi körde sen till kusten, en ort nära La Manga, detta stora komplex på en smal strandremsa. Här är helt dött i december. Därför körde vi först in i Cartagena. Imponerande hus även här! Stora gågatan är kantad med vackra hus. Vi gick upp till en av de många höjder som sticket upp i stan, där utgrävningar pågår av romerska byggnader. Stan har inte så stor kontakt med havet, flottan tar en del och affärshamnen tar en del.

Nationalparken

GR 92 går förbi saltbassängerna

Marinens byggnader längs en rundtur i stan Cartagena

Dag 11, endast några kilometer från boendet i ligger ett naturområde                                                  Calblanque som i First Class-boken är med i Topp-tio som ett fantastiskt naturområde. Nog har vi sett finare kustparti, men ok, fina sandstränder. Vi följde Gr 92 en bit tills vi kom till Costa Calblanque, och då hade vi passerat saltutvinning Rasall och palmlunden via en grusväg. Man kan köra med bil ända fram. En fredag i december är det lite folk men parkeringen är stor. Det var lite svårt att hitta rätt väg till området, skyltarna lyser med sin frånvaro. Det är skönt att komma ut i naturen på öde stränder som motvikt till städernas ljud och dåliga luft från alla bilar som fyller gatorna. Området var hotat av exploatering under 1980-talet men invånarna protesterade och vann efter en utdragen strid. Området blev nationalpark 1987. Dammarna är häckningsplats för sjöfåglar och flyttfåglar. Om våren täcks bergen omkring av vilda blommor. Vi körde in till Cartagena igen. Restaurangerna var fullsatta en fredag eftermiddag just före jul. Det är firmafester mest. Men maten på gågatan var bra och som vanligt trevlig personal. Väldigt kompakt stad. Ett kasino finns i staden, med en sällskaps- och kulturförening Casino Circulo Cartagenero. Den mest typiska modernistbyggnaden är Gran Hotel som började byggas 1907. Det är dock inte hotell längre.

I Elche finns en vandringsrutt i palmskogarna/odlingarna

Dag 12, vi körde till Elche, mitt ute på en stor slätt, för att finna att även idag, en lördag, var matställena fullsatta. Kl 15 fick vi plats på en trevlig restaurang nära palmträdgården Horta. Det blev ett besök där före stängning kl 17, ganska kyligt. Mycket fin trädgård som ligger mitt i det stora området med palmodlingar. Nästan alla palmer är dadelpalmer varav en del säljs. Den största produkten är torkade palmplad för tillverkning av kors till palmsöndagen. Vi strosade sen på gator intill stora palmodlingar, en rutt finns uppgjord på två km för att se odlingarna. Vi körde till Alicantes södra del för nästa boende.

I Novelda tog vi en promenad bl a till Casino

Mellan Elda och Costello

I Elda kan man gå längs kanalen

Dag 13, vi körde till Novelda och besåg Casinot, som inte är en spelhåla utan en social förening med tjusiga lokaler och väldigt rymligt. Det lär vara för lite finare folk men här såg det folkligt ut. Orten har 26 000 invånare. En fin trädgård hör till. En sömning och tyst stad. Casa-Museo Modernista var stängt, det är nämligen stängt helgdagar. Vi körde till Elda, som är en ort med massor av skofabriker. Dessutom ett vattendrag där vattenmassorna kan dra igenom här i en fin dalgång med vegetation, idag endast en rännil men dimensionerad för massor av vatten. Vi gick längs med rännilen en bit och letade sen ett matställe. Även här väldigt öde, en söndagseftermiddag. Vi körde till orten Castello men orkade inte gå upp till borgen som tronar på höjden. Hem till Alicante bär vägen nerför i ett fint landskap. Boendet i utkanten av stan i bostadsområde som är ganska nytt, är bra. En trevlig promenadväg går in till stan. Bussen till flygplatsen stannar utanför.

Sista dagen promenerade vi in till centrum längs strandpromenaden i Alicante i sol och behaglig temperatur. Detta en vecka före julhelgen.

Costa Brava 4-11 oktober, med grupp

Vi valde alltså att bo i Palafrugell. Det är en kommun med cirka 23 000 invånare, med all service och ett centrum. Vi valde ett centralt och mindre gästhus med 16 rum, med och utan och delat badrum.  Buss till Callella de Palafrugell tar tjugo minuter för 1,70 euro. Lågsäsong går den dit kl 9 och 12 och hem 15.30 och 17.30 via L’Llafranc. Mat- och drickastället Societe´ Fraternal i centrum besöktes flera gånger. Det är en förening med 1000 medlemmar, flera har sin tecknade porträtt på väggarna. Här ges visst socialt stöd till behövande. Gourmand är en fin och trevlig restaurang i centrum.

Calella de Palafrugell

Leden GR92 passerar kusten. En regional led, Camio de Ronda, på 43 km går längs kusten. Den går från Sant Feliu till Begur. En webbsida finns med höjdangivelser och avstånd. De båda lederna går bitvis på samma stigar. Kustleden är bitvis dåligt markerad. Det finns en karta i 1:30 000 där GR-leden är med. Vissa orter är utpräglade sommarorter och är i princip nedstängda i lågsäsong, ett exempel är Platja d’ Aro och Llfranc. Små badorter med charm är Llafranc, Tamariu, Callela de Palafrugell. Begur ligger ca två km från kusten och Palafrugell tre km från kusten. De är större och trevliga att bo i om man vill ha lite mer folkliv, speciellt på lågsäsong.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vandringen från Sant Feliu de Guixols är de första åtta km småkuperad, den första biten på trappor och gångled med rötter och sten, sen blir det välpreparerade gångstigar vid s’Agaro. Det finns en stor strand i Platja d’Aro. Förbi Aro är det bebyggelse med en marina inne i vik.
Det finns båtturer längs kuststräckan. Är man en grupp kan man chartra en båt av företaget Poseidon. 12 euro mellan Callela de P och Palamos och en en fin kusttur där man ser klipporna från en annan vinkel.
Det går buss  längs orterna. 10 min mellan Palafrugell och Begur, 50 min mellan Palafrugell och St Feliu. Taxi på tio min till Begur kostar 20 euro.
Från Palamos till Calella är leden lättgången delvis genom skog. Stora stranden la Foscari passeras. Här är fina kustscenerier.
Mellan Tamariu och Callela de P är det lite svårvandrat för erosionen har påverkat. Här passeras fin stenstrand med fin ravinvandring. Från Palafrugell till Tamariu går en grusväg delvis nergrävd. Till Calella kan man gå längs stora vägen, längs vägkanten till gamla vägen eller en liten grusväg. Till Golfet finns en gång och cykelled via Cap Roig. Till Palamos går en grusad led om man inte går längs kusten. Mellan Begur och Tamariu går en led via stranden Fornell, första delen ner till strand Fornell är dramatiskt brant inget för den otränade. Leden längs havet är väldigt vacker och går på bra gångvägar mest men dock upp och ner. Vid Aiguablava vandrar man upp i skogen tills man närmar sig Tamariu, sista biten nerför på asfalt. Längre ut mot havet finns en bit fin kustväg som inte är med på turistkartor mm. För att nå den får man gå upp på markerad väg i Tamariu och leta sig utåt via väg och trappor. Fina kustvyer möter en.

Palamos till Calella

Palamos tiill Calella

Från Begur kan man ta en runda ner till havet via vägen till Cap Begur. Sen, mot Sa Tuna når man ett vackert kustparti där man kan gå ut på udden före stranden. Via Sa Tuna med en restaurang (ofta full med gäster på helgerna) och ett bad går leden på välordnade promenader till Aiugafreda. Vid Aigua tar man sig via en asfalterad väg upp en bit och viker sen av in på en stig som delvis är lite brant.

Begurområdet

Mycket brant från Begur och neråt till Cala Fontell

Vi la energi på våra picknickar

Fina badvikar överallt

Bussen stannar på tre ställen i Palafrugell.
Buss till Sant Feliu går via Palamos och tar relativt lång tid.
Busse till Girona tar 70 minuter. En mycket sevärd stad. Man kan betala resan kontant på bussen men bättre är att köpa på busstation.
Vi bokade en transferbuss från flygplatsen i Barcelona, det tar på natten och i lågtrafikerade två timmar men på morgonen i rusningstrafik tar det kanske en timme längre.
Vädret är väldigt behagligt i oktober om man inte har otur. Någon dag var det neråt 15 på morgonen. Det är lätt att få plats på bussarna. Trafiken är gles på småvägarna där man ibland vandrar. Priserna är bra på restauranger och barer.

Från Tamariu norrut kan man ta av neråt kusten till en välordnad promenadstig, trol Cami de Ronda, oklart hur långt den går…

Den härliga stenstranden söder om Llafranc

Trevliga hostalét Fonda Estrella i Palafrugell

Härliga kustvyer

Grusvägen mellan Palafrugell och Tamariu

Vackra Begur, lätt att gå vilse dock

Girona är mycket sevärd

Från Sa Tuna till Aiguafreda vid Begur

Mot Aiugafreda

Vi lämnar Sant Filiu bakom oss

flera delar har sådant underlag från S Feliou till Palamos

Höjdskillnaderna på hela sträckan, 43 km

Denna broscher har detaljbeskrivning

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA