Kategoriarkiv: Halland

>Paddling Halen-Raslången, Vandring kring Halmstad, Vandring Perstorps dammar 2010

>Paddling i Halen och Raslången, tvådagarstur, 30 km, kanadensare och kajaker

Foto:Kajsa Nyström, Lund.

Så här fyra veckor senare kan jag konstatera: vi prickade in rätt helg, sol, vindstilla och lagom varmt! Vad mer kan man begära? Här är så gudomligt skönt! Vi var ett gäng från Skånes isseglarklubb som hade planerat turen redan i våras. Vi är inga ungdomar, kring 50-60 år alla med ett spann på 25 för den yngste och 75 för den äldste! Det är vindskydd eller tält som gäller för övernattningen. Jag hörde häromdagen att detta med övernattning i naturen inte är särskilt populärt i t ex Malmö kanotklubb, man tycker att det är ett passerat kapitel med sovsäck och primitivt leverne. OK, och jag som tycker det är så skönt att sova ute, inga problem med att det skulle vara hårt med liggunderlag och kallt. Du sover i regel som en stock och köp en bra sovsäck. Och tag framförallt på dig tjocka strumpor och en mössa de kalla nätterna. Båda dessa hade kajak liksom två andra med egna kajaker varav den ena med hemmabygge i trä.
Vi började med att passera Östersjön! Jo så heter den första delen av Halen vid kanotuthyrningen. Vi tråcklade oss igenom sundet med de två stugorna som ligger så vackert. Vi behövde fylla på krafterna med mat så vi tog av ner till Bergatorpet rastplats som ligger så vackert i Halens naturreservat. Vi rundade Söderön förbi den lilla, lilla ön med det lilla, lilla huset som vi cirklat kring med skridskor det året det begav sig.
Vid Alltidhult drog vi iland farkosterna och fick upp dem på hyrda vagnar, drog dem 700 meter med viss möda till Raslången och sjösatte desamma därstädes. Så fick de starka ta ett varv till och hämta resten med samma procedur.
Vi drog nu förbi Falkön och Kiön och körde in i den smala viken som börjar vid Fuglabacken och slutar med Bökestad rastplats. Där slog vi läger vid halvsextiden. De flesta hade tält men även vindskyddet utnyttades.
Bild: Kajsa Nyström, Lund.

Efter tältresning satte vi tillsammans igång att koka soppa på medhavda grönsaker i stora kastrullen som vi hade med oss. Det blev en god minestronesoppa med Holmgrens korv och surdegsbröd. Elden värmde gott där vi satt uppradade på stockarna runt den. Falnande stockar och nattkyla fick oss att krypa ner i sovsäckarna. Vill man uppleva fullständig tystnad ska man åka hit.
Bild: Bengt Ekwall, Ystad.

Elden tändes på nytt på morgonkvisten och vi intog vår frukost kring den. Det är mycket pinaler som ska samlas ihop när man lever friluftsliv! Vi kom iväg vid tiotiden och paddlade då rakt norrut med sikte på norra Björnasundet. Solen värmde gott och vi tog det lugnt.
Det var dags att dra hemåt och paddlade åter till Alltidhult för att upprepa proceduren från dagen innan. Vi körde nu norr om Stora Norrön och sen samma väg tillbaka till Olofström. Solen värmde gott. Trötta och nöjda drog vi upp kanoter och kajaker för inlämning där vi hyrt dem. 560 kr plus 100 kr för vagnen och 30 kr för rastplatsen (fast veden var slut där vi bodde).

Vandring kring Halmstad

Gruppen på fjorton personer samlades vid vårt boende, Tylöbäcks vandrarhem (och hotell), för inkvartering (fint hotell och matsal-frukost, men vandrarhemmet i gul träbyggnad var av enkel vandrarhemsstandard). Vi tog några bilar till centrum och parkerade där Prins Bertils stig börjar vid slottet. Spåret är väl preparerat och går att köra med rullstol. Det följer kusten och strax efter Tylösand havsbad svänger det upp mot Tylöbäck. Några var nöjda där efter 16 km medan några fortsatte tre km till Möllegård. Där kan det vara värt att notera att det ligger ett glasställe med fin italiensk glass. Två bilar kom och hämtade oss där.
På söndagen tog vi bilarna till Haverdal naturreservat.

Där finns många markerade leder, vi tog den orange och efter denna sydliga del gick vi över på blå led som förde oss mot Haverdal samhälle. Vi vek ner till stranden och kom in i samhället då ett kraftigt regn började. Vi fortsatte i lätt dugg och kom ner till stranden som vi gick på till ån som delar reservatet.

Vi gick in på svart spår alt hermelinspåret. Detta kan rekommenderas då det visar alla de naturtyper som detta fina reservat rymmer. Beroende på marken skiftar naturen i säkert sju olika typer. Vrestallen är speciell. Ljungen bakom strandklitterna luktade ljuvligt. De grönklädda sandklitterna med sina inslag av vitgrön mossa inne i tallskogen skimrade och gav ett trolskt intryck. De täta tallskogarna med inslag av björk och al och asp förmörkade dessa partier. Den djungelliknande växtligheten kring åar och bäckar förde tankarna till tropikerna. Sandklitterna med vyn över strand och hav gav ett storartat intryck.

Från länsstyrelsens beskrivning: Vegetationen varierar kraftigt från väster till öster i reservatet. Närmast havet finns en ca 30 meter bred, plan sandstrand med en sparsam vegetation av saltarv, sodaört och marviol. I sanddynerna växer de sandbindande gräsen sandrör och strandråg. På dynernas insida glesas dyngräsen ut och ersätts av krypvide. Vid dynernas fot växer kråkbär och ljung. Längre in mot land förekommer först fukthed med pors och klockljung och sedan planterad tall och bergtall som i vissa delar även har inslag av lövträd. Markvegetationen domineras här av blåbär, lingon, kråkbär och renlav. På 1800-talet planterades sandfälten med strandråg och sandrör samt tall, björk, al och – efter utländsk förebild – bergtall. Genom dessa åtgärder hejdades sanddriften i början av 1900-talet. Idag är problemet i stället det omvända och många av våra sanddyner håller på att växa igen.

Vandring kring Perstorp och Perstorps dammar
Början av oktober, kl 10-17, 22 km

Turen finns beskriven i Karin Hoffmans vandringsbok för tågburna. Vi följde den inte helt, den första delen av turen hade kunnat kortas ner något så hade vi hunnit den långa varianten på 24 km och hade då gått söder om damrnarna också. Dammar kallas de men de upplevs som vanliga sjöar, dock mycket trevliga med natursköna omgivningar. Hoffmans detaljerade beskrivningar kan var lite jobbiga att följa men i början av turen är beskrivningarna bra att luta sig emot för det är inte helt lätt att hitta rätt de första kilometrarna. Vid Svarvareboden ska observeras att en tomtägare stängt av möjligheten att svänga in på en skogsväg med en skylt att det är privat tomt. Där får man göra en u-sväng längre fram för att leta sig fram över en äng och lite annat. Vi startade med att gå över järnvägen och upp mot Perstorp AB, förbi Persgården, motionsspåret (inte flitigt använt!) blått spår, skogsväg (här vid kalhygget ska man ta det lugnt och leta upp bäcken som ska följas), ner genom bokskog mot Perstorp AB igen, 150 graders sväng upp genom bokskog på grusväg, över stora vägen och ner förbi Gustavsborgs säteri, förbi öppna marker och golfbana, förbi de små sjöarna Nedre store sjö och Övre store sjö (som ligger nederst men om man räknar från Perstorp så kanske man kan säga att det är den övre), genom en samling med finare hus/villor, norr om Lille sjö på vackra skogsvägar. Här kom ett avgörande och strategiskt beslut, vi delar på oss så de som måste hem avviker norr om Store damm och resten går en tur österut mellan Store damm och Svenstorpssjön. Alternativet hade varit att gå söder om Store damm som Hoffman föreslår och då passerar man även Fåglasjön. Här norr om Store damma kom dagens vackraste parti med härlig bokskog, grusåsar och fördjupningar, vackra strandpartier, granskog och lärkträd. Vi var nyfikna på Svenstorpssjön så vi tog en liten skogsväg åt det hållet och skymtade sjön. Vi gick sen samma vackra väg tillbaka och i trevägskorsningen gick vi upp mot Perstorp. Henriksstorpssjön och Tranesjön ser trevliga ut och omgivningarna är vackra. När man passerat järnvägen går man in på Stockholmsvägen. Om det är för de fem sexvåningshusen man gett vägen det namnet är mindre troligt för strax utanför samhället finns faktiskt ett Stockholm, en liten hussamling.

Perstorp är Skånes till folkmängden minsta kommun med 5 500 invånare.
Från vår skridskoatlas: I bl a Store Damm och Fåglasjön finns s.k. flytöar som bara påträffats på ett fåtal platser i världen. Dessa öar har bildats vid vattenståndshöjningar då befintliga torvavlagringar släppt från underlaget och lyfts upp till ytan. Jäsningsprocesser till följd av syrebrist har bidragit till att ge lyftkraft. Sjöarna tillkom under 1800-talet, då befintliga småsjöar och kärr dämdes upp och med hjälp av bevattningskanaler sattes under vatten. I sjöarna odlades sedan karp som såldes förutom i Sverige också i Tyskland, dit den transporterades i början med häst och vagn och senare i speciella järnvägsvagnar. Fisken var vid framkomsten levande, då karpen är en primitiv fiskart som kan avge koldioxid genom huden och därigenom klara långa transporter. Förutom karpodling satsade man på den kemiska industrin, bl.a. ättikstillverkning, tjärtillverkning och läkemedel. Vid ättikstillverkningen kolades bok- och björkved från skogen i området. För att transportera veden anlades en smalspårig järnväg och delar av skogsbilvägarna i området går på den gamla järnvägsbanken. Karpodlingen och ättikstillverkningen etc. skapade kapital för utvecklingen av industrin till dagens högteknologiska företag – Perstorps AB. En rundtur på de fyra nämnda sjöarna blir drygt 25 km. Många varianter är möjliga. Man kan hitta smala ispassager som leder genom skogspartier längs stränderna, speciellt på Store Damms västra del och Fåglasjöns sydöstra del. Om turen på dessa sjöar inte räcker kan man också åka på Henrikstorpssjön strax söder om Perstorp och Store Sjö alldeles väster om stora vägen vid avtagsvägen till Gustafsborg.
Från en skoluppsats: Perstorp AB hette fram till 1960 Skånska ättiksfabriken men bytte sedan namn till Perstorp AB. Företaget grundades 1881 av Wilhelm Wendt i Perstorp. Wilhelm Wendt kom på att man kunde torrdestillera bokved som man sedan kunde framställa ättika ur. Detta var början till något stort. 1884 startade Wilhelm försäljningen av ättika till husmödrarna, detta lyckades han med mest p.g.a. att Wendt insåg hur viktigt det var med reklam. Numera utgör tillverkningen av ättika en mycket liten del av företaget. 1918 började man tillverka härdplaster och andra plastprodukter. 1950 lanserade man den s.k. Perstorpsplattan, som tillverkas av dekorativt laminat vilket är impregnerade papper som under högt tryck har pressats samman till skivor. Under slutet av 1970-talet satsade Perstorp AB på forskning och produktionsutveckling. 1984 lanserades en av Perstorp Ab:s viktigaste produkter någonsin- Pergo. Pergo är ett laminatgolv och när det lanserades var det helt nytt på marknaden. På 1990-talet har företaget koncentrerat sig på kemikalier och golvytor. Perstorp AB är idag en av Sveriges största kemiska fabriker. I flera av dessa områden är Perstorp AB ett av de ledande företagen i världen.
Naturskyddsföreningen: Då Perstorps dammar kommer på tal, får äldre ornitologer omgående grågäss i tankarna. Under 1930-talet var arten, hur konstigt det än kan låta för dagens fågelskådare, nära utrotning i Sverige. Hela systemet av småvatten har i sitt nuvarande skick skapats som en reservoar för Perstorps AB och är alltså reglerat. Bokbestånd av hedtyp, vårdas vackert av markägaren, Gustavsborgs säteri.

Länsstyrelsen: När järnvägen Helsingborg-Hässleholm öppnades 1875 började industri och hantverk att etableras. Perstorp utvecklades till en större industriort från att tidigare ha utgjort en relativt blygsam kyrkby. Kommunens industriella era kan sägas ha startat redan på 1690-talet, då Skånska Glasbruket vid Henrikstorp anlades. Tillverkningen var igång till 1762. Några år senare inköptes egendomen av Gustav Hamilton, fick säteriprivilegier och ändrade efter den nye agaren namn till Gustavsberg. 1881 lade Wilhelm Wendt grunden till Skånska Ättikfabriken, numera Perstorp AB. Den rika tillgången på bok var en viktig förutsättning för tillverkning av ättika. Med tiden har produktionen inriktats på plastartiklar och en mångfald kemiska produkter. Ett viktigt komplement till jordbruket var i äldre tid träslöjden. Förutom dessa näringsfång bar även torvindustrin, igångsatt vid sekelskiftet 1900, spelat en viss roll.
Skånska Dagbladet 1 april: Ett 50-tal Karpfiskar hittades på onsdagen döda i Uggledammen. Syrebrist var orsaken. Uggleområdet är flitigt använt av Perstorpsborna för rekreation. Ett 50-tal döda Karpfiskar låg och flöt, somliga även fastfrusna i isen. Och vid närmare titt hade även mindre fiskarter och grodor dukat under. Av vad? – Det mest troliga är syrebrist, säger miljöinspektör Ann Persson på Söderåsens Miljöförbund. Något miljöbrott ligger inte bakom dödsfallen utan det är det stränga vintern med kall väderlek och tjock isbildning som medfört att fiskarna och grodorna blivit utan syre. Men att det var så många som ett 50-tal karpar förvånar Ann Persson. – Jag visste det fanns karp i dammen, tekniska kontoret planterade gräskarp för flera år sedan för att äta vass.

Inlines längs Malmös riviera – Ribban, 9 okt


Soligt hela dagen och i förhoppning om en fin solnedgång tog vi inlines med oss till Ribban vid 18-tiden. Det var inte många som var ute denna lördagskväll trots det fina vädret. Vi rullade på i bra fart från kallbadhuset och kom ut till Ön i Limhamn just när solen befann sig under Öresundsbron och likt ett eldklot försvann ner i havet. Inlines är ett trevligt alternativ till cykel, som också kan tas med i resväskan eller i bagageutrymmet i bilen på semester- eller affärsresa för att upptäcka omgivningarna! Strandnära turen är extra roligt. Vi körde samma väg tillbaka och hann bort till Västra hamnen också och då hade det ännu inte hunnit bli mörkt. Det var en fin liten åktur en vacker oktoberkväll.

Skånemagasinet
Jag fick senaste numret av tidningen Skånemagasinet i min hand, nr 6/2010, en trevlig tidning! Den har funnits några år men jag har tidigare bara ströläst i den. Nu läste jag hela och den är riktigt bra! Jag har tidigare sett artiklar om vandring i den och då naturligtvis kopplat till god mat eller fint boende. Inga pulshöjare! Detta nummer 6 innehåller fina tips mat matställen som vandrare, cyklister, inlinesåkare, m fl kan ha nytta av på sina turer i Skåne. Pulshöjarna ska naturligtvis kombineras med trevligheter, kafe´besök i svettiga och illaluktande kläder är dock ingen bra kombination! Numret innehåller artiklar om:
Klosterliv med retreat som kan kombineras med pilgrimsvandring
Tips på bra kafféer och restauranger i Skåne
Värt en omväg, Svarta bergen, Lönsboda
Sova i träd, Christina Claesson!

>Isar och skridskoturer i Skåne och Halland januari 2010

>Säsongens och årets skridskoturer inleddes redan på nyårsafton. Denna vecka hade jag uppdraget som israpportör. Det innebär att ta reda på åkbar is, kolla väder och ha kontakt med skridskoledarna för helgen. De lättfrysta Fjällfotasjön och Yddingen nere vid Svedala hade frusit till och hade hård fin yta. Yddingen ligger mer öppet och kan vara lurig. Fjällfotasjön ligger inbäddad i skog och är flikig och därmed rolig att köra på. Vi var 30 deltagare i två grupper som hade en fin sista dag på 2009.
Dan efter hade vi rapport på att Krankesjön vid Revinge hade bra yta. Det stämde. När vi körde därifrån hade säkert 30 bilar kommit dit. Genom en spanare hade vi fått uppgift om att Vombsjön vid Veberöd hade bärig is i västra delen. Underbar is mötte oss.

Dan efter höll vi oss till Vombsjön och kunde köra runt hela sjön två varv. Östra delen var knappt bärig men genom att hålla långa avstånd mellan åkarna klarade vi 3 cm tjock is vid Björkaån. Sen hade nog inte isen orkat mer. Solen sken och gjorde dagens minnesvärd.

56 deltagare lockades dan efter till Klagshamn och en tur ner till Höllviken. Det var den bästa isen på tio år tror jag. Vi tog oss nämligen utan problem ner till Foteviken och runt Hammars näs och förbi Vikingabyn för att landa vid Falsterbokanalen. Samma väg tillbaka gav en tur på 37 km. Vilken härlig dag med solen på ditvägen och lite fin pulshöjare i lätt motvind på tillbakavägen.

Den sjätte gjorde vi en lite unik tur genom att ta oss från Falsterbokanalen, runt Knösen dvs Skanörs norra udde, och på flommar och laguner ända ut på Måkläppen i Falsterbo. Det blev 35 km med returresan. Från Bakdjupet i Skanör tar man sig på småvatten till Skanörs hamn och på Flommarna genom Flommens golfbana med lite klättrande över spängerna. Sen får man gå en bit för att komma till lagunen vid Falsterbo fyr. De grunda lagunerna kring Måkläppen hade frusit till så vi tog oss längst ut. En sälkoloni låg på sanden, orädda, och såg på oss med stora ögon. Den är lite Skagenkänsla längs ute och de fina molnformationerna och lätt sol gjorde oss lyriska.

Jag tog en liten videosekvens förbi fyren.

 

 

 

 

 

Den 16´e hade vi hyrt buss och tog oss till Varberg och Balgöarkipelagens is. Det är inte ofta detta vatten lägger sig. Det var en härlig känsla att åka ute i skärgården på jämn och fin is i medvind. Bussen hämtade oss och körde till Kungsbackafjorden. Här körde vi rätt långt ute bland öarna och snirklade oss fram strandnära och ute på större ytor. Vi fick uppleva sving, dvs när isen går i vågor av tyngden från oss åkare. Vi var också längre in i fjorden förbi Tjolöholm slott på fin blankis. Vi avslutade turen i Gottskär hamn där bussen väntade. Det sägs att förra gången isen låg här var 1986.
Foto: Lars Carlstedt

 

 

Lite fakta som skridskoåkaren Jan-Erik Norne, bidragit med: Halland verkar bara ha en enda bebodd ö nämligen Vendelsö som ligger utanför Frillesås, drygt 3 km N Ringhals och lika långt S om tätorten Åsa. Ön har bebotts av jordbrukare och skeppare. Befolkningen var känd för sin oräddhet: ”Bär isen en skata, bär den också en Vendelsöbo”. Enligt Källgård fanns 1990 bara en helårsboende invånare kvar, ”Ester på Vendelsö”. Samtidigt byggdes en granngård om till vandrarhem. Ön ägs och förvaltas av Länsstyrelsen som också driver Vandrarhemmet.
http://www.lansstyrelsen.se/halland/amnen/Naturvard/naturreservat/varberg/Vendelsoarna.htm
Den intressanta naturen och geologin, verkar vara värd en resa och någon dags exkursion under sommarhalvåret.
Det finns några fler öar i Halland som har varit bebodda men nu övergivna.
Nidingen naturligtvis som ju är känd fyrplats.
Malön ligger strax utanför mynningen till Kungsbackafjorden, uppkallad efter sina vidsträckta strandmalar (klapperstensfält).
Tylön utanför Tylösand har en Heidenstamfyr som släcktes 1968.
http://www.sfv.se/cms/showdocument/documents/sfv/kulturvarden/2007_01/tylon_ar_porten_till_halmstad.pdf
Varbergs kommun har två övergivna öar, Balgö och Skrivareklippan.
Balgö, Hallands största ö med 190 ha, var tidigare livaktig med jordbruk och djurskötsel och hade helårsboende fram till 1966. Ön betas nu av Mufflonfår och dovhjort året om och av nötkreatur om somrarna.
Ön hyser 44 häckande fågelarter och 293 växtarter.
Vid samma tidpunkt åkte man i skärgården norr om Göteborg. Njut av skridskor i Göteborgs skärgård, närmare bestämt kring Käringön, Mollösund, mm:



Veckan senare kunde vi avundas stockholmarna. Ingaröfjärden 23 jan 2010:

Snön som kom i olika etapper under andra halvan av januari ställde till det för oss skridskoåkare. Det blev inte mycket till åkande. En eftermiddag 26´e kunde dock is befaras mellan Västra hamnen och Limhamn i Malmö. Detta händer inte ofta.
Fota: Lars Carlstedt

Ribbans kallbadhus, Turning Torso och Catharina Carlstedt, mångårig skriskoåkare

>Inlinestur från Varberg till Göteborg 26-27 september 2009

>
Arne hade gjort en väldokumenterad rekning per cykel av hela Ginstleden och resterande bit till Göteborg under sommaren i sällskap av sin hustru. Vännen Bertil hade upplåtit sin sommarstuga norr om Varberg som lämpligt ställe att starta på då vi, sju medlemmar i skridskoklubben SIK, valde att ta denna norra etapp som en helgtur. Den södra delen tänkte vi ta 2010. Vi satte i oss en rejäl frukost och stod klara kl 9. Turen gick nu på bra asfaltvägar ut till Ginstleden som här gick på cykelväg på gammal järnvägsbank. Det är svårt så här två dagar efter komma ihåg exakt hur vägförhållande var upp till Kungsbacka men det viktiga är att hela sträckan är väl åkbar. Visserligen går den delvis på landsväg med en del trafik men det var bara kortare partier. I övrigt är det mindre landsvägar och separata cykelvägar. Vi passerade Värö samhälle på mindre landsväg. Efter bit efter Stråvalla går Ginstleden cirka tre km på grusväg så vi valde landsvägen denna lördag förmiddag. Vi passerade Frillesås och kom sen in på gamla järnvägsbanken in till Åsa samhälle. Fiket var stängs just idag, kanske bokmässan? Mittemot fanns bageri och kaffeautomat och det var helt godkänt. Efter Åsa är det lite landsväg vilket inte är helt bekvämt. Vid avtagsvägen till Tjolöhol slott går leden in på mindre vägar. Vi lirkade oss fram till backen vid Fjärås Bräcka. Den som kommit här vet att här går det uppför. Uppe på höjden finns Naturum med servering och utställning, även dagens lunch finns. Längre fram finns den utmärkta pumpen för påfyllning av vattenflaskan. Utsikten är härlig med Lygnern österut och Kungsbackafjorden västerut. Båda har befarits med skridskor av SIK för tre år sen. I Fjärås måste bromsen användas när man ska ta sig ner igen men det gick bra. Egendomen Gåsevadholm passerades i vacker miljö, sen kommer golfbanan där man undviker grusvägen genom att runda området. Och sen var vi i Kungsbacka. Vi hade vårt boende söderöver på hotell Nattmössan. 500 kr per man för dubbelrum med frukost. Bowlingmöjligheter mm finns. Ljudtäta fönster. Efter dusch vid tretiden gick vi in till centrum, drygt en km. Det är ett trevligt samhälle med två torg, Kulturhus, trähusbebyggelse, fint stadshus, välordnat med fina undergångar för tåget som passerar rätt igenom, fina planteringar, stort köpcentrum, mm. Ester stod för maten och kvällen avrundades med fika i centrum. Efter tidigt sänggående och god nattvila väntade en ny dag.
Söndag
Start kl 9, molnigt, samma vind som igår, dvs ca 6-7 m/sek sydvästlig vind. Prognosen hade sagt sol och västlig vind. Medvinden var bättre än sol konstaterade vi enhälligt. Vi drog genom centrum där Ginstleden går. Sen är det ett antal jobbiga backar man ska ta sig över innan man kommer till naturreservatet intill orten Släp. Det är bra cykelväg men som sagt uppför. Sen är man strax inne i Särö, också det ett reservat kändes det men då för rikt folk. Den ena flotta villan efter den andra. Författaren kom på att han hade cyklat här för fem år sedan och kommit till en fin badplats. Vi vek in till vänster på liten väg vilken slutade i brant uppförsbacke på en privat tomt med gubbe i fönstret som schasade väg oss med handen. Det var bara det att det var för brant att köra ner så det blev att ta av sig inlinesen. Intill går smal stig som vi tog och kom runt området och in på småkuperade men roliga vägar. Vägen slutade vid den gamla Säröbanans början dvs vid Blomstermåla hus med kafe och restaurang (stängt idag).

Här börjar en härlig cykelväg som leder en ända till Göteborg. Först kommer man till Kullavik och har här havskänsla. I Billdal tar Halland och Ginstleden slut. Här ligger också ett fik. Innergården lär vara fin men där var inte öppet så dags. Kaffe serverades i pappmugg utanför. Man ska sen passera en brant nerförsbacke efter ett tag, vilken slutar med liten bilväg. Det finns handgjorda varningsskyltar. Tag akte på dem, det är inte skoj! Sen börjar den verkligt fina delen av turen nämligen den som går nere vid havet med de flotta villorna intill. Det var värt hela turen.

Leden går sen omväxlande genom villaområden och skogsområden och plötsligt börjar Askim och sen breda cykelvägar in till Göteborg. Spårvagnen dyker upp och går parallellt med cykelspåret. Det är absolut inga problem att hitta. Genom stan är det ju lite knökigt att ta sig med gatsten och trafikljus men vi tar oss till centrum och går till fots den sista kilometern till stationen. 13.45 går det ett tåg så vi har en halvtimme för en öl. 63 kr med familjebiljett till Varberg på trekvart. Vi luktar säkert inte så gott! Efter middag blev det hög fart på cykelväg som går nära järnvägen. Det är cirka 15 km ”hem”.. Det satt skönt med en dusch och en kopp kaffe som avslutning.