Författararkiv: kajpersson

Profilbild

Om kajpersson

Jag är ledare och deltagare i SIK, Skånes Isseglarklubb, som inte håller på mycket med issegling utan långfärdskridskor och under icke-istid även inlines, vandring, cykling, mm. Jag är därför utomhus mycket och lägger upp och förbereder turer på is och på land. Detta kombineras med intresse för natur, kulturlandskap, motion med pulshöjare och friluftsliv.

Islängtan

När man inte själv kan åka skridskor så kan man följa andras turer (jag är dock israpportör denna helg och hade iväg 40 SIK-åkare till Vättern idag). Då är färdrapporterna på Skridskonätet (medlemmar ser dem färska medan icke-medlemmar ser de som är äldre än en vecka). I rapporterna kan dölja sig fotografiska mästerverk eller åtminstone, för is- och skridskofantaster, häftiga bilder.

 

Spanien, Andalusien, oktober 2011

El Torcel, häftiga leder

El Torcel, häftiga leder

Det blev en kort men ovanlig, märklig och häftig vandring på turen till Andalusien de första tio dagarna i oktober. Jag hade kanske tänkt att det skulle bli lite mer men hustruns knä satte stopp. Norr om Malaga, cirka 30 km, finns ett ovanligt bergsområde.

Denna text är tagen från den fina sidan: restillspanien

El Torcal naturreservat är känt för sina enastående kalkstensformationer. Inom El Torcal parken ligger 17 kvadratkilometer några av de vackraste och mest imponerande kalkstenslandskapen i Europa. Hela området låg under havet fram till omkring hundra miljoner år sedan. Jordens våldsamma rörelser skapade kullar och berg upp till 1300 m höga. Under miljontals år har regnet och vinden skulpterade otroliga och märkliga klippformationer. Det är möjligt att köra upp till El Torcal på 1100 m. över havet upp en bra väg från byn Villanueva de la Concepcion eller via Antequera. Bredvid parkeringen ligger ett informationscentrum, här visas en dokumentär om hur El Torcal har formerats som är mycket intressant.

Det finns tre vandringsstigar genom parken vilka visar vägen genom färgade träpelare längs vägen. Den kortaste och enklaste är ungefär.1.5 km. och tar cirka 30 minuter. Alternativa vägar omfattar ca 2,5 km. eller den längsta och svåraste är 4,5 km. och tar ca tre timmar, med en visning punkt på 1339 m. Där man kan se hela El Torcal-parken och på en klar dag kan man till och med se kusten till Afrika.

Några filmsnuttar från El Torcel som jag tagit:

El Torcel 1

El Torcel2

El Torcel3

El Torcel4

Vi spanade även in området ytterligare 20 km norrut. Någon vandring blev det inte men jag måste dela med mig av två videofilmer  som ger hisnande upplevelser även från soffan. Femtio kilometer norr om Malaga ligger La Garganta del Chorro, vilket är en 5 kilometer lång och 300 meter djup ravin som bildas av Guadalhorce floden. Den 700m höga Desfiladero de los Gaitanes pass är känt för den mycket farlig promenadväg som kallas Caminito del Rey (Kungens lilla vägen).  Promenadvägen var byggd på 1920-talet för att transportera material för att bygga den elektriska vattenkraftverket på andra sidan dammen. Stigen fick sitt namn efter kung Alfonso XIII av Spanien som uppges ha inspekterat konstruktion från gångvägen. Promenadvägen ligger längs bergsidan och hålls upp av järnvägsräls som är inslagna i berget 200 meter ovanför floden/ marken. Många delar av vägen saknas och räcke finns bara på ett fåtal ställen, officiellt har tillträde till promenadvägen tagits bort år 2000 efter att en turist dog när han försökte ta sig över det. Nu pratas det om att återställa vägen även om något arbete inte väntas ske före 2010 med slutförandet kanske under 2012. Nuvarande gångvägen är bara tillgängligt för klättrare, och området är känt som en av de bästa bergsklättring områden i Europa. Men El Chorro är också mycket populärt för mountainbike, vandring och camping. Det finns många vandringsleder runt landskapet vilket erbjuder fantastiska utsikter över den vilda terrängen. El Chorro är en upplevelse som absolut inte får missas av naturälskare.

Vandringsfilm!!!!!

och ännu en film

En bortspolad vandringsled finns vid Nerja (se bild nedan), cirka 50 km öster om Malaga! Jag gick den en bit! De små fina sandstränderna lockade nämligen och det var lite häftigt att klättra över klippor och snabbt passera utskjutande klippor när vågorna drog sig tillbaka. MEN framförallt är det en charmig ort. Jag har inte så mycket att jämföra med men av de orter vi såg från Nerja till Cadiz (vi vände strax före i Conil de la Frontera) var denna bäst. På denna fantastiskt långa och breda sandstrand i Conil de la Frontera fick jag blåsor på alla tårna och en träningsvärk i vaderna som satt i en vecka! Varför lär man sig aldrig? Sandstrand är hårt! Det var bara det att stranden inbjöd till en gång- och löptur.

Jag kan passa på att rekommendera staden Granada med palatset Alhambra. Palatset är naturligtvis fint, vi gick där 9-14, med sina utsmyckade byggnader men även trädgårdarna. Vi bodde intill så för att komma till stan går man en fin promenad nerför genom skogen (trappor och fint på alla sätt). Stan är mycket trevlig.

Nerja, riktigt fint!

Nerja, riktigt fint!

Gibraltar kan ge en rejäl pulshöjare om man så vill. Det är nämligen fritt fram att gå upp till toppen. Vi tog en minibuss. Det är mycket turister men en upplevelse att komma upp på denna egendomliga uppskjutande klippa. Parkera dock bilen utanför i La Linea!

>Skridskopremiär och benbrott 2011

Kungsbackafjorden

Skridskosäsongen började rekordtidigt! Redan i början av december var det medlemmar i skridskoklubben som åkte på Västersjön 50 km men det var först till Lucia som en större grupp gav sig ut och detta på Ringsjön, 38 km blev det på fina isar. Själv hade jag förhinder så det blev den 14 dec som en förmiddagstur på Krankesjön kunde bli verklighet. Då är det som det ska vara, Krankesjön som premiärsjö! Tre varv blev det.

Bild Ingemar Jacobsson

Den 28 december blev det äntligen dags för en busstur med skridskor på havsis, nämligen Kungsbackafjorden som hade lagt sig. Vi blev ett tjugofemtal åkare från klubben som fick en fin dag även om bussturen tog sex timmar och åkandet 4,5 timmar. Men det var det värt. Dessutom är det trevligt att åka buss tillsammans. Vi sattes av vid Tholöholm slott och delade in oss i tre grupper där jag tog fyrorna, en grupp på elva personer. Frågan var hur långt ut vi skulle komma på isen, om det skulle gunga som det gjorde för två år sen vi var där ute, om jag skulle undvika plurr, om solen skulle titta fram, etc. Allt funkade och i halvtid släppte jag fram en ny ledare som gått kursen året innan, första halvan hade ju varit på stabil is utan utmaningar. Allt gick bra och vid femtontiden kunde vi glida in i Gottskärs hamn där bussen väntade.
Turen blev: Runt Fäholmarna, in i fjorden, förbi Kalvö, längs Onsalalandet och ut förbi Gottskär och Draget mot Hållsundsudde där isen tog slut. Längs iskanten mot Ramnö, över i riktning mot Österbyn men där tog den hållbara isen slut. Ner mot Tholöholm och sen rakt över till Gottskär. Lunch i Vickan vid Kalvö.


Staty i Gottskär hamn

Min film från turen längs Onsalalandet. och en till

Kungsbackafjorden

Dagen före brottet! Sigrid i lä bakom mig. Kallt, därav nyinköpt huvgrej


Benbrott
Dan efter var jobbedag. På lunchen skulle jag cykla hem. Efter 300 meter hände det! Bakhjulet for iväg åt höger och jag föll åt vänster utan att kunna parera med foten. Det måste ha varit en isfläck under snömodden. D-a Lunds kommun som inte kan få bort modden när det nu varit uppehåll flera dagar! Jag antog att det var en kraftig smäll och linkade tillbaka till jobbet, på Lunds kommun! Cykeln som stöd och benmusklerna spända, ont gjorde det. Det fick bli två mackor och sen upp på rummet för att avvakta! Nu gjorde det RIKTIGT ont. Sjukvårdsupplysningen tyckte att jag skulle besöka jourläkarcentralen efter kl 17! I h-e, jag linkade ner med MYCKET stor möda och tog en taxi till akutmottagningen på Lunds lasarett. Där kom jag inrullande i rullstol och kom faktiskt till direkt. Klubbens sekreterare tog emot i patientluckan! Hon jobbar nämligen där. Förflyttningarna mellan britsar och sängar var inte kul! Röntgen visade brott på lårbenshalsen. Det blev spikning kl 21 på kvällen, inte dåligt! De söver inte utan det är ryggmärgsbedövning som gäller. Så jag märkte hur de borrade och bankade in spikarna men narkosskötaren och jag hade mycket att prata om och för övrigt var det ett mycket trevligt mottagande. Det blev ett snitt på cirka 5 cm och ingreppet tog 30 minuter högst. Efter kanske 90 minuter på post-op blev det vårdavdelningen. Nu hade jag nog hunnit träffa 30 personer och alla lika positiva. Det är mest äldre personer som bryter lårbenshalsen. Region Skånes strategi är att spika om man är under 70 år och sätta in protes för höftkulan om man är över 70 år. Statistiken för att det ska bli lyckat på dessa är 40 procent. Inte lysande men man får hoppas att ett vältränat ben klarar det bättre än ett dåligt tränat, men det är kanske inte det som avgör? Det kan vara läkningen av blodkärl och påverkan på brosk, mm som kan vara olika. Annars blir det ny operation med protesinlägg om några år. Läkningen påskyndas inte av att vara mer aktiv under läkningen, som varar minst sex veckor. Jag tar i varje fall D-vitamin, för att stödja läkningen. Fyra dagar på avdelning över Nyår med taskig, smaklös mat utan någon aktivitet är ingen höjdare! Även om det står på skylten vid ingången till avdelningen som första punkt att patienten är i centrum och kommer i första hand så är det ju så att personalen går i första hand på helgerna! Det var t o m så att farbrodern intill mig som var 94 år klagade på sysslolösheten, ”här händer ju inget”. En sjukgymnast som hade gått omkring och kört lite övningar, en läkare som kom in och pratade, etc hade varit bra. För egen del tror jag att jag skulle kunnat ha åkt hem tredje dagen. Personalen var jättebra och alla mediciner som ingår i standardpaketet delades ut. I matsalen och tv-rummet satt jag nästan ensam för de flesta är sängliggande. Besöken är trevliga avbrott i dagen.
Det första jag gjorde vid hemkomsten var att plocka fram julmaten och satte mig sen att njuta av den goda smaken. Nu är det lugn tillvaro som gäller fram till röntgen efter sex veckor. Det är inget som värker, det är bara när jag ska ändra läge på benet under natten. Sömnen blir alltså si och så.