Författararkiv: kajpersson

kajpersson

Om kajpersson

Jag är ledare och deltagare i SIK, Skånes Isseglarklubb, som inte håller på mycket med issegling utan långfärdskridskor och under icke-istid även inlines, vandring, cykling, mm. Jag är därför utomhus mycket och lägger upp och förbereder turer på is och på land. Detta kombineras med intresse för natur, kulturlandskap, motion med pulshöjare och friluftsliv.

St Raphael, St Tropez, Theule, mm – vandring okt 2019 med gänget

Vi var 19 som for till St Raphael, en timmes tågresa väster om Nice. Bodde gjorde vi på finfina Le Mediterrane nära strandpromenaden, ett hotell som byggdes 1914 och som är nyrenoverat till lägenheter som hyrs ut veckovis, eller kortare via t ex Booking.com. Priset i oktober är hälften mot sommarperioden och i november är en vecka nere på 420 euro för ett rum för två med ett litet kök och balkongdörr mot havet. Nice!

Vi provade att ta spårvagnen från flygplatsen till närmaste järnvägsstation, St Augustin, en kort sträcka. Spårvägen blev klar sent 2018 och går till Jean Medecin. Från hållplatsen till järnvägen är det en liten bit att gå men skyltar visar vägen. Vi kom en fredag middag och tåget var i det närmaste fullt men vi kom in. Sen måste man tyvärr byta tåg i Cannes och vi fick vänta en halvtimme där. Det behövs nästan för att lösa biljett till 18 personer tar tid i automat, fem personer åt gången. Det visade sig att det tog lång tid även i biljettkassa för systemet är inte anpassat för sådant.

St Raphaël är en klassisk badort med kasino, flott marina och tjusig strandpromenad. I centrum finns ett stort torg som dock är ganska dött. Den gamla delen på andra sidan järnvägen är liten men trevlig. Där ligger en annan typ av affärer och saluhall finns där. St Raphael är en mer turistbetonad stad än många andra. Den är ihopbyggd med Frejus. Det finns långa fina sandstränder och långa strandpromenader (med affärer och restauranger, inte alls lik andra städer vid denna kust). Den ligger intill Esterel-bergen, som är vackra, röda och inte så höga men de sträcker sig ner till havet och bildar en vacker o dramatisk kust på denna sträcka. Före och efter är det flackt och fina stränder. Frejus består dels av den nya delen ner till havet som är helt nybyggd med stor hamn och fantastiska arkitektskapelser och snygga hus, nästan overkligt. Den gamla delen ligger ca 1-2 km in i landet och det är en stad från romartiden med amfiteater mm bevarade.

Något som är bra för vandrare är att det går tåg längs kusten från Italien fram till Frejus, sen viker den av uppåt. Buss går också och hyfsat ofta. De små tågstationerna har inte biljettautomat. Det går också båtar bl a till St Tropez. Efter 8 okt går den tisdagar och lördagar (2019). Det tar en timme.

Text om vandringarna kommer efter bilderna (WordPress är Inte lätt att redigera!)

Utanför Le Mediterrane’

Våra Vandringar

Lördag: Vi gick från hotellet i St Raphael till en vik i närheten av Boulouris, Plage de Arene Grosse. Vi åt lunch på mycket bra ställe, Urban Beach, vid viken. Vi gick tillbaka till stan utom några, som tog buss.  Vi åt middag på restaurang i närheten av hotellet. Där ligger flera på rad liksom vid hamnen och mot Frejus. Avsikten med dagens tur var att deltagarna skulle känna på underlaget på denna led som senare skulle ske till Agay. Den är ganska ansträngande i början för ovana.

Söndag: Vi tog buss till en ort 35 minuter väster om St Raphael förbi St Aygulf och till les Issambres. Det är ingen led som är med i någon vandringsbroschyr eller bok. Varför inte? Den var fin.  Vi gick alla till  mer eller mindre på leden eftersom vägen går intill. Dvs de som inte gillar för mycket ojämnheter klarar också turen. Två gick hela vägen tillbaka. De var hemma kl 20, vi andra kl 18. Vi hittade lunchställe i  Plage de la Gaillarde, tror jag det var, med flera matställen och en affär. Vi visste inte hur naturen och underlaget skulle vara, så detta var ett lyckokast. Det var omväxlande natur, som det i och för sig är på hela kuststräckan. Bussen till St Tropez går rätt ofta. Sista kilometrarna gick vi inne i samhället St Aygulf.

Måndag: Vi tog tåg till Théoule-sur-Mer sur mer till en vandring som finns med i ett vandringshäfte från lokala turistorganet. Turen är inte lång men går upp till 250 meter och tog några timmar med picknick och bad och fika efteråt. Det är en liten station och för att komma ner till stranden går man åt västra hållet. Leden når man genom att gå under vägen och in i en liten tunnel. Sen följer man gul markering och rödvit. Det finns några vägval men de var lätta att klara. Det går uppför, kanske mer än man anar, men inte alltför ansträngande. Eukalyptusträd, smultronträd, pinjeträd, är vanliga. Vyerna kommer efterhand. Första toppen är Colle de Theule. Det planar ut för att sen gå uppför innan vi nådde vårt picknickställe Colle des Monges. Det gäller att hitta några jämna stenar att duka upp på och gärna utsikt. Inga insekter besvärade oss. Några tog omvägen över högsta höjden på 300 meter men de anslöt där tre stigar går samman. Det finns en fin badstrand och i hamnen ett kaffeställe. En borg finns liksom i närbelägna  la Napoule och Mandelieu. Vi var tillbaka med tåget vid femtiden. Det blev en fin dag. Alla klarade turen trots värmen och uppförsbackarna. Vyerna var fina.

Tisdag: Mellandag då vi gick till gamla stan i St Raphael och sen på gator nära järnvägen till Frejus, andra halvan längs trolig stadsmur. Rester av den romerska staden syns på vägen in till stan. Det finns en skylt med en bild av hur det troligen såg ut för 2000 år sedan. Stan är charmig. Det blev kaffe när vi nådde gamla stan vid trevligt torg. Gränderna och de små torgen sen. Gruppen delades och några gick till romerska amfiteatern. Vi gick ner till Frejus hamn och längs havet hem på eftermiddagen.

Frejus har rester efter en romersk handelsplats Forum Julii, som grundades av Julius Caesar. Havet har dragit sig tillbaka sen denna tid så några spår av den gamla hamnen finns inte. 1959 drabbades Frejus av en flodvåg från en damm som brast så staden ödelades.

Onsdag:  Vi tog buss till St Tropez eftersom båten inte gick denna dag. 1,20 min dit. Vi gick kuststigen ut på udden österut. Lättgånget, en del stränder passerades. Bambubuskage passerades.  Det blev lunch på brygga. Vi delade upp oss så några avvek efter ett tag och tog efter sista biten. Övriga gick längst ut och vek av mot stan vid stor strand, les Salinas. Vi gick mindre väg några kilometer varefter vi vek av mot stranden och följde samma väg tillbaka. Detta var heller inte en led som finns med i broschyrer eller böcker. Däremot ser man att det finns kustled om man köper kartan i 1:25000. Varför inte mer info när det är en så trevlig led? Den är lättgången och omväxlande, bästa sträckan enligt vissa deltagare. En intressant kyrkogård passeras i början efter att man passerat hamnen och vikit om hörnet. Tydliga skyltar visar vägen. Det blev buss tillbaka vid 18.30 efter en fika.

Torsdag: vi gick från St Raphael till Agay, cirka 13 km utom några som tog buss hem tidigare. Leden börjar vid stora hamnen, Santa Lucia. Det är upp och ner på ojämnt underlag men fantastiska vyer, bergarter, mm. Fram till Dramont är det mer eller mindre så. Där avbryts leden, Provisorie interrupt, och så var det var tio år sedan också. Man passerar flera små stränder med få badande. Småvägar leder ner till stränderna. Man har cementerat en del och trappor finns. Vi hoppade alltså över udden med fyrtornet, Boumette, dit det går leder ser vi från stranden. Vi är hemma på 10 min med tåget.

Från min Hälsoapp som registrerat hur långt jag gått och höjdskillnader mätt i våningar, dvs alla steg dessa dagar:

5 lördag, 9 km, 18 vån

6 söndag, 14 km, 36 vån

7, 14 km, 60 vån

8: 12 km, 9 vån

9: 14 km, 26 vån

10: 15 km, 42 vån

Sardinien sep 2019

Detta är en reserapport från en annorlunda resa till Sardinien på fem dagar varav två resdagar. Äldsta sonens arbetskamrat kommer från Sardinien och har startat ett reseföretag med sin fru. Genom kontakter i turistbranschen på Sardinien arrangerade han nu en resa för pensionärer och ägare av några mindre resebolag i Skandinavien för att uppmärksamma öns möjligheter för långtidssemester. De hade satt ihop ett program för att visa kulturen, maten, naturen, badmöjligheterna och orterna på en del av ön. Sonen hade berättat om mina vandringsresor till Medelhavet en gång om året för en grupp i pensionsåldern. Det var därför jag var inbjuden.

Den vackra östra kusten

Och vilken resa det blev! Vi var alla överväldigade av upplägget och människorna, maten, mm. Efter resan har vi inte svårt för att tala väl om ön!

Vi flög med Easyjet till Olbia med mellanlandning i Milano. Så får det bli när det inte är högsäsong. Vi kom ett tiotal från Skåne, två från Danmark, två från Norge och två från Färöarna. Vi startade med transfer i minibussar till den lilla staden Posada, knappt en timmes tur söderut. Det är motorväg som är ganska guppig och med markanta skarvar. Hyr bil med bra dämpning! Boende var ordnat på olika ställen för att visa och testa mindre boenden. För egen del kom jag i en grupp som bodde uppe i de smala gränderna vid försvarsborgen på höjden. Gamla hus kan ha sina begränsningar i bekvämlighet men välrenoverat och rent var det på alla ställena. Det är inget för handikappade men så är det ofta i de gamla städerna. En kort bit upp i berget på Su Vrau bjöds på middag efter presentation av resans upplägg och information från Portale Sardinia och kommunalrådet i stan. Det blev mycket pasta dessa dagar men det är de duktiga på.

Efter riklig frukost på lokal bar tog vi oss upp till borgen. I tätorterna här är gatorna i gränderna stensatta. Det blev en imponerande vy över nejden för de som vågade klättra högst upp. På programmet stod sen en titt på en nuraghe. Denna San Pietro är en av 7000 försvarsborgar som återstår av de 15 000 som funnits. De byggdes med avstånd till varandra så man kunde kommunicera. Lunchen skulle vi själv medverka i på Maria Caterina Green Village, ett hotell med restaurang i närheten. Det var tillagning av pasta från grunden under ledning av en 84-årig dam och hennes anhöriga. Tre sorter gjorde vi. Lärorikt och trevligt! Endast vatten fick intas under arbetet, vinet fick vänta. Pasta som småsnäckor med tomtasås, spädgris och dessert som vi gjort av pasta med ostbit och citronskal inuti vilka friterats. En specialare för ön. Vi skulle nu söderut till staden Dorgali och då passerar man ett gigantiskt marmorbrott längs vägen. Vi hade tid att svänga ner till stranden och såg de vita sandklitterna. Vattnet måste ha varit 27 grader. Vi skulle även hinna med ett lantbruksmuseum som byggts upp av en kulturintresserad bonde och hans son. Det var mycket imponerande. Namnet är s´abba Fresca och har varit öppet några år. De bygger ut det efterhand och ska kunna ha boende senare. Där visas hantverksredskap och jordbruksmaskiner, mm. Växtligheten harmonierar med husen.  Dorgali var nästa ort för boende, även här på lite olika småboenden runt om i stan. Ofta är det lägenheter som erbjuds och det passar ju bra för boende under längre tid. Innan middagen på Albergo Diffuso Glivine, ett hus som kommunen köpt in och renoverat för kulturändamål, berättade vice borgmästaren om staden och fyra manliga sångare framförde ett mycket speciell sångstycke där en speciell teknik användes. Senare kompletterades de med accordeon och mungiga. Ett dansnummer med en medelålders man och en ung kvinna imponerade. Det blev mer musik och sång efter maten, ett medryckande accordeonstycke och lite sång till. De som ville kunde dansa med.

Andra dagen var vikt för en båttur från Cala Gonone söderut en timme till en badstrand. Vilka vyer över bergen, grottorna och små stränder! Jag hade inte sett något liknande. Stranden Carla Goloritze är rymlig och bergen skuggar den som söker skydd för solen. Ett underbart bad fick vi. Det var ordnat så att båt hämtade för tillbakafärd med strandhugg för picknick vid Cala Luna. Ett dignande sådant uppdukat på sanden på korkunderlägg. Det klarade sig! Rå fänkål till skinka, ost och korv passar utmärkt. Dorgali-vin var drycken. På platsen finns servering, mm. En vandringsled går ner till denna plats. Det tar 2,5 timme att vandra från Cala Gonone om man först kör en bit upp i berget och börjar där. Efter återkomst körde vi till en liten vingård för vinprovning, tre röda och en vit. Druvan är Cannonau som är en sardinsk druva. Arga Ruja heter gården. Dottern till grundaren driver gården och visade stor kunskap. Sen gick färden till Galtelli med boende i väldigt fin lägenhet i centrum. Alla resenärer var nöjda med sin inkvartering här. Det blev samling på ett matställe vid genomfartsvägen för middag. I denna stad är det inte lätt att hitta i gränderna.

Dagen efter gick vi upp till en gammal gård mitt i stan från 1700-talet, som varsamt renoverats liksom föremålen som tillhört gården. Det blev först en kort lektion i vanliga ord och fraser på sardinska. Vi fick sen en lektion i bak av de tunna bröd som man har till alla måltider här på ön. Vi gick en runda i stan och besökte först två damer i volontäraffär med modell över staden som den såg ut förr. Mycket fint. Nästa besök var i ett väveri med två flitiga kvinnor som vävde mattor, mm. Lunch var framdukat på gården och vi fick den goda pecorinoosten som bearbetats av larver och är krämig. Charkuterier, melon och vindruvor, mm, också. Deras eget vin serverades. Därefter kom damen som skulle visa marmeladtillverkning. Nu kallar vi det inte marmelad utan snarare energikaka. Det är honung, socker, skalad och delad mandel och apelsinskal. Detta rörs länge i kopparkärl över eld och bankas sen till den hårda kaka det är. Den görs bl a till bröllop. På kvällen blev det stämningsfull sång av åtta manliga sångare. Det är sånger från medeltiden som man på senare år tagit upp. En mäktig upplevelse när de står i främre delen av kyrkan oftast fyra åt gången med armarna om varandra för avstämning. De ville bjuda på ett glas vin efteråt i sin ta lokal som kommunen ställt iordning åt dem. Sista punkten var kvällsmål en liten bit utanför stan, pizzabuffe´och lite chark och ost före. Borgmästaren var där och pratade.