Östra Ringsjön hade bildat is på bara några dagar. I tisdags låg sjön öppen och i fredags åkte en grupp från Skånes isseglare på den. På lördagen snöade det lätt vilket övergick i regn. På söndagen var all snö borta och hade ersatts av ett vattentäcke på 1 till 3 cm. På en helblank och helfrusen Ringsjö kunde vi därför njuta säsongens första långfärdskridskotur (för min del, andra hade varit ute tidigare). Grupp tre-tempo på denna fina is och löshälsskridskor passade bra. Annars brukar jag inleda säsongen med de gamla trygga fasta men då har det oftast varit sämre is och då känns de gamla stabilare. watch?v=QJRatH_LubI&list=UUz7HBqBA1MGNEZVj4RgU_8Q&index=1
Författararkiv: kajpersson
Väster om Aten och norra Peloponnesos okt 2012
Detta är mer en beskrivning av naturen och landskapet än en beskrivning av vandringar. Landet är bergigt, så även där vi körde. Nordvästra Peloponnesos är bördigt och platt. Kring bukter och vikar ser man ofta platta områden som kommer från deltamark, dvs där jord och grus samlats från floder och tillbakadraget hav. Bergen i Arkadien på Peloponesos är inte höga, vägar korsar området och det är vackert med tallar och ekar på berg och i dalgångar.
Vi körde först till Pernitha alldeles norr om Aten. Det är en nationalpark med tallskog och berg. Vi bodde i ett område söder om bergen där ett antal hotell finns och en gata med flera tavernor. En liten bit norrut finns en nybyggd linbana upp till toppen av berget där ett casino ligger. Låg tallskog växer på sluttningen. Cyklamen blommar vid vägkanter och i skogen inkl där sopor slängts längs vägkanten (detta är en tråkig och beklaglig sida som stör bilturerna). Det brann i skogen 2007 men nu syns inte mycket av det. Här finns vandringsleder och bra leder för mountainbikes, som vi såg en del av.
Vi körde västerut, först genom lite stökigt område med hus och omgivande vägkanter som var schaskigt och slitet, senare blev det mer välmående områden. Vi kom ut på E 75 som efter cirka 80 kmövergick i mindre men bra väg. Berg efter berg passeras längs vägen. Så småningom blev det vackrare omgivningar och vi stannade till flera gånger och såg på växter. Efter 150 kmkom vi till en plats nedanför Delfi där vi såg Korinthiska viken och orterna längs kusten. Här finns flera välkända badorter och små byar. Stora olivodlingar passeras, vi stannade till och åt i Itea, som vi sett ligga vackert nedanför oss. Galaxidis var vårt mål för två nätter. En kyrka tronar på en höjd mitt i stan. Varvsindustrin skapade förmögenheter som visas i byggnaderna. Den nedhuggna skogen ersattes i början av 1900-talet genom återplantering. Stan är förtjusande med två stora naturliga hamnar, en vacker udde med små badstränder (småsten), mysiga gränder, många tavernor och vackra omgivande låga berg. Lilla Galimeda hotell kan rekommenderas varmt. Till ett morgondopp är det en promenad på 15 minuter i ett underbart vatten. På kvällen är det ganska dött i stan vid denna tid på året.
Vägen västerut är vacker med berg och små samhällen i vikarna där det är grönt och frodigt. Sen kommer Nafpaktos (Venedig kallade den Lepanto på 1500-talet och ett berömt slag stod här) där vi körde ner. Här är en lång strandremsa med småsten, en vacker hamn, ett vackert berg med en stor borg på och omgivande hus, en lång strandpromenad med serveringar och ett livligt affärsområde.
Strax efter passerade vi den relativt nya bron över viken till Parga, som vi passerade förbi. Landskapet sydväst ut är rätt tråkigt men bördigt och odlingar utbreder sig. Målet var Arkoudi, ett av de små samhällen som finns längs kusten och som lever på sina fina badstränder. Ett sanddynsområde finns här, landskapet är kuperat och beväxt med skogar av tall. Det är mycket rogivande i området men väldigt ödsligt i orten på kvällen. Ön Zakynthos syns en bit därifrån. Det skymmer kl 19 och är mörkt 19.30. Vi hade öppen altandörr med nät och havets brus på natten. Vi gick en promenad på stranden och mot sanddynsområdet på morgonen. Här finns vandringsleder. Sandstranden är underbar och det är långgrunt här med sandbotten. Hotellet försöker ha öppet över vintern men med få gäster. Vid bokningen såg jag att många hotell i området var fullbokade nu i oktober.
Efter att ha besökt Olympiaområdet körde vi över bergen österut. Mittersta Peloponnesos kallas Arkadien där det är lummiga dalgångar mellan skogklädda berg och djupa raviner som Lousios. Om vi kommer hit en gång till ska vi ta mer tid på oss och stanna till och vandra här. Det går bussar i området som vandrare kan utnyttja. Olivodlingar och fårskötsel försörjer befolkningen. Enstaka samhällen finns längs vägen. Det är närmaste vägen enligt GPS. Vägen är bra och blir bredare och bredare ju längre österut man kommer. Vårt mål var Nauplion vid Argolisviken. Ner till viken är det en enda lång utförslöpa. Stan betraktas som en av de elegantaste städerna på det grekiska fastlandet med hus från Venedigs andra ockupation under trettio år kring 1700. Staden har ett högt berg med en borg intill sig i söder och ett ännu högre berg med ett stort borgområde en lien bit från stan. Upp dit kan man gå på trappor.
På andra sidan det mindre berget finns ett fint bad. Till badet kan man gå (utom då det stängts av pga små ras) runt udden/berget på en fin uthuggen promenadväg. Man kan från badplatsen gå söderut och efter cirka7 km komma till en större strand och en ort. Det är en bred grusstig utan större skönhetsvärde men dock. Utan ansträngning tar man sig upp genom gränder och på trappor upp på stadens berg och får fina vyer runt den vackra bukten. Livet en lördagskväll i mitten av oktober var imponerande med massor av tavernor och barer längs havet och inne i stan. Söndagen på dagtid och på kvällen var det en behaglig stämning i staden. Vi tillbringade flera timmar vid badet och hade fina simturer i bukten med omgivande berg. Hotellet ligger nere vid vattnet och långt ute på udden, drygt 500 kr med balkong. Det är gratis parkering i hela gamla stan. Många gator och torg är av marmor. Järnvägsområdet är park. En nyare station finns men för närvarande ligger tågtrafiken nere. Med buss från Aten är det140 km. Många atenare verkar åka hit över helgen och det kan jag förstå.
Nästa mål är en ort nära flygplatsen och utanför Aten. Vi passerar förbi Epidavros med sin amfiteater och vackra omgivande bergsområde. Olivträd växer på delar om området men även vackra tallskogar finns. Det har varit skogsbränder här. En nybyggd motorväg med vackra omgivningar av berg och skärgård leder in mot Aten. Det går smärtfritt att ta sig genom Pireus och det kustnära Aten och strax är vi i Vernaza som är en badort och ett lite finare bostadsområde. Atenare med liten plånbok, turister till flyget och turister bor här. Vi får en bra lägenhet för drygt 300 kr i ett bostadsområde.
Denna resa bokade vi i april, betalade 1 700 kr för flyg till Aten med SAS och bokade hotell via booking.com i september (hittade dubbelrum för strax över 500 med frukost i snitt). Och det blev fina rum, allt från lägenhet för 315 kr utan frukost till nybyggda och äldre och herrgårdsliknade pensionatsrum för under 600 kr med frukost med bra läge. Folket är vänligt, vägarna bra, naturen är vacker, vädret behagligt, priserna lite lägre än i hemma och maten god. Alltså perfekt. Vi var borta 16-23 oktober. Tips hade fått via Lonely planet och Första klass reseguider.
Vedema, en söndagsvandring med höstfärger, okt 2012
Vedema är ett naturreservat nordväst om Hässleholm som Region Skåne förvaltar. Där har de lagt ut vandringsrundor från 5 km till 0,5 km. Det finns tre parkeringsplatser att starta från. Vi avverkade gul, röd, blå, orange och lila leder och fick ihop cirka 20 km utan att gå om samma sträcka mer än en kort bit. Vi parkerade på stora parkeringen mitt i området. På rullstensåsen gick vi till Barsjön och svängde ner till Gula leden som leder upp på 105 m höjd med branta sidor. Efter gult följde blått och den följer den breda och idag strida Rökeån en bit för att sen svänga upp i skogen och där gick vi på röda leden . Vid orange led, dvs Skåneleden, följde vi denna en bit norrut för att ha vandrat på Nord-syd-leden. Retur. Åter röd led. En bit före tilltänkt rastplats kom regnet. En stuga med nyss slocknad eld stod och väntade på oss. Riktigt mysigt. Om vindskydd är enstjärnigt så var detta trestjärnigt. Vi följde sen Skåneleden rakt österut, gjorde sväng och besteg Vedema hall som är 130 möh. På skogsstigar tog vi oss ner till blå led vid Rökeån, passerade Barsjön och gjorde lila leden. Denna utmynnar till väg 24. Grusväg och sen längs väg 24 en kort bit. Upp på gul led för att åter bese den fina kullen. En tredje gång såg vi Barsjön.
Detta är ett omväxlande och trevligt område. Rökeån slingar sig vackert fram. Vedema hall m fl höjder är fina. En vacker grön mossa utbreder sig i barrskogarna. Svampar, sammetssopp, trattkantarell, karljohan främst plockades. Annat fint var rullstensås, hallar, raviner, en bred å som slingrade sig fram och grönskimrande marker under barrskog.