Kategoriarkiv: Italien

Sicilien + Österlen + Italien/Ligurien + Vandring Falsterbo + Inlines Malmö 2010

Lämna ett svar

Sicilien kring 1 maj, lite löpning lite koll på ön

Detta var en charterresa där tre utflykter ingick, boende på ett hotell 15 km väster om staden Cefalu ”utslängt” vid kusten, bussturer till Cefalu och lite löpning på stranden. Det öde läget av hotellet kunde delvis uppvägas av att det faktiskt var rätt hyfsat att springa längs den rätt öde stranden i riktning mot Cefalu. En av utflykterna var till vulkanen Etna med omgivningar.
Ön är stor och vacker. Det lär gå att åka skidor på Etna. Landskapet är vackert böljande, Toscanalandskap fast med större höjdskillnader, eller varför inte österlenlandskap. Monica Björk har i sin bok om vandringar i Europa skrivit om några vandringar här. Dessa ska då företas tidig vår eller sen höst annars är det oftast för varmt. Att vandra upp på Cefalus klipphuvud som Monica beskriver var knappast att tänka på trots att det för henne tog en timme upp. Hon beskiver en vandring i det stora naturreservatet söder om Cefalu där man satsat på vandringsstigar, ett tjugotal mellan byarna. Området heter Madonie och har berg upp till 2000 meters höjd. Hon skriver också om Etna dit vi kom med buss.


Landskapet runt vulkanen är flödande grönt med grönsaksfält och citrusodlingar. Själv besökte vi en vingård i närheten. Jag gav rätt snabbt upp ett försök till att gå upp en bit på Etna där kabinbanan börjar, det är alldeles för löst underlag och inget roligt alls

 

 

 

 

 

 

 
Österlen första helgen i juni, cykling och lite vandring

Pga knäont hos medföljande blev det inte så mycket vandring denna gång. Två tidiga morgoncyklingar i soligt och varmt väder var inspirerande. Den första var från vandrarhemmet i Haväng över Skepparp till Brösarp på de små vägar och stigar som man kan leta sig in på, delvis på Skåneleden. Man får inte glömma att ta det lugnt och njuta. Här är fantastiskt vackert och rogivande. Vi tog stora vägen genom Brösarps södra backar tillbaka för att hinna i tid innan frukosten slutar på vandrarhemmet.


På dan gick vi en runda i Mandelmans trädgård, också det en rogivande och underskön plats. Vi tog en sväng till Sträntemölla naturreservat och gick en kort runda i ravinerna med sin bokskog och mattor av gulplister och ramslök. Det är ett härligt ställe. Vi körde också ner till Hällevik vid Stenshuvud och gick i arboretiumet och nere vid havet. Även här fanns mattor av ramslök. Några rhododendron sågs inte till.

Dan efter blev det en cykeltur till Ravlunda och Vitaby efter att först ha irrat omkring på grusvägarna i bokskogarna vid Ravlundafältet, det är inte lätt att hitta rätt med Linne´kartan. Det är lätt att glömma att det är rätt kuperat på Österlen! Men det är fina cykelområden. Hade de bara kunnat satsa på en bättre cykelväg mellan Rörum och Brösarp hade fler gett sig ut och cyklat här.

På dan gick vi en skön runda med utgångspunkt från Knäbäckshusen. Vi gick in i nationalparken Stenshuvud och följde Rörums norra å. Här skulle jag gärna gå längre västerut och upptäcka området. Karin Hoffman har i år kommit ut med en vandringsbok för Österlen bland annat, Vandringar till rogivande platser. Den tänker jag köpa, en sådan har saknats. Annars är Kustvall Larssons bok om naturpärlor på Österlen bra.

Vi gick in genom stugområdet Rörums strand och in genom skogen söder om Knäbäckshusen och ner till stranden. Detta är också en underbar plats. Jag passade på att springa barfota på stranden ner mot golfbanan och tillbaka, delvis för att klara av ett bad i det fjortongradiga vattnet. Det är bra för fötterna med barfotalöpning.

 

 

 

 

 

 

 

Ligurien, Italien, andra veckan i juni

Toscana

2003 var förra gången jag var här, nu var det dags igen. Här går en fin led mellan fem små byar i ett naturskyddat område längs det Liguriska havet. Sonen och jag var på mat- och semesterresa i hyrd bil. Efter Comosjön, Parmaområdet med Zibello, Langhirano (studiebesök på Slega Parmaskinka) och Salsomaggiore di Terme (minst tre termalbad) tog vi till Levanto där vi klokt nog parkerade bilen och tog oss med tåg till Riomaggiore (på tillbakaresan tänkte vi nämligen köra ner till Monterosso och gå en bit men vände för det är jobbigt att köra på dessa småvägar). Vi startade först kl 17 men det var nog klokt för solen låg på och det var 30 grader varmt och mycket folk ute och gick. Nu sjönk temperaturen och vi blev nästan ensamma på turen sista halvan. Vi var framme vid Monterossa efter 3,5 timme så vi drog på rätt bra och hade endast en matpaus (deras angivna tid är fem timmar). Svetten rann och vi drack 2,5 liter vatten. Jag hade glömt hur tuff den nordligaste halvan av leden är (efter mina mått mätt). Det går upp och ner och är ojämnt underlag. Men naturen är fantastisk och vyerna underbara. Hela detta område upp förbi Portofinohalvön är fint för vandringar. Det finns svenska researrangörer som har turer här, bl a Prima Travel. Se länk nedan från en som gått med dem. På hemresan var vi förbi Ravello och stannade till i den idylliska St Margherita. Här passerar tåget förbi så det behövs ingen bil och man ska röra sig i området, alltså i klass med franska och italienska

Cinque Terre, rivieran.



Vi var också i Toscana och bodde två nätter i närheten av Montpuliciano. Här är fina vandringsområden.


Monica Björk skriver om vandringar från Vallombrosa, den i närheten liggande nationalparken Casentino, längs Chiantis vinvägar till Volpaia, en vandring med utgångspunkt från Ponte agli Stolli öster om orten Greve (den med den fantastiska charkuteributiken), stadsvandring i Lucca (gjorde jag 2003, mycket fin stad) och vandringar i Garfagna i Apuanska alperna där det finns över 30 mil vandringsstigar i dalen och på bergssidorna (centrum för parken är Castelnuovo som har bussförbindelse med Lucca).
http://rune-feldt.se/ligurien/

 

 

Vandring i Falsterbo

 

 

 

 

 

Före midsommar invigdes en naturstig i Falsterbo med start vid Strandbaden och vidare in i stadsparken. Denna runda och lite till tog vi denna sommarsolståndets måndag. Efter ösregn i Lund och ett lätt duggregn när vi startade så blev det en helt underbar kväll. Men var fanns falsterboborna, vi såg knappast någon och de på golfbanan var lätträknade. Detta var inte något vi tänkte på för vi hade gott sällskap av varandra i gruppen. Det är förvånansvärt mycket skog i Falsterbo, med träd av alla de slag. Hade vi inte haft inriktningen på vandring hade vi kunnat stanna och studera skyltarna till alla de olika sorternas träd som finns där. Vi passerade kyrkan, fågelstationen, Falsterbohus, slottsruinen, golfbanan, flera flotta villor, fyren, Nabben, och mycket mer. Förbi fyren tog vi vår matrast. Här satt vi trettondan också på väg ut på en minnesvärd skridskotur till Måklåppens yttersta spets med sikte på Tyskland.

Inlines i Malmö

Säsongen har varit igång för inlines sen april. Gruset låg kvar rätt länge dock hade Malmö städat undan rätt tidigt. Vi brukar börja i Malmö och ta lite lugnare turer med utgångspunkt från Ribersborg. Sen utvidgar vi för att kolla in vad som byggts i stan sen i höstas! Och det brukar vara rätt mycket. Det är alltid en härlig känla att åka under Öresundsbron och komma ut på Lernacken med vy över strandängarna söderut. Backen ner till Bunkeflostrand har man lärt sig efter många år. Mot Klagshamn går det fint att åka. Vi valde att svänga in mot ganska nya stadsdelar. Således: Söderut cykelbanan Ribersborg till Limhamn, via Brofästet till Bunkeflo, Österut förbi Arenan, till gamla järnvägsbanken Malmö Falsterbo, längs banvallen förbi Kulladal, Södervärn, Kungsparken och tillbala till Ribban.

>Italien – På spaning inför vandring vid Amalfikusten + Bologna o Marche’ 2009

Lämna ett svar

>Ibland vill man vidga sina vyer och vandra utomlands kombinerat med semester. På bloggen finns utlagt en del om vandring i Europa, det finns speciellt mycket om franska rivieran, bl a ett häfte på sju sidor om kusten kring Nice.

Detta blev semesterturen som bara blev ett smakprov på hur en vandring kan vara längs Amalfikusten. Det gäller alltså kuststräckan på 50 km söder Sorrentohalvön i Italien med orter som Positano, Amalfi och Salerno, samt ön Capri. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Orsakerna kan vara många men i mitt fall var det denna gång en blandning av dåligt väder, mörkrets inbrott klockan sjutton, d-t branta berg, dålig benstyrka hos medresenären och att det var första gången på detta ställe (och då vill man gärna se lite av omgivningen). Jag hade förberett lite i form av lån av en bok om vandring vid denna kust av Sunflower-förlaget (denna bok måste ha glidit ur ryggsäcken på bussen så det var också en orsak till utebliven vandring). Jag hade också tyska Kompass-förlagets karta i 1:50 000 om Sorrentohalvön och Amalfikusten. Monica Björk har en sida om Amalfi och Capri i sin bok om Vandring i Europa. På nätet hittade jag Vagabonds artikel om vandring mellan Positana och Praiano. Annars var det inte mycket att finna beträffande vandring, skrivet på svenska. Det är en orsak till att denna sina. Sveriges.com finns till. Initalia.se har mycket allmän information utlagd på sin sida.
Hur bildar man sig en uppfattning om området som man tänker åka till och vandra i? Jag har inte vant mig vid att använda Googleearth men den är superb för att se på terrängen. Googlemaps går också. Det hade varit en bra idé att också köpa en bok om området för att få en viss uppfattning av terrängen. OCH: det blir ju mörkt lika tidigt som hemma i Sverige! Jag vill INTE vara ute på en vandring när det blir mörkt! Jag minns med fasa den söndagskväll i vintras då sonen och jag gick en tur i Skrylleområdet vid Måryd utanför Lund och det hann bli mörkt innan vi var framme vid bilen på den ensliga parkeringen. Har man inte ficklampa med och terrängen är okänd är det väldigt mörkt i skogen!
Jag hittade artiklar om Gudarna stig som hade helt olika uppgifter om längden på turen, allt ifrån åtta timmar enligt Vagabond till tre timmar i en resebyrås beskrivning. Den sistnämna antar jag utgick från var deras buss stannade så de slapp upp- och nerförsdelarna. Jag har fortfarande inte fått klart för mig mellan vilka orter denna Gudarnas stig sträcker sig. Monica Björk gick samma sträcka som Vagabonds reporter.
Det som förvånade mig vid jämförelse mellan verklighet och beskrivningar var att orterna såsom Amalfi och Positano var så små i förhållande till vad jag bildat mig en uppfattning om. Det var rentav så att jag missade att stiga av bussen i Praiano för vi märkte inte att vi var där. På grund av att det är så brant ser man bara parkerade bilar och inte bebyggelsen om man sitter inåt bergsväggen i bussen. Att det är så pass brant längs kusten var också en överraskning.

Turer:
Bästa stället att bo och utgå från för vandring är nog Amalfi. Här finns många leder upp i bergen att välja på. Det gäller också Praiano och kanske Positano. Det går en del leder ut från Sorrento som leder ut på udden, där kan man ta buss tillbaka. Det går en lång led på södra delen av udden.
En lagom dagsetapp kan vara den från Praiano till Positano, en del av Gudarnas stig. Det är massor av trappsteg ner till Positano vilket är jobbigt för knäna. Alternativet är att ta trapporna uppåt i motsatt riktning. Vi gjorde en enkel variant och gick på vägen mellan orterna en söndag då det var mycket glest mellan bilarna, det tog en knapp timma. Längs vägen såg vi några skyltar uppåt till Gudarnas stig om man vill stiga av eller på längs vägen.
Amalfi upp i pappersmöllornas dal och vidare uppåt till Ravello finns en kort och fin tur på knappt tre timmar. I Amalfi tar man en trappa upp på södra sidan av vägen upp i dalen, i början går den fint längs citrusodlingar.


På Capri gick vi efter Monica Björks beskrivning, först från Capri stad (bergslift upp) och ut på udden till Jovis villa där romarrikets kejsar Tibertus bodde, han efter Augustus. Det är välskyltat och lättgånget i fina gränder med prunkande trädgårdar. Sen vände vi tillbaka och tog av till Arco Natural, en enorm klippbåge, och sen en ytterligare sväng innan vi var tillbaka i centrum.

Erfarenheter:
Åk helst inte efter siste oktober, det kan vara ganska regnigt därefter och flera flygbolag landar inte i Neapel. Det är klart bättre att landa där än att först komma till Rom och sen, ofta med övernattning i Rom, ta sig med tåg till Amalfikusten. Det kan vara ganska kallt på hotellen i november.
Det finns väldigt många busslinjer som även trafikerar småorter, det är bra att veta när man vandrar.
Dubbelchecka uppgifter som du får vid frågor, många svarar utan att ha rätt information.
Skaffa bra lokala kartor, lita inte på att hitta utgångspunkter med hjälp av skyltning, den kan vara rätt så bristfällig.
Det går inga båtar längs kusten t ex från Amalfi till Sorrento vintertid!
Vi har alltid fått mycket prisvärda hotell via resfeber.se.
Tåget till Pompei: det finns två Pompei, hoppa enklast av vid Pompei Scavi.
Tag med sittunderlag på tåget, det är plaststolar på tåget. Ljudnivån är skräning. Men det är billigt!
Bussbiljett kan man inte köpa på bussen utan i kiosker. Det är billigt, men inte om man blir tagen utan biljett. Det är lätt att haffa bussen även om det inte är en hållplats där du står, de stannar. Bussen från Sorrento till Amalfi har två varianter, en kort och en lång, och en variant går över Piano di Sorrento/ Saint Agnello där man kan hoppa på och av om man bor där.
Trafiken längs Amalfikusten är gles en lördag förmiddag och en söndag. Det går faktiskt bra att vandra längs vägen om man inte orkar gå upp i bergen.

Bologna, Toscana, Marche’ i juni
Sonen hade blivit inspirerad av Solens mat o Bo Hagströms böcker om italiensk mat. Jag hängde med. Vi hyrde bil i Bologna och började med att upptäcka alla charkuteriaffärer och allt annat som finns i denna fina stad med sina arkader. Utanför Modena på den enormt stora och platta landsbygden hittade vi en av de kända matställena. Inget att välja mellan, mjölk förbjuden i kaffet, inga mobiltelefoner! Vidare till Zocca, en liten ort i härlig natur där bl. À det fins den fina kosorten som ger parmesanosten Vacca Rossa. Nästa natt i ort utanför Florens och på dagen över passet till Forli, ett bergigt och skogsklätt område med vandringsleder. Rocca är en fin ort där parmesankräm inhandlades. Nästa ort är fina Fano. Norr om finns enorma sandstränder upp till Rimini. En barfotalöpning där gav kraftig träningsvärk i vaderna. Och blåsor under tårna. Här ska man äta fisk, t ex på Fiskekollektivets servering, billigt och gott men stökigt. Efter Fano kör vi mot Bologna men viker av till orten Brisigella, en fin liten stad i ett vackert landskap. Den bästa maten och den billigaste får man på landsortsrestaurangerna!